Sitsdiskussion

[Saigon]

Sv: Sitsdiskussion

Oj, vad du blandar in mkt i begreppet framåtbjudning...

Framåtbjudning är för mig enbart en psykisk egenskap som jag vill ha för att klassa hästen som lämplig för dressyrarbete. Ju högre nivå desto viktigare.
Däremot så finns det balanserade hästar som saknar framåtbjudning =inte bra. Likaså kan en häst med aktiva bakben ändå sakna den ärliga framåtbjudningen. Och ibland försvinner den i en enskild rörelse för att sedan åter finnas där när det rids framåt igen.

Det du beskriver är för mig enbart balanslära.

Att hästen inte skall förmås röra sig mer än vad den kan balansera sig till har för mig ingenting med framåtbjudning att göra. Framåtbjudningen måste alltid finnas där oavsett tempo.
Även vid lärandet av att balansera på bom måste tänket framåt finnas. Se på polishästar som tränas på vippande broar. Där strävar man hela tiden efter att hästen skall tänka framåt, absolut inte bakåt, men den får givetvis ta så lång tid på sig som den vill/behöver.

Men sen håller jag med dig om att mga blandar ihop framåtrusning med framåtbjudning.

För övrigt håller jag med dig i ditt resonemang kring balansen. Men varför blanda in det i begreppet framåtbjudning? Tvärtom tycker jag är mkt mer naturligt. Dvs att begreppet balans inefattar framåtbjudning!

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Givetvis kan vi diskutera mina ryttarbrister för att skapa lite balans i diskussionen

Jag har dem tyvärr inte på bild, utan lånar DJ's bilder, men felen jag beskriver är mina egna och inte hennes!!!

Mitt första ryttarefel som jag rättade till var att jag inte satt på mitten.
Detta är ingalunda ett ovanligt problem uatn har att göra med att vi belastar våra ben oliksidigt.
Om du ställer två vågar bredvid varandra och har ett ben på varje våg så kmemr det att skilja upp till 20 kg....

Du märker det särskilt i lättridning när du byter om från den ena volten till den andra....

JAG gled ned åt höger ( Igen problemen jag beskriver är mina - men det kan ändå vara nyttigt att titat på bild 6 av DJ's bilder. Dj glider ned åt vänster,)

När man sitter så, så fungerar ridningen reativt bra i det varv där man glidit ned utåt, men det varv man glidit ned inåt så funkar det inte alls.

En vild häst vänder genom att tippa över det inre frambenet, den vänder med rak kropp och i framvikt.
Vi vill ju att hästen skall göra något annat när vi rider - vi vill ju inte att den skal vända/välta som en motorcykel, därför vill vi fördela vikten mer jämnt över benen dvs utåt och för att göra det böjer vi hästen i vändningen.

I mitt fall då så vill jag glida ned åt höger vilket belastar hästens inre framben han kommer då inte att kunna böja sig åt höger uatn välta åt höger med bogen först - varpå ryttaren kommer svära häst.

Om hästen skall kunna böja och vända utan att välta, så måste den få hjälp att balansera sig utifrån utsidan
Ryttaren får inte glida ned innåt utan mycket hellre en liten aning utåt så att hästen får hjälp att belasta de yttre benparen.
I stället för att sitta som en banan som buktar åt höger så måste jag bukta lite åt vänster för att hästen skall kunna länga sin vänstra sida och gå åt höger istället för att falla åt höger

detta är steg 1

Steg 2.

Om man glider ned åt höger så brukar också den högra höften och den högra axeln gå fram.

Höger höft fram är till nytta för mig i höger varv, men till nackdel rakt fram, och i vänster.
skall jag få till impulsion måste hästen tillåtas ta i lika mycket med sina bakben och för att den skall kunna det så måste mina sitteben vara på samma nivå rakt fram, och annars vara i böjningens radie .
I Vänster varv måste jag för att vara i hästens balans alltså trycka fram mitt inre vänstar sittben.
(Impulsion scwung tryck, anser jag vara steg II i anne grundvigs samlingssskala och motsvara ungefär medelsvår form)

Steg 3.

Det som är kvar är axeln.
Fortfarande har vi min snedhet för ögonen, jag går före med höger axel.
Tänk nu hästen upifrån som en stående rektangel skall den vända så måste den länga sin utsida. rekangelsn kortsidor kmemr då inte längre att vara parallella med varandra utan med radien på Voltspåret de går på.
Vi vänder höger, vart pekar då reltangelns övre vänstra yttre hörn???

Jo längre fram än det inre

Men mina axlar gör ju tvärt om för att få en jämn böjning i mig och hästen måste jag hålla tillbaka min vänstra axel.

Jag har hört myclket fnys ha! hästen känner inte var ryttaren har sina axlar, möjligt - men hästen känner vad som händer när vi drar tillbaka axeln, vi hjälper hsäten att balasera sig utifrån sitt yttre bakben istället för över sitt inre farmben.

Voila!

Kroppen är det verktyg du rider med, ju bättre du kan hantera dina verktyg desto bättre hantverkare blir du.

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Ja jag ill helst inte använda ordet alls.
Eftersom många har så privat innebörd av det.

Mina ungästar har alla haft bra balans (det var därför jag köpte dem ), men som bebisar visar de ingen vidare rörelseglädje och vilja framåt annat än vid tokbus i hagen.
I ridhus eller på ridbanan tex så om man löslongerar elelr tömkör eller löshoppar såundrar de ofta är du dum eller?
- jag har ju redan flyttat mig

Tills de får mer styrka och finner glädje i arbetet.

För mig kan en häst som tappar balansen framåt göra 1 av 2 saker.

Antingen försöka springa iifatt sin balans.

Eller försöka hålla emot = tänka bakåt

 

[Trollspeilet]

Sv: Sitsdiskussion

Mange takk.
Den skal jeg bestille så snart Portvinen har gjort seg ferdig.

Jeg takker så mye for presis og saklig tilbakemelding.

Pelle

 

[Agrundvig]

Sv: Sitsdiskussion

Men tänker du så att "framåtbjudning" bara finns på en häst som är i balans och rätt riden?

För så ser inte jag på framåtbjudningen... Framåtbjudning för mig är att hästen hela tiden har tänket framåt, viljan och suget framåt. Men den egenskapen finns redan hos en unghäst med bra psyke. Det vill jag alltid känna när jag rider en häst, oavsett utbildning.

Vi diskuterte nettop dette under treningen i dag, og det som vel er rette måte å 'angripe' dette emnet på, er gjennom balanse.

Balanse = Fremadbydning, tempo og form

Fremadbydning, tempo og hestens form må hele tiden avveies mot hverandre, og når det er likevekt mellom disse, så går hesten i balanse - hvilket er målet, for da er hesten 'fri', og trenger ikke bli påvirket av oss.

Dette var bare noen refleksjoner over dagens trening.

Anne

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Nu blir ju jag nyfiken vem du tränar för, du kan pm'a om du vill.

SUS

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Balanse = Fremadbydning, tempo og form

Fremadbydning, tempo og hestens form må hele tiden avveies mot hverandre, og når det er likevekt mellom disse, så går hesten i balanse - hvilket er målet, for da er hesten 'fri', og trenger ikke bli påvirket av oss.

Dette var bare noen refleksjoner over dagens trening.

Anne[/QUOTE]

Jag bli ju också nyfiken av det här, är det en teoretisk kunskap, eller en kinestetisk kunskap.

För om det här är något du känner/upplever när du rider, då är det ju så att du faktiskt vet vad du håller på med - om du förstår

 

[Trollspeilet]

Sv: Sitsdiskussion

Jag måste få tacka för mycket ingående förklaringar från Susan.

För meg som ryttare är det mycket viktigt att förstå hur jag skall göra med min kropp. Det är så jag lär bäst. Inte fortast, mind you. Jag lär fortare om jag bara försöker, min kropp har balanserat förr , men då förstår jag inte alltid varför, och hur jag skall förklara vidare. Därför är det så kul när någon förklarar sådär noga, tycker jag.

Om den förklaringen sen är noggrann ock korrekt, vet jag ju inte. Det förklaras till exempel inte med hur mycket tryck den ena sittknölen skall virka i förhållandet till den andra, och just det är ju presis vad man måste kunde känna själv?

Jag tackar igen.

