Sitsdiskussion

[evis]

Sv: Sitsdiskussion

Jag måste göra såhär

Men måste tillägga att jag inte orkat mej igenom varenda inlägg i tråden, tyvärr - då det är mycket intressant!

Men jag vet att det kan bli mycket diskussioner om sådant här, sedan innan. Det blir så himla lätt en massa "absoluter" -
helt, alltid, aldrig, hela tiden och så vidare, i diskussionerna. Jag antar att det är lite av språkets tillkortakommande i många fall, det är svårt att klargöra sin ståndpunkt utan att använda såna här ord och sätt att beskriva fenomen och teorier.

Gråzoner, gråzoner, som vanligt.....

Om hästen väljer att placera mej till höger kan jag ju göra på flera olika sätt. Först och främst måste jag givetvis gå till mej själv och fundera på vad jag gör för att hästen ska vilja putta mej dit. Men jag måste ju också kunna gå till hästen och förstå vad i dess fysik (och övrigt) som gör att den vill ha mej så. Sedan i nästa led vad som händer mellan oss båda och varför - och kanske viktigast, vad är lämpligt att göra åt det just nu idag...
Om det är så att jag på en häst blir mycket ivägskuffad från ena sidan hjälper det knappast att rakrikta enbart mej själv - för mej ger det en viss tvingande känsla. Varför skuffade hästen iväg mej från första början? (vill den inte ha mej på vänstersidan av ryggen så har den alldeles säkert en mycket god anledning, behöver inte enbart bero på mej utan kan ju lika gärna hänga på ett ont höger bakknä som gör att hästen har muskelinflammationer i sin bröstrygg/länd på vänstersidan??) Hjälper det att rakrikta sej själv och "tvinga sej på" hästens uppenbara problem - i längden?
Det viktiga borde inte vara att få en perfekt sits eller helt rakriktad häst. Det viktiga måste ju vara att med en röd tråd kunna hitta orsakerna till problemen, åtgärda dem och komma vidare.

Jag tänker som du när jag sitter upp en ny häst - det tar en period av inkännande passivt följande innan jag kan börja leta fram orsaker, verkan, och påverka. Det är skönt att läsa att fler gör på samma sätt - särskilt i såna här diskussioner där man lätt får uppfattningen att för att vara en ok ryttare så måste man i princip ha fixat precis allt i princip sekunden man landat i sadeln....
Å andra sidan är jag nog extremt långsam då det kan ta nästan flera år för mej med en särskild häst innan jag börjar känna att jag kommer till ridning och kan påverka och inte bara försöka analysera och känna in vad som händer. Jag har haft ena märren i 3 år nu och det är först nu i höst som jag börjat känna att jag kan påverka, formge och faktiskt få ut något vettigt av det Jag börjar allvarligt misströsta att jag kommer lära mej ens galoppera innan jag dör om jag fortsätter i samma takt. Jag fattar inte varför det tar sån tid för mej - allt måste ha sån tid för att mogna fram känns det som......

 

[Redhorsefarm]

Sv: Sitsdiskussion

Susan är ju den enda som verkar vet vad hon skriver om. Läser inte allt just för att det är så mycket men dom gånger så har hon haft rätt.
Till skillnad mot andra som också skriver långt men bara ändå handlar om skribenten själv.

 

[Redhorsefarm]

Sv: Sitsdiskussion

För er som inet kan nått om islandshästar så är signalen för trav lite framåtlut och sänkt hand, lämna ryggen fri. ????

Har islandshästen bestämt det?

 

[Djurjouren]

Sv: Sitsdiskussion

Heh. hhhhhhhhh
Läste "sitsdisseksion"

Denna häst har ett bäcken var "utgångsläget" är att det är nära nog ingen höjdskilnad alls från høgsta till bakersta punkt. Något överdrivet. Tycker jag. Det betyder etter min erfarenhet att hästen inte har så lätt att sätta sig.

