Går in i vecka 33 imorgon och jobbar på. Högsäsongen är över oss med allt vad det innebär. Igår blev det för mycket av det goda, men det berodde mer på mina egna hästar än på jobbet.
Fick asa hem fölstona 3 km i gassande sol och värme för att fölet ska id-kollas idag, sen har flugorna ätit lite i ena ögonvrån på honom så ville ta hem och ha uppsikt. Går inte att lasta där nere på betet med föl så det är bara att vackert promenera.
De övriga två skulle också tas in för hovslagaren kom, det blev några steg där med. Dessutom fick jag vandra runt på hingstarnas bete en stund för att sköta den dagliga tillsynen där.
När allt det var avklarat var det dags att börja jobba. 20 använda boxar.
Hade ont ont ont i rygg och fötter när jag kom hem, stupade i säng kl 19 och sov 11 timmar efter det, men nu är jag på g igen.
Hade en kund som ojade sig över att jag gick ute på gården och jobbade i mitt tillstånd. Trots att hon fått förklarat för sig redan dagen innan att jag inte jobbar med hästarna längre så ville hon lyfta fram att det är ju så buffliga djur(?). Vet inte alls vad hon fiskade efter men blev riktigt irriterad.
Det är helt OK att fråga, det gör folk hela tiden. Men när man har fått svar en gång släpper man det väl? Jag är 26 år och fullt kapabel till att själv fatta beslut om och hur länge jag vill jobba där ute. Att jag inte handhar några hästar (förutom mina egna, på fritiden), är däremot en självklarhet, men det är liksom redan ett faktum, så ser verkligen inte problemet.
Kalla mig känslig på grund av alla hormonerna, men jag visste inte att det var krav på att man skulle gå hem och lägga sig i soffan när man har ett fysiskt jobb som gravid, åtminstone inte så länge man trivs och mår bra av det...