Pelle

 

[Saigon]

Sv: Sitsdiskussion

Jag är inte säker på att jag tolkar ditt svar helt rätt men hurvida balans är viktigt för den rätta ridningen är inget jag motsätter mig. Tvärtom. Jag har jobbat enormt mkt med balansen i min sits och har lagt ner ett stort arbete på att få en korrekt sits. Vilket jag övar på var dag. Jag har en överkropp som gärna vill leva sitt eget liv och jag har varit tvungen att lägga ner mkt fokus på just sitsen för att kunna få en balanserad stabilitet i överkroppen istället för en spänd, oföljsam hållning.

Jag har också haft hästar av olika slag som reagerat olika på sitsen vilket gjort att jag fått känna på mga problemområden. På unghästen gick tåget i samma sekund som jag som jag förolorade balansen en smula framåt. Men likaså kunde man behöva hjälpa henne vissa dagar genom att just flytta bröstkorgen ngt framåt. På henne är just överlivets hållning enormt viktig.
Min andra valack är inte riktigt så känslig för just överkroppens placering utan han reagerar enormt mkt mer på sittben som pressas ner i sadeln och trycker ner ryggen på honom. Likaså om man inte klarar av hålla överskänklarna mjuka. Då svarar han direkt med att samla sig. Och slutar inte förräns han åtgärdat problemet Så på honom så är det mer nedre delen av sitsen som jag har fått korrigerat.

Och på just valacken så blir resultaten som natt och dag beroende på hur man lyckas med den "rätta ridningen". När allt fungerar så är han balanserad, har bra sving i ryggen och mkt, mkt lätt och fin i handen. Då kan man också enbart genom sitsen med lätthet variera mellan samling och framåt. Och då blir också övergångarna flytande. Likaså sidvärts-framåt. Om jag däremot sitter i dålig balans, med alltför bakåtsträvande hand (mitt grundfel) och klamrar mig fast med benen. Ja då är han tung, markbunden och med riktigt dålig ryggverksamhet.
Men nuförtiden har vi rätt så få sådana dagar Men jag vet ju så väl att det är min sits det beror på de dagar som det inte går bra.

Men för mig så är inte framåtbjudning=balans. Utan balans = lösgjordhet, form, framåtbjudning

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Så här tänker jag.

Först balans framåt - bakåt

- utan det ingen ridning utan åka häst...

Sedan korrekt kontakt.

Sedan balans i sidled och kroppskännedom så att du vet, när allt är rakt, då har du en grund som du kan utgå ifrån. Om du kan känna när du är rak så kan du smyga in inverkan med sittbenen.

Många gånger inom AR är hjälperna så grova att hästen tippar - förlorar sin balans i sidled.
Hur mycket du skall inverka med sittbenen får du lära dig känna, i min värld så flyttar jag fram hästens inre höft med mitt sittben om resten av kroppen gör rätt.

Gör inte resten av kroppen rätt så blir det fel.
Om man bara fokuserar på att trycka med sittbenen så viker sig de flesta i midjan och placerar sin vikt fel.

Just övergångar mellan öppna och förvänd sluta är väldigt bra övningar på att lära sig känna var hästen är och smatidgt öva på att behålla sin vikt på plats.

Har hästen rätt kontakt med bettet så är den i balans, den kan på ett steg bli rak - i nästa böja om. Du kan i i nästa ögonblick gå in på volten för att i nästa gå in i öppna innan för spåret igen.

och som du sjäv vet prioritera balansen

 

[Rava]

Sv: Sitsdiskussion

Lite funderingar jag har efter bilderna och diskussionen ang. Hugo på de sista bilderna även om detta kanske inte gäller just den situationen.
Lite långt men jag har läst allt ni skrivit.

När man jobbar på att placering, i ex. av benen, är det mycket svårare på en häst utan tillräcklig rörelsefrihet, då du även måste jobba med att aktivera benet. Detta i rätt tillfälle, vilket kräver ytterligare tajming.

Det är ingen mening med at öka aktiviteten om man inte har förmågan att placera, rikta den rätt.
Därför kan det vara en fördel att först träna placeringen genom skolorna för att vidare utveckla schwung i rörelsen.

På en häst med mycket aktivitet måste man jobba med den tidigare för att få möjlighet att placera rätt och samtidigt undvika att minska den.
Många hästar har svårt att från början gå fram tillräckligt och fortfarande kontrollera sin kropp.
(Ang. balans händer det faktiskt ganska ofta ändå att hästar går omkull, även utan ryttare.)
Man börjar enklast med att träna en sak i taget, vilket man börjar med beror på hästen men även ryttaren.

Många av de ryttare jag sett söka sig till AR är medvetna om att de inte har tillräcklig kontroll över sin egen kropp (även om många tyvärr fokuserar på det alltför mycket på ett negativt sätt och på så sätt fastnar i mönstret) och de väljer att träna dessa bitar i sakta tempo där de hinner med. Det är att jobba grundligt.

Tempot är alltså av stor vikt för ryttaren, därför går det ofta mycket sakta. Hästen kan ofta röra sig mycket snabbare än vi hinner med, men även tvärtom.

Men som någon skrev om AR ryttare, hittar inte det igen. Svårigheten är att inte fastna i ett moment utan att ha känsla för när det är rätt läge att koncentrera sig på en viss sak.
Dvs inte hänga kvar i ett visst tempo, viss rörelse eller ett visst moment i träningen.
Det är helheten som ska jobbas med uppdelad i olika moment och faser.

Med min extremt stora häst med ett dessutom extremt kort steg har hon inte klarat av att bibehålla balansen i ett högre tempo (hon ramlar faktiskt), schwung har aldrig funnits. Men efter ganska noggrann träning av placeringen hos oss båda har vi med ökad styrka helt andra möjligheter till rörelse idag och ridningen ser mycket annorlunda ut fast jag anser mig följa samma linje.

Som nämnts innan, "It Depends"!
Det finns många duktiga ryttare som har tvingats erkänna att de inte klarar av en viss häst, för att de som är fast i ett system saknar förmåga att anpassa sig.
Kanske även att utveckla sig?

Hästar har olika grundtempon, en del fortare, en del långsammare.

Går det för sakta är det ett lika stort fel som om det går för fort och de ger samma problem.

En avspänd häst har lättare att placera sig då inte spänningar tar emot.

Man ska inte störa hästen men sedan ska man kunna inverka på den också med reaktion som svar, detta är ju faktiskt en rätt svår balansgång där de flesta lutar åt det ena eller andra hållet.
Låst sig i det eller glömt det.

Till sist en fundering om grova hjälper i AR. Det kan kanske stämma men har det då och göra med att ryttaren jobbar med att få alla sina delar på plats eller är det så man föreställer sig slutresultatet? Eller har ryttaren inte fått fundera på hur man ska utvecklas vidare?

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

vad anser du är "rätt placering"?
Hur definierar du tempo?

Eftersom du skriver "fortare och långsammare" ibland så vet jag inte om du pratar om stegläng = tempo, eller takt = frekvens

 

[Banned]

Sv: Sitsdiskussion

Men tänker du så att "framåtbjudning" bara finns på en häst som är i balans och rätt riden?

För så ser inte jag på framåtbjudningen... Framåtbjudning för mig är att hästen hela tiden har tänket framåt, viljan och suget framåt. Men den egenskapen finns redan hos en unghäst med bra psyke. Det vill jag alltid känna när jag rider en häst, oavsett utbildning.

Nu svarar inte jag till Saigon men det hon tar upp är typiskt det som många blandar ihop med äkta framåtbjudning dvs hästen går(läs springer) framåt för att den har tappat balansen men när samma häst verkligen skall gå i balans och vara rak och bära vikt på bakbenen då märker man att där inte finns mycket till äkta framåtbjudning kvar. Det märks ju definitivt när hästen skall samlas , dom flesta man ser får ju kämpa rätt mkt för att få hästen att bjuda framåt i samlingen , att inte dö i piruetten eller piaffen.

Många tycker ju att deras hästar är heta och framåt när den i själva verket springer ifrån jobbet, när man får hästen att arbeta är den sortens häst i själva verket rätt lat och har ofta noll äkta framåtbjudning, Amiral var ett typiskt exempel på en sådan häst som bara letade utvägar för att slippa jobba och blev het och "framåt" istället. Han såg ju sällan glad ut och hur många gånger hade inte Kyra lust att skjuta "den djäveln" som hon själv uttryckte det.

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Jag tänker också att hästen när den springer ifrån, inte balanserar sig bakifrån bäckenet på rätt sätt.

Just det är ju intressant med Amiral för Kyra fick ju aldrig fatt i hans bäcken.

Jag har inte sett det men min förra tränare som var beridarelev till "Kyris" fick se Holmströms videfilmer där Master och Amiral hade helt olika teknik vad beträffande det här.

Om Amiral hade ett väldigt plant bäcken så är det säkert svårare

 

[Banned]

Sv: Sitsdiskussion

Dom flesta Napoleonavkommor jag har sett har ett väldigt plant bäcken och rakt kors med högt ansatt svans, har ingen bild på Amiral just nu men det är säkert troligt att även han har det.

 

[Agrundvig]

Sv: Sitsdiskussion

Litt tid, så har jeg kansje bilder som gjør det lettere å forklare.

Det er igrunnen ganske enkelt, noe dere vil forstå bare jeg er i stand til å forklare det ordentlig.

Som jeg pleier å si til mine elever når det er noe de plundrer med å få til: Ta det med ro, den (hesten) kommer til å forstå / gjøre det, det tar bare litt tid...

Må få gått gjennom en haug med bilder først, for å se om de kan brukes i forklaringen. Kommer tilbake til saken...

Hilsen Anne

 

[Agrundvig]

Sv: Sitsdiskussion

För om det här är något du känner/upplever när du rider?

Ja, det er mitt mål, noe jeg strever etter i hvert sekund jeg sitter oppå en hest. Og jeg opplever det stort sett hver dag ja (så sant jeg sitter på en hesterygg, eller står/går på marken ved siden av).

Hilsen Anne

 

[true_blue]

Sv: Sitsdiskussion

Citat:

"Många tycker ju att deras hästar är heta och framåt när den i själva verket springer ifrån jobbet, när man får hästen att arbeta är den sortens häst i själva verket rätt lat och har ofta noll äkta framåtbjudning, Amiral var ett typiskt exempel på en sådan häst som bara letade utvägar för att slippa jobba och blev het och "framåt" istället. Han såg ju sällan glad ut och hur många gånger hade inte Kyra lust att skjuta "den djäveln" som hon själv uttryckte det.
Igår 14:44"

Jag blir så ledsen när jag hör sånt här. Tom Kyra som var något av en idol säger såna dumheter.

Om hästen har ett bra samspel med ryttaren - dvs inte bara hänger i bettet/n - så har den MÖJLIGHET att vinkla in bäckenet. /T_B

 

[Redhorsefarm]

Sv: Sitsdiskussion

Har Kyra sagt det så är det så.
Att ha en lat häst vinklandes bäckenet på gårdsplan är inte till nytta för en GP ryttare.
Det är alltid lättare att rida en häst med egen motor än att övertala en utan. Tänk själva, vilken tror ni trivs bäst?

 

[Susan]

Sv: Sitsdiskussion

Nu svarar inte jag till Saigon men det hon tar upp är typiskt det som många blandar ihop med äkta framåtbjudning dvs hästen går(läs springer) framåt för att den har tappat balansen men när samma häst verkligen skall gå i balans och vara rak och bära vikt på bakbenen då märker man att där inte finns mycket till äkta framåtbjudning kvar. Det märks ju definitivt när hästen skall samlas , dom flesta man ser får ju kämpa rätt mkt för att få hästen att bjuda framåt i samlingen , att inte dö i piruetten eller piaffen.

Jag ser det här som ett direkt resultat av att hästen har fel grundutbidlning.

Man blir stark i det man gör - jag kan hålla i en sprattlande 900 kgs häst men be mig göra något utanför min räckvidd och jag är svag som en mus.

En häst som stärks i "springa framåt", saknar helt muskelstyrka för att vara framför hjälperna. Dess hållningsmuskler har aldrig gjort någonting i hela livet
En sådan häst måste man helt enkelt börja om med.

Just för att den måste få tid att bygga upp "rätt styrka"

Då måste det få gå långsamt vilket trollspeilet är så medveten om.

Han hajjar att ökar han tempot så blir det bara skitt fram....för den orkar inte länger bära bakifrån itan tippar sig framåt igen - för att klara av det.

Som sagt jag kan stå i en viss knävinkel halva dan, men be mig minska vinkeln och jag orkar inte lyfta min egen rumpa en gång