Jag skulle också kunna beskriva Sherlock som "känslig", men jag skulle inte säga att han har några kvarstående rädslor eller så. Upplever inga problem i vardagen. Han är inte ljudrädd alls, backar inte undan om man viftar, går inte undan om man får för sig att börja skitgråta (ehum ) utan kommer och liksom kurar ihop sig hos en eller trycker sig mot en istället. Som att han vill trösta men också som att han själv behöver närheten.
Han är lite för social med människor men är försiktig och ibland lite osäker i hundmöten beroende vad för typ av hund vi möter, kan ge av några skall men sen är allt lugnt igen. Inget avelsmaterial själv då han inte är speciellt rastypisk, men då han är den ende i kullen som är såhär så ser jag inga problem med att avla på syskonen/mamma som är mer rastypiska. Han har ju som sagt inga problem. Så vad man menar med "känslig" kan ju vara massa olika saker.
Skulle en golden vara som Sherlock skulle jag dra öronen åt mig. De ska vara mer åt det brötiga hållet ja.
Edit: Oh just ja. Han gillar inte alls onyktra människor. De vill han helst undvika.
Han är lite för social med människor men är försiktig och ibland lite osäker i hundmöten beroende vad för typ av hund vi möter, kan ge av några skall men sen är allt lugnt igen. Inget avelsmaterial själv då han inte är speciellt rastypisk, men då han är den ende i kullen som är såhär så ser jag inga problem med att avla på syskonen/mamma som är mer rastypiska. Han har ju som sagt inga problem. Så vad man menar med "känslig" kan ju vara massa olika saker.
Skulle en golden vara som Sherlock skulle jag dra öronen åt mig. De ska vara mer åt det brötiga hållet ja.
Edit: Oh just ja. Han gillar inte alls onyktra människor. De vill han helst undvika.
Senast ändrad: