Skönhetsideal verkliga eller inbillade?

[athena_arabians]

Ja Så varför uppfattar du plastigt som dåligt?
Det var just den delen som jag missade.
Hur skulle jag ha kunnat veta det?

Därför att när det gäller utseende har plastig en lång bakgrund av att vara nedsättande. Att utmana sina fördomar innebär inte att en kan ändra innebörden av ett ord, speciellt inte när det haft en viss betydelse länge.

Edit: Att plastig har en negativ klang, speciellt när det gäller utseende, räknar jag faktiskt som allmänbildning.

 

[Svartkatt]

Ja Så varför uppfattar du plastigt som dåligt?
Det var just den delen som jag missade.
Hur skulle jag ha kunnat veta det?

För att plastig betyder overklig kanske? Liksom en leksak, någon slags docka, inte en riktig person? För mig skulle plastig vara litegrann som att ta ifrån personen som får adjektivet slängt på sig alla sina övriga egenskaper och kvar blir bara ett ”oäkta” utseende.

 

[Tantan]

Men är det ett behov som just den industrin har skapat eller är det ett behov som fanns innan?
Är det en rädsla över att livet passerar och så småningom tar slut?
Eller är det något annat som man vill uppnå?

Jag tror det är alla sakerna. Jag kan bli sugen på lite fillers ibland eller hissa upp brösten, men jag kan inte med att göra det och samtidigt predika ”du duger/är vacker som du är” för min tonåring. Det skulle vara att svika mina egna värderingar.

Samhället behandlar vackra människor bättre än medelmänniskan. Och vi lyfter fram kvinnor av en viss typ beroende på sammanhang. Jag är en normal, vettig medelålders kvinna och ändå känner jag att jag påverkas av de trender som råder. På 80-talet och 90-talet skulle man ha en liten rumpa. Det var trist, för min kroppstyp. Nu skulle man tills för ett år sedan ha stor rumpa, och plötsligt trivdes jag mer i min kropp för den fanns representerad. Jag tror skillnaden nu är att det går så vansinnigt fort i byte av trender. Det handlar om veckor. Och det är mer tillgängligt för vanliga människor, så det sprids till större grupper. Man kan plötsligt med en vanlig inkomst få ögonfransarna, naglarna, läpparna och käkbenen. Det var svårare förr. Men vi ville ha det. Jag tror vi vill se ut som de vi upplever som ”lyckade” och vackra. Det kan innebära att alla ville ha Jennifer Anistons frisyr, men också att man vill spela på klassiskt kvinnliga attribut som framhävs.

Det jag tycker är så roligt numer är att det finns flera trender. Man kan vara ashipp i högmidjade brallor, croptop och ingen bh fast man är kurvig. Det var svårare på 80-90-talet.

 

[Tantan]

Ja Så varför uppfattar du plastigt som dåligt?
Det var just den delen som jag missade.
Hur skulle jag ha kunnat veta det?

Jag tror problemet är att andra lägger värdering i uttryck som för dig bara är information, utan värdering?

Plastig är för mig förknippat med stereotypiskt porr-utseende. Något jag inte förstod och som kunde få mig att döma folk som såg ut så som också korkade (för man kan inte ha silikonbröst och vara smart?). Oerhört trångsynt av mig. Sen läser man om Victoria Silvstedt eller Linda Lampenius med flera och inser hur fel man har.

Kvinnor bedöms i stor utsträckning för hur de ser ut. Trist men sant.

 

[hundtant]

Jag tycker att det där är lite svårt, för på ett sätt befäster vi ju normer när vi pratar om vårt eller andras utseende i positiv eller negativ bemärkelse. Samtidigt känns det konstigt att leva under hård press på våra utseenden men inte få förhålla oss till det öppet. Det är där, vi tänker på det dagligen, vi förhåller oss till det dagligen, men vi får inte prata om det. Jag kan också se en risk med att det blir ”locket på” kring en fråga som egentligen är högaktuell för många. Sen finns det en tid och en plats, och ett sammanhang, där diskussionen passar bättre och sämre. Kan jag tycka. Det går att prata om på mer konstruktiva eller destruktiva sätt. Men jag tycker det är svårt. Ett exempel är ju fåfänga förklätt som ett träningsintresse. Det är inte rumsrent att prata om vikt men det är rumsrent att prata om träning, så då gör vi det. Men jag vet inte heller vilka konsekvenser det ger att vi stänger ner om nåt som alla på nåt sätt lever i ändå. Ja, lite lösa tankar bara. Jag önskar nog att vi kunde prata om allt det där, men också vara medvetna om och lyfta problematiken kring det på samma gång. På något vis.

