Har ni varit otrogna någon gång?

[95johsv]

Jo, men det måste det väl? Annars är det ju inte otrohet. Lever man i ett öppet förhållande är man ju inte otrogen. Väljer man att inte berätta är det ju rent tekniskt sett ingen lögn, men å andra sidan är man ju heller inte öppen med sin partner om vad man sysslar med.

Det där går ju att dra till sin spets och man kan mena att man ju inte berättar allt för sin partner ändå. Tex skulle få av mina ex vilja höra om hur hoppträningen gick eller vad som hände i stallet så det väljer jag att inte berätta mer än att säga att det gick bra, eller att man är förbannad eller ledsen när man kommer hem så får man ju förklara att hoppträningen gick dåligt. Jag berättar heller inte allt som händer på jobbet, medan man lunchar med vänner, vad mamma sa när hon ringde etc. Man man ljuger ju inte för det, det är bara inte av allmänintresse att berätta.

Jag tänker att undanhållande även det gör det till otrohet i vissas ögon.

Tyvärr är det även så att många inte pratar om hur förhållandet är. Det tas för givet saker son inte är självklara för alla. Om ingen frågar... Vem berättar?

 

[EmmaBovary]

Jo, men det är klart att man pratat om otrohet, speciellt om det kommit fram att någon i ens närhet är otrogen eller någon kändis varit det tex. Jag är väldigt kommunikativ och skulle aldrig vara tillsammans med någon som inte var på samma nivå. Om man inte kan prata med sin partner, vem kan man prata med då liksom? Jag ger ingen tillåtelse till att ligga med andra, men jag vill inte veta, så länge personen vill vara tillsammans med mig. Jag själv skulle aldrig berätta heller, finns ingen anledning till det. Berättar man gör man inte det för sin partners skull, utan för att man vill dämpa eventuellt dåligt samvete. Jag har dock aldrig haft dåligt samvete för att jag varit otrogen, då jag rationaliserat valen jag gjort till att vara det som funkar bäst just då.

Jag har ju varit väldigt öppen med min otrohet dock och "alla" i min närhet har vetat. Sen "ligger jag inte runt" utan jag hade en och samma kille på sidan i 2,5 år medan jag var tillsammans med exet. Den killen var med i stallet, hjälpte till att bära bommar på hoppträning, etc. Många bukefalister har träffat honom. Och det är nog mina vänner som har haft svårast för det, för de vet inte riktigt hur de ska göra. Det ger ju med sig efter ett tag och folk är trevliga, men många tar det som sitt ansvar att "rädda" mitt förhållande eller "göra det rätta" och berätta för min sambo. Såklart min sambo visste, det är jag helt övertygad om även om jag aldrig berättade. Men jag skulle aldrig vara otrogen på hans bekostnad liksom. Inte på hans tid. Var han hemma ville jag ju umgås med honom! Men han spenderade veckor i Indien, USA, Kina etc på sitt jobb så det fanns massor med tid att vara otrogen på.

Nu är jag inte riktigt på samma nivå som dig, så gissar att dina tidigare partners varit mer kompatibla förhållandemässigt med dig. Men jag skulle nog påstå att man kan berätta om eventuell otrohet för partnern skull, inte bara för att stilla dåligt samvete. Om inte annat för att slippa det du beskrev längre ner, jag tycker att det är en omänskligt jobbig tanke att "alla andra" (nåväl, andra åtminstone) skulle vara medveten om att min partner hade för vana att vara otrogen, jag skulle uppleva det som oerhört förnedrande i sig och det skulle vara på min bekostnad. Men du har säkert rätt i att din partner kanske var medveten om det och okej med det. Men det låter verkligen som att det vore bra mycket enklare med ett öppet förhållande utifrån de premisserna!

 

[Red_Chili]

Otrohet är för mig långt ifrån det värsta som kan hända. Och det är för att jag ser till mig själv och varför jag varit otrogen. För mig är ingen otrogen mot mig, det är inte någonting som är riktat mot mig. Det finns ingen som är otrogen för att vara elak mot sin partner, utan man är otrogen för sin egen skull, för att det är kul, etc. Just i den stunden kanske man inte tänker så mycket på sin partner, utan mer på här och nu.

Det tänket har jag också, tror det var här på buke jag läste om det första gången (istället för det vanliga "det är det värsta som kan hända") och det var så skönt att kunna ändra tankesättet till det. Öht har det gjort mig mycket mer avslappnad till parförhållanden.