Men det är nte bäckenets kontur man ser på utsidan, den bakersta delen av rumpan (ovansidan) bär ryggradens form, bäckenet ligger liksom inbäddat och sticker bara upp i sina bägge ändar så att säga.
Logiskt sett så kan man kanske likna bäckenet vid en hävstång som sska lyfta massor av häst framför sig. I min logik lyfter ett långt bäcken mer än ett kort.




"Piaff för meg..."
Märk att det inte drivs med någon form for sporrar, spö eller ens skänkel på bilden... Hästen kommer til denna samling "av sig självt"...
..."rakriktad häst" Det sägs att även i spanska ridskolan händer det bara sällan att hästar bliver rakriktade. Varför jag skulle tro du menar att rakriktningen måste komma steg för steg...

Piaff är inget svårt, tom med min travare som jag både dressyrar med samt träna för travet kan göra det när jag råkar placera honom rakare än han egentligen ska vara. Jag undviker att placer ahonom där för annars hade det sett ut som på er häst. Jag vill vänta några år, vill ha med hela hästen som en helhet, från bakhov till nos.
Det är en reaktion som alla hästar har.
Även mina oskolade shettisar kan föresten göra det om jag rakriktar dem (jättegulligt )

Att det rids på kandar på just denna häst är i stort sett tillfälligt. Den går vanligen med en träns. Några gonger tycker jag att i ett "styrkträningspass", så är det ok att rida på kandar, sedan jag räknar med att hästen skall samla så mycket den kan, och ofta behöver kandarens hjälp att lösgöra fram och neråt igen...

Det är bra tycker jag, rider man för mkt på kandar blir de kvar i den där hemska formen.

Det är dessutom mycket uppdragande för ryttaren att rida på kandar, då man inte alls får hålla så hårt i tygeln som till eksempel dina bilder til mesta delen viser.

Det är inte sant att jag håller hårt i tygeln, jag har tränat väldigt länge på att kunna rida med kontakt utan glapp (hästar känner sig otrygga av glapp) så vad du ser är kontakt och exrem följsamhet i handen. Var hästen än har sitt huvud så ska kontakten i dens mungipr aldrig förändras, samma tryck hela tiden. Det är väldigt svårt för du måste i varje sekund ändra dig, tänka cykelstyre, svänger huvudet åt vänster måste vänsterhand bak, höger hand fram.
Kontakten är i vikt räknat inte många gram.
syns tydligt när nån ska rida mina hästar och tar sitt vanliga tag i truten på dem. Mina hästar blir som skölpaddor och rar ihop hela sig eftersom de inte är vana vid det. De rids för väldigt små hjälper.

Jag är tyvärr inte i den heldiga position att jag sett många hästar samla till en (baktill) djup, mjuk piaffe.

Hästen HAR lärt sig att böja kring sittbenet nu. Det är därför den är såvidt ställd åt vänster i bilden med mig. Vidare är det oftare ryttarens än hästens fel att den inte gör så. "Ramla tills man travar" problemet är inte ett problem längre. Endå är det så, att tippar bäckenet framåt, så viktlägger man framparten/symfysen, och tappar möjligheten att samla i min bok... Jag skulle vilja veta hur du får det till att hästen kan samla mer om du lättar rumpan, när alla gamla mästare säger det funkar andra vägen?

Gamla mästare? Hm tom i Bents bok står det om avlastningsits även om han inte är nån gammal mästare.
På en färdigskolad häst kan du sitta som ni gör, men inte på en oskolad.

I detta tilfälle, som i många andra, löper hästen så snart någon sitter framåt. Det har den från före vi köpte den, och det gillar vi i grunden. Mycket krut man kan samla.

Vi snackar om mm skillnader, att kasta fram överlivet kommer garanterat att få den att springa, helt korrekt.

Till sist; Hur verkar olika mankhöjder in i din "runda form" tänkning?

Olika mankhöjder ? Hög manke är bra för då har man mkt gratis, populära barrockraser har hög manke tex.Låg manke tar längre tid att rida upp så att säga.

Och bara så det är sagt. Detta är bara frågor och meningar. Jag gillar en diskussion, så länge det förklaras. Finns inte längre någon förklaring, måste man finda grunden, hoppas jag?
Abselut.

 

[Djurjouren]

Sv: Sitsdiskussion

Jag kan oxå skriva som Susan, har alla anteckningar här hemma samt tränat enligt det konceptet i ganska många år nu.

 

[Djurjouren]

Sv: Sitsdiskussion

Det är logiskt att det är så. Unghästarna reagerar så av sig självt, inget man behöver lära dem så ja, man kan kanske säga att islandshästen bestämt det själv.

 

[Djurjouren]

Sv: Sitsdiskussion

Saker som tar tid blir oftast bäst :-)
Jag tycker som du, det tar tid innan man kommer till RIDNING, det är roligast då.
Min travare har jag äntligen låtit börja trava annat än 5 steg rakt fram. Det är ROLIGT och det är inte så svårt längre för han har en sån väldigt massa månader i skritt bakom sig att han kan använda sig av saker han lärt sig tidigare på eget bevåg.
Har börjat fatta galopp oxå nu, riktigt fint känns det, fattar ett språng och saktar av, efter 5 fattningar är han redo för sängen :-) Han anstränger sig sååå, ha e jätteduktig.

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Jag har aldrig tänkt på när jag hanterar balansen, så det är nog när jag tänker "var är balansen" dvs halkat ur "nuet" som jag tappat den..... ....då jag märker jag ofta att andningen inte är "hel".

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar.
I en hel del engelsk littertur så talar man om att rytatren måst ta ansvar får sin egen kroppsvikt så att den inte kommer före, efter eller fel i sidled i rörelsen. Altså att man alltid har sin egen tyngdpunkt i sadeln exakt var man vill ha den.
Om man i huvudsak rider med vikthjälper så skapar man ju kvaliteten i en rörelse med att kuna kontrollera sin egen tyngdpunkt.
Jag kan inte alltid hålla den exakt där jag vill ha den och därmed blir inte mina "röresler" perfekta hela tiden.
Mitt mål är ju att alltid sitta exakt i rörelsen, men det händer ju att jag missar det.
jag har inte alltid min häst perfekt rakriktad i betydelsen att tyngpunkten alltid är korretk placerad utifrån den rörelse jag rider.
Kunda jag det så skull jag vara på Grand Prix nivå - och det är jag inte.

Rider du till dessa skador eller använder du dig av tilläggs rehabilitering ?
Men hästen då, hur hanterar den det?
Hur har ni kommit över den kritiska tröskeln?

Hästen är inte skadad, skadan sitter i min kropp. Förstår därför inte den sista meningen.
Jag kan inte reparera skadan omedlebums men jag kan lära mig hantera den på hästen så att den inte stör hästen.

Stämmer verkligen det? Inte för mig! Jag har blivit rak genom att stärka mina muskler, främst i mage och rygg, men även höft, ben och fot och axlar. :smirk:
Min häst har försökt anpassa sig i 5 år och nu börjar det likna något, vi har båda förändrats mot det "rakare", men inte enbart genom ridning.

Du har rätt det går inte att generalisera. ensidigt arbete ger ensidig kropp. Rakriktnade träning ger rakare kropp.
Andra meningen är jag helt enig.

Ja, då måste jag ha haft tur, som har en häst som lär mig. Känner var begränsninganra sitter.
The Magic Word:YOGA! (Har själv varit som lutande tornet i Piza, -utan att varken se eller förstå det....hade en fot som inte gick att reparera, utan balans och styrsel. Är det Jesus eller Yoga som fixa den? Kan inte va Jesus -för han har vi inte sett röken av....)

Ja visst är hästen den som talar om om man gör rätt eller inte.
Jag lär mig genom hästen/hästarna. De kan visa att jag inte gör korrekt, men hur jag skall rätta till det får jag lista ut själv.
Kan tyvärr inte av medecinska skäl hålla på med yoga. Vilket jag tycker är synd. Det och en del annan träning är verkligen mycket bra. Och absolut måste man ju fixa sig själv.

Var är den? Få' ja' se den, glädjen? Tack!

jag menade mer glädje - ifrånsäga sig ansvar.

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Jag svara mig själv eftersom detta är infekterat.

Angående rakriktning av häst.

Självklart sitter jag inte bara upp och plopp -så "våldar man lite" här och där och så går det som en dans.

Såhär tänker jag;

Kliv upp - få hästen att bli avspänd i överlinjen - sträcka sig framåt - nedåt frusta.
Det gör jag och mina elever genom att känna in var hästens naturliga tungpunkt är - placera sig ovanpå och bara vända mjuka vändningar med axlarna.
Ingen har hittills misslyckats - om sadeln passar hästen, gör den inet det får man trixa lite med paddar och lösa det tillfälligt.

Detta takt losgelassenheit hittar jag under lättridning i trav, och i lätt sits i galopp.
Tekniken för lättridningen är en kombination av vad swift säger och vad wanless säger.
Att vända med axlarna gör man både i tyskland i SRS, liksom kontrollera bakdelen med bäckenet. :smirk:

När jag värmer upp så, så känner ju jag; var är framdelen? framför bakdelen?
Vilka framben belastar hästen mest. HöF? VäF?
Då kan ju jag justera min possition till häst efter det, och därefter få den att belasta sina framben mer lämpligt utefter den rörelse jag rider.(rakt fram, hörnpassering, stor volt etc

Jag känner också var är bakbenen? Spårar hsäten?
Lägger den bäckenet på sned?
Tar hästen i lika mycket med båda bak?
Om inte kan jag ändra min possiton i sadeln för att få hästen att placera bakbenen korrekt efter rörelsen och att ta i liksidigt.

Om hästen är halt eller skadad kommer den mycket riktigt inte klara av det här utan protester.
Jag kliver då av hästen, och uppsöker en djurklinik.

Jag rider inte en sådan häst.

Jag rider bara i hästens snedhet pga av eget misslyckande, av den enkla anledning att ju längre man rider i hästens sendhet, detso mer förstärker man den.
Om hästen väljer att belasta höger fram och "man rider i det" så stärker man höger fram ytterligare, i förhållande till vänster. Vänster fram kommer mer och mer på efterkälken och riskerar mer och mer att skadas. (Skada drabbar den svagaste länken)

Istället så väljer jag att stärka den svaga sidan - så att den kommer i kapp. = Grundträning.

Ur träningsfysiologisk synpunkt är det då bäst att belasta det svagare benet ordentligt men under kort tid, då växer den snabbat och lättast ikapp.
Alltså kort pass i en tvärtom snedhet...
Mest effektiv är man om man kan "lägga sig på" 80% av hästens maximala förmåga. Och skritta ut varannan dag eftersom en muskel normalt behöver 48 timamr på sig att återhämta sig.

Nu är jag inte proffessionell beridare, så detta går inte som en dans för mig.
Jag upplever inte alls detta som en "peace of cake".
Om andra rytatre har kommit dit i sin ridning är de bara att gratulera.


Angående hästens snedhet så har jag aldrig sett en häst som inte går i samma snedhet som ryttaren.
Om ryttaren sitter till höger så anpassar sig hästen efter det. Om ryttaren sitter till vänster så anpassar sig hästen efter det.

Det är en mängd olika tränare som undervisar i hur ryttarens snedhet påverkar hästen. Sally swift har ett par elever som gjort riktigt bra videor om det här - där de verkligen dissekerar genom allt i minsta detalj.
Wanless brukar jag ofta nämna, och Murdoch är en annan.

Själv tycker jag, ang. kunskap att det inte går att läsa en bok, smälta det och sedan köra efter det som står i boken.
Jag tycker att jag måste integrera all kunskap i min egen ridning för att första saker ordentligt.
Då kan jag hitta en sak beskrivet där på ett sätt som jag kan föstå. Men nästa sak behöver jag en annan bok för att förstå och kunna integrera det med annan kunskap

 

[Rikkan]

Sv: Sitsdiskussion

jag menade mer glädje - ifrånsäga sig ansvar.

Ifrånsäga sig ansvar? Kan inte glädje och ansvar gå hand i hand? Vad menar du med ansvar??

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Det blir svårt att svara då det är långt ifrån mitt första uttryck och vi kan ha missuppfaftat varanda på vägen flera ggr.

Vad jag menade första gången;
Jag upplver många ryttare - att de vill ha snabba lösningar, det vill inte hålla på med riding om det blir för analyserande och krävande för dem själva.
Alla ryttare är självklart inte så - men en del.

Glädje och ansvar kan absolut gå hand i hand.

Ansvar för mig i det här fallet är ryttarens ansvar för sin del i pretstaionen.
Rytatren kan säga hästen är sned.
Ryttaren kan sedan fråga sig - vad gör jag som bidrar till denna snedhet.
Och sedan ta ansvar för sin och hästens snedhet.

Eller så kan ryttaren stanna vid - hästen är sned och inte reflektera över sin egen snedhet.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Sitsdiskussion

När jag sitter upp på en okänd häst nuförtiden så gör jag som på den vita hingsten. sitter upp, åker med som om jag inte fanns och allteftersom så börjar man inverka precis under hästens översta toleransnivå. Det innebär att jag inte gör sitsen helt perfekt i början utan sätter mig som hästen vill ha mig och sen smyger jag mig mot det korrekta.

Det tycker jag är det enda artiga mot hästen. Att lära känna den innan man begär något.

Det är ju enda sättet hästen har att berätta för oss vilka problem den har, vilka förutsättningar vi jobbar med och vad jag själv som ryttare måste tänka på.

Måste ha haft en god ridutbildare i min gröna ungdom, för jag fick detta redan på ridskolan. Att känna in, att analysera. Efterhand har jag däremot fått kämpa mig till kunskaper, och teorierna ändras hela tiden. Enda huvudregeln är att det inte finns några givna svar. För det är inte symtomen som är intressant som isolerad faktor. Inte heller problemet - utan HELHETEN.

 

[Vimsan]

Sv: Sitsdiskussion

*knapplån*

skit, det här är rena grekiskan för oss vanliga dödliga
Trodde man kunde lära sig sig ett o annat, men man blir ju bara helt förvirrad

 

[Gretha]

Sv: Sitsdiskussion

Det var Djurjouren som skrev den meningen. Jag håller inte med. Eftersom DJ skriver så måste hon ha gått på det som islandshästfolket säger (generalisering) utan att tänka själv. Så nej, islandshästen har inte bestämt det. Det har islandshästryttarna, inkl DJ, gjort. Att hästarna sen har problem med omvänd fyrtaktstrav måste tydligen bero på något annat...

 

[Saigon]

Sv: Sitsdiskussion

Jag är högst medveten om att jag är en mycket större talang som pedagog än som ryttare. Jag är skakad i min kropp vilket gör den allt annat än samarbetsvillig. Elever är alltid mer sammarbetsvilliga

Vad gäller min egen ridning så har jag haft tur och försökt hitta bra tränare somm lärt in ridning bit för bit.
Stanna med sätet. Kontrollera bogen med dina axlar. och hästens bäcken med ditt bäcken. Jag hartillbringat ganska många år med att hitta balans ock kroppskontroll

Innebär detta att jag glassar runt ridhuset hela tiden som en stjärna - ingalunda, men det innebär att jag känner har en klar tanke med vad jag (föröker) göra, och att jag har ett hum om vad jag gör för fel när jag misslyckas.

Behöver man vara gris för att vara veterinär - nej.

Behöver man vara en extremt skicklig ryttare för att känna igen balans och obalans - nej, men man behöver ha erfarenhet av båda, och en teoretisk och praktisk kunskap för hur man skapar balans och tar sig ur obalans.

När det gäller sits och balans tycker jag du är oerhört kunnig! Du sätter ofta ord på sådant som jag själv inte har funderat kring som ngt enskilt utan mer härledit till "ryttarkänsla" och dyl. överlag. Och jag tycker att du nu har fått oförtjänt mkt skit för din välvilja att dela med dig....

Att jag sedan har tyckt att du ibland är allt för kritisk till vissa moment och kanske saknar lite respekt/ödmjukhet inför den svårare ridningen/individer är sin sak. Men det går tydligt att läsa mellan raderna att det du förmedlar vad det gäller sitsen är egna slutsatser, måhända starkt inspirerat från visst håll, men trots allt ett eget resonemang.

Och nej, det finns inget krav på att man måste vara en stjärnryttare bara för att man besitter teoretisk kunskap. Det finns tillräckligt mga här ändå som kan dela med sig av självupplevda insikter. Så ditt strikta teoretiska resonemang är ett mkt gott komplement. Och då menar jag inte att jag tror att du inte öht behärskar det du skriver om, utan bara att jag tror att du besitter en långt högre teoretisk kunskap än praktisk. Vilket det absolut inte är ngt fel i...

Dessutom tycker jag att du på senare tid har blivit mer ödmjuk inför andras åsikter och att du inte kör över folk på samma sätt längre med ditt resonemang.

Så jag hoppas att du snart får lite mer uppskattning för din vilja att dela med dig av dina åsikter

 

[Rikkan]

Sv: Sitsdiskussion

Det var ju det jag uppfattade att du menade, men förstod inte det utryck du hade valt...

 

[Trollspeilet]

Sv: Sitsdiskussion

Detta är lärorikt, tycker jag. Även om inte formen på kommunikationen inte alltid är lika hygglig, vare seg från min sida, eller från andras, så har man möjligheten att lära mycket.

Men du slipper inte undan med det här, DJ:

"Piaff är inget svårt"

Det tror jag måste vara sagt i affekt. Självsagt är den ultimata samling i trav svår! Alla andra som läser denna tråd, av vilka många säkerligen inte har din kunnighet och kompetans på ridteori, eller praktik!, tycker nog att det åar mycket svårt att piaffera. Då definierar jag inte piaff som trampa på stället, vilket inga av mina hästar får lov att göra, men hällre som följer, mer eller mindra:

Piaffe:
En trav var hästens bakdel bär en stor del av vikten. Om inte krysset skulle sänkas i nån grad, vore det inte piaffe. Om takten skulle förloras, vore det inte piaffe. Om hästens skuldrar skulle göra jobbet, vore det inte piaffe.

Jag har också hästar, åtminstone två, som gör några fjöntiga tramp på stället om jag hämtar in ytre bakbenet, om det är detta som "juksar" undan. Och denna obrukliga "piaffe" tränar jag aldrig.

Jag har såvidt börjat träna två av våra hästar in mot halva steg. Och själv om jag tycker halva steg är en halvdårlig benämning, så beskriver den kanskje vad jag vill säga.

Jag forsöker att låta mina hästar sjunka lite ihop i bakparten, i stället för att etablera först en "takt" var hästen trampar lika fort på båda diagonaler, därefter driva mer på, och hålla mer igen, som man kan se på mer än många nog filmer av dressyrtränare på europeiskt landslagsnivå. Många gånger går energin förlorat, ofta fördi jag ber om för mycket. Jag är inte alltid i stånda att känna noggrant hur mycket hästen kan samla seg utan att prova...

Jag säger på ingen måta att jag har kommit så långt i min träning som dessa, men at jag har en lite annorlunda approach.

Jag ser det nämligen så, att hästarna, som vi, tränger att träna sina muskler med belastning. Och just det är vi i färd med att uppnå i bilden av meg med den töntiga mössan under hjälmen. (Och det fula huvvet, vill nog många säga, men jag sa det först!)

Du tycker det är en hemsk form, jag kunde kända att hästan bär godt bakifrån; Hela hästen i uppförsbacke, alla led i bakbenen vinklade. Även kodledet sjunker mer ihop bak än fram...

Till mina fel:
Det är mycket möjligt at jag sitter för mycket bakåt. Särskilt i bilden med mössan. Det kan vara att jag forsöker låta bakparten sjunka ihop endå mer. Jag har det nämligen före meg att man då tränar musklarna i hästens lår.

Att bruka kandar tycker jag är smart när man skall samla hästen. Det bliver jag kvar vid. Vi varierar lite, men jag rider ofta min häst på kandar. Ser ingen grund till inte att göra det. Hugo gått på kandar sedan sommaren, mer eller mindra, och formen bliver INTE kvar, utan han kan formges bäst av mina hästar, utan att det i sig behöver säga något om den generella nivån

Så till mina kommentarer:

Jag har tillgoda att se en ryttare som håller jämn kontakt i begga tyglar, utan att hålla "hårt". Jag anser allt över sådär 50 gram som hårt, kanskje mindre. Inte så att förstå att jag klarar av att undgå det hela tiden. Jag gör mer än min bit av fel. Om du är en sådan ryttare vill jag få gratulera, och det är inte spydigt ment.

"Utan glapp i tyglarna"
Jag anser att hästen själv kan hålla balansen. Samspelet mellan sits/balans i ryttaren, tygelhanden, och hästens balans ger många måtar att påverka hästen.

Avlastningssits rider jag inte för att samla hästen, i övrigt. Jag rider avlastningssits för at AVlasta hästen.

Dessa hästar är omkring tolv år gamla. Dom tränger till att få lite styrka nu, tycker jag.

Pelle

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Jag får ros ibland som nu
Och skit ibland

och en del riktigt konstiga meddelanden...



Det är väl känsligt detta med ridning, alla vill va någon, och en del vill också vara förmer än andra.

Jag försöker alltid att vara saklig, också ha integritet och bara diskutera relvanta saker.

Tycker att du också har varit schysst och saklig
fast vi inte alltid tycker lika

Och det måste vi ju inte göra heller.

Att det regnar skit på den som vågar bjussa på sig själv, tycker jag mest är synd för att jag vet att det finns en massa begåvade människor här på forumet som läser, men inte vågar ta plats.

 

[Trollspeilet]

Sv: Sitsdiskussion

Hei!

Beklager at jeg skriver på norsk, det er Pelles fru som svarer her. Håper dere forstår. Jeg må svare Redhorsefarm som på grunnlag av to bilder tror han kan uttale seg om hvordan en hest rides og hvordan den går frem.

Jeg har selv tatt disse bildene, og kan bekrefte at på det første gikk hesten så godt frem som den klarte uten å falle fremover på forparten, og på den siste gikk den FOR fort, ble spent og stiv fordi den ikke klarte den økede fremdriften.

Å jage hesten fremover for å forsøke å få den til å finne balansen der fremme er en metode jeg ikke kan gå god for, det gjenstår for meg å se en eneste hest som har blitt godt balansert i en god samling på denne måten. Hesten rekker rett og slett ikke å få med seg bakparten.

Noe denne hesten i det siste bildet nettopp viser. Den klarer ikke tempoet.

Men å påstå at hesten ikke går frem fordi barokkryttere ofte rider dårlig frem, blir jo litt merkelig. Jeg selv kommer fra tradisjonelt dressurmiljø, og jeg tok bildene selv, og kan bekrefte at hesten IKKE gikk dårlig frem.

At det har problemer med å balansere seg og bære seg når det går så godt frem, blir jo noe annet, ikke sant?

En hest er dessverre aldri et ferdig produkt som bare umiddelbart kan gjøre det rytteren ber om. Den gjør så godt den kan, og vi må som oftest være fornøyd med det.

Så får vi jobbe slik at det blir bedre etterhvert.

Hanne

 

[Rikkan]

Sv: Sitsdiskussion

Beklager at jeg skriver på norsk, det er Pelles fru som svarer her.

Inga problem. Bra och trevligt att du kommenterar.

Så får vi jobbe slik at det blir bedre etterhvert.

Jag inbillar mig att alla är överens om just det, fast vi utrycker oss lite olika, eftersom alla har olika bakgrund och bär på olika erfarenhter...