Är det okej och gnälla av sig lite(mycket) här?? Det känns alltid lite som att man inte "får" gnälla om sin graviditet för du är ju gravid och de finns ju faktiskt dem som inte kan eller har svårt att få barn, tänk vad du får i slutändan osv.. JAG VET, men det gör mig inte mindre deppig! Och det betyder heller inte att jag älskar mina barn mindre för Det!
Förra graviditeten gick jag upp väldigt mkt i vikt och samlade på mig otroligt mkt vätska mot slutet. Hade däremot inga problem att gå ner dessa gravidkilon och Fick dock inga större bestående men efter graviditeten mer än lite bristningar och lite vänligare bröst som jag är helt okej med!
Den här gången har jag verkligen gjort vad jag kunnat för att inte gå upp lika mkt. Det var ju tungt och jobbigt, så skönt att slippa det i den mån det går. Absolut inte så att jag på något vis bantat eller vart hård mot mig själv. Men äter bra mat och unnar mig ibland och har kunnat hålla igång bättre denna gång. Och också vart tvungen att gålla igång mer med en 1,5 åring här hemma. Och sen Går det tex ännu bra att rida nu i v.31 förra gången fick jag sluta runt v.20 redan.
Jag har mått prima, känt mig piggare och smidigare än sist. Dock kom bäcken och ryggsmärtorna som ett brev på posten i samma vecka som sist ändå. Dock lindrigare än sist.
MEN, jag börjar få ÅDERBRÅCK nu?! Inga problem med det alls sist trots att jag svullnade upp som en marshmallow. Men nu när jag inte ens börjat samla på mig några mängder vätska än?!
Det gör mig så himla ledsen.. fånigt va?
Har läst typ allt jag kan hitta och verkar som att åderbråck i underlivet inte går att göra något åt och försvinner oftast efter förlossningen. När jag gjorde undersökning sist sa de att jag hade ett litet bråck där, inget jag känt av eller märkt mer än att jag har en tyngdkänsla som jag inte kände sist.
Men jag börjar få på benen och vad jag förstår är risken stor att de blir kvar även efter förlossningen och man måste i så fall operera bort dem sen. Har som sagt inte ont av det, än iaf, är bara fåfäng och tänker enbart på det kosmetiska nu.
Vet att jag gör en höna av en fjäder.. Men just nu är det här mitt största bekymmer! Jag är inte ens 30 år.. Jag vill inte gå med knöliga ben som agda 85.. och jag vill inte gå en hel varm sommar med stödstrumpor och långbyxor..
Förra graviditeten gick jag upp väldigt mkt i vikt och samlade på mig otroligt mkt vätska mot slutet. Hade däremot inga problem att gå ner dessa gravidkilon och Fick dock inga större bestående men efter graviditeten mer än lite bristningar och lite vänligare bröst som jag är helt okej med!
Den här gången har jag verkligen gjort vad jag kunnat för att inte gå upp lika mkt. Det var ju tungt och jobbigt, så skönt att slippa det i den mån det går. Absolut inte så att jag på något vis bantat eller vart hård mot mig själv. Men äter bra mat och unnar mig ibland och har kunnat hålla igång bättre denna gång. Och också vart tvungen att gålla igång mer med en 1,5 åring här hemma. Och sen Går det tex ännu bra att rida nu i v.31 förra gången fick jag sluta runt v.20 redan.
Jag har mått prima, känt mig piggare och smidigare än sist. Dock kom bäcken och ryggsmärtorna som ett brev på posten i samma vecka som sist ändå. Dock lindrigare än sist.
MEN, jag börjar få ÅDERBRÅCK nu?! Inga problem med det alls sist trots att jag svullnade upp som en marshmallow. Men nu när jag inte ens börjat samla på mig några mängder vätska än?!
Det gör mig så himla ledsen.. fånigt va?
Har läst typ allt jag kan hitta och verkar som att åderbråck i underlivet inte går att göra något åt och försvinner oftast efter förlossningen. När jag gjorde undersökning sist sa de att jag hade ett litet bråck där, inget jag känt av eller märkt mer än att jag har en tyngdkänsla som jag inte kände sist.
Men jag börjar få på benen och vad jag förstår är risken stor att de blir kvar även efter förlossningen och man måste i så fall operera bort dem sen. Har som sagt inte ont av det, än iaf, är bara fåfäng och tänker enbart på det kosmetiska nu.
Vet att jag gör en höna av en fjäder.. Men just nu är det här mitt största bekymmer! Jag är inte ens 30 år.. Jag vill inte gå med knöliga ben som agda 85.. och jag vill inte gå en hel varm sommar med stödstrumpor och långbyxor..
jag tycker inte du är fånig, klart man vill känna sig fin! Med lite tur försvinner det efter förlossningen 
