Tatueringar i arbetslivet

[Masqueradee]

Jag har svårt för tatueringar i ansiktet samt hals, vet inte varför.

Just ansiktet tror jag har att göra med att vi människor reagerar (generellt) starkt när något avviker just i ansiktet. Det kan vara allt ifrån tatueringar till skador eller masker. Minns inte riktigt vart jag läste studien dock...

 

[co-SMAD4]

En halstatuering, det är ju lite att leva på gränsen mellan ansikte och kropp, hade ni vågat ha en eller tror ni det hade påverkat era anställningschanser? Valet att täcka hade ju blivit svårare. Om någon har en halstatuering och vill berätta, upplever ni att det kommer med fördomar?

 

[Bison]

En halstatuering, det är ju lite att leva på gränsen mellan ansikte och kropp, hade ni vågat ha en eller tror ni det hade påverkat era anställningschanser? Valet att täcka hade ju blivit svårare. Om någon har en halstatuering och vill berätta, upplever ni att det kommer med fördomar?

Jag har, en fjäril som sitter ganska långt ner på halsen och hör ihop med min sleeve, har även en katt bakom örat på andra sidan.
Inget som påverkat alls.
Jag tillhör ledningsgruppen på mitt jobb, samtliga är tatuerade. Tre av fyra har sleeves, en är även tatuerad på händerna.

Mitt ex är tatuerad runt hela halsen och hela ovansidan av bägge händerna samt fingrarna. Inget som påverkat hans möjligheter att få jobb.

 

[sjoberga]

Oavsett om ni tycker att det borde ske eller inte, så är jag intresserad av vad er uppfattning är om vad som faktiskt sker i arbetslivet. För att förtydliga så menar jag inte då man har en diskret liten tatuering någonstans, utan åtminstone ett ordentligt motiv synligt för arbetsgivaren vid anställningsintervju. Tatuerad med fetstil.

Ja. Men det beror på bransch, jag tänker att det finns fler negativa än positiva, men många neutrala.

 

[Septicemia]

En halstatuering, det är ju lite att leva på gränsen mellan ansikte och kropp, hade ni vågat ha en eller tror ni det hade påverkat era anställningschanser? Valet att täcka hade ju blivit svårare. Om någon har en halstatuering och vill berätta, upplever ni att det kommer med fördomar?

Det beror väl generellt på yrke och sedan vad för budskap tatueringen har. Jag har samma upplevelse som @Bison att många arbetsplatser idag har chefer/ledning som också har mycket tatueringar och det är inget hinder för karriären. Åtminstone inte där jag jobbat, haft både kontorstjänster och suttit med neonfärgat hår, ansiktspiercings och synliga tatueringar (dock ej ansikte/hals) i fysisk kundservice förr utan problem.

Jag tycker det är snyggt med halstatueringar och vill skaffa en chestpiece som går upp runt typ hela halsen någon gång i framtiden. Lär väl hinna fylla 50 innan jag kommit så långt men drömma får man ju Jobbet ser jag faktiskt som ett hinder, det är andra prioriteringar det handlar om.

 

[Septicemia]

@co-SMAD4 glömde ju en grej. Har du en anställning idag? Om inte så bör du kanske avvakta med tex en halstatuering tills du har en fot i arbetslivet och inom ett yrke som du trivs med.

Med andra ord, jag vet inte alls hur gammal du är. Mitt tidigare inlägg förutsatte en vuxen person som redan har en fast anställning.

 

[co-SMAD4]

@co-SMAD4 glömde ju en grej. Har du en anställning idag? Om inte så bör du kanske avvakta med tex en halstatuering tills du har en fot i arbetslivet och inom ett yrke som du trivs med.

Med andra ord, jag vet inte alls hur gammal du är. Mitt tidigare inlägg förutsatte en vuxen person som redan har en fast anställning.

Det var så jag kände när jag var yngre, bäst att vara "lättsmält" för arbetsgivaren och så blev det aldrig några tatueringar. Jag är förbi ungdomen kan jag väl säga. Idag tillhör jag en yrkesgrupp där jag inte behöver oroa mig över anställning, arbetsgivaren har inte råd att vara kräsen helt enkelt så jag skulle nog kunna ta en helvändning och tatuera mig överallt. Det slog mig igår. Jag upplever alltså att jag har mer frihet nu än när jag var ung och inte hade utbildningen jag har idag.

 

[Bison]

Det var så jag kände när jag var yngre, bäst att vara "lättsmält" för arbetsgivaren och så blev det aldrig några tatueringar. Jag är förbi ungdomen kan jag väl säga. Idag tillhör jag en yrkesgrupp där jag inte behöver oroa mig över anställning, arbetsgivaren har inte råd att vara kräsen helt enkelt så jag skulle nog kunna ta en helvändning och tatuera mig överallt. Det slog mig igår. Jag upplever alltså att jag har mer frihet nu än när jag var ung och inte hade utbildningen jag har idag.

Dåså, vill du tatuera dig så kör bara
Jag är jättenöjd med mina, de är en del av mig och den jag är.

 

[Septicemia]

Det var så jag kände när jag var yngre, bäst att vara "lättsmält" för arbetsgivaren och så blev det aldrig några tatueringar. Jag är förbi ungdomen kan jag väl säga. Idag tillhör jag en yrkesgrupp där jag inte behöver oroa mig över anställning, arbetsgivaren har inte råd att vara kräsen helt enkelt så jag skulle nog kunna ta en helvändning och tatuera mig överallt. Det slog mig igår. Jag upplever alltså att jag har mer frihet nu än när jag var ung och inte hade utbildningen jag har idag.

Jamen då är det ju bara tuta och köra Håller i övrigt med dig, jag upplever också mig mer fri nu än när jag var i 20-årsåldern. Jätteskönt!

 

[Inte_Ung]

Självklart så begränsar det.
Det blir färre yrken att välja mellan.
Men om man ändå inte vill ha dessa jobb så spelar det ju ingen roll.

 

[Palermo]

Självklart så begränsar det.
Det blir färre yrken att välja mellan.
Men om man ändå inte vill ha dessa jobb så spelar det ju ingen roll.

Då är väl det svåra att gissa på förhand i vilka yrken och branscher en tatuering påverkar negativt.

Spontant tänker jag att yrkesgrupper/branscher med rigid kultur är bra att undvika oavsett.

Men jag tänker också att det finns situationer där det känns bra för mig om yrkesutövaren är ganska neutral i sin yttre framtoning. Psykolog/terapeut tex.

 

[Brie]

Det är nog en stund bort innan tex VDn på Swedbank har synlig halstatuering (när jag jobbade som konsult var bankuppdragen de jobb som vi särskilt uppmanades ha ”proper klädsel”).

Men så (imo) narrow minded företagskulturer lockar inte mig, så det kvittar ju!

 

[Inte_Ung]

Då är väl det svåra att gissa på förhand i vilka yrken och branscher en tatuering påverkar negativt.

Spontant tänker jag att yrkesgrupper/branscher med rigid kultur är bra att undvika oavsett.

Men jag tänker också att det finns situationer där det känns bra för mig om yrkesutövaren är ganska neutral i sin yttre framtoning. Psykolog/terapeut tex.

Ja precis.
Och även att gissa vilka yrken man själv kan få för sig att vilja ha i framtiden.
Inget av mina yrken hade påverkats av tatueringar.

Jag har dock inga tatueringar av andra orsaker.
Dels så är jag allergisk mot färg i allmänhet och vågar inte chansa, det är inte värt risken, och dels så kostar det massor av pengar.
Något som jag personligen kan fundera över är när någon med tatueringar över hela kroppen klagar på dålig ekonomi.

 

[sjoberga]

Det är nog en stund bort innan tex VDn på Swedbank har synlig halstatuering (när jag jobbade som konsult var bankuppdragen de jobb som vi särskilt uppmanades ha ”proper klädsel”).

Men så (imo) narrow minded företagskulturer lockar inte mig, så det kvittar ju!

Jag tror inte det stora hindret är företagskulturer som mer eller mindre unisont inte tycker det är bra med synliga tatueringar, utan mer förekomsten hos enskilda rekryterare som tolkar tatueringen på ett negativt sätt (de flesta tatueringar bör väl tolkas neutralt i en sådan situation, om de inte verkar explicit i strid med företagets värdegrund eller så). Som gör att det blir lite svårare att få ett jobb i konkurrens.

 

[lil-sis]

Då är väl det svåra att gissa på förhand i vilka yrken och branscher en tatuering påverkar negativt.

Spontant tänker jag att yrkesgrupper/branscher med rigid kultur är bra att undvika oavsett.

Men jag tänker också att det finns situationer där det känns bra för mig om yrkesutövaren är ganska neutral i sin yttre framtoning. Psykolog/terapeut tex.

Och en annan skulle känna sig trygg(are) med en synligt tatuerad psykolog eller terapeut. Det är verkligen en ”det beror på”-situation.

 

[Palermo]

Och en annan skulle känna sig trygg(are) med en synligt tatuerad psykolog eller terapeut. Det är verkligen en ”det beror på”-situation.

Absolut.

För mig personligen är tatueringar rätt neutralt (hakkors i ansiktet ser man ju aldrig).

 

[Palermo]

Det är nog en stund bort innan tex VDn på Swedbank har synlig halstatuering (när jag jobbade som konsult var bankuppdragen de jobb som vi särskilt uppmanades ha ”proper klädsel”).

Men så (imo) narrow minded företagskulturer lockar inte mig, så det kvittar ju!

Den där "propra" bankstilen är bland det MINST neutrala jag kan komma på. Där hade en tatuering ändå visat att tjänstepersonen är en levande människa.

 

[Palermo]

Ja precis.
Och även att gissa vilka yrken man själv kan få för sig att vilja ha i framtiden.
Inget av mina yrken hade påverkats av tatueringar.

Jag har dock inga tatueringar av andra orsaker.
Dels så är jag allergisk mot färg i allmänhet och vågar inte chansa, det är inte värt risken, och dels så kostar det massor av pengar.
Något som jag personligen kan fundera över är när någon med tatueringar över hela kroppen klagar på dålig ekonomi.

Ja, det verkar ju vara många som tycker att personer med ekonomiska bekymmer ska leva så innehållslösa liv som någonsin är möjligt.

 

[Inte_Ung]

Ja, det verkar ju vara många som tycker att personer med ekonomiska bekymmer ska leva så innehållslösa liv som någonsin är möjligt.

Är det så det kallas att prioritera sin ekonomi.
Intressant.
Du har inte funderat på vilka signaler det ger till en eventuell arbetsgivare?

 

[Amha]

En halstatuering, det är ju lite att leva på gränsen mellan ansikte och kropp, hade ni vågat ha en eller tror ni det hade påverkat era anställningschanser? Valet att täcka hade ju blivit svårare. Om någon har en halstatuering och vill berätta, upplever ni att det kommer med fördomar?

Jag hade nog inte vågat mig på det, om det inte var något väldigt diskret alternativt att jag redan skaffat mig ett gott rykte inom området jag önskar arbeta nu efter studierna.