Skönhetsideal verkliga eller inbillade?

[Inte_Ung]

Då är nog frågan om det faktiskt är en kausalitet, inte bara en korrelation. Alltså om hans karriärsförändring berodde på just öronen vars operation råkade sammanfalla i tid. Det lär ni aldrig få veta.

Nej det kan man ju inte veta.
Men jag vet ju säkert att han opererade öronen i tron att det skulle spela roll.
Och sedan så fick han det bekräftat att det fungerade.
Det var hans absoluta övertygelse att det fungerade så

Han lever inte längre, annars så hade jag inte skrivit om det.
Han ville inte att hans "nya liv" skulle veta om att han tidigare sett ut som en vingmutter.

 

[Inte_Ung]

Fast varför behövs det en annan förklaring? Det är känslan som räknas där och det bör räcka med att tänka till om någon upplever en som sådan. Det behöver inte vara en djupare förklaring, och du behöver inte förstå, det går faktiskt att tänka till ändå och lära sig.

Och även @Snowball
Jo just jag behöver förstå.

Annars så har det hänt att jag har blivit lurad till att backa undan och lägga mig platt för sådant som jag efteråt inte kan stå för.
Det blir inte heller bra.

 

[dobbis]

Ja tyvärr så var det så.
Nästan. Inte arbetslös men kom inte vidare.
Pappa fixade öronen när han inte fick de positioner som han önskade.
Och sedan så fick han det och mer därtill.
Vi pratade en hel del om det eftersom jag blev oerhört arg på honom för ingreppet.
Det är verkligen tragiskt att det fungerade så.
Detta var runt 50 år sedan och det är nog likadant nu.

Du blev arg på honom för att han gjorde ett ingrepp som förändrade hans liv?? Vet du hur mycket dom med vingmutteröron får utstå, ständigt hånade o retade.

Och nej jag har inte haft sådana öron men min lillebror hade,tack o lov fick han dom op i ung ålder.

 

[Inte_Ung]

Du blev arg på honom för att han gjorde ett ingrepp som förändrade hans liv?? Vet du hur mycket dom med vingmutteröron får utstå, ständigt hånade o retade.

Och nej jag har inte haft sådana öron men min lillebror hade,tack o lov fick han dom op i ung ålder.

Ja, jag var ett barn och min pappa såg plötsligt helt annorlunda ut.
Det är sådana saker som barn reagerar på.

Som vuxen ser jag naturligtvis det större perspektivet.
Det är därför som jag tidigare i tråden skriver att det är olika att korrigera något som man mår dåligt av p.g.a. omgivningens elakheter mot att gå från vacker på ett sätt till vacker på ett annat sätt.
Där omgivningen redan är snäll vad gäller utseendet.
Jag tänkte på just min pappa där.

 

[Grazing]

Och även @Snowball
Jo just jag behöver förstå.

Annars så har det hänt att jag har blivit lurad till att backa undan och lägga mig platt för sådant som jag efteråt inte kan stå för.
Det blir inte heller bra.

Det handlar om hur man uttrycker sig och hur man framför det man står för. Varför skulle du behöva hålla med om något du inte står för? Man måste inte uttrycka sig dumt bara för att man inte håller med.

 

[Palermo]

Jag tycker alltihop är komplext. Men en aspekt som jag gärna bidrar med i diskussionen är att hur vi ser ut och hur vi uppfattas av omvärlden är något vi får med oss av vår genetik, och det är inte alltid helt okomplicerat att hantera. En kär vän till mig är mycket vacker, och var mycket vacker om barn. Olyckligtvis hade han även ett genetiskt arv av psykisk sjukdom, och att många pratade mycket om hans utseende som barn tillsammans med hans känslighet utvecklade sannolikt hans dysmorfofobi under tonåren. Hade han sett annorlunda ut kanske fokus inte hade hamnat på hans utseende, av omgivningen och av honom själv.

