Skönhetsideal verkliga eller inbillade?

[Inte_Ung]

Men om man gång på gång trampar i klaveret nu har vi liksom vistats här på buke ganska många år både du och jag så kanske tålamodet tryter

Jo men det förstår jag absolut.
Det är bara så svårt för mig att hålla mig ur det där klaveret när jag inte förstår.

 

[Snowball]

Jo men det förstår jag absolut.
Det är bara så svårt för mig att hålla mig ur det där klaveret när jag inte förstår.

Men jag kanske har nått fram lite i alla fall
Ullstrumpor slits även de om än rätt långsamt

 

[athena_arabians]

Det tror jag också! För mig bidrar det till att jag inte riktigt fattar grejen.

Man blir ju inte yngre av att se yngre ut. Så det känns för mig som att en sådan strävan skulle öka rädslan för döden, snarast. Och det verkar ju inget vidare.

Tja, jag är ju glad att jag ser ung ut men är inte ett dugg rädd för döden (vi har gått hand i hand länge - jag har inte bråttom men jag är heller inte rädd). Jag tror en ska vara försiktig med att dra för stora växlar på att vilja se ung ut. För trots allt är jag inte 25 och har en jäkla massa erfarenhet, dvs jag har på diverse sätt varit med om livets olika faser inkl döden.

För mig är det som sagt ren fåfänga och att som kvinna få känna mig attraktiv. Det är något som helt och hållet är riktat mot mig själv. Jag har inga problem med att andra väljer att inte färga håret etc. Litegrann som att min anorexi är riktad mot mig själv och inte har något att göra med hur jag uppfattar andras kroppar.

 

[Inte_Ung]

Men jag kanske har nått fram lite i alla fall
Ullstrumpor slits även de om än rätt långsamt

Ja det tror jag med
Det kom några insikter där som jag kommer att ha nytta av för att upplevas som mindre kantig.
Och det vore ju trevligt för alla.
Mig också.

 

[nullo-modo]

Jag gör i alla fall inte det.
Utom för att se presentabel ut i speciella sammanhang där det kravet finns.
Som t.ex. när jag skall processa i domstol.
Då är det en fördel för resultatet med vårdat hår, ögonbrynspenna och litet mascara.
Klädkoder begriper jag mig på, det har jag blivit noggrant drillad i.
Utanför klädkoderna är jag däremot helt lost.
Vilket nog syns.

Är väl samma mekanism som ligger bakom varför du sminkar dig i speciella sammanhang som ligger bakom varför andra väljer att operera sig.

 

[Inte_Ung]

Är väl samma mekanism som ligger bakom varför du sminkar dig i speciella sammanhang som ligger bakom varför andra väljer att operera sig.

Jag tror faktiskt inte det.
Jag sminkar mig för att bli lyssnad på i stället för tittad på.
Medan jag tror att de flesta som både sminkar sig och opererar sig gör det för att bli sedda på något sätt.

Det ena för att smälta in och försvinna och det andra för att synas.

Edit
Och jag sminkar mig definitivt inte för min egen skull, jag kunde inte bry mig mindre.
Utan för den effekt som det har på andra människor när jag vill att de skall lyssna på vad jag säger.

 

[nullo-modo]

Jag tror faktiskt inte det.
Jag sminkar mig för att bli lyssnad på i stället för tittad på.
Medan jag tror att de flesta som både sminkar sig och opererar sig gör det för att bli sedda på något sätt.

Det ena för att smälta in och försvinna och det andra för att synas.

Edit
Och jag sminkar mig definitivt inte för min egen skull, jag kunde inte bry mig mindre.
Utan för den effekt som det har på andra människor när jag vill att de skall lyssna på vad jag säger.

Vill någon syns så känns ingrepp fel väg att gå. Lättare med kläder om någon vill sticka ut och synas.

 

[Midsommarblomster]

Jag tror faktiskt inte det.
Jag sminkar mig för att bli lyssnad på i stället för tittad på.
Medan jag tror att de flesta som både sminkar sig och opererar sig gör det för att bli sedda på något sätt.

Det ena för att smälta in och försvinna och det andra för att synas.

Edit
Och jag sminkar mig definitivt inte för min egen skull, jag kunde inte bry mig mindre.
Utan för den effekt som det har på andra människor när jag vill att de skall lyssna på vad jag säger.

Jag tror att många skönhetsingrepp görs för att inte sticka ut. Skönhets”fel” som korrigeras för att inte dra uppmärksamhet till sig.

 

[Midsommarblomster]

Gällande att vara ung så har jag verkligen inga skrupler med att bli äldre. Jag vill varken vara yngre, eller se yngre ut än vad jag är. Att mina rynkor har stört mig har helt enkelt att göra med att de är missprydande. Vissa får vackra linjer vid ögonvrån, och åldrande klär väldigt många tycker jag. För egen del tycker jag det gått lite väl hårt åt mitt ansikte, och veckar huden på alla möjliga konstiga sätt. Säkert helt subjektivt och givetvis härlett av normen kring hur vackra inte unga kvinnor ser ut. Men så är det. Jag håller på att lära mig att bli vän med det. Men att inte vara ung längre och uppfattas som närmare 40 har jag verkligen inga problem med.

 

[gammalek]

Jag pratar sällan om utseende, särskilt inte mitt eller andra kvinnors utseende. Jag säger (avmätt) tack om någon ger mig en 'komplimang' och jag tror att det märks att jag inte uppskattar det.

Jag vet inte om det gör något gott att prata om sina fysiska fördelar (sådant som anses vackert, positivt osv), till exempel att man är nöjd med att se ung ut. Varför inte hålla tyst om det på samma sätt som man inte behöver prata om att man är missnöjd med sin näsa exempelvis?

 

[MJLee]

Att ha en diskussion om varför så många vill se ut som nuvarande skönhetsideal är en intressant fråga som till stor del redan besvarats. Och anledningarna till just dagens skönhetsideal.

Att säga att de som strävar efter dagens ideal är plastiga är nedlåtande.

 

[Sel]

Jag har sett en dokumentär om plastikkirurgi ganska nyligen där kirurgen berättade att unga tjejer önskar se ut som de gör med så kallade ”snyggfilter” på tex snapchat. Någon annan kanske känner igen och minns vilken dokumentär det var?

Med det sagt tror jag den nya mer avancerade tekniken med filter som är tillgänglig för så många (från väldigt låg ålder) öppnar upp ögonen för hur man skulle kunna se ut i stället. Och framförallt vilken effekt man får på antal likes och kommentarer samt följare när man publicerar modifierade bilder kontra naturliga. De får bekräftat för sig själva att lite annorlunda former och proportioner här och var ger dem en helt annan uppmärksamhet än de får annars. Nästa steg är för vissa att gå till kliniken och be att få se ut som dessa filter ”på riktigt”. Sorgligt, men inte alls konstigt tycker jag…

Absolut. Jag tar selfies på mig och fåglarna ibland och det är något automatiskt filter som går på i telefonen som inte går att stänga av (såvitt jag vet?) så fort jag vänder på kameran. Ibland får jag själv en chock när jag i nästa inlägg ser mig själv på video.
Klart att jag hellre skulle vara mitt foto-jag egentligen.. men äsch. För sent!
Jag förstår Helt och hållet hur det ena känns mer åtråvärt än det andra även för en själv.

 

[MJLee]

Genom historien har ju kvinnor utsatt sig för risker för den tidens skönhetsideal

https://www.thecut.com/2013/12/most-dangerous-beauty-through-the-ages.html

 

[Inte_Ung]

Jag tror att många skönhetsingrepp görs för att inte sticka ut. Skönhets”fel” som korrigeras för att inte dra uppmärksamhet till sig.

Jo men det är ju inte dessa åtgärder som jag avser i trådstarten.
Utan att just ändra något som är bra till något annat som också är bra, fast på ett annat sätt.

Min pappas öron däremot faller nog in under samma hatt.
Han ville ju inte att folk skulle stirra på dem i stället för att höra vad han hade att säga.

 

[Inte_Ung]

Vill någon syns så känns ingrepp fel väg att gå. Lättare med kläder om någon vill sticka ut och synas.

Och vad tror du om exemplet i trådstarten?
Det är ju inte direkt diskret.

 

[Inte_Ung]

Att säga att de som strävar efter dagens ideal är plastiga är nedlåtande

Men det är ju svårt att veta innan man vet att det uppfattas som något dåligt.

Vi kan jämföra med nördig.
Är det bra eller är det dåligt?

Är det positivt att bli kallad för nörd eller är det negativt?

 

[hundtant]

Jag pratar sällan om utseende, särskilt inte mitt eller andra kvinnors utseende. Jag säger (avmätt) tack om någon ger mig en 'komplimang' och jag tror att det märks att jag inte uppskattar det.

Jag vet inte om det gör något gott att prata om sina fysiska fördelar (sådant som anses vackert, positivt osv), till exempel att man är nöjd med att se ung ut. Varför inte hålla tyst om det på samma sätt som man inte behöver prata om att man är missnöjd med sin näsa exempelvis?

Tack!

På det viset som ämnet nästan alltid diskuteras så bidrar det bara till mer utseendefixering, mer cementering av normen.

 

[athena_arabians]

Men det är ju svårt att veta innan man vet att det uppfattas som något dåligt.

Vi kan jämföra med nördig.
Är det bra eller är det dåligt?

Är det positivt att bli kallad för nörd eller är det negativt?

Varför måste det vara antingen eller? Då kommer vi till fackindelningen igen vilket som sagt är rätt trist.

Sedan har givetvis vissa benämningar en negativ eller positiv klang men bättre att utmana sina fördomar när det gäller sådant säger jag.

Kolla gärna upp "pedagog". Det är definitivt en benämning som haft en ameliorativ utveckling.

 

[Inte_Ung]

Varför måste det vara antingen eller? Då kommer vi till fackindelningen igen vilket som sagt är rätt trist.

Ja Så varför uppfattar du plastigt som dåligt?
Det var just den delen som jag missade.
Hur skulle jag ha kunnat veta det?

 

[Midsommarblomster]

Jag pratar sällan om utseende, särskilt inte mitt eller andra kvinnors utseende. Jag säger (avmätt) tack om någon ger mig en 'komplimang' och jag tror att det märks att jag inte uppskattar det.

Jag vet inte om det gör något gott att prata om sina fysiska fördelar (sådant som anses vackert, positivt osv), till exempel att man är nöjd med att se ung ut. Varför inte hålla tyst om det på samma sätt som man inte behöver prata om att man är missnöjd med sin näsa exempelvis?

Jag tycker att det där är lite svårt, för på ett sätt befäster vi ju normer när vi pratar om vårt eller andras utseende i positiv eller negativ bemärkelse. Samtidigt känns det konstigt att leva under hård press på våra utseenden men inte få förhålla oss till det öppet. Det är där, vi tänker på det dagligen, vi förhåller oss till det dagligen, men vi får inte prata om det. Jag kan också se en risk med att det blir ”locket på” kring en fråga som egentligen är högaktuell för många. Sen finns det en tid och en plats, och ett sammanhang, där diskussionen passar bättre och sämre. Kan jag tycka. Det går att prata om på mer konstruktiva eller destruktiva sätt. Men jag tycker det är svårt. Ett exempel är ju fåfänga förklätt som ett träningsintresse. Det är inte rumsrent att prata om vikt men det är rumsrent att prata om träning, så då gör vi det. Men jag vet inte heller vilka konsekvenser det ger att vi stänger ner om nåt som alla på nåt sätt lever i ändå. Ja, lite lösa tankar bara. Jag önskar nog att vi kunde prata om allt det där, men också vara medvetna om och lyfta problematiken kring det på samma gång. På något vis.