Jag tror att en av de största faktorerna i populariteten är att "alla" vet vad en schäfer är. Många tänker inte längre i sitt rasval än "min bekants bekant hade en som var så trevlig så jag skaffar också en sån". Jag tror att en väldigt stor del av de som äger utställningsschäfer skulle varit minst lika nöjda med en ras avlad för sällskap, men det finns ett synesätt hos många att de inte är "riktiga hundar", så de envisas med att köpa stora brukshundar och totalt strunta i om de faktiskt är rätt hem till den typen av hund.
Men visst, en betydande del av hundarna ger säkert upp när det inte erbjuds någon aktivering, och vips så har de blivit "lugna och fina familjehundar". Eller så blir de jättebesvärliga men ägaren tror att hunden bara är så och lever varje dag i konflikt med den, alternativt kränger iväg den på Blocket "pga allergi" eller så avlivas den för att det blev för jobbigt att ens försöka åstadkomma någon bättring själv.
Jag har tyvärr träffat alldeles för många personer med brukshund som säger att det är så himla tråkigt att träna, så det skippar de helt, men samtidigt klagar de över hur jobbig hunden är. Så ja, jag tror att väldigt, väldigt många hundar är felköp som skulle må bättre i ett annat hem än det de har.