Sv: Snacktråd för AR-frälsta!
Fin pålle!
Väldigt uttrycksfullt huvud!
Jag misstänker att ni gör det lite svårt för er.. Eller så gör ni det väldigt bra utifrån utgångsläget!
Beroende på hur man ser det! (Kan ju se väldigt annorlunda ut IRL och när man hör tankarna bakom också.)
För jag tänker lite såhär: bäckenvinklingen är ingenting utan balansförändringen. Huvudpositionen är ingenting annat än en prydnad om det så att säga inte går igenom hela vägen. Å andra sidan så måste man ju börja någonstans och det märks att du börjat få koll på bakbensplaceringen och bakdelen så att säga. Det som fattas är att få det gå igenom hela vägen.
För att försöka göra det lite mer konkret:
Jag gillar de bilder där hästen är ganska "fri" i formen. Och faktiskt skulle jag hellre se lite sänkt rygg och höjt huvud till förmån för att framdelen hamnar mer i normalläge med friare bogar som första steg. Och därifrån jobba mot att flytta tyngdpunkten bakåt, utan några egentliga formkrav i det läget. Tänk större vinkel i ganaschen! Hellre FÖR stor så det blir en öppen/fri form än lite för liten om man kan påverka det.
Som en bra övning för att lära sig känna skillnaden är smygskritt en bra övning tycker jag.
Då skrittar du på "fri" tygel en bit innanför fyrkantsspåret men följer fyrkanten alt. gör en vanlig bakdelsvändning när du kommer till kortsidan och därigenom byter varv (bakdelsvändning är bra för då förstärker man ytterligare balansflytt-tänket).
Du får ta i tyglarna och du får skänkla, men du gör det så absolut lite som det bara går för att uppnå dess syfte. Hästen ska skritta så sakta att det blir myrsteg med en fot i taget, du ska i princip hinna räkna ett-två-tre-fyr och efter ett tag känna det som att du kan plocka upp och släppa ner ett ben i taget på hästen. Så sakta det bara går utan att det blir halt alltså. Om du behöver ta ett tygeltag så ta det heller lite uppåt och väldigt snabbt typ snabb kramning, än att segdra bakåt av misstag. Hästen ska absolut inte få något alls att stödja sig på i handen. Detta för att den ska få ta ansvar för att hålla balansen själv i det låga tempot. Om hästen börjar rinna iväg så är det ofta för att den länger sig och söker stödet framtill, då får man stabilisera upp sig själv och räcker inte det få man ta en liten förhållning. Hellre att hästen går lite för högt med huvudet och får ta halsen till hjälp att balansera sig i början än att den "dyker" och sänker framdelen minsta lilla.
Först blir det nog lite av ett pussel för dig att komma in i övningen och för hästen att förstå vad du vill. Men sen kommer hästen komma på att för att hålla det där långsamma tempot behöver den balansera om. Då kommer du tydligt känna en balansändring bakåt/uppåt. Sen får man ha stenhård disciplin med sig själv för det är lätt att bli bekväm och sänka på kraven och då tappa känslan för hur stor balansändring man vill ha. Så påminn dig om att hästen verkligen ska gå kvar i egen balans och att du ska känna att framdelen är fri, och att den inte får smygöka (tvärtom, tänj hellre på gränserna för vad du tror är möjligt
).
Det kan vara en första grej. För att börja få upp framdelen och få hästen hålla ihop bättre. Sen kan man överföra lite av den känslan även i övriga ridningen. Lära sig känna när hästen "dyker" fram och då gå tillbaka med en balanserande övning eller bara tala om att nä, du får inte ta stöd fram! (Hästar som är van att "dyka" kan lätt göra det utan att ens ha kontakt med tygeln.)
Inte framåt/nedåt, utan UPPÅT/framåt/nedåt! Det är målet!
