@nyttnick
Du vet att du är en SuperMamma på alla sätt och du vet att ditt behov av att veta när han ska ha eller inte ska ha barnen hos sig är helt okej och helt normal. Det är vansinnigt frustrerande att aldrig veta hur det blir. Jag vet bara hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte att det var att aldrig få veta i tid om min sambos barn skulle vara här eller inte. Hade jag tur så fick jag veta någon timme innan de kom på julafton att de skulle komma... Där var det mamman som inte kunde planera
Jag tycker att det är jättebra att du skriver av dig din frustration och att du får ur dig din ilska här så att du förhoppningsvis kan slippa gå och släpa på den och ha den ständigt närvarande i vardagen för det tar så mycket energi.
Jag skulle vilja föreslå att du skriver till honom att om han ska ha barnen varannan storhelg så underrättar han dig om det senast x veckor/månader i förväg. (Beroende på hur tidigt man måste boka biljetter.) Har han inte underrättat dig skriftligen om att han vill ha barnen på jul senast den 24/11 t ex. (eller tidigare om det behövs för biljettbokningens skull) så är det din julhelg även om du hade barnen förra julen och nästa jul är ju din enligt schema så då kan han inte ha dem också kör ni likadant med alla storhelger. Har han inte hört av sig i tid så är helgen din. Vilka helger som ska ingå kan han ju få lägga fram förslag på själv då om nu ditt förslag inte duger, annars får han allt gå på det du föreslår. Han måste inse att han inte kan köra sitt eget race utan att ta någon hänsyn och förhoppningsvis så inser han att han numera bara behöver ha barnen varannan storhelg till skillnad mot när ni levde ihop och han "var tvungen" att tillbringa varje storhelg med dem.
Nu vet jag att det inte fungerar för er men för oss blev det så att barnen firade alltid jul på julafton här hemma. Sedan åkte de till sin pappa på juldagen och stannade till annandagen eftersom de då skulle fira jul med hans släkt. Det satt ändå långt inne hos honom och han tyckte att han kunde väl hämta barnen strax innan julmiddagen båda dagarna och lämna dem när middagen var över så att han slapp allt jobb med att ta hand om barnen på natten och att göra i ordning dem inför en av två middagar...
Vi gjorde också så att jag alltid hade barnen på midsommar eftersom barnen avskydde deras sätt att fira midsommar på och i gengäld hade han dem alltid på nyår. Lite tråkigt att aldrig få fira nyår med dem men eftersom barnen verkligen avskydde deras midsommarfirande så fick det bli den dealen. Påsken var de alltid hemma eftersom den liksom alla andra helger var oviktig för honom och eftersom påsken inte firas med släktmiddag hos dem så var det inte viktigt att barnen kom. Även julafton var oviktig för honom och bland annat därför vägrade barnen fira hos honom, de ville vara hemma och fira jul på riktigt. Om det ändå var hans helg på övriga storhelger så var de där men annars var de hemma. Nu var det ju under ganska få år som detta var aktuellt alls eftersom han bara hade dem överhuvudtaget varannan helg under drygt 6 års tid mellan dottern var mellan 3,5 och 10 år och sonen mellan 5,5 och 12 år. Innan dess hade han dem inte alls och efter det så valde sonen att sluta åka så snart han hade fyllt 12 och fick bestämma själv (så var det på den tiden, så är det ju inte riktigt längre, nu går man ju på mognad) och då ansåg deras pappa att det inte fanns någon anledning att "bara" ha dottern hos sig
Jag tror fortfarande att dina barns pappa en dag kommer strunta i vad omgivningen tycker och att hans intressen kommer ta överhanden. Då kommer han möjligtvis ha barnen någon/några dagar kanske varannan vecka och då förmodligen inte på helgen eftersom helgerna verkar vara nästintill heliga för honom. Det måste ju verkligen vara jobbigt att vara honom som känner sig så pressad ifrån omgivningen?! Tänk att enbart ha sina barn hos sig för att ens släkt och vänner tycker att man är dum i huvudet annars! Att bara visa upp en yta utåt! Det är ju egentligen inte konstigt att han sätter sig emot oavsett vad det är för han vill nog egentligen inte ens vara pappa mer än korta stunder då och då kanske. Förhoppningsvis står han snart upp för sig själv så att du slipper problemen med honom. Barnen har det bättre med enbart dig som förälder. Hellre en förälder som verkligen bryr sig och finns där för barnet än en förälder som "gör sin plikt" utan känsla.
Min dotter som egentligen bara har haft sin pappa varannan helg under de få åren och då utan någon större entusiasm säger att hon aldrig har saknat något. Det kändes verkligen skönt när hon sa det för då kände jag att mina ansträngningar för att vara den bästa mamman mina barn möjligtvis kunde ha hade gett resultat. Hon var bara bebis när vi gick isär och minns såklart inte att hon någonsin har bott ihop med med sin pappa och han har aldrig ingått i hennes vardag eftersom han valde att enbart vara pappa på sina helger och knappt ens då men då fick de iallafall vara hos honom. För henne var det helt otänkbart att ens kunna tänka sig att bo hos honom om något skulle hända mig berättade hon när hon var i tonåren. Då hade hon hellre velat dela lägenhet med sin bror som just hade fyllt arton då och just då kom de inte ens överens särskilt väl men hon kände ändå att det hade varit en bättre lösning än att flytta till en pappa som hon egentligen inte kände. Visst har hon säkerligen önskat sig en pappa som bryr sig men hon har alltid känt sig älskad och hon har alltid vetat att jag alltid finns för henne avsett vad det är och det är faktiskt det viktigaste. Bättre att ha en förälder som är bra än två halvdana som man inte vet om man kan lita på dem.
Hör gärna av dig om du behöver ösa ur dig frustration, ilska eller bara vill prata. Du vet var jag finns. Jag är stolt över att känna en så fin människa som dig
Kramar.