 

[Red_Chili]

Jag har aldrig varit otrogen, mest för att jag inte varit social nog att träffa flera intressanta/attraktiva personer samtidigt. När jag inte varit säker på att någon potentiell partner varit någon som jag kommer hålla mig helt monogam med, då har jag också vägrat gå in i någon sådan relation med personen.

Däremot har två partners varit otrogna mot mig. Ingen av gångerna brydde jag mig om att de hade legat med annan person. Det som kändes mindre kul var hur de ljugit för mig, medvetet undanhållit information osv under längre tid.

Killen jag träffar nu... tja, jag har oerhört svårt att se hur någon annan skulle kunna vara lika attraktiv, lätt att kommunicera med eller bra att ligga med, så andra blir helt enkelt ointressanta.

 

[Ramona]

Om inte annat för att slippa det du beskrev längre ner, jag tycker att det är en omänskligt jobbig tanke att "alla andra" (nåväl, andra åtminstone) skulle vara medveten om att min partner hade för vana att vara otrogen, jag skulle uppleva det som oerhört förnedrande i sig och det skulle vara på min bekostnad.

Enligt mig är det där en ren tankevurpa folk gör. De tror att otroheten är någonting som är riktat mot dem. "Hur kunde han göra så mot mig?" är ju en vanlig fråga när någon kommit på deras partner. Men det är liksom inte riktat mot dig. Och i ärlighetens namn var det nog inte så att du var i tankarna alls ifall det hände. Är man otrogen så är det någonting man är för sig själv, inte mot någon annan. I alla fall kan inte jag tänka mig att ligga med någon för någon annans skull än min egen. Jag ligger för att jag vill, inte för att vara elak mot någon annan. Otroheten berikade mitt liv, gjorde det mer spännande och roligt och jag fick en tillfredsställelse i att vara sedd och åtrådd av någon annan än min man. Som jag ju givetvis också ville ligga med.

 

[Ramona]

Däremot har två partners varit otrogna mot mig. Ingen av gångerna brydde jag mig om att de hade legat med annan person. Det som kändes mindre kul var hur de ljugit för mig, medvetet undanhållit information osv under längre tid.

Jag tror att detta helt beror på ens partner. Hade mitt ex som jag hade killen bredvid med legat med någon annan hade jag nog inte brytt mig så mycket om att han låg med någon, men det hade väckt andra frågor, men vi var så tighta som par så den biten hade inte varit så jobbig, för han var väldigt lättsam att ha med att göra på alla andra sätt.

Mitt senaste ex hade jag blivit totalt äcklad av ifall han låg med någon annan och hade inte själv velat ligga med honom eftersom han hade känts besudlad. Men det var för att han hade så taskig attityd gentemot otrohet. Han var väldigt osäker i sig själv och ville gärna att jag inte skulle umgås med mina vänner, att jag inte skulle hitta på saker utan honom och han kunde ofta anklaga mig för att titta på killar etc. Hans vision var att otrohet var det värsta som kunde hända! Och hans ex hade varit notoriskt otrogen mot honom och är idag tillsammans och har barn med personen hon var otrogen med. Hade aldrig accepterat att han var otrogen - då hade han åkt ut med huvudet före på en gång. Men det är för att han själv har så dålig attityd och förståelse kring otrohet.

 

[EmmaBovary]

Enligt mig är det där en ren tankevurpa folk gör. De tror att otroheten är någonting som är riktat mot dem. "Hur kunde han göra så mot mig?" är ju en vanlig fråga när någon kommit på deras partner. Men det är liksom inte riktat mot dig. Och i ärlighetens namn var det nog inte så att du var i tankarna alls ifall det hände. Är man otrogen så är det någonting man är för sig själv, inte mot någon annan. I alla fall kan inte jag tänka mig att ligga med någon för någon annans skull än min egen. Jag ligger för att jag vill, inte för att vara elak mot någon annan. Otroheten berikade mitt liv, gjorde det mer spännande och roligt och jag fick en tillfredsställelse i att vara sedd och åtrådd av någon annan än min man. Som jag ju givetvis också ville ligga med.

Nu menade jag specifikt delen med att vänner och bekanta skulle vara medveten om otroheten, och att man själv är den enda som inte har koll på läget. Det tycker jag är en tanke som står lite på egna ben utöver själva otroheten.

 

[Ramona]

Nu menade jag specifikt delen med att vänner och bekanta skulle vara medveten om otroheten, och att man själv är den enda som inte har koll på läget. Det tycker jag är en tanke som står lite på egna ben utöver själva otroheten.

Men tycker du att det ligger ett ansvar på andra människor att berätta för dig? Eller är det mest att folk vet som känner integritetskränkande? För egentligen handlar det ju inte om dig, utan om de som är otrogna, även om man ju blir indragen i det hela själv.

Å andra siden vet andra människor saker om dig själv som du inte är medveten om ändå, om du nu inte har väääldigt stor självinsikt. Och dessutom kanske andra människor säger och tycker saker om dig som du inte har en aning om för att folk helt enkelt inte vill belasta dig med det.

 

[EmmaBovary]

Men tycker du att det ligger ett ansvar på andra människor att berätta för dig? Eller är det mest att folk vet som känner integritetskränkande? För egentligen handlar det ju inte om dig, utan om de som är otrogna, även om man ju blir indragen i det hela själv.

Å andra siden vet andra människor saker om dig själv som du inte är medveten om ändå, om du nu inte har väääldigt stor självinsikt. Och dessutom kanske andra människor säger och tycker saker om dig som du inte har en aning om för att folk helt enkelt inte vill belasta dig med det.

Jag tycker att ansvaret att berätta ligger på min partner gällande att berätta, inte någon annan i bekantskapskretsen. Det är att folk skulle veta som vore problemet, utöver själva otroheten då. Jag skulle föredra att få all information så att det blir mitt val om jag stannar eller ej, så man inte bara blir reducerad till ett offer. På den här punkten vet jag att folk resonerar olika, andra tycker att det man inte vet har man inte ont av, själv så föredrar jag att få reda på hur saker och ting är oavsett hur smärtsamt det är (apropå det du sa att man bara berättar om otrohet för att stilla sitt eget samvete alltså, för mig hade det varit en tjänst om partnern berättade det).

 

[Ramona]

Jag tycker att ansvaret att berätta ligger på min partner gällande att berätta, inte någon annan i bekantskapskretsen. Det är att folk skulle veta som vore problemet, utöver själva otroheten då.

Frågan är väl varför just frågan om att folk vet är så stort problem? Offer? Det är fortfarande inte riktat mot dig, så varför skulle du vara ett offer? Det är ju inte du som felar.

Bara för att man vet att vissa är otrogna innebär det ju inte att man lägger en värdering i det tänker jag. Jag ser inte någon som ett offer för att deras partner är otrogen. Däremot kan man väl tycka att partnern är ett svin och att det är synd om personen den är tillsammans med, men aldrig ett offer.

Jag har varit den andra kvinnan ett tag under en singelperiod. Tyckte att det var rätt så skönt för jag fick bara det positiva. Men aldrig att jag tyckte att hans sambo var ett offer. Flera av mina kompisar tyckte att jag skulle berätta för henne, men det hade jag ingen vilja att göra. Varför ska jag paja hennes bubbla? Hon kanske anar, men vill inget veta, och så kommer jag där och smackar sanningen rakt i skallen på henne utan att hon vill. Nä, det är elakt. Bättre att låta det vara.

 

[BornAgain]

Enligt mig är det där en ren tankevurpa folk gör. De tror att otroheten är någonting som är riktat mot dem. "Hur kunde han göra så mot mig?" är ju en vanlig fråga när någon kommit på deras partner. Men det är liksom inte riktat mot dig. Och i ärlighetens namn var det nog inte så att du var i tankarna alls ifall det hände. Är man otrogen så är det någonting man är för sig själv, inte mot någon annan. I alla fall kan inte jag tänka mig att ligga med någon för någon annans skull än min egen. Jag ligger för att jag vill, inte för att vara elak mot någon annan. Otroheten berikade mitt liv, gjorde det mer spännande och roligt och jag fick en tillfredsställelse i att vara sedd och åtrådd av någon annan än min man. Som jag ju givetvis också ville ligga med.

Jag tror att väldigt många (förhoppningsvis) gamla värderingar ligger kvar i någon slags gemensam syn på otrohet.

Får partnern inte tillräckligt hemma så vandrar den - dvs de som blir bedragna anstränger sig inte tillräckligt för att hålla liv i sin relation. I vårt samhälle är det skambelagt att inte anstränga sig tillräckligt och att inte räcka till. Att någon är otrogen kan då ses som ett slags kvitto på den bedragnas oförmåga.

Det finns en massa gammalt unk som försvårar relationer: att det är en kvinnas mål och mening att fånga en man och hålla kvar honom. Och synen på att en (ffa kvinnlig) partner är ett slags tillhörighet.

 

[Masqueradee]

Jag tror att detta helt beror på ens partner. Hade mitt ex som jag hade killen bredvid med legat med någon annan hade jag nog inte brytt mig så mycket om att han låg med någon, men det hade väckt andra frågor, men vi var så tighta som par så den biten hade inte varit så jobbig, för han var väldigt lättsam att ha med att göra på alla andra sätt.

Mitt senaste ex hade jag blivit totalt äcklad av ifall han låg med någon annan och hade inte själv velat ligga med honom eftersom han hade känts besudlad. Men det var för att han hade så taskig attityd gentemot otrohet. Han var väldigt osäker i sig själv och ville gärna att jag inte skulle umgås med mina vänner, att jag inte skulle hitta på saker utan honom och han kunde ofta anklaga mig för att titta på killar etc. Hans vision var att otrohet var det värsta som kunde hända! Och hans ex hade varit notoriskt otrogen mot honom och är idag tillsammans och har barn med personen hon var otrogen med. Hade aldrig accepterat att han var otrogen - då hade han åkt ut med huvudet före på en gång. Men det är för att han själv har så dålig attityd och förståelse kring otrohet.

Så... Ditt ex hade blivit sårad/skadad av tidigare erfarenheter av otrohet. Så han "får" inte vara otrogen för då är han besudlad, för att han enligt dig inte har korrekt attityd mot att ligga med andra, men du har alltid rätt att vara otrogen och potentiellt såra din partners känslor för du har rätt syn på otrohet? Wow.

 

[startpompe]

Så... Ditt ex hade blivit sårad/skadad av tidigare erfarenheter av otrohet. Så han "får" inte vara otrogen för då är han besudlad, för att han enligt dig inte har korrekt attityd mot att ligga med andra, men du har alltid rätt att vara otrogen och potentiellt såra din partners känslor för du har rätt syn på otrohet? Wow.

Det var verkligen inte tolkningen jag gjorde på inlägget.

 

[Fruentimber]

Det var verkligen inte tolkningen jag gjorde på inlägget.

Vad är din tolkning? Måste erkänna att jag har svårt att hänga med i resonemanget. Det blir så väldigt motsägelsefullt på sina ställen, men jag kanske missar något.

 

[Masqueradee]

Det var verkligen inte tolkningen jag gjorde på inlägget.

Vill hemskt gärna höra din tolkning, för jag har nog fastnat lite i det jag såg!

 

[_Taggis_]

Enligt mig är det där en ren tankevurpa folk gör. De tror att otroheten är någonting som är riktat mot dem. "Hur kunde han göra så mot mig?" är ju en vanlig fråga när någon kommit på deras partner. Men det är liksom inte riktat mot dig. Och i ärlighetens namn var det nog inte så att du var i tankarna alls ifall det hände. Är man otrogen så är det någonting man är för sig själv, inte mot någon annan. I alla fall kan inte jag tänka mig att ligga med någon för någon annans skull än min egen. Jag ligger för att jag vill, inte för att vara elak mot någon annan. Otroheten berikade mitt liv, gjorde det mer spännande och roligt och jag fick en tillfredsställelse i att vara sedd och åtrådd av någon annan än min man. Som jag ju givetvis också ville ligga med.

Har inte lästa alla inlägg så hemskt noga ska erkännas, men min reflektion är att det viktiga med att vara ärliga mot varandra handlar för mig om att ge varandra utrymme att faktiskt välja om man vill vara delaktig eller inte. Det är inte så hemskt mkt svårare än så. Relationer kan se ut hur som helst men det viktiga är väl att de som är med i relationen är överens om formerna för den?
Jag skulle aldrig säga åt en partner "du får aldrig vara otrogen" för det leder bara till att han antagligen inte kommer vara ärlig mot mig om det händer. Förbud är i regel ganska kontraproduktiva. Jag säger istället "berätta för mig om du har för avsikt att vara med nån annan/ får känslor för nån annan/etc". Då har jag chansen att själv avgöra om jag vill delta i leken eller ej. Och det är det viktigaste för mig, att kunna välja själv. Sen är jag inte ett dugg intresserad av att ha öppna relationer, dejta flera samtidigt eller annat sånt, men saker händer ibland i livet oavsett vad man hade lovat från början. Om förutsättningar ändras vill jag veta det. Om inte annat så vill jag veta om min partner ligger med andra ur ett smittskyddsperspektv, jag hatar att använda kondom och jag vill inte ligga med nån som ligger med andra av fler skäl än att det känns illojalt.

 

[startpompe]

Vad är din tolkning? Måste erkänna att jag har svårt att hänga med i resonemanget. Det blir så väldigt motsägelsefullt på sina ställen, men jag kanske missar något.

Vill hemskt gärna höra din tolkning, för jag har nog fastnat lite i det jag såg!

Exet tyckte att det var det värsta en person kunde göra och att de då vore värre om han var otrogen. Speciellt eftersom han verkade ha invändningar på hur/när @Ramona träffade vänner, han anklagade henne för att titta på killar. Han verkade ha en taskig attityd och relationen (min tolkning) inte var den bästa vilket bidrog till att @Ramona inte lika inställd till hans eventuella otrohet.

 

[escodobe]

Så... Ditt ex hade blivit sårad/skadad av tidigare erfarenheter av otrohet. Så han "får" inte vara otrogen för då är han besudlad, för att han enligt dig inte har korrekt attityd mot att ligga med andra, men du har alltid rätt att vara otrogen och potentiellt såra din partners känslor för du har rätt syn på otrohet? Wow.

För mig hade hans kontrollerande beteende varit minst lika stort problem som en otrohet. Det är bland mina största dealbreaks i ett förhållande

 

[Fruentimber]

Exet tyckte att det var det värsta en person kunde göra och att de då vore värre om han var otrogen. Speciellt eftersom han verkade ha invändningar på hur/när @Ramona träffade vänner, han anklagade henne för att titta på killar. Han verkade ha en taskig attityd och relationen (min tolkning) inte var den bästa vilket bidrog till att @Ramona inte lika inställd till hans eventuella otrohet.

+ @Ramona

Den biten fattade jag, uppenbarligen var ju karln ett as liksom. Men just att det skulle vara "mer rätt" att vara otrogen mot honom pga "sunkig syn på otrohet" skapar ju en del frågor.

Vad är "rätt" syn på otrohet? Om man nu anklagar partnern för att vara osäker (pga tidigare erfarenheter) som något form av rättfärdigande för sin otrohet samtidigt som man själv går in i monogama förhållanden men ändå måste söka bekräftelse hos andra - det klassar nog en del också som att man är ganska osäker på sig själv, t ex. Jag vet inte. Som sagt, jag tycker resonemanget blir motsägelsefullt och fullt av luckor.

Sen tycker jag väl också att det blir märkligt att bli så dömande mot att folk känner sig som offer om partnern är otrogen, och så stensäkert påstår att det inte handlar om någon annan än sig själv. Alltså, det finns nog tusen anledningar till att folk är otrogna. Jag köper nog inte riktigt att det bara skulle handla om sig själv och sin egen lust, liksom.

 

[startpompe]

+ @Ramona

Den biten fattade jag, uppenbarligen var ju karln ett as liksom. Men just att det skulle vara "mer rätt" att vara otrogen mot honom pga "sunkig syn på otrohet" skapar ju en del frågor.

Vad är "rätt" syn på otrohet? Om man nu anklagar partnern för att vara osäker (pga tidigare erfarenheter) som något form av rättfärdigande för sin otrohet samtidigt som man själv går in i monogama förhållanden men ändå måste söka bekräftelse hos andra - det klassar nog en del också som att man är ganska osäker på sig själv, t ex. Jag vet inte. Som sagt, jag tycker resonemanget blir motsägelsefullt och fullt av luckor.

Sen tycker jag väl också att det blir märkligt att bli så dömande mot att folk känner sig som offer om partnern är otrogen, och så stensäkert påstår att det inte handlar om någon annan än sig själv. Alltså, det finns nog tusen anledningar till att folk är otrogna. Jag köper nog inte riktigt att det bara skulle handla om sig själv och sin egen lust, liksom.

Vad rätt otrohet är tänker jag är upp till de två berörda parterna att komma överens om. Nu vet jag inte om dom frågorna var mer riktade till @Ramona men jag tycker inte de ger mer rätt till att vara otrogen mot en rövhatt än en trevlig kille, men jag har mer förståelse för folk som gör det som nån grej för att komma ur ett destruktivt förhållande (inte bara för att vardagen blivit grå).

Angående offerbiten, jag hade tveklöst känt mig som ett offer om min partner var otrogen. Ser de som snudd på orimligt att inte ha med sin partner i tanken när man är otrogen, men där är vi ju olika uppenbarligen