"Rika människor", vilka är de?

[MissFideli]

Jag har under en period haft det ruskigt bra. Fått ut nästan dubbla lönen mot vanliga, visst har jag fått jobba sämre tider men ändå. Jag hade utan problem råd att ta katterna till veterinären utan att behöva oroa mig för det ekonomiska. Jag kunde köpa det jag behövde, ville ha och lite till. Och ändå kunde jag spara undan en slant. Hade jag kunnat fortsätta med den lönen (50+ efter skatt) hade jag utan problem kunnat köpa ett hus närmare jobbet och fixat till så det var i toppskick inför pensionen. Fortsatt spara undan ordentligt. Nu betydde detta för mig att fritiden var som bortblåst, så vet inte hur länge jag stått ut oavsett, men ändå.
Det har varit en otroligt lätt period att leva i och jag kände mig rik!

 

[Smoothi]

Ja det är ju så för många.
Men ponera att du skulle kunna ha ännu bättre och mera fritid i framtiden om du offrade saker nu?
Där så landar det åter igen på det egna valet.
Ha kul nu eller ännu roligare sedan.

Du vet vad du har men inte vad du får

 

[Inte_Ung]

Poängen är att en person med små resurser har en massa hål att använda pengarna till. Den som har det gott ekonomiskt ställt har pengar över till sånt och ofta redan en ny telefon, har råd att gå till tandläkaen, köpa ny skor till barnen mm och dåär lättare att investera i fonder mm.

För den som lever på understöd/bidrag så räknas den extra pengen av och man får typ 0 kr fickan . Har man bostadstillägg är det samma mekanism.

Det är liksom inte jämförbart att som fattig få 10 000 extra och som rik.

Men det är väl ändå bättre att stoppa pengarna i flera hål då än att bara köpa en iPhone?
Typ både köpa en billig telefon och gå till tandläkaren och kanske även köpa nya gympadojjor till barnen.

 

[Enya]

Måste det bli barn bara för att där finns kärlek?

Nej.
Det är ju inte "de fattiga" som är de äldre mammorna..."de fattiga" är generellt lite yngre. Jag personligen planerade inte död och tragik när jag gifte mig och planerade barn. Men jag var 20 och fattig och inte utvecklad nog i skallen och kommer ur en familj med många barn i tidig ålder. Vilket brukar stå i motsats till ekonomiskt bemedlade personer som skaffar barn senare och få. Min förklaring, ingen ursäkt, är att jag inte tänkte fullt ut.

Människor är inte perfekta planerade varelser. Speciellt inte när det inte finns perfekta planerade varelser runt dem. För att bli perfekta planerade varelser av barn måste de ha perfekta planerade varelser runt dem, vilket ofta är fallet hos bättre ekonomiskt bemedlade människor.

Om jag hade kunnat göra mitt liv annorlunda hade jag gjort det. Det hade sett HELT olika ut, med den kunskap, den vetskap jag har i dag, men den hade inte jag när jag var 20 eller ens 25. Detta ska inte tolkas som att jag ångrar mina barn, det gör jag inte, men kanske planeringen av livet som sådant? Å andra sidan, 30 år gammal, ett gynekologbesök:
-"Det är tur att du redan har fått barn för du kan inte få fler barn."
Och med tanke på att jag har varit ensam sedan jag var 25 så kan jag ibland inte låta bli att fundera på hur mycket planering man ibland ska tillåta sig ha över sitt liv. En dag kan man vakna upp och upptäcka att man är död liksom. Allt är för sent, allt man så noga planerade. Så ja, jag får nöja mig med mitt dåligt planerade liv och dåligt planerade barn som gav oss alla ett dåligt liv. Eller vårt enda liv.

 

[Fetaost]

Som tråden utvecklats så får det mig att tänka på min pappa. Han sa ”jag samlar på två saker. Vänner och upplevelser. När jag hamnar på hemmet så kan folk få titta i sina bankböcker medans jag tittar i mina fotoalbum”
Hans stora intresse var att resa.
Han kom aldrig till hemmet utan fick en hjärtinfarkt 3 år efter pensionen. Medans han var på en resa.

Jag är klok med pengar men samlar dem absolut inte på hög utan anser att de ska användas till att göra livet roligare här och nu.
Det kan fort ta slut.

 

[Inte_Ung]

Yes. Det finns ingen anledning att man ska få samla oändliga högar av pengar, utan att bidra till det allmänna efter förmågan högarna utgör.

Men att slösa iväg sina pengar det skall vara okej?

Jag gillar systemet där man i stället för att betala skatt på pengar som man tjänar eller har betalar på dem som man spenderar, typ moms fast mera.
Då betalar man ju skatt för hur man faktiskt har det och inte på hur ekonomisk som man är.

 

[Inte_Ung]

Kan du inte ha en omröstning där man får rösta om man anser att man är fattig eller rik?

Jag gillar inte omröstningar.
Så nej.

 

[Fetaost]

Men att slösa iväg sina pengar det skall vara okej?

Jag gillar systemet där man i stället för att betala skatt på pengar som man tjänar eller har betalar på dem som man spenderar, typ moms fast mera.
Då betalar man ju skatt för hur man faktiskt har det och inte på hur ekonomisk som man är.

Du inser verkligen inte att andra kanske inte tycker att de slösar när de lägger pengarna på något som de verkligen vill ha?

Vad är okej för dig att lägga pengarna på?

 

[Inte_Ung]

Konsumtion bidrar också till samhället. Med jobb. Jobb bidrar med skatt. Skulle alla stoppa alla sina pengar på banken skulle vi få problem.

Att spara är ditt val. Du kan ju inte bli bitter över utfallet.

Pengar på banken ger investeringar som ger företagande som ger jobb.
Så de pengarna gör också nytta.

Jag är inte bitter.
Men kanske litet trött på avundsjuka blickar och dito kommentarer.

 

[Lobelia]

Ja frågan är komplex.

Jag får ibland höra att ”vi” (sambo och jag) är rika och man menar i pengar. Man syftar på att vi bor i ett nyare hus, har var sin bil av nyare modell, vi reser till fjällen en gång per år, sambon har motorcykel och vi har en nyare husvagn.
Jag blir sjukt provocerad av det antagandet. Vi båda jobbar vad vi kan för att få in pengarna och vi prioriterar bort mycket för att ha det så. Vi handlar sällan kläder, jag klipper mig själv, vi tackar nästan alltid nej till att hänga med på bio, konserter osv. Gällande bilarna har vi haft tur. Sambons är företagsbil och jag fick ett väldigt förmånligt erbjudande på leasing. Huset har lån men tur nog ett lägre pga en lyckad fastighetsförsäljning innan. För att behålla det såhär så måste vi jobba och prioritera. Vi har absolut inte pengar att spendera utöver.
Men man får höra ibland saker i stil med ” ni har råd” och när man frågar varför de tror de så får man svar i stil med ”ni har ju ett så fint hus och så”.

Jag anser att vi har det medel. Våra inkomster är ganska medel (min är under) och huset har ett medelvärde.
Men vi har ett väldigt rikt liv på skratt, vänner, familj, varandra och upplevelser.

Fast ni har ju faktiskt råd eller? Vad är det som är provocerande med det? Den som har mindre behöver också ofta fortsätta att jobba för att bibehålla en lägre standard och försaka lika mycket. Alltså att du inte håller med är en sak, men vadi består provokationen att kalla dig rik? Ur den personens synvinkel är ni sannolikt det.

 

[Smoothi]

Men att slösa iväg sina pengar det skall vara okej?

Jag gillar systemet där man i stället för att betala skatt på pengar som man tjänar eller har betalar på dem som man spenderar, typ moms fast mera.
Då betalar man ju skatt för hur man faktiskt har det och inte på hur ekonomisk som man är.

Men så här då. Om man är fattig och inte har/vill jobba och då lyckas kapa åt sig bidrag för 30 000 - 40 000kr är man fattig då?

 

[Fetaost]

Pengar på banken ger investeringar som ger företagande som ger jobb.
Så de pengarna gör också nytta.

Men alla vill inte leva som du.
Personligen tycker jag att det låter rätt trist.

 

[Lobelia]

Kan du inte ha en omröstning där man får rösta om man anser att man är fattig eller rik?

Det blir konstigt taget ur sitt sammanhang. I min värld är man rik i förhållande till något.

 

[Enya]

Vad består motvinden av?

Familjen (tagits upp tidigare- hjälp och stöd hemma? Akademiker? Arbetarfamilj där man inte studerar, där det är fult att studera till och med? I min familj är det mindre värt att vara akademiker än arbetare, vilket man får höra från modersmjölken så pass att min ena son gör sig dummare än han är för att passa in och slippa mobbas, och därmed har sumpat sitt gymnasie och sin utbildning. Att ungen är smartare än hela släkten tillsammans hjälper inte när han beter sig korkad som en sten för att passa i mallen.)
Arv- förmåga att studera, det självklara eller inte självklara alls i att studera vidare, att ta sig någonstans, att vara först eller att alla gör
Miljö- rätt människor runt sig jämfört med fel människor
Uppfostran-det viktiga i livet, värderingar osv
Självförtroende och självkänslan- att man ens kan, ska eller bör.
IQ- alla kan inte, hur mycket man än vill

Finns mycket mer men lite snabbt.

 

[Inte_Ung]

Du vet vad du har men inte vad du får

Ja det är ju också en tanke.
Bäst att passa på, liksom.
Vad beror den otryggheten på?

 

[Fetaost]

Fast ni har ju faktiskt råd eller? Vad är det som är provocerande med det? Den som har mindre behöver också ofta fortsätta att jobba för att bibehålla en lägre standard och försaka lika mycket. Alltså att du inte håller med är en sak, men vadi består provokationen att kalla dig rik? Ur den personens synvinkel är ni sannolikt det.

Jag tycker att det är provocerande att bli kallad rik av folk som tjänar lika mycket eller oftast mer. (Jag jobbar halvtid i hemtjänsten)
Jag ogillar att få en stämpel utefter ägodelar.

 

[Smoothi]

Det blir konstigt taget ur sitt sammanhang. I min värld är man rik i förhållande till något.

Då måste det ju vara motsatta ochså annars finns ju inte fattiga och rika

 

[Lobelia]

Men så här då. Om man är fattig och inte har/vill jobba och då lyckas kapa åt sig bidrag för 30 000 - 40 000kr är man fattig då?

Lyckas man med det har man många barn, barn med speciella behov eller lurar till sig pengarna. 30-40 tusen i bidrag är sällan något man bara får om det inte är riktat till något speciellt, inte regelbundet på månadsbasis.

 

[Enya]

Man måste börja med att försaka.
Bo trångt och äta billigt.
Det är tråkigt, trist och besvärligt.
Men man måste backa i standard och ta om.

Om man bor trångt och äter billigt och ändå inte blir rik, vad ska man då göra? När det är andra parametrar som påverkar?

 

[Smoothi]

Ja det är ju också en tanke.
Bäst att passa på, liksom.
Vad beror den otryggheten på?

Det enda alla vet är att alla ska dö förr eller senare