Sommarföräldrar 2017 del2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Cool barnmorska!
Jag tänker nog att jag har haft den njutbara perioden....Sen ska jag njuta när vi ses. Njuta av att vara höggravid är ...Kanske inget som man kan räkna med ;)
Nä, att njuta av tillståndet höggravid finns inte på kartan för mig, och skulle tro att det är så för de flesta :). Vi får försöka njuta av andra saker så vi glömmer den höggravida delen av livet ;).
 
Går in i vecka 33 imorgon och jobbar på. Högsäsongen är över oss med allt vad det innebär. Igår blev det för mycket av det goda, men det berodde mer på mina egna hästar än på jobbet.
Fick asa hem fölstona 3 km i gassande sol och värme för att fölet ska id-kollas idag, sen har flugorna ätit lite i ena ögonvrån på honom så ville ta hem och ha uppsikt. Går inte att lasta där nere på betet med föl så det är bara att vackert promenera.

De övriga två skulle också tas in för hovslagaren kom, det blev några steg där med. Dessutom fick jag vandra runt på hingstarnas bete en stund för att sköta den dagliga tillsynen där.

När allt det var avklarat var det dags att börja jobba. 20 använda boxar. :cool: Hade ont ont ont i rygg och fötter när jag kom hem, stupade i säng kl 19 och sov 11 timmar efter det, men nu är jag på g igen.

Hade en kund som ojade sig över att jag gick ute på gården och jobbade i mitt tillstånd. Trots att hon fått förklarat för sig redan dagen innan att jag inte jobbar med hästarna längre så ville hon lyfta fram att det är ju så buffliga djur(?). Vet inte alls vad hon fiskade efter men blev riktigt irriterad.
Det är helt OK att fråga, det gör folk hela tiden. Men när man har fått svar en gång släpper man det väl? Jag är 26 år och fullt kapabel till att själv fatta beslut om och hur länge jag vill jobba där ute. Att jag inte handhar några hästar (förutom mina egna, på fritiden), är däremot en självklarhet, men det är liksom redan ett faktum, så ser verkligen inte problemet.
Kalla mig känslig på grund av alla hormonerna, men jag visste inte att det var krav på att man skulle gå hem och lägga sig i soffan när man har ett fysiskt jobb som gravid, åtminstone inte så länge man trivs och mår bra av det...
 
Går in i vecka 33 imorgon och jobbar på. Högsäsongen är över oss med allt vad det innebär. Igår blev det för mycket av det goda, men det berodde mer på mina egna hästar än på jobbet.
Fick asa hem fölstona 3 km i gassande sol och värme för att fölet ska id-kollas idag, sen har flugorna ätit lite i ena ögonvrån på honom så ville ta hem och ha uppsikt. Går inte att lasta där nere på betet med föl så det är bara att vackert promenera.

De övriga två skulle också tas in för hovslagaren kom, det blev några steg där med. Dessutom fick jag vandra runt på hingstarnas bete en stund för att sköta den dagliga tillsynen där.

När allt det var avklarat var det dags att börja jobba. 20 använda boxar. :cool: Hade ont ont ont i rygg och fötter när jag kom hem, stupade i säng kl 19 och sov 11 timmar efter det, men nu är jag på g igen.

Hade en kund som ojade sig över att jag gick ute på gården och jobbade i mitt tillstånd. Trots att hon fått förklarat för sig redan dagen innan att jag inte jobbar med hästarna längre så ville hon lyfta fram att det är ju så buffliga djur(?). Vet inte alls vad hon fiskade efter men blev riktigt irriterad.
Det är helt OK att fråga, det gör folk hela tiden. Men när man har fått svar en gång släpper man det väl? Jag är 26 år och fullt kapabel till att själv fatta beslut om och hur länge jag vill jobba där ute. Att jag inte handhar några hästar (förutom mina egna, på fritiden), är däremot en självklarhet, men det är liksom redan ett faktum, så ser verkligen inte problemet.
Kalla mig känslig på grund av alla hormonerna, men jag visste inte att det var krav på att man skulle gå hem och lägga sig i soffan när man har ett fysiskt jobb som gravid, åtminstone inte så länge man trivs och mår bra av det...
Du är inte känslig. Folk kan ha åsikter om precis allt, och inga åsikter är likriktade. Antingen jobbar man för mycket, eller för lite, har liten eller stor mage osv osv.

När barnet sedan kommer fortsätter det i samma anda. Antingen äter barnet för ofta eller för sällan, eller så bär man barnet för mycket eller för lite osv osv.

Med tiden lär man sig att bara strunta i allas tyckanden, le artigt och fortsätta med det som kännande bäst för en själv :).
 
Går in i vecka 33 imorgon och jobbar på. Högsäsongen är över oss med allt vad det innebär. Igår blev det för mycket av det goda, men det berodde mer på mina egna hästar än på jobbet.
Fick asa hem fölstona 3 km i gassande sol och värme för att fölet ska id-kollas idag, sen har flugorna ätit lite i ena ögonvrån på honom så ville ta hem och ha uppsikt. Går inte att lasta där nere på betet med föl så det är bara att vackert promenera.

De övriga två skulle också tas in för hovslagaren kom, det blev några steg där med. Dessutom fick jag vandra runt på hingstarnas bete en stund för att sköta den dagliga tillsynen där.

När allt det var avklarat var det dags att börja jobba. 20 använda boxar. :cool: Hade ont ont ont i rygg och fötter när jag kom hem, stupade i säng kl 19 och sov 11 timmar efter det, men nu är jag på g igen.

Hade en kund som ojade sig över att jag gick ute på gården och jobbade i mitt tillstånd. Trots att hon fått förklarat för sig redan dagen innan att jag inte jobbar med hästarna längre så ville hon lyfta fram att det är ju så buffliga djur(?). Vet inte alls vad hon fiskade efter men blev riktigt irriterad.
Det är helt OK att fråga, det gör folk hela tiden. Men när man har fått svar en gång släpper man det väl? Jag är 26 år och fullt kapabel till att själv fatta beslut om och hur länge jag vill jobba där ute. Att jag inte handhar några hästar (förutom mina egna, på fritiden), är däremot en självklarhet, men det är liksom redan ett faktum, så ser verkligen inte problemet.
Kalla mig känslig på grund av alla hormonerna, men jag visste inte att det var krav på att man skulle gå hem och lägga sig i soffan när man har ett fysiskt jobb som gravid, åtminstone inte så länge man trivs och mår bra av det...
Åsikter åsikter...
Det går inte göra rätt för en mage är lovligt för vem som att kommentera allt du gör.

Jag är ju mycket äldre än du och det är tredje gången jag är gravid på jobbet. Den enda som kommenterat något negativt var en tjej som själv precis fött barn och tyckte det var olämpligt att jag red. I övrigt får jag magkommentarer men inget annat.

Ibland...Kan det dock vara jobbigt att jag måste säga ifrån att nej jag bygger inte en hel hoppbana själv för jag får snoront då för jag är faktiskt gravid... Eller att förklara att jag pallar inte lika mycket som jag brukar för jag är helt knäckt efter en vanlig arbetsdag.

Nu har vi tävlingshelg framför oss och massor att göra. Skolavslutning för dottern oxå. Och jag känner ju att jag inte pallar en dygnet runt helg. Jag är helt matt redan nu... Och det är jobbigt att behöva försvara faktiskt. Vem fan är inte trött får man till svar...
 
@Rhinos och @Ray skönt att höra att det kanske inte är jag som är överkänslig. Som sagt, jag har full förståelse för att man frågar - det är helt OK, även åsikter får man ha (det har jag också om mycket), men varför lufta dem med en helt okänd person som inte bett om det och när man redan har fått ett svar? Det är liksom inte förbjudet att hålla tyst om saker och ting....

Jag är också helt slut, speciellt efter en dag som igår..Får också ofta neka kunder som är vana vid att jag alltid finns till hands med lasthjälp osv, men bara man förklarar varför så brukar det vara helt lugnt och folk är över lag väldigt förstående för varför och uppmuntrande till att jag är så pass pigg och orkar jobba. Hade jag mött samma attityd som dig @Ray hade jag gått upp i atomer, blev ju mäkta irriterad bara av personen igår, trots att hon säkert bara menade väl...
 
Mina förvärkar har ändrat karaktär och kommer nu mer som kraftig mensvärk som strålar ut i ljumskarna, tillsammans med sammandragningar där magen blir totalt stenhård..
Det gör faktiskt ont, överväger att ringa förlossningen.
Men vet att dom kommer vilja att jag kommer in då. Inte det bästa tillfället, sambon är påväg till Tyskland och sonen ligger här hemma med över 39graders feber.
Så då får han i sånt fall stanna hemma med farmor och jag åker själv in med taxi, inte lockande.
In med 2 alvedon, varm dusch och hoppas att det lägger sig.
Annars får jag nog åka in imorgon..
 
Tråkigt med alla jobbiga kommentarer och tycker inte att någon av er är känsliga, det är som att folk måste kommentera magen/ens aktivitet när man blir gravid.

Här hemma börjar vi komma in en liten rytm iaf. Hon sover i genomsnitt 3-4 h åt gången på natten, svårast att få henne att somna om runt tiden då hon är vaken och man själv bara vill sova efter 1-2 h amning :p Men då brukar jag lämpa över henne på sambon.
Sover ett par timmar om fm och ett par timmar om em. Hon är dock otroligt länge om att vakna, vänder och vrider, sträcker på sig, öppnar ett liiiitet öga och somnar om igen i typ en timme. Tar man upp henne och ammar för tidigt slocknar hon direkt igen :D. Idag har hon dock kräkts rejält två gånger så lite orolig över att det mesta av mjölken kommer upp igen, men när hon väl är vaken verkar hon pigg ändå.

Jag börjar dock bli sjukt rastlös men vet inte helt vad jag ska göra, vädret bjuder på solsken blandat med ösregn så inget man direkt har lust att gå ut i... :( Dessutom sjukt ridsugen!
 
Min kollar blodtryck, hjärtljud, SF-kurvan, hur bebis ligger, blodsocker, järn. Då och då urinsticka.

Kan det inte va en del vätska nu i slutet då? Jag gick upp massor i vätska sista veckan med sonen i magen..

Vi har rutinen att alltid kolla urinsticka när man är där. Gör man själv så inget som hon kollar- man säger till om det inte är ok.
Blodvärden har vi hittills kollat 2 ggr.

Min bor visserligen i Sverige och jag i Köpenhamn me det är inte längre än 1.5 timme mellan oss, så det är liksom för långt för spontan fika men ändå inte för långt för att komma över en kväll/dag. Sambons föräldrar bor 3.5 h bort så det är värre för dom! Face time var en bra idé, nu försöker jag skick bilder som det frågas efter hela tiden :p
BM här kollade blodtryck, SF mått, kände efter hur bebis låg tog altid urinsticka men aldrig järn, lyssnade på hjärtljud och efter att de konstaterede diabetes hos mig (som de upptäckte omkring v 32) blev där gjort ctg.

Jag tycker visserligen inte att jag är särskilt svullen, men BM gissade också att det säkert är mest vätska. Sedan såg hon lite bekymrad ut när mitt blodtryck plötsligt hade skjutit i höjden. Hon tog om det två ggr under besöket och då hann det sjunka till "normal" nivå. Så enligt BM behöver jag inte oroa mig. Lättare sagt än gjort... :nailbiting:
 
Nä, att njuta av tillståndet höggravid finns inte på kartan för mig, och skulle tro att det är så för de flesta :). Vi får försöka njuta av andra saker så vi glömmer den höggravida delen av livet ;).

