Ja, "egen förväntan eller nått som nog inte är relevant längre", tillsammans med brist på kunskap/förståelse, är en korrekt beskrivning av källan till tankevurpan som gav upphov till de där 40% jag nämnde... Hade egentligen inte tänkt förklara eftersom jag känner mig lite dum, men det kan väl vara nyttigt att bjuda lite på sig själv ibland:
I mitt huvud finns det en idé om att 10 kr bör vara värt ungefär £1, dels eftersom det var ungefär så det var när jag flyttade hit och dels eftersom jag har någon fix idé om att valutor är linjära och att ju närmare den där 10=1-ekvationen man kommer desto bättre är det (för dessa specifika valutor alltså). Det känns liksom snopet att knappa in 100 kr och inse att jag "bara" får ut runt £7, där känns det som att jag blir snuvad på typ 30% av pengarna. Men jag fattar ju att så inte är fallet och att det är någon märklig idé som jag behöver släppa. Jag har bara väldigt svårt att förstå hur sådant här funkar och får ganska lätt härdsmälta av siffror överlag, så det blir lätt lite virrigt i huvudet på mig när jag försöker.
Känner mig ungefär lika dum som när jag som barn fick ett sammanbrott när min pappa hade mage att föreslå att han skulle byta ut de 10 tiokronorna i min spargris mot en hundralapp