Jag uppfattar inte att det var vad @gammalek skrev om. Utan helt enkelt att hen - som jag - avsiktligt mycket sällan kommenterar andras utseenden. För min del vill jag inte delta i fokuseringen på utseende, jag vill helst inte delta i granskning och bedömning.

Och jag vet inte heller, precis som gammalek, vad det gör för gott i en sån här diskussion att framhålla t ex hur ung man ser ut.

 

[athena_arabians]

Jag pratar sällan om utseende, särskilt inte mitt eller andra kvinnors utseende. Jag säger (avmätt) tack om någon ger mig en 'komplimang' och jag tror att det märks att jag inte uppskattar det.

Jag vet inte om det gör något gott att prata om sina fysiska fördelar (sådant som anses vackert, positivt osv), till exempel att man är nöjd med att se ung ut. Varför inte hålla tyst om det på samma sätt som man inte behöver prata om att man är missnöjd med sin näsa exempelvis?

Om det var riktat till mig hade det varit ytterst klädsamt att tagga mig. Nu tog jag upp det i mitt fall som ett exempel på hur skeva ideal påverkar oss även om vi är medvetna om dem.

 

[gammalek]

Jag tycker att det där är lite svårt, för på ett sätt befäster vi ju normer när vi pratar om vårt eller andras utseende i positiv eller negativ bemärkelse. Samtidigt känns det konstigt att leva under hård press på våra utseenden men inte få förhålla oss till det öppet. Det är där, vi tänker på det dagligen, vi förhåller oss till det dagligen, men vi får inte prata om det. Jag kan också se en risk med att det blir ”locket på” kring en fråga som egentligen är högaktuell för många. Sen finns det en tid och en plats, och ett sammanhang, där diskussionen passar bättre och sämre. Kan jag tycka. Det går att prata om på mer konstruktiva eller destruktiva sätt. Men jag tycker det är svårt. Ett exempel är ju fåfänga förklätt som ett träningsintresse. Det är inte rumsrent att prata om vikt men det är rumsrent att prata om träning, så då gör vi det. Men jag vet inte heller vilka konsekvenser det ger att vi stänger ner om nåt som alla på nåt sätt lever i ändå. Ja, lite lösa tankar bara. Jag önskar nog att vi kunde prata om allt det där, men också vara medvetna om och lyfta problematiken kring det på samma gång. På något vis.

Får, får man ju. Men jag har valt att undvika det. Jag tror som sagt inte att det kommer något gott ur det. Det är rätt skönt att rikta sitt fokus på annat än utseende.

 

[Amha]

Ja Så varför uppfattar du plastigt som dåligt?
Det var just den delen som jag missade.
Hur skulle jag ha kunnat veta det?

Kika på den här förklaringen av ordet och reflektera lite över det.
https://sv.m.wiktionary.org/wiki/plastig

 

[gammalek]

Om det var riktat till mig hade det varit ytterst klädsamt att tagga mig. Nu tog jag upp det i mitt fall som ett exempel på hur skeva ideal påverkar oss även om vi är medvetna om dem.

Det var inte riktat till dig. Jag vet inte hur många gånger jag har läst i olika trådar om människor som skriver att de får visa leg på systemet fast att de är mycket äldre.

 

[Midsommarblomster]

Jag uppfattar inte att det var vad @gammalek skrev om. Utan helt enkelt att hen - som jag - avsiktligt mycket sällan kommenterar andras utseenden. För min del vill jag inte delta i fokuseringen på utseende, jag vill helst inte delta i granskning och bedömning.

Och jag vet inte heller, precis som gammalek, vad det gör för gott i en sån här diskussion att framhålla t ex hur ung man ser ut.

Jag spann vidare på diskussionen, det kanske jag hade kunnat förtydliga bättre. Men sen skrev @gammalek att hon inte kommenterar varken andras eller sitt eget utseende, och det var där jag började fundera högt. Jag pratar i princip aldrig om varken andras eller mitt egna utseende heller, av samma skäl som du. Jag vill inte att det ska vara någonting som det pratas om eller värderas. Jag har dessutom barn som lyssnar. Men såhär när åren går så har jag också börjat reflektera över det jag skrev. Jag har exempelvis en mamma som aldrig, aldrig har pratat om utseende eller vikt hemma. Hon har aldrig kommenterat varken andra eller sig själv, och har det kommit på tal så har hon bara sagt att det är sådant man inte ska bry sig om. Jag ska nog vara tacksam för det för tycket har varit tillräckligt stort utifrån. Men det har också gjort att jag har haft svårt att förhålla mig till det. För pressen i samhället är stor men den viftas bort. Jag har nog inte känt att jag kunnat prata med henne om det riktigt, och det var nog ensamt när jag var tonåring. Jag kände mig mig lite skamsen som inte var så stark att jag bara kunde vifta bort det som hon.. menade att man skulle men som jag förstår nu som vuxen att hon inte heller gjort. Men det var locket på, och hon gjorde det för min skull men det betydde ju inte att det inte fanns där ändå. Så nu när jag själv har en dotter så tänker jag på det. Hur kan man bekräfta utan att befästa? Ja, som sagt, inte ett direkt svar till er utan mer som en start på fria tankar kring det.

 

[gammalek]

Jag spann vidare på diskussionen, det kanske jag hade kunnat förtydliga bättre. Men sen skrev @gammalek att hon inte kommenterar varken andras eller sitt eget utseende, och det var där jag började fundera högt. Jag pratar i princip aldrig om varken andras eller mitt egna utseende heller, av samma skäl som du. Jag vill inte att det ska vara någonting som det pratas om eller värderas. Jag har dessutom barn som lyssnar. Men såhär när åren går så har jag också börjat reflektera över det jag skrev. Jag har exempelvis en mamma som aldrig, aldrig har pratat om utseende eller vikt hemma. Hon har aldrig kommenterat varken andra eller sig själv, och har det kommit på tal så har hon bara sagt att det är sådant man inte ska bry sig om. Jag ska nog vara tacksam för det för tycket har varit tillräckligt stort utifrån. Men det har också gjort att jag har haft svårt att förhålla mig till det. För pressen i samhället är stor men den viftas bort. Jag har nog inte känt att jag kunnat prata med henne om det riktigt, och det var nog ensamt när jag var tonåring. Jag kände mig mig lite skamsen som inte var så stark att jag bara kunde vifta bort det som hon.. menade att man skulle men som jag förstår nu som vuxen att hon inte heller gjort. Men det var locket på, och hon gjorde det för min skull men det betydde ju inte att det inte fanns där ändå. Så nu när jag själv har en dotter så tänker jag på det. Hur kan man bekräfta utan att befästa? Ja, som sagt, inte ett direkt svar till er utan mer som en start på fria tankar kring det.

Tips på en fantastisk bok: Kring denna kropp av Stina Wollter.
Sedan brukar finska folkhälsan ha bra grejer att läsa gällande barn. Ska se om jag hittar något.

 

[gammalek]

Tips på en fantastisk bok: Kring denna kropp av Stina Wollter.
Sedan brukar finska folkhälsan ha bra grejer att läsa gällande barn. Ska se om jag hittar något.

https://www.folkhalsan.fi/tidningen-folkhalsan/artiklar/kroppsbild/

 

[Inte_Ung]

Därför att när det gäller utseende har plastig en lång bakgrund av att vara nedsättande. Att utmana sina fördomar innebär inte att en kan ändra innebörden av ett ord, speciellt inte när det haft en viss betydelse länge.

Edit: Att plastig har en negativ klang, speciellt när det gäller utseende, räknar jag faktiskt som allmänbildning.

Där håller jag inte med faktiskt.
Under vissa tider, läs 1950-60-tal, så har plast varit uppskattat och under andra tider inte.
Det varierar alltså med tiden.
Och nu så hade jag fått intrycket att det senaste var att se så animerad ut som möjligt.
Det baserade jag på Bianca Ingrossos uttalande om det.

Och tänk om, o hemska tanke, att du kanske har missat att det har ändrat värde och nu är önskvärt?
Nå hur var det med nörd?
Är det bra eller dåligt att kalla någon för nörd?

 

[athena_arabians]

Där håller jag inte med faktiskt.
Under vissa tider, läs 1950-60-tal, så har plast varit uppskattat och under andra tider inte.
Det varierar alltså med tiden.
Och nu så hade jag fått intrycket att det senaste var att se så animerad ut som möjligt.
Det baserade jag på Bianca Ingrossos uttalande om det.

Och tänk om, o hemska tanke, att du kanske har missat att det har ändrat värde och nu är önskvärt?
Nå hur var det med nörd?
Är det bra eller dåligt att kalla någon för nörd?

Du behöver inte alls hålla med mig men iaf idag och under så länge jag kan minnas har plastig, i synnerhet om någons utseende, varit negativt laddat.

Jag tror jag är rätt uppdaterad om innebörden hos ord relaterade till skönhet samt trender inom önskvärt utseende (bevisligen mer än dig) Jag är också tämligen medveten om att ord ändrar innebörd och betydelse (har du kollat upp pedagog?!).

Och vad gäller nörd är det en beskrivning. Helt ärligt pallar jag inte att gå igenom ordets etymologi här men "värdet" av ordet nörd har varierat och idag skulle jag säga att det har en viss vikt mot att vara positivt, även om det mycket beror på kontexten. Dvs är vi någorlunda smarta låter vi det vara en benämning utan någon viktning eller att det faktiskt kan få ha en generell positiv innebörd.

 

[Inte_Ung]

För att plastig betyder overklig kanske? Liksom en leksak, någon slags docka, inte en riktig person? För mig skulle plastig vara litegrann som att ta ifrån personen som får adjektivet slängt på sig alla sina övriga egenskaper och kvar blir bara ett ”oäkta” utseende.

Ja precis, och det är ju vad jag faktiskt tror är önskan hos många personer som ändrar sitt utseende.
Man vill, precis som Bianca Ingrosso, se animerad ut.
Anime har nog drivit på den önskan.
Här är ett exempel på när det verkligen går över styr.
Oli London, influenceer.
https://www.expressen.se/noje/influencerns-operationer-for-miljoner-identifierar-mig-som-korean-/

Eller för att följa det koreanska temat.
"SEOUL. I Sydkorea utförs flest kosmetiska operationer i världen per capita. En hög näsa och större ögon ses som en investering både privat och på arbetsmarknaden. Följ med till stadsdelen Gangnam i huvudstaden Seoul. Här ligger över 400 kliniker."
https://www.dn.se/nyheter/varlden/darfor-vill-sydkoreas-unga-byta-ut-sina-ansikten/

Det är nog en låst artikel.
Här en öppen om samma sak.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/opereras-for-att-likna-vasterlanningar

De är nästan 10 år gamla artiklar, så fenomenet har några år på nacken.

 

[Askur2017]

Där håller jag inte med faktiskt.
Under vissa tider, läs 1950-60-tal, så har plast varit uppskattat och under andra tider inte.
Det varierar alltså med tiden.
Och nu så hade jag fått intrycket att det senaste var att se så animerad ut som möjligt.
Det baserade jag på Bianca Ingrossos uttalande om det.

Och tänk om, o hemska tanke, att du kanske har missat att det har ändrat värde och nu är önskvärt?
Nå hur var det med nörd?
Är det bra eller dåligt att kalla någon för nörd?

Att plast både förr och nu varit ett material vanligt förekommande i tex accessoarer, osv har inte inneburit att det varit positivt att som person bli kallad ”plastig”.

Nu är jag inte tonårstjej själv, men omger mig med många i mitt jobb. Kan med hög säkerhet säga att ingen av dem vill bli benämnd som ”plastig” hur måna om sitt utseende de än må vara…

Tänker att vi inte vill sätta etiketter överlag, så jag hade inte kallat någon nörd heller. Varför skulle man göra det? I vilket sammanhang behöver någon beskrivas som en nörd?

 

[Inte_Ung]

Jag är också tämligen medveten om att ord ändrar innebörd och betydelse (har du kollat upp pedagog?!).

Ja, det var oerhört intressant.
Värdet på ett ord kan verkligen ändras med tiden.

Jag har under en lång tid av mitt liv kallats för nörd.
Och har fått vänja mig vid att ordet har ändrat värde.
Så att nu hetsa upp mig över det tidigare värdet försöker jag att låta bli med.

 

[Amha]

Där håller jag inte med faktiskt.
Under vissa tider, läs 1950-60-tal, så har plast varit uppskattat och under andra tider inte.
Det varierar alltså med tiden.
Och nu så hade jag fått intrycket att det senaste var att se så animerad ut som möjligt.
Det baserade jag på Bianca Ingrossos uttalande om det.

Och tänk om, o hemska tanke, att du kanske har missat att det har ändrat värde och nu är önskvärt?
Nå hur var det med nörd?
Är det bra eller dåligt att kalla någon för nörd?

Var plast som material uppskattat under den tiden eller var plast något man ville se ut som? Det är ju en enorm skillnad däremellan.

 

[Inte_Ung]

Tänker att vi inte vill sätta etiketter överlag, så jag hade inte kallat någon nörd heller. Varför skulle man göra det? I vilket sammanhang behöver någon beskrivas som en nörd?

Jag har blivit kallad nörd.
Både som nedsättande tidigare och som komplimang i nutid.
Ord ändrar värde.

 

[Inte_Ung]

Var plast som material uppskattat under den tiden eller var plast något man ville se ut som? Det är ju en enorm skillnad däremellan.

Man ville nog även se litet ut som plast om jag minns rätt.
Konstgjorda peruker var populärt.
Att se ut som en docka, var en komplimang.

Jag minns särskilt "Söt som en docka".