Haha jag tyckte det var asmysigt att vara gravid, även höggravid. Iofs hade jag tur att va smidig och inga fysiska krämpor/ont alls hela vägen. Spydde i nio månader men utöver det var det faktiskt riktigt mysigt. Snart dags igen, hoppas det är lika chilledill då. Säkert inte :angel:
 
Haha jag tyckte det var asmysigt att vara gravid, även höggravid. Iofs hade jag tur att va smidig och inga fysiska krämpor/ont alls hela vägen. Spydde i nio månader men utöver det var det faktiskt riktigt mysigt. Snart dags igen, hoppas det är lika chilledill då. Säkert inte :angel:
Vad skönt att du känner så. Det unnar jag dig verkligen. Önskar din känsla kunde smitta av sig lite på mig ;). Har inga fysiska krämpor jag heller, men längtar varje dag tills det är dags för barnet att komma ut på andra sidan :).
 
Mitt illamående håller i sig :( spyr inte nu men kan inte stå långa stunder och är helt orkeslös. En känsla av att inte vilja vara i min egen kropp. Bebis verkar iaf pigg och spär på mitt illamående med att leva rövare för fullt.

Kanske helt enkelt är magsjuk och inget graviditetsrelaterat...

Förvärkarna har snarare avtagit de senaste dagarna. Jag som vill känna mig stark och utvilad inför förlossningen orkar knappt ta mig till toaletten om dagarna... Urk!
 
En vecka till BF idag :o! Känner mig både beredd och totalt oförberedd, och naturligtvis nervös inför förlossningen. Tänk om jag inte pallar liksom.. har klarat mig genom livet so far utan att någonsin ha haft brutalt ont så vet inte alls hur jag reagerar. När det kommer till att "plåga sig själv", typ träningstelaterad smärta, mjölksyra osv så har jag ingen skalle alls utan ger upp när det gör ont.

Mår fortfarande helt ok, BM-besök igår och allt väl, bebis nu fixerad. Nytt för idag är att det hugger i ljumskarna när jag går, inte alls skönt och gör för första gången under graviditeten att jag inte kan gå ordentligt. Tidigare har det aldrig gjort ont medans jag rört mig undantaget lite hanterbart ilande i muffen sista månaden, även om promenaderna varit allt annat än snabba. Antar att det beror på att bebis sjunkit ner och hoppas det inte tänker bli värre, i värsta fall har jag ju 3 veckor kvar och det vore surt att bli sittandes såhär på sluttampen.
 
Usch vilken natt. Sonen är sjuk och har ont i halsen och vakna var 10e minut med gråt mellan 23.30-02.45, trots alvedon. Då gav jag ny alvedon, sen vart han klarvaken fram tills nyss, 04.20.. Och nu ska jag lyckas somna om, klarvaken, kissnödig men kan inte flytta mig för sonen ligger upptryckt mot mig och vaknar om jag rör mig. Och det är ljust ute..
Önskar pappan hans kunde duga när sonen är sjuk (det önskar pappa också), men nej, det är bara mamma som gäller.

Och så ska vi ha en till? Hur tänkte vi nu? :nailbiting:
Kommer inte få sova på flera år! :crazy::cry:
 
Usch vilken natt. Sonen är sjuk och har ont i halsen och vakna var 10e minut med gråt mellan 23.30-02.45, trots alvedon. Då gav jag ny alvedon, sen vart han klarvaken fram tills nyss, 04.20.. Och nu ska jag lyckas somna om, klarvaken, kissnödig men kan inte flytta mig för sonen ligger upptryckt mot mig och vaknar om jag rör mig. Och det är ljust ute..
Önskar pappan hans kunde duga när sonen är sjuk (det önskar pappa också), men nej, det är bara mamma som gäller.

Och så ska vi ha en till? Hur tänkte vi nu? :nailbiting:
Kommer inte få sova på flera år! :crazy::cry:
Låter som en kämpig natt. Hoppas att han frisknar till snabbt.

Känner också lite oro över hur tusan man kommer få tid till att sova sedan när man har två illbattingarnas i huset :nailbiting:
 
:idea:
Usch vilken natt. Sonen är sjuk och har ont i halsen och vakna var 10e minut med gråt mellan 23.30-02.45, trots alvedon. Då gav jag ny alvedon, sen vart han klarvaken fram tills nyss, 04.20.. Och nu ska jag lyckas somna om, klarvaken, kissnödig men kan inte flytta mig för sonen ligger upptryckt mot mig och vaknar om jag rör mig. Och det är ljust ute..
Önskar pappan hans kunde duga när sonen är sjuk (det önskar pappa också), men nej, det är bara mamma som gäller.

Och så ska vi ha en till? Hur tänkte vi nu? :nailbiting:
Kommer inte få sova på flera år! :crazy::cry:
Du får se till att vänja in nästa lilla med pappa så har ni varsin när de är sjuka:idea:?

Ibland kan det ju kännas tråkigt att det blir så väldigt långt mellan syskonen här. Ur ett egoistiskt perspektiv är det skönt dock. Den större är ju fullkomligt självgående med det mesta och till och med kapabel att hjälpa till med saker.
Sen har hon ju mer krav på vad som händer i livet än yngre barn... Tur det finns kompisar!
 
:idea:
Du får se till att vänja in nästa lilla med pappa så har ni varsin när de är sjuka:idea:?

Ibland kan det ju kännas tråkigt att det blir så väldigt långt mellan syskonen här. Ur ett egoistiskt perspektiv är det skönt dock. Den större är ju fullkomligt självgående med det mesta och till och med kapabel att hjälpa till med saker.
Sen har hon ju mer krav på vad som händer i livet än yngre barn... Tur det finns kompisar!

Ja det är ett krav! Det galna är att sonen är sjukt pappig annars, det är bara när han är sjuk han är såhär..

Fick väl sova lite osammanhängande mellan 05-08..
Är ungefär som ett lik...Och när jag inte fått sova kräks jag mer, mår sjukt illa..

Vår (min) plan var att ha minst 5år i mellan, ville ha en självgående innan nästa kom.
Å andrasidan, ja dom här får väl mer glädje av varandra kan jag tänka, hoppas jag. Dom kanske bara slåss hela tiden :grin:
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Ja det är ett krav! Det galna är att sonen är sjukt pappig annars, det är bara när han är sjuk han är såhär..

Fick väl sova lite osammanhängande mellan 05-08..
Är ungefär som ett lik...Och när jag inte fått sova kräks jag mer, mår sjukt illa..

Vår (min) plan var att ha minst 5år i mellan, ville ha en självgående innan nästa kom.
Å andrasidan, ja dom här får väl mer glädje av varandra kan jag tänka, hoppas jag. Dom kanske bara slåss hela tiden :grin:
Blir jättebra ska du se. Lite slitigt är det väl alltid. Å andra sidan uppskattar man inte livet om det inte är lite tungt ibland...
Har jag hört...
 
Igår skrev jag mitt förlossningsbrev. Min BM ville att jag skulle ha något nerskrivet till idag så ska vi göra en förlossningsplan att skriva in i min journal. Det är rätt roligt hur mycket mer konkret mitt brev är den här gången. Jag hade lika gärna kunnat hoppa över att skriva förra gången, jag visste ju ingenting då.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag är lite nyfiken på hur det sett ut för er som blivit gravid som "äldre". Jag vill inte sätta en fast gräns, utan tänker att ni...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
5 124
Gravid - 1år Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall! Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag...
2
Svar
34
· Visningar
2 151
Gravid - 1år Någon mer här som inte äter fisk? Blev ni rekommenderade att äta omega 3 under graviditeten? När jag sa till min bm att jag inte äter...
Svar
17
· Visningar
799
Övr. Barn Jag startade en liknande tråd för ett par år sedan, men nu hittar jag den inte och frågeställningarna är dessutom lite annorlunda så jag...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 104
Senast: gammalek
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Akvarietråden V
  • Förbereda hundar inför bebis?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp