Sommarföräldrar 2015

Status
Stängd för vidare inlägg.
Gud, min kropp är kaos. Hade massa mensvärk innan idag som avslutades med en rejäl topp innan det började lugna sig (skulle precis ringa förlossningen innan det stannade) och har lyst med sin frånvaro ganska väl sedan dess. Smått molande ibland men inget att anmärka på. Magen har tömt sig med räserfart, utöver extrema hormoner osv. Sambon är 4 timmar bort med bil. Hoppas verkligen att det "bara" är någon begynnande sjukdom. Magsjuka vore ju passande när man är ensam med tösen :p
 
Gud, min kropp är kaos. Hade massa mensvärk innan idag som avslutades med en rejäl topp innan det började lugna sig (skulle precis ringa förlossningen innan det stannade) och har lyst med sin frånvaro ganska väl sedan dess. Smått molande ibland men inget att anmärka på. Magen har tömt sig med räserfart, utöver extrema hormoner osv. Sambon är 4 timmar bort med bil. Hoppas verkligen att det "bara" är någon begynnande sjukdom. Magsjuka vore ju passande när man är ensam med tösen :p

Hoppas det är falskt alarm!
 
Skrev ner en liten förlossningsberättelse om nån är intresserad... ;)

Vi kom ju in för igångsättning vid kl 8, doktorn bedömde att sålänge jag inte har feber skulle jag sättas igång. Det skulle bli med skräckmedicinen cytotec, eftersom tappen var helt omogen. Var så himla rädd och ledsen, inte blev det bättre heller när de sa att det kunde ta 3 dygn.

Fick ett eget rum på BB, sen kom de och gav cytotec varannan timme under dagen, utan större resultat. Var ute och gick en promenad i det fina vädret och tittade på glada studenter.

Fick lite sammandragningar under kvällen, men enligt BM var det ingen mening att känna på tappen, jag skulle bara bli besviken. Så det skulle mala på under natten och sen skulle vi börja om på morgonen.

Ifrågasatte om det var tvungna att ge mig sista dosen om det ändå inte skulle hända nåt mer, men jo, det skulle jag tydligen ta ändå.

Vi la oss vid halv tolv, sambon somnade som en stock. Jag hade då fått rätt onda sammandragningar, försökte vila lite emellan. Var vansinnig på BM, kul att ha onda sammandragningar hela natten som ändå inte leder framåt. Förstod de inte att jag behövde sova?

Gick upp och vankade i korridoren, hade riktigt ont och lite panik. För hade jag så här ont utan att tappen ens var mogen så fanns det inte en chans att jag skulle klara detta. Hade uttryckligen bett om tidig EDA, men den kunde de ju inte sätta om jag inte ens börjat öppna mig.

Gick i en öde korridor och andades igenom värkarna.

Till slut gav jag upp och gick in till sambon som ringde barnmorskan. Var ledsen och uppgiven.
Blev uppkopplad på ctg i 20 minuter, sen till slut när hon kände efter gick vattnet och jag var 4 cm öppen. Då blev det fart på dem.

Fick komma in på förlossningen och träffa min BM, sög åt mig lustgasen direkt. Hade så sjukt ont nu så bad de ringa efter EDA. Det var ju ett mindre projekt tydligen, var tvungen att ta blodtryck och sätta dropp och ha sig. Allt var som i en dimma, hade så ont att jag skrek i lustgasmasken.

När narkosläkaren kom efter typ en kvart var jag öppen 8-9 cm, Barnmorskan frågade hur jag ville göra med epiduralen i och med att det gick så fort, hade ju nästan öppnat mig från 4 till 8-9 cm på en kvart och bara tanken på att ligga still för att få in nålen var inte direkt lockande så jag avstod.

BM gick ut, hade ett par hemska värkar och plötsligt kände jag krystvärkar. Fan, tänkte jag, tidiga krystvärkar igen. Hade det med sonen vid 7 cm, och det var hemskt.

BM kommer in, sambon får förmedla att det trycker på, jag lyckas få ur mig att det inte behöver betyda nåt. BM känner efter, då är det bara en liten kant kvar. Får undvika att krysta två värkar, sen får jag äntligen klartecken.

Helt sjukt hur kroppen tar över och vilka extrema krafter det är. Två krystvärkar senare är hon ute. Fick upp henne på magen, men hon var lite slapp så det blev ut och andas lite syrgas. Sydde ett stygn invändigt och sen var det lite krångel att få stopp på blödningen iom att jag har blodförtunnande. Hon vägde 4260 gram och var 52 cm lång. (Tillväxtultrat tippade på 3500 gram...O_o)

Allt som allt var vi på förlossningen i 30-40 minuter. Kort men väldigt intensivt!

Sen har allt flutit på bra, bara amningen som krånglar precis som med sonen. Hyrde hem en pump så jag hoppas vi kan få till det!
 
Hoppas det är falskt alarm!
Jo, jag har inget minne av sånt här med dottern men om värken inte återkommer under helgen ringer jag i morgon och frågar om de inte i alla fall kan kolla upp så det inte händer något dåligt. Är inte särskilt orolig för bebisen, de flesta barn klarar sig ju ganska bra om de föds runt v. 31-32 men jag vill verkligen inte bli inlagd när tösen är hemma och det skulle verkligen ställa till det för sambons jobb dessutom.
 
Skrev ner en liten förlossningsberättelse om nån är intresserad... ;)

Vi kom ju in för igångsättning vid kl 8, doktorn bedömde att sålänge jag inte har feber skulle jag sättas igång. Det skulle bli med skräckmedicinen cytotec, eftersom tappen var helt omogen. Var så himla rädd och ledsen, inte blev det bättre heller när de sa att det kunde ta 3 dygn.

Fick ett eget rum på BB, sen kom de och gav cytotec varannan timme under dagen, utan större resultat. Var ute och gick en promenad i det fina vädret och tittade på glada studenter.

Fick lite sammandragningar under kvällen, men enligt BM var det ingen mening att känna på tappen, jag skulle bara bli besviken. Så det skulle mala på under natten och sen skulle vi börja om på morgonen.

Ifrågasatte om det var tvungna att ge mig sista dosen om det ändå inte skulle hända nåt mer, men jo, det skulle jag tydligen ta ändå.

Vi la oss vid halv tolv, sambon somnade som en stock. Jag hade då fått rätt onda sammandragningar, försökte vila lite emellan. Var vansinnig på BM, kul att ha onda sammandragningar hela natten som ändå inte leder framåt. Förstod de inte att jag behövde sova?

Gick upp och vankade i korridoren, hade riktigt ont och lite panik. För hade jag så här ont utan att tappen ens var mogen så fanns det inte en chans att jag skulle klara detta. Hade uttryckligen bett om tidig EDA, men den kunde de ju inte sätta om jag inte ens börjat öppna mig.

Gick i en öde korridor och andades igenom värkarna.

Till slut gav jag upp och gick in till sambon som ringde barnmorskan. Var ledsen och uppgiven.
Blev uppkopplad på ctg i 20 minuter, sen till slut när hon kände efter gick vattnet och jag var 4 cm öppen. Då blev det fart på dem.

Fick komma in på förlossningen och träffa min BM, sög åt mig lustgasen direkt. Hade så sjukt ont nu så bad de ringa efter EDA. Det var ju ett mindre projekt tydligen, var tvungen att ta blodtryck och sätta dropp och ha sig. Allt var som i en dimma, hade så ont att jag skrek i lustgasmasken.

När narkosläkaren kom efter typ en kvart var jag öppen 8-9 cm, Barnmorskan frågade hur jag ville göra med epiduralen i och med att det gick så fort, hade ju nästan öppnat mig från 4 till 8-9 cm på en kvart och bara tanken på att ligga still för att få in nålen var inte direkt lockande så jag avstod.

BM gick ut, hade ett par hemska värkar och plötsligt kände jag krystvärkar. Fan, tänkte jag, tidiga krystvärkar igen. Hade det med sonen vid 7 cm, och det var hemskt.

BM kommer in, sambon får förmedla att det trycker på, jag lyckas få ur mig att det inte behöver betyda nåt. BM känner efter, då är det bara en liten kant kvar. Får undvika att krysta två värkar, sen får jag äntligen klartecken.

Helt sjukt hur kroppen tar över och vilka extrema krafter det är. Två krystvärkar senare är hon ute. Fick upp henne på magen, men hon var lite slapp så det blev ut och andas lite syrgas. Sydde ett stygn invändigt och sen var det lite krångel att få stopp på blödningen iom att jag har blodförtunnande. Hon vägde 4260 gram och var 52 cm lång. (Tillväxtultrat tippade på 3500 gram...O_o)

Allt som allt var vi på förlossningen i 30-40 minuter. Kort men väldigt intensivt!

Sen har allt flutit på bra, bara amningen som krånglar precis som med sonen. Hyrde hem en pump så jag hoppas vi kan få till det!
Usch! Låter som det var riktigt jobbigt...
Men nu är det gjort! Stort grattis!
 
Jo, jag har inget minne av sånt här med dottern men om värken inte återkommer under helgen ringer jag i morgon och frågar om de inte i alla fall kan kolla upp så det inte händer något dåligt. Är inte särskilt orolig för bebisen, de flesta barn klarar sig ju ganska bra om de föds runt v. 31-32 men jag vill verkligen inte bli inlagd när tösen är hemma och det skulle verkligen ställa till det för sambons jobb dessutom.
Hur går det?
 
Min lilla familj fick komma hem igår. Jätteskönt. Än så länge fungerar det bara bra. De små är som två klockor. Äter samtidigt med ett intervall på 3,5 timmar och sover däremellan :D.
Idag har jag longerat min treåring och gått 4 km. Underbart. Känns som att jag börjar få tillbaka mitt liv.
 
Hade någon sagt till mig för 9 månader sen att jag skulle sitta och virka idag hade jag skrattat personen rakt upp i ansiktet! Men här är jag nu.. 9 dagar kvar till BF och har blivit tant. :D
Lärde mig virka för en vecka sen och långsamt, långsamt växer en liten babyfilt fram. ;)
Ska bli kvadratisk så småningom.

IMG_20150615_073250_zpsfdkinmkx.jpg
 
Hade någon sagt till mig för 9 månader sen att jag skulle sitta och virka idag hade jag skrattat personen rakt upp i ansiktet! Men här är jag nu.. 9 dagar kvar till BF och har blivit tant. :D
Lärde mig virka för en vecka sen och långsamt, långsamt växer en liten babyfilt fram. ;)
Ska bli kvadratisk så småningom.

IMG_20150615_073250_zpsfdkinmkx.jpg

Wow! Jag är imponerad och bara efter en vecka. Jag har försökt virka, men det är inte riktigt min grej, för pilligt.
 
Hade någon sagt till mig för 9 månader sen att jag skulle sitta och virka idag hade jag skrattat personen rakt upp i ansiktet! Men här är jag nu.. 9 dagar kvar till BF och har blivit tant. :D
Lärde mig virka för en vecka sen och långsamt, långsamt växer en liten babyfilt fram. ;)
Ska bli kvadratisk så småningom.

IMG_20150615_073250_zpsfdkinmkx.jpg

Wow vad fin! Önskar jag kunde virka också, vad duktig du är!
 
  • Gilla
Reactions: Flo
Blir inte klok på min kropp! Har fortsatt värk i ryggen, men liksom inget regelbundet med tydliga toppar och dalar. Snarare ihållande hela tiden. Magen är konstant hård.
Magen är körig och jag har börjat kräkas en del, speciellt på kvällarna. Jätte mycket vattninga flytningar.
Känns som kroppen förbereder sig. Hoppas det! Vill bara ha ut bebis nu!
 
Min lilla familj fick komma hem igår. Jätteskönt. Än så länge fungerar det bara bra. De små är som två klockor. Äter samtidigt med ett intervall på 3,5 timmar och sover däremellan :D.
Idag har jag longerat min treåring och gått 4 km. Underbart. Känns som att jag börjar få tillbaka mitt liv.

Låter underbart för er! :) tänk vad bra allt blev nu till slut!
 
Hade någon sagt till mig för 9 månader sen att jag skulle sitta och virka idag hade jag skrattat personen rakt upp i ansiktet! Men här är jag nu.. 9 dagar kvar till BF och har blivit tant. :D
Lärde mig virka för en vecka sen och långsamt, långsamt växer en liten babyfilt fram. ;)
Ska bli kvadratisk så småningom.

IMG_20150615_073250_zpsfdkinmkx.jpg

Gud va duktig du blivit så snabbt! Själv är jag för otålig, vill lära mig saker men "har inte tid" att lära mig. Så mycket annat jag vill också.

Jag vet att min mamma virkat en bebisfilt åt oss :love: typ mormorsrutor fast modell mer komplicerade (enligt telefonsamtal) och i hemliga färger! Ska bli så himla roligt att få se den!!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Juni 5 - Ammisan, 27 år, första barnet, södra Halland. 11 - Thera, 32 år, andra barnet, flicka, Småland. 17 - Honungshumlan, 27år...
99 100 101
Svar
2 007
· Visningar
106 468
Senast: superstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp