Tatueringar i arbetslivet

[co-SMAD4]

Oavsett om ni tycker att det borde ske eller inte, så är jag intresserad av vad er uppfattning är om vad som faktiskt sker i arbetslivet. För att förtydliga så menar jag inte då man har en diskret liten tatuering någonstans, utan åtminstone ett ordentligt motiv synligt för arbetsgivaren vid anställningsintervju. Tatuerad med fetstil.

 

[Shaggy]

Jag saknar en kategori "Det beror på befattning" och sedan nummer 3 och min föreslagna i kombination med varandra.

 

[Bison]

Skulle säga att det beror helt på jobb.

 

[Angel]

Tror inte det begränsar alls för de flesta jobb vid relativt rumsrena motiv. Är så klart skillnad om motivet skulle vara ett hakkors i pannan och antagligen också om den tjänsten man söker av någon anledning har enormt höga krav på att man ska se ut på ett visst sätt eller representera arbetsgivaren i vissa sammanhang/länder där det inte anses lika okej med tatueringar som här.

 

[Otherside]

Idag är det SÅ så vanligt med tatueringar att jag knappt reagerar längre. Många, kvinnor såväl som män, har sleeves och tatueringar upp över halsen och ingen tänker så mycket på det. Tror jag.

Många tatueringar i ansiktet tycker jag kanske går lite över en gräns. För hur jag ser på personen ... tyvärr .....

 

[nullo-modo]

Gissar på att det beror på yrke.

 

[stjarnhimmel]

Har jobbat inom HR/personal och ja, jag har hört såna diskussioner. Inte bara om tatueringar utan också om kläder, piercingar och annat. Och förstås om beteende
Det har handlat om att företagen vill att personalen ska representera företaget. Och då vill man ha en person som sänder ut det man vill att företaget ska stå för.

Det som dock är viktigt att säga är att det också kan fungera precis tvärtom. Är du ett företag som är i tatueringssbranschen vill du säkert att personalen ska ha tatueringar så det syns att personen vet vad den pratar om.

På samma sätt har jag hört diskussioner om klädsel och beteende. Jobbade inom HR på ett stort teknikföretag och denna diskussion blev extra stor då vi tex skulle anställa en svensk chef till vårt företag som jobbade mot asiatiska länder. Och då du ska arbeta självständigt i konservativa länder måste du själv förstå vad som är lämpliga kläder. Samma sak med beteende och värderingar. De som företagen inte tycker ät bra representanter för dem väljs bort.

 

[Liten]

Min uppfattning, och erfarenhet, är att det beror på både yrke och till viss del arbetsgivare. Och, till viss del, placering - tatueringar på händer, hals och i ansiktet är fortfarande mindre accepterat (generellt) än övriga placeringar.

Motivet kan säkert påverka til viss del. Men en tatuering på armen, även om det är en stor (t.ex en halv/hel sleeve) går ofta att dölja med kläderna. Jobbar en på kontor så löser det sig med en skjorta, liksom. Medan ett "icke rumsrent" motiv som sitter på handryggen är mycket mer synligt för andra.

Ett exempel är flygbranschen, där t.ex SAS nyligen släppt på kravet att ombordpersonal inte får (fått) ha synliga tatueringar. Det har länge varit ett nej.

 

[Crossline]

Jag brukar dölja min sleeve på intervjuer. Det blir som en skojig överraskning när jag redan är anställd. Vågar liksom inte lita på att det inte skulle vara till nackdel för mig. Sen har jag en ring i näsan också, som jag då inte kan dölja. Säkert folk som äcklas av den också.

 

[co-SMAD4]

Jag saknar en kategori "Det beror på befattning" och sedan nummer 3 och min föreslagna i kombination med varandra.

Ja, det borde jag kanske haft med. Verkar inte kunna ändra det nu. Det har också varit min uppfattning att det skiljer sig mellan yrkesgrupper och befattning.

 

[co-SMAD4]

Skulle säga att det beror helt på jobb.

Tror du att det finns en risk att man då också känner sig begränsad till vissa jobb och att det skulle bli svårare att byta bana om man har tatueringar?

 

[tanten]

Tror acceptans har både med ålder och typ av yrke att göra. Nån i kostymyrke" har sällan mängder av tatueringar eller sådana som syns i ansiktet t,ex,

När jag var yngre var det många utsatta som hade tatueringar. Sjömän, missbrukare etc. Men det var då. (tyvärr har jag svårt att titta på mycket tatueringar fortfarande ).

Numera har många massor av dem. Tiden har gått och olika moden och flugor ersätter varann.

/dinosaurien

 

[Bison]

Tror du att det finns en risk att man då också känner sig begränsad till vissa jobb och att det skulle bli svårare att byta bana om man har tatueringar?

Jag har mycket tatueringar och känner inte att det begränsar mig.

 

[Wingates]

När jag var yngre var det många utsatta som hade tatueringar. Sjömän, missbrukare etc. Men det var då. (tyvärr har jag svårt att titta på mycket tatueringar fortfarande ).

Förlåt men sätter du sjömän i kategorin "utsatta" tillsammans med missbrukare?

 

[co-SMAD4]

Tror acceptans har både med ålder och typ av yrke att göra. Nån i kostymyrke" har sällan mängder av tatueringar eller sådana som syns i ansiktet t,ex,

När jag var yngre var det många utsatta som hade tatueringar. Sjömän, missbrukare etc. Men det var då. (tyvärr har jag svårt att titta på mycket tatueringar fortfarande ).

Numera har många massor av dem. Tiden har gått och olika moden och flugor ersätter varann.

/dinosaurien

Ja, det känns mycket vanligare nu. När jag växte upp så fick jag höra att tatueringar försämrade ens anställningsmöjligheter, säkert pga. att de var oroliga över att man skulle uppfattas som kriminell eller oseriös då. Och så har det funnits kvar någonstans i bakhuvudet. Då var jag också i en annan situation och det har jag tänkt på det senaste. Förmånen att ha ett jobb där man är eftertraktad och arbetsgivaren inte "har råd" att vara kräsen gentemot en situation där man kanske är i mer av en beroendeställning till arbetsgivaren.

 

[Brie]

Det kan säkert påverka i mer konservativa yrken/företag. Jag saknar ett alternativ som är ”motiv och placering”. Mängd - jag har massor, men de går att dölja.

 

[tanten]

Förlåt men sätter du sjömän i kategorin "utsatta" tillsammans med missbrukare?

Bitsk som vanligt.
sorry, skulle nog varit ett "och" där. Trodde folk fattade det.

 

[Wingates]

Bitsk som vanligt.
sorry, skulle nog varit ett "och" där. Trodde folk fattade det.

Alltså, jag hade inte reagerat om du skrivit att bara utsatta och sjömän hade tatueringar förr - jag reagerade bara på att du först skrev utsatta och sen såg ut att ta med sjömän som exempel i den kategorin.

 

[Amha]

Jag har medvetet valt att lägga mina motiv som möjliga att dölja och har dolt dem vid vissa typer av arbetsplatser. Däremot tror jag inte att folk generellt är så petiga längre. Sen kan jag tänka mig att tårar under ögonen och liknande är oönskat, med all rätt. Sen kan ju motiven skapa obehaglig hos vissa, såklart. Mina egna tatueringar består ju av relativt diskreta motiv vill jag påstå, även om de symboliserar något viktigt för mig.

 

[co-SMAD4]

Det kan säkert påverka i mer konservativa yrken/företag. Jag saknar ett alternativ som är ”motiv och placering”. Mängd - jag har massor, men de går att dölja.

Sant, en tatuering i ansiktet eller på armen ger olika intryck. När jag formade frågan utgick jag nog från det "vanliga" bruket av tatueringar av gemene man, måste jag erkänna. Ja, jag tänkte just synliga tatueringar, eller att man t.ex bär kortärmat på intervju och har sleeves. Har du döljt dina när du sökt jobb?