Själv har jag alltid varit snygg. Som barn, tonåring och ung vuxen. Det var ett fack som jag fick, och tacksamt tog emot. Det är en maktfaktor, men också en förväntan att leva upp till som jag tycker har varit svår att hantera. Inte minst nu när jag blir äldre, fått barn. Jag vet att jag inte ser ut som jag gjorde. Jag vet att folk ser det. Kanske hade det varit enklare att hantera om jag aldrig varit särskilt vacker, om jag inte på samma sätt förlorat något jag en gång hade. Eller behövde hitta en ny identitet. Vi får leva med det vi får och alla sidor av det.

Med andra ord, det jag försöker säga är att jag har förståelse för pressen som kommer med skönhetsidealet och att folk väljer att göra ingrepp. Det är identitet, förväntan och maktfaktorer som spelar in. Stora klossar i livet. Själv väljer jag en annan väg. Jag vill nåt annat. Jag vill kanske visa något annat också, att man kan välja annorlunda. Jag har slutat retuschera bort rynkor i bilder som jag gjorde under några år. Men det är väl mest mitt eget sätt att göra upp med det här. Jag har full respekt för de som väljer något annat.

Fast det där genetiska i vårt utseende, dvs om det anses mer eller mindre snyggt, påverkas, tror jag, mer av idealen vid den aktuella tiden och platsen. Det är ingen naturlag som säger vem/vad som är mer eller mindre snyggt.

Och en del av de där idealen ser ju också olika ut i olika, ska vi säga, samhällsgrupper samtidigt. Och på samma plats samtidigt.

För mig är det så främmande att "vanliga människor" skulle retuschera bort sin rynkor att jag behöver läsa vad du skriver en extra gång för att ens förstå det. Jag kommer att tänka på en instagramperson jag följer, som säkert retuscherar sina foton, och som nyligen gjorde ett halslyft (tror jag att det kallades) för att se ut som "en yngre upplaga av sig själv". Jag tycker att det verkar enbart opraktiskt att framstå som yngre än man är. Ålder, eller generationstillhörighet, formar en så mycket att det blir helkonstigt med stor avvikelse mellan ålder och utseende, tänker jag. Både i verkligheten och på bild.

Summasummarum: jag ser inte det där du/man kan säga, eller visa, genom att inte retuschera rynkor. Däremot säger du/man, tycker jag, JÄTTEMYCKET när du/man retuscherar på det viset. Att avslöja så mycket om sig själv som sådana bilder gör! Det svindlar för mig.

 

[athena_arabians]

Fast det där genetiska i vårt utseende, dvs om det anses mer eller mindre snyggt, påverkas, tror jag, mer av idealen vid den aktuella tiden och platsen. Det är ingen naturlag som säger vem/vad som är mer eller mindre snyggt.

Och en del av de där idealen ser ju också olika ut i olika, ska vi säga, samhällsgrupper samtidigt. Och på samma plats samtidigt.

För mig är det så främmande att "vanliga människor" skulle retuschera bort sin rynkor att jag behöver läsa vad du skriver en extra gång för att ens förstå det. Jag kommer att tänka på en instagramperson jag följer, som säkert retuscherar sina foton, och som nyligen gjorde ett halslyft (tror jag att det kallades) för att se ut som "en yngre upplaga av sig själv". Jag tycker att det verkar enbart opraktiskt att framstå som yngre än man är. Ålder, eller generationstillhörighet, formar en så mycket att det blir helkonstigt med stor avvikelse mellan ålder och utseende, tänker jag. Både i verkligheten och på bild.

Summasummarum: jag ser inte det där du/man kan säga, eller visa, genom att inte retuschera rynkor. Däremot säger du/man, tycker jag, JÄTTEMYCKET när du/man retuscherar på det viset. Att avslöja så mycket om sig själv som sådana bilder gör! Det svindlar för mig.

Jag är en väldigt vanlig människa och jag förstår varför en vill redigera bort rynkor, just pga rådande ideal (en ska vara "ung och vacker", i synnerhet som kvinna). Det är givetvis ytligt som f-n men jag skulle som sagt inte ha problem med att fixa till åldersrelaterade saker i mitt utseende nu när jag kommit upp till 50. Nu har jag som sagt inte råd men är samtidigt fåfängt glad över att jag ser yngre ut än vad jag är (inget jag inbillar mig, senaste gissningen var på max 40 år).

Jag har aldrig varit vacker men har alltid haft en fin hy (minimalt med finnar odyl), vackert hår samt att jag länge sett betydligt yngre ut än vad jag är. Att i det läget se ålderstecken är inte roligt.

 

[Snowball]

Och även @Snowball
Jo just jag behöver förstå.

Annars så har det hänt att jag har blivit lurad till att backa undan och lägga mig platt för sådant som jag efteråt inte kan stå för.
Det blir inte heller bra.

Dåså bemöter du inte folk annorlunda kommer du inte bli bemött annorlunda
Men det är ett ganska rejält egocentriskt synsätt tycker jag

 

[Palermo]

Jag är en väldigt vanlig människa och jag förstår varför en vill redigera bort rynkor, just pga rådande ideal (en ska vara "ung och vacker", i synnerhet som kvinna). Det är givetvis ytligt som f-n men jag skulle som sagt inte ha problem med att fixa till åldersrelaterade saker i mitt utseende nu när jag kommit upp till 50. Nu har jag som sagt inte råd men är samtidigt fåfängt glad över att jag ser yngre ut än vad jag är (inget jag inbillar mig, senaste gissningen var på max 40 år).

Jag har aldrig varit vacker men har alltid haft en fin hy (minimalt med finnar odyl), vackert hår samt att jag länge sett betydligt yngre ut än vad jag är. Att i det läget se ålderstecken är inte roligt.

Det behövs ju då någon fördel med att tas för yngre än man är. Jag kommer inte på någon. (Folk tycks tro att jag är yngre än jag är, för de blir alltid väldigt förvånade om jag råkar nämna mina barns ålder.) Vad är fördelen med att folk tror att man är en annan än man är, tänker jag. (Jag fick visa leg en gång för att få köpa en folköl vid fyllda 39. På vilket sätt var det bra eller smickrande?)

Jag känner förstås till det där med "ung och vacker", men det funkar ju helt enkelt inte. I den mån jag tycker att andra är snygga eller attraktiva, så har det hittills brukat vara ungefär jämngamla personer. (Jag har liiiite svårt att se att jag kommer att tycka att andra 90-åringar är sexiga när jag själv är 90... Å andra sidan tyckte jag ju att andra tonåringar var attraktiva när jag var tonåring. Det tycker jag verkligen inte längre.)

 

[Inte_Ung]

Dåså bemöter du inte folk annorlunda kommer du inte bli bemött annorlunda
Men det är ett ganska rejält egocentriskt synsätt tycker jag

Men man måste faktiskt skydda sig själv också.
Jag har blivit utnyttjad på olika sätt på det viset.
Och det blir alldeles för dåligt för mig.

 

[athena_arabians]

Det behövs ju då någon fördel med att tas för yngre än man är. Jag kommer inte på någon. (Folk tycks tro att jag är yngre än jag är, för de blir alltid väldigt förvånade om jag råkar nämna mina barns ålder.) Vad är fördelen med att folk tror att man är en annan än man är, tänker jag. (Jag fick visa leg en gång för att få köpa en folköl vid fyllda 39. På vilket sätt var det bra eller smickrande?)

Jag känner förstås till det där med "ung och vacker", men det funkar ju helt enkelt inte. I den mån jag tycker att andra är snygga eller attraktiva, så har det hittills brukat vara ungefär jämngamla personer. (Jag har liiiite svårt att se att jag kommer att tycka att andra 90-åringar är sexiga när jag själv är 90... Å andra sidan tyckte jag ju att andra tonåringar var attraktiva när jag var tonåring. Det tycker jag verkligen inte längre.)

Men du måste ju skilja på dina egna preferenser och idealet enligt normen. Annars blir det ju en väldigt märklig diskussion.

Fördelen en "vinner" är att en närmar sig idealet vilket anses eftersträvansvärt. Sista gången jag fick visa leg på Systembolaget var jag 48 år och ja, det var en egoboost.

 

[Inte_Ung]

Det handlar om hur man uttrycker sig och hur man framför det man står för. Varför skulle du behöva hålla med om något du inte står för? Man måste inte uttrycka sig dumt bara för att man inte håller med.

Men jag kan ju inte bedöma vad jag står för utan att förstå saker och ting.
Det räcker inte med att någon påstår något för att det skall vara sant.

 

[Grazing]

Men jag kan ju inte bedöma vad jag står för utan att förstå saker och ting.
Det räcker inte med att någon påstår något för att det skall vara sant.

Oavsett vad man står för så kan man bemöta folk på ett trevligt sätt och inte köra över folk. Det handlar inte om vad man står för eller inte, det är hur man förmedlar det som spelar roll. Man kan fortfarande ha ett ödmjukt bemötande liksom.

 

[Inte_Ung]

Oavsett vad man står för så kan man bemöta folk på ett trevligt sätt och inte köra över folk. Det handlar inte om vad man står för eller inte, det är hur man förmedlar det som spelar roll. Man kan fortfarande ha ett ödmjukt bemötande liksom.

Nu så behöver jag nog ytterligare vägledning känner jag.
Grejen är ju att jag missar vad som skaver på andra därför att jag inte har samma referenser.

Det är misstag och inte illvilja.

 

[Snowball]

Men man måste faktiskt skydda sig själv också.
Jag har blivit utnyttjad på olika sätt på det viset.
Och det blir alldeles för dåligt för mig.

Tänk om du blev utnyttjad pga hur du bemötte folk

 

[Snowball]

Nu så behöver jag nog ytterligare vägledning känner jag.
Grejen är ju att jag missar vad som skaver på andra därför att jag inte har samma referenser.

Det är misstag och inte illvilja.

Ja jag förstår faktiskt att det är misstag och oförmåga

 

[Inte_Ung]

Tänk om du blev utnyttjad pga hur du bemötte folk

Det vet jag helt säkert att så inte har varit fallet

Mina bristande referenser utanför min skyddade och inrutade uppväxt gör att jag också har svårt att avgöra när jag blir lurad.
Något som vissa människor gillar att dra nytta utav.
Och det blir så oerhört komplicerat att reda ut.
Jag är väldigt klar med det.

 

[Snowball]

Det vet jag helt säkert att så inte har varit fallet

Mina bristande referenser utanför min skyddade och inrutade uppväxt gör att jag också har svårt att avgöra när jag blir lurad.
Något som vissa människor gillar att dra nytta utav.
Och det blir så oerhört komplicerat att reda ut.
Jag är väldigt klar med det.

Jag blev också lurad
Fortfarande så kan man ändra sin attityd gentemot andra utan att för den skull råka illa ut
Det handlar om att se saker från flera synvinklar

 

[Dentaku]

Jag är en väldigt vanlig människa och jag förstår varför en vill redigera bort rynkor, just pga rådande ideal (en ska vara "ung och vacker", i synnerhet som kvinna). Det är givetvis ytligt som f-n men jag skulle som sagt inte ha problem med att fixa till åldersrelaterade saker i mitt utseende nu när jag kommit upp till 50. Nu har jag som sagt inte råd men är samtidigt fåfängt glad över att jag ser yngre ut än vad jag är (inget jag inbillar mig, senaste gissningen var på max 40 år).

Jag har aldrig varit vacker men har alltid haft en fin hy (minimalt med finnar odyl), vackert hår samt att jag länge sett betydligt yngre ut än vad jag är. Att i det läget se ålderstecken är inte roligt.

Jag förstår absolut hur du menar. Jag är i motsatt situation - slapp väldigt tidigt visa leg på systemet, började få gråa hår när jag var 23-24 osv. Men nu, drygt 20 år senare, känns det som om min ålder kommit ikapp mitt utseende. Jag får plötsligt kommentarer om att jag inte åldrats, och det ÄR roligt.

Jag skulle inte heller ha problem med att fixa något åldersrelaterat i utseendet. Jag stannar gärna i den här fasen ett litet tag.

 

[Inte_Ung]

Jag blev också lurad
Fortfarande så kan man ändra sin attityd gentemot andra utan att för den skull råka illa ut
Det handlar om att se saker från flera synvinklar

Det känns inte som du förstår varför det blir som det blir för mig.