Vad gör att en häst springer på/över en människa?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sådant ser jag som tillbud, och där tänker jag att man vill göra en riskbedömning för att se om man vill/bör fortsätta göra på det sätt man gjort, eller om man vill ändra något. Jag ser dock i den här tråden att det inte är så det fungerar, på många håll.
Jovisst, men det är ju inte din arbetsplats eller? Det finns inga tillbud och riskanalyser i privata sammanhang på det viset. Då får man istället ta ett möte med kollektivet, och se hur andra upplever situationen. Prata med vederbörig ägare. Berätta att man inte är bekväm med att hantera en häst, eller vad som upplevs farligt, men var beredd på att föra en dialog om hur man kan mötas i mitten. Det kanske går att göra vissa förbättringar säkerhetsmässigt, troligtvis går det inte att utesluta all kontakt med hästen i ett kollektiv, och då får man överväga att flytta.

Från det jag läst verkar inte ägaren hantera hästen vårdslöst, och hästen är i mina ögon oskyldig då den inte kan ha motiv. Du får vara beredd i ett eventuellt möte att inte få medhåll om du föreslår att det är hästen som ska flytta, om det är det du vill ha som lösning. Det blir lätt när man stått på ett ställe länge att man vill styra lite mer om vilka som tillåts in, man vill ha det som man alltid haft det, men du hyr in dig och är inte stallägare. Det är bättre att släppa det och flytta, det mår man bättre av.
 
Vad jag menar är att om det, i stallmiljö, anses vara ett problem först när det sker upprepade faktiska olyckor, där någon blir skadad. I de flesta andra sammanhang, både i yrkeslivet och privat, brukar det i regel anses vara ett problem om det upprepade gånger sker tillbud runt en specifik person/situation/plats eller liknande.
Vi hanterar djur som inte alltid agerar logiskt. Det går liksom inte att veta om en häst kommer att orsaka fler olyckstillbud eller inte. Genom att hålla på med hästar så utsätter man sig per automatik för mer risk än omman har legobygge, bridge eller frimärke dom hobby. Och dmdet oavsett hur mycket man jobbar förebyggande.

Vill du få ner risken till nära 0 så byt hobby. Utöver det så kan det brista i rutiner mm. Men att kasta ut hästar så fort det finns någon form av risk för incidenter funkar inte. Alla hästar är potentiellt farliga..
 
Nu hittar du verkligen på om vad som skrivits! Exakt var har någon påstått det fetade?

Det finns hästar som tyvärr aldrig fått lära sig från det de var små hur man fungerar i en flock, hur man pratar med sitt kroppsspråk, hur man läser andras kroppspråk eller fått en konsekvent hantering från det de var små. Det kan även finnas smärtorsaker till att den uppför sig som den gör eller att era personligheter totalt kolliderar, men inget blir bättre av att du hittar på vad andra skrivit i tråden.

Jag är inte intresserad av att gå tillbaka och leta inlägg, men jo, det var bland annat en användare som började fundera på vad jag hade för motiv bakom trådstarten, och att jag enbart ville ha medhåll i hur hemsk ägaren är och att hästen borde kastas ut o. s. v. Vilket är rena påhitt och inget jag över huvud taget uttryckt.
 
Vill du få ner risken till nära 0 så byt hobby. Utöver det så kan det brista i rutiner mm. Men att kasta ut hästar så fort det finns någon form av risk för incidenter funkar inte. Alla hästar är potentiellt farliga..

För sista gången - jag har aldrig uttryckt något intresse av att "få ner risken till nära 0" - jag vet att det är hästar jag håller på med. Jag har heller inte haft någon tanke på att man bör "kasta ut hästar så fort det finns någon form av risk för incidenter", och jag har inte skrivit något sådant.
 
Jag förstår att "ni" - menat flera som varit aktiva i den här tråden - fått uppfattningen att det här handlar om en snäll och trevlig häst, som jag nu är livrädd för efter att ha blivit översprungen av den. Kanske hade ni haft en annan bild om jag redan i mitt första inlägg skrivit betydligt mer kring just den hästen. Det var dock inte där mina tankar var, när jag skapade tråden. Då var min fundering just, vad beror det på att vissa hästar är så mycket mer uppmärksamma på människor/undviker att springa in i människor, i större utsträckning än vissa andra hästar.
Äh ta av dig offerkoftan-den klär dig inte. Det är ingen som uttryck sig som ovan mer än du. Du gör det mer eller mindre var gång någon ens antyder att ddt är din gräns som passerats och inte en generell gräns.
 
Det är dock en diskussion som, om än den kan vara intressant att utveckla, kanske inte hör hemma i den här tråden, eller den här forumdelen?
Det diskuteras ofta. Någon håller inte med majorireten och går igång om Bukedrev. Ofta blir det mest bara överväldigande för att man är minoritet. Det enda sättet att komma åt att det blir minoritet/mot majoritet är att granska inläggen och avvisa en del för att få mer balans.

Korrigerat typo.
 
Senast ändrad:
Tack, det behövde jag höra. Och, ja, det är ju vad som hände för mig - olyckan ledde till att jag omvärderade riskerna runt den här hästen. Bland annat svar i den här tråden, hjälpte mig i mitt beslut att tacka nej till att ha den som hagkompis.

Jag har svårt för att "stänga ögonen" för potentiella faror, och jag vet med mig att jag funderar på om jag kunnat påverka, om olyckan är framme med någon annan. Jag tar med mig att jag förhoppningsvis visat att man "får" säga nej till att hantera den, och att övriga som har liknande funderingar vågar göra detsamma.
Ja, jag tror det är vanligt att man, ju mer erfarenhet man får av farliga situationer, också får en allt klarare bild av vilka risker man själv är beredd att ta. Som tonåring var det liksom inte ett alternativ att erkänna att man inte vågade hantera en häst - då skulle ju ens kompisar tycka man var dålig (ungefär det som hänt dig i den här tråden, som jag läser den). Numera (när jag är vuxen och dessutom regelbundet hanterar andras djur i potentiellt farliga situationer) är jag mycket mer bekväm med att helt enkelt säga nej när jag tycker riskerna är för stora. Man kommer ju aldrig ifrån risker helt när man arbetar med stora djur - men det finns liksom ingen anledning att utsätta mig för risker större än vad jag bedömer normalt och rimligt. Det innebär ju inte att jag har något emot varken djuret eller ägaren - bara att jag inte har någon större lust att bli allvarligt skadad för deras skull.
 
Jag är inte intresserad av att gå tillbaka och leta inlägg, men jo, det var bland annat en användare som började fundera på vad jag hade för motiv bakom trådstarten, och att jag enbart ville ha medhåll i hur hemsk ägaren är och att hästen borde kastas ut o. s. v. Vilket är rena påhitt och inget jag över huvud taget uttryckt.
Du kanske ska låta bli att skriva saker du inte har underlag eller vill kolla upp. Det där har då inte jag sett heller.
 
Senast ändrad:
För sista gången - jag har aldrig uttryckt något intresse av att "få ner risken till nära 0" - jag vet att det är hästar jag håller på med. Jag har heller inte haft någon tanke på att man bör "kasta ut hästar så fort det finns någon form av risk för incidenter", och jag har inte skrivit något sådant.
Men du tycker att vissa hästar inte ska få stå i kollektivstall för de är för farliga?
Och ja visst men det är helt upp till stallägaren/ansvarig att i så fall säga upp vederbörande och försöka hitta en ny lämplig hyresgäst som kan visa sig vara ännu värre eller stå med tom box
Samt att hästar kan bete sig helt annorlunda efter en flytt också kanske inte ens ägaren är beredd på det ändrade beteendet hur ska man förutse det
 
Ja, jag tror det är vanligt att man, ju mer erfarenhet man får av farliga situationer, också får en allt klarare bild av vilka risker man själv är beredd att ta. Som tonåring var det liksom inte ett alternativ att erkänna att man inte vågade hantera en häst - då skulle ju ens kompisar tycka man var dålig (ungefär det som hänt dig i den här tråden, som jag läser den). Numera (när jag är vuxen och dessutom regelbundet hanterar andras djur i potentiellt farliga situationer) är jag mycket mer bekväm med att helt enkelt säga nej när jag tycker riskerna är för stora. Man kommer ju aldrig ifrån risker helt när man arbetar med stora djur - men det finns liksom ingen anledning att utsätta mig för risker större än vad jag bedömer normalt och rimligt. Det innebär ju inte att jag har något emot varken djuret eller ägaren - bara att jag inte har någon större lust att bli allvarligt skadad för deras skull.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver och min strategi för de fåtal hästar som jag upplever kan bli farliga är att säga nej tack till att hantera dem om det är möjligt, annars undvika att hamna i en situation som är potentiellt farlig för mig eller min häst. Jag har inga problem med "normalt" brötiga hästar ska tilläggas och jag har heller ingenting emot varken hästar eller ägare, men kan tycka att det är hästägarens ansvar att se till att hästen funkar i sociala sammanhang, det är inte min sak att uppfostra dem. Jag lägger ner en hel del tid på att se till att min häst är lätthanterlig och vet hur man beter sig även med de som inte är så vana eller kunniga och önskar att fler prioriterade detta.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag är lite hjälplös och vet varken in eller ut hur jag ska göra... Har en 12 årig valack som jag tävlat i hoppning med upp...
2 3
Svar
52
· Visningar
11 562
Senast: liiinnea
·
  • Artikel
Dagbok Utanför mitt hus så vistas regelbundet en kattuggla. Och ingen som har en egen kattuggla behöver nånsin en väckarklocka! 😄 (Det enda...
Svar
0
· Visningar
1 039
Senast: cassiopeja
·
Övr. Hund Hej allihopa! Jag är helt ny här och blev tipsad om detta forum då jag använder positiva metoder när jag tränar min tjej. Jag pluggar...
2
Svar
32
· Visningar
12 385
Senast: Milosari
·
Ridning Jag har hamnat i en otroligt jobbigt sits och vet inte vad jag ska göra. Jag är en ganska erfaren ryttare (dock hobbynivå) som ridit...
2
Svar
34
· Visningar
7 473
Senast: akleja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tatueringar i arbetslivet
Tillbaka
Upp