Plötsliga pengar, stanna eller flytta tillbaka till familjen?

Jag har funderat över att skriva ett liknande inlägg tidigare, för att kunna ventilera mina känslor och funderingar över att stanna kvar eller flytta tillbaka till Skåne - men det blev ju nu lite mer plötsligt nu än väntat (och mamma har självklart redan frågat om jag inte ska flytta tillbaka ner till Skåne nu, eftersom jag tidigare bland annat använt huspriserna som argument för att stanna kvar :p).

Jag tycker väldigt mycket om min mamma, och även de syskonen som är kvar i Skåne (även om syskonet som bor här uppe är det syskonet som jag var närmast under uppväxten). Mamma har alltid en öppen dörr om vi vill hälsa på, oavsett när eller hur lång tid, och hon skulle göra allt hon kunde för oss barn. Det är henne jag ringer om jag bara vill prata med någon. Men det är ju också så att det delvis kan vara för att hon inte riktigt har något annat socialt sammanhang - hon har inte jobbat på många år, har inga hobbysar där hon träffar folk etc. Hade jag bott närmare hade det ju på ett annat sätt gått att hjälpa henne med akuta saker, på samma sätt som hon utan tvekan säkert skulle göra för mig (om hon orkat när det behövts) - men de har ganska mycket akuta saker hela tiden, delvis eftersom de inte orkar ta hand om sakerna (t.ex. en bil som de glömt/inte orkat/velat betala service för och där kamremmen gått av plötsligt och gjort att motorn kraschat, eller nya bilen de köpt nu där batteriet krånglat ganska direkt efter köp eftersom bilen stått i ett garage ett tag, och de istället för att åka till en verkstad för att byta batteriet först köper en batteristartare för att fortsätta köra bilen ett tag, men batteristartaren var för svag så mormor fick komma och köra syskonet till att köpa en starkare, osv, samtidigt som en oförsäkrad katt är sjuk och behöver åka in till veterinären varje dag för antibiotika, osv (den andra katten har de nu lagt till försäkring på, skulle jag tro - jag skickade i alla fall en liten lista med olika bolag och alternativ och vad premierna skulle ligga på)). Jag tror att för mig är det egentligen kanske trevligare att ha lite avstånd, och istället låta det vara trevligt när jag hälsar på. Så ja, det är väl delvis pliktkänslor som gör att jag funderat på att flytta ner - men det känns lite hemskt. att känna så.

Gällande barn, så har jag tagit kontakt med vården för hjälp med insemination för ensamstående. Jag har än så länge inte fått något svar, men jag vet också att det är kötider och liknande så jag räknar med att det kan dröja. Syskonet som bor här uppe har stöttat mig i mina funderingar över att jag kanske trivs bättre själv, och att jag inte tror att jag kommer att hitta någon partner som jag skulle älska och vilja leva med (jag har varit på en del dejter under åren), och hen har själv erbjudit att hjälpa till om jag vill skaffa barn som ensamstående. De andra syskonen tror jag inte skulle vara så behjälpliga. Pappa skulle säkert vilja och kunna hjälpa till lite, och både mamma och mormor skulle vilja hjälpa till - men kanske inte orka och kunna så mycket som de skulle vilja. Min tanke med ekonomin och barn, och att vilja betala av lånet etc., är just att kunna gå ner i tid lite så att jag inte jobbar heltid när barnet är litet.
 
Du verkar trivas där du bor. Vill du ha mer tid i Skåne får du ju en en starkare ekonomi och kanske kan ta tjänstledigt ett par gånger om året för att åka till Skåne, om du inte känner att semester räcker?
Två miljoner är en stor summa men räcker ändå inte speciellt långt när den ska läggas på hus/renoveringar. Placera pengarna utan risk, men så att du i alla fall får ränta, och så landar du i vad du vill göra. Pengarna och möjligheten att ändra på livet finns kvar.
 
Känn efter vad du verkligen vill och gör inget förhastat.
Betala av lånet, sätt in pengarna på konto med bra ränta. Att låsa en del av det för en tid med ännu bättre ränta är inte fel, jag har på Coop bundet till 4.1%.

Blir du gravid och barnet kommer får du känna efter hur du vill ha det då. Flytta eller stanna, det låter som att du inte vill flytta men känner att du borde.
 
Plikt är inte det bästa argumentet för att flytta.

Du trivs där du bor, du har ett gott liv.

Nya pengar tenderar att bränna i fickan. Men som flera redan sagt - gör ingenting! Betala av skulder och låt resten ligga säkert.

Flyttar du hamnar du med nya lån och de där pengarna har inte varit till nån nytta?

Jag skulle avundas ett liv där jag med ro kan ta en rasad bil, en stor vattenläcka eller annan oväntad stor utgift. :)
 
Om jag plötsligt fått 2 miljoner skulle jag betala av bolånet, jag vet att vissa tycker att man ska investera pengarna på annat sätt, men jag gillar inte att ha lån och vara bunden till kostnader (räntor) jag inte kan påverka så för mig hade lånefri trumfat det mesta.
Sen hade resten åkt in på ett sparande.

All amortering och räntekostnader man slipper betala varje månad hade onekligen skapat högre ekonomiska marginaler = guldkant på livet varje månad.
Jag håller med, jag tycker likadant. Dels så blir det ju mer pengar över bara av att slippa räntor och amorteringar, och dels verkar det ju som att det TS har kvar i lån inte är i närheten av den summan hon kommer få, så oavsett kommer hon ha pengar kvar. Jag hade definitivt betalat av lånet först.
 
Om du vill bo kvar (det låter så, som jag läser ditt inlägg), så bo kvar. Jag hade personligen betalat av bolånet, och sedan njutit av att veta att det finns pengar om/när något händer som gör att det behövs (t ex något större med huset).
 
Jag har funderat över att skriva ett liknande inlägg tidigare, för att kunna ventilera mina känslor och funderingar över att stanna kvar eller flytta tillbaka till Skåne - men det blev ju nu lite mer plötsligt nu än väntat (och mamma har självklart redan frågat om jag inte ska flytta tillbaka ner till Skåne nu, eftersom jag tidigare bland annat använt huspriserna som argument för att stanna kvar :p).

Jag tycker väldigt mycket om min mamma, och även de syskonen som är kvar i Skåne (även om syskonet som bor här uppe är det syskonet som jag var närmast under uppväxten). Mamma har alltid en öppen dörr om vi vill hälsa på, oavsett när eller hur lång tid, och hon skulle göra allt hon kunde för oss barn. Det är henne jag ringer om jag bara vill prata med någon. Men det är ju också så att det delvis kan vara för att hon inte riktigt har något annat socialt sammanhang - hon har inte jobbat på många år, har inga hobbysar där hon träffar folk etc. Hade jag bott närmare hade det ju på ett annat sätt gått att hjälpa henne med akuta saker, på samma sätt som hon utan tvekan säkert skulle göra för mig (om hon orkat när det behövts) - men de har ganska mycket akuta saker hela tiden, delvis eftersom de inte orkar ta hand om sakerna (t.ex. en bil som de glömt/inte orkat/velat betala service för och där kamremmen gått av plötsligt och gjort att motorn kraschat, eller nya bilen de köpt nu där batteriet krånglat ganska direkt efter köp eftersom bilen stått i ett garage ett tag, och de istället för att åka till en verkstad för att byta batteriet först köper en batteristartare för att fortsätta köra bilen ett tag, men batteristartaren var för svag så mormor fick komma och köra syskonet till att köpa en starkare, osv, samtidigt som en oförsäkrad katt är sjuk och behöver åka in till veterinären varje dag för antibiotika, osv (den andra katten har de nu lagt till försäkring på, skulle jag tro - jag skickade i alla fall en liten lista med olika bolag och alternativ och vad premierna skulle ligga på)). Jag tror att för mig är det egentligen kanske trevligare att ha lite avstånd, och istället låta det vara trevligt när jag hälsar på. Så ja, det är väl delvis pliktkänslor som gör att jag funderat på att flytta ner - men det känns lite hemskt. att känna så.

Gällande barn, så har jag tagit kontakt med vården för hjälp med insemination för ensamstående. Jag har än så länge inte fått något svar, men jag vet också att det är kötider och liknande så jag räknar med att det kan dröja. Syskonet som bor här uppe har stöttat mig i mina funderingar över att jag kanske trivs bättre själv, och att jag inte tror att jag kommer att hitta någon partner som jag skulle älska och vilja leva med (jag har varit på en del dejter under åren), och hen har själv erbjudit att hjälpa till om jag vill skaffa barn som ensamstående. De andra syskonen tror jag inte skulle vara så behjälpliga. Pappa skulle säkert vilja och kunna hjälpa till lite, och både mamma och mormor skulle vilja hjälpa till - men kanske inte orka och kunna så mycket som de skulle vilja. Min tanke med ekonomin och barn, och att vilja betala av lånet etc., är just att kunna gå ner i tid lite så att jag inte jobbar heltid när barnet är litet.
Jag tänker: vad gör du när mamma inte längre finns? Socialt nätverk i form av vänner och bra jobb är så viktigt.
 
Flera skriver att de hade använt pengarna för att skapa guldkant på tillvaron. Jag tror att det är ett effektiv sätt att bli av med pengarna på. Två miljoner är mycket pengar, men samtidigt inte supermycket pengar. Sätt istället pengarna i arbete (placera dem) och sedan kan delar av avkastningen användas för ev. guldkant.
 
Flera skriver att de hade använt pengarna för att skapa guldkant på tillvaron. Jag tror att det är ett effektiv sätt att bli av med pengarna på. Två miljoner är mycket pengar, men samtidigt inte supermycket pengar. Sätt istället pengarna i arbete (placera dem) och sedan kan delar av avkastningen användas för ev. guldkant.

Det beror ju på vad man menar med guldkant. Om man med guldkant menar spendera upp allt på en gång så håller jag med dig. Det var dock inte vad jag menade när jag skrev det.
 
Flera skriver att de hade använt pengarna för att skapa guldkant på tillvaron. Jag tror att det är ett effektiv sätt att bli av med pengarna på. Två miljoner är mycket pengar, men samtidigt inte supermycket pengar. Sätt istället pengarna i arbete (placera dem) och sedan kan delar av avkastningen användas för ev. guldkant.
Jag håller med. Hade inte betalat av bolånet utan placerat dom där jag får mer avkastning, eftersom det i dagsläget inte heller är ett problem för TS med ekonomin. Det enda jag hade gjort direkt är att boka den där ridresan som TS drömt om. Om det sen kommer barn kanske den där resan inte blir av, och ekonomin kan förändras.
 
Om du funderar på barn kan det vara otroligt skönt med familj nära! Så om det är planen hade jag tänkt en gång till kring bostadsort.
Men annars låter det ju som du vill bo kvar 😃
 
Det beror ju på vad man menar med guldkant. Om man med guldkant menar spendera upp allt på en gång så håller jag med dig. Det var dock inte vad jag menade när jag skrev det.

Jag menar att man använder av grundkapitalet för att konsumera. Det behöver inte handla om alla pengarna, men tiotusen och femtusen dit riskerar ju trots allt att till slut utarma den ursprungliga summan. Jag tänker att det nog är ganska lätt att vänja sig vid guldkanten.

Sedan är jag inte moralist! :D Man får göra vad man vill med sina pengar så klart. Men pengar har en tendens att försvinna när man börjar använda dem.
 
Jag menar att man använder av grundkapitalet för att konsumera. Det behöver inte handla om alla pengarna, men tiotusen och femtusen dit riskerar ju trots allt att till slut utarma den ursprungliga summan. Jag tänker att det nog är ganska lätt att vänja sig vid guldkanten.

Sedan är jag inte moralist! :D Man får göra vad man vill med sina pengar så klart. Men pengar har en tendens att försvinna när man börjar använda dem.

Det fetstilta är din tolkning. Det får stå för dig.
 
När man skaffar barn blir ju oftast ekonomin även påverkad. Föräldraledighet vabb kläder mm som barnet behöver. Gissningsvis mer påtagligt som ensamstående förälder. Med det i bakhuvudet hade jag betalat ner lite på lånet för att få ner månadskostnaden på huset och sedan sparat pengarna till en buffert för framtiden. Om du flyttar låter det ju som att du räknar med att använda pengarna till nya bostaden och det kanske innebär högre månadskostnader och en mindre buffert.

Dessutom låter det ju lite som att du kommer behöva ställa upp på att hjälpa till med det ena och det andra, vilket såklart inte är fel, men det kan lätt bli för mycket.
 
Vad TS vill göra med pengarna (och vad vi hade velat göra om vi var i TS sits) hör ju egentligen inte till problemet. Jag hade definitivt försökt bli av med åtminstone något eller några av mina bolån för att på så sätt få ner månadskostnaden = mer pengar över av min lön oavsett, och byggt en paddock. Men det är jag det. Någon annan kanske hade velat unna sig en resa, köpa en bättre bil eller whatever.

Däremot tycker jag inte TS ska flytta tillbaka till sin ursprungsort av medkänsla. Det jag utläser så har TS ett bra liv, med jobb, boende, vänner och även det syskon hon står närmast där hon bor nu. Rent krasst är det som finns på hemorten en mamma, en pappa med ny familj som TS inte verkar stå jättenära, gamla släktingar som snart kommer vara borta och ett sjukligt syskon. Jag hade inte väntat mig någon direkt hjälp därifrån med ett eventuellt barn i framtiden, pappan lär ha fullt upp med sin nya familj, mor- och farföräldrarna är väldigt gamla och mamman verkar ha häcken full med det sjukliga syskonet.
 
Jag menar att man använder av grundkapitalet för att konsumera. Det behöver inte handla om alla pengarna, men tiotusen och femtusen dit riskerar ju trots allt att till slut utarma den ursprungliga summan. Jag tänker att det nog är ganska lätt att vänja sig vid guldkanten.

Sedan är jag inte moralist! :D Man får göra vad man vill med sina pengar så klart. Men pengar har en tendens att försvinna när man börjar använda dem.
Agree! Jag sålde nyss en fastighet och tänkte 191663727171 tankar om skor, vinterkappa, snyggt porslin, resa med familjen, stringhyllorna jag vill ha osv. Sen blev det en bilrekond för 8000:- och resten in på avanza när jag började räkna. Skulle lätt blåst 100-150’ och den summan får jag istället spara ihop.
 
Om du funderar på barn kan det vara otroligt skönt med familj nära! Så om det är planen hade jag tänkt en gång till kring bostadsort.
Men annars låter det ju som du vill bo kvar 😃
Fast det går annars också :) vi tex har en extended familj där mamman är ensamstående (och jag med i perioder även om barnet har en närvarande pappa). När de är pytte är det ju svårare men det fanns ju ett syskon nära. Ts; gör det du känner för och framförallt, du behöver inte göra det idag :) eller imorgon!
 
Om du funderar på barn kan det vara otroligt skönt med familj nära! Så om det är planen hade jag tänkt en gång till kring bostadsort.
Men annars låter det ju som du vill bo kvar 😃

Det beror helt och hållet på om familjen vill och mäktar med att vara till hjälp. Annars kan förhoppningar som aldrig infrias bli ett skav i relationerna också. Det behöver ju inte bero på bristande vilja, utan att de inblandade vill men inte har förmågan eller mäktar med att göra det som hen vill hjälpa till med. Ibland kan det t o m bli en belastning att låta någon som väldigt gärna vill få hjälpa till, göra det på sitt sätt som hen kan utifrån sina begränsningar, och det är den som ska ta emot hjälpen som får anpassa sig för att "hjälpen" ska kunna ges.

Säger inte att det skulle bli så i TS fall, vill bara ge ett alternativt scenario till det ovan. Ibland kan det bästa vara för alla inblandade när man ser att förutsättningarna inte riktigt finns där, att man löser sin hjälp på annat sätt och låter de trevliga besöken hos/av familj och släkt, vara just trevliga besök utan förväntan eller förhoppning om hjälp.
 
Jag hade betalat av en större del av lånet (eller allt) och funderat på om jag verkligen vill flytta.
Betalar du av allt lån hade jag sett pengarna du har kvar från amortering och ränta som guldkant. Placerat en del pengar långsiktigt och en del kortsiktigt.
Jag hade sugit på karamellen av att ha så mycket pengar, plötsligt dyker det kanske upp en möjlighet som du inte kunnat genomföra annars utan ett gott ekonomiskt läge. Eller så kan du jobba mindre medan du har småbarn och slippa oroa dig för att du har en buffert på banken.

Jag har hört att tex vinnare på lotto och liknande tyvärr ofta sätter sprätt på alla sina pengar och är tillbaka i samma ekonomiska läge som de var innan en större vinst. Jag hade försökt vara undantaget.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag kommer inom ett år att flytta ca 40 mil hem till den stad som jag vuxit upp i. Jag har de senaste 7 åren bott på annan ort och har...
Svar
0
· Visningar
522
Senast: seahawk
·
Relationer Jag och pojkvännen har börjat prata om att flytta ihop, det i sig är inget stort eller konstigt. Men vi bor 18mil ifrån varandra och med...
Svar
0
· Visningar
413
Senast: Myzan87
·
Hemmet Vi har, av flera olika orsaker, börjat ha lite tankar kring att eventuellt flytta och "byta stad", men har lite svårt för att veta var...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
8 668
Senast: MML
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 313
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp