Oseriös avel, fortsättning.

[BobberiBoo]

En doberhuahua kanske hade varit nåt

Såå klockren

 

[Fruentimber]

En doberhuahua kanske hade varit nåt

Fyfan så klockren!

 

[Fisherling]

Vad säger ni om en ettårig Borderdoodle för 15 000?
@Migo ny affärsidé?

 

[Migo]

Vad säger ni om en ettårig Borderdoodle för 15 000?
@Migo ny affärsidé?

Äh, jag är för vekhjärtad för att sälja hundar i större skala

 

[Dressyrtjejen_97]

Vet inte om detta räknas som "oseriös avel" då denna var renrasig, men tycker ändå den är värd att nämna här;
Häromdagen såg jag en stackars mops, som verkade vara resultatet av oseriös avel och okunniga ägare.
För det första var den så tjock att den såg alldeles svank ut, med magen som hängde nästan som i en "trekantsform" neråt marken. (Nej, det var ingen tik som skulle ha valpar, det var en hane!). Därtill verkade den vara så tung att ägaren, en kvinna modell mindre, fick ta i när hon skulle lyfta upp den. Mig veterligen väger inte en normalviktig mops så mycket att man måste ta med sådan kraft för att lyfta den? Det var dock inte det värsta i kråksången. Det värsta var andningen. Det var kanske 20-22.C ute. Mopsen strosade runt i sakta mak. Trots det kippade den efter andan och rosslade precis hela tiden. Var så fruktansvärt att se den där stackaren.

 

[Mia_R]

Vet inte om detta räknas som "oseriös avel" då denna var renrasig, men tycker ändå den är värd att nämna här;
Häromdagen såg jag en stackars mops, som verkade vara resultatet av oseriös avel och okunniga ägare.
För det första var den så tjock att den såg alldeles svank ut, med magen som hängde nästan som i en "trekantsform" neråt marken. (Nej, det var ingen tik som skulle ha valpar, det var en hane!). Därtill verkade den vara så tung att ägaren, en kvinna modell mindre, fick ta i när hon skulle lyfta upp den. Mig veterligen väger inte en normalviktig mops så mycket att man måste ta med sådan kraft för att lyfta den? Det var dock inte det värsta i kråksången. Det värsta var andningen. Det var kanske 20-22.C ute. Mopsen strosade runt i sakta mak. Trots det kippade den efter andan och rosslade precis hela tiden. Var så fruktansvärt att se den där stackaren.

Solklart fall av oseriös avel och okunnig hundägare.

 

[Dressyrtjejen_97]

Solklart fall av oseriös avel och okunnig hundägare.

Tänkte det också...

 

[Raderad medlem 120709]

En allmän undran, vet egentligen inte riktigt om den hör hemma här eller i Valp 2018 men det får bli här eftersom den på sätt och vis handlar om uppfödning.

Hur skulle ni ställa er till att en avelshund beskrivs som att ha varit försiktig socialt som valp och fortsatt känslig som vuxen, tar åt sig mycket av sinnesstämningar t ex? Jag sitter och spanar efter potentiellt intressanta kullar men blir lite tveksam när en av föräldrarna beskrivs på detta sätt. Jag ser liksom framför mig en hund som är benägen att bli ängslig, när det kanske egentligen är en exceptionellt förig hund med mycket will to please. Visserligen är ingetdera särskilt lämpligt för mig som är ganska burdus till sättet , men det vore bra att se hur ni andra tänker kring liknande beskrivningar.

 

[Hyacinth]

En allmän undran, vet egentligen inte riktigt om den hör hemma här eller i Valp 2018 men det får bli här eftersom den på sätt och vis handlar om uppfödning.

Hur skulle ni ställa er till att en avelshund beskrivs som att ha varit försiktig socialt som valp och fortsatt känslig som vuxen, tar åt sig mycket av sinnesstämningar t ex? Jag sitter och spanar efter potentiellt intressanta kullar men blir lite tveksam när en av föräldrarna beskrivs på detta sätt. Jag ser liksom framför mig en hund som är benägen att bli ängslig, när det kanske egentligen är en exceptionellt förig hund med mycket will to please. Visserligen är ingetdera särskilt lämpligt för mig som är ganska burdus till sättet , men det vore bra att se hur ni andra tänker kring liknande beskrivningar.

Det beror på. Finns det tidigare kullar, så man kan se hur det nedärvs? Och hur är tiken?
Jag tycker inte det behöver vara ett problem, men det beror ju på ras, syfte och vilken typ av hundar man föredrar.

 

[Elementary]

@Invicta Håller med @Hyacinth här om att det beror på en bunt olika saker.

Sen tycker jag att det beror på vad uppfödaren säger i övrigt. Låter det som någon som vill upplysa om att detta möjligen kan vara något negativt och lite som en "varning" för folk som inte tycker det låter bra, eller är det mer i stil med en person som försöker släta över att hunden har rejäla rädslor?

 

[Hyacinth]

Det beror på. Finns det tidigare kullar, så man kan se hur det nedärvs? Och hur är tiken?
Jag tycker inte det behöver vara ett problem, men det beror ju på ras, syfte och vilken typ av hundar man föredrar.

Man kan nog beskriva vår hane lite så, men han är också en himla glad, genomsnäll och trygg hund, och absolut ingen mes. Älskar folk och barn, men är inte en tegelsten i huvudet och betydligt förigare än tiken vi har. Han är mån om att vara till lags, men har mer än en räv bakom örat och är tokstabil. Inte ängslig och rädd, utan förarvek och ”nöjd” som typ. Taggar till tusen när man leker med honom och tränar, med på allt.

 

[Raderad medlem 94602]

En allmän undran, vet egentligen inte riktigt om den hör hemma här eller i Valp 2018 men det får bli här eftersom den på sätt och vis handlar om uppfödning.

Hur skulle ni ställa er till att en avelshund beskrivs som att ha varit försiktig socialt som valp och fortsatt känslig som vuxen, tar åt sig mycket av sinnesstämningar t ex? Jag sitter och spanar efter potentiellt intressanta kullar men blir lite tveksam när en av föräldrarna beskrivs på detta sätt. Jag ser liksom framför mig en hund som är benägen att bli ängslig, när det kanske egentligen är en exceptionellt förig hund med mycket will to please. Visserligen är ingetdera särskilt lämpligt för mig som är ganska burdus till sättet , men det vore bra att se hur ni andra tänker kring liknande beskrivningar.

Så där skulle jag beskriva Criga ur vår C-kull. Trots att hon hade en enormt trevlig och fin syster (Calibra) så släckte vi den linjen.
För mig är det inget vi vill se i våra hundar.

 

[Raderad medlem 120709]

@Hyacinth Detta är tikens första kull, så det finns inga tidigare avkommor att utvärdera ifrån. Rasen är inte heller någon som brukar mentalbeskrivas eller gå BPH särskilt ofta, så det går inte att få någon vidare överblick över linjerna genom att snoka på internet. Och att kuska landet runt för att träffa hundar från hela släkten för att därefter utröna om det är en hundtyp som tilltalar mig är inte direkt något alternativ...

@Elementary Mitt förstaintryck (detta var alltså en presentation av tiken på kennelns hemsida) var att det var mer av en allmän beskrivning av hur uppfödaren upplever hunden, men jag har sett lite för många fall där rädsloproblem viftas undan med att hunden bara är försiktig av sig, så jag har lätt för att dra öronen åt mig om jag ser att en individ som går i avel beskrivs så. Ja, jag vet, jag borde åka dit och titta och bedöma själv, men pga mina problem vad gäller sociala kontakter så är det förbannat svårt att komma till skott med såna saker.

@Voff Trevligt med input från en uppfödare som fött upp en liknande hund. Intressant att ni bestämde er för att släcka den linjen. Upplevde ni att den typen av mentalitet medförde fler nackdelar än fördelar? Jag känner som så att jag nog hellre tar en hund som är "träskallig" än en som är känslig om jag måste välja mellan två onda ting , men helst vill jag ju ha en hund som inte är extrem åt endera hållet. Det är golden jag tittar på för närvarande, så det eftersträvas såklart andra egenskaper än hos schäfer, men jag tycker mig se att det verkar gå åt det överkänsliga hållet lite väl mycket hos många individer.

Tack för svar, allihop. Jag ska försöka grotta ner mig lite mer i tikens släktingar och se om det finns några vettiga meriter på dem innan jag bestämmer mig för om jag ska åka dit och träffa henne och valparna, eller sålla bort den här kullen ur listan, men med det jag vet om mig själv och vilken typ av hundar jag brukar passa ihop med så har jag redan en misstanke om vilket håll det lutar åt.

 

[WildWilma]

En allmän undran, vet egentligen inte riktigt om den hör hemma här eller i Valp 2018 men det får bli här eftersom den på sätt och vis handlar om uppfödning.

Hur skulle ni ställa er till att en avelshund beskrivs som att ha varit försiktig socialt som valp och fortsatt känslig som vuxen, tar åt sig mycket av sinnesstämningar t ex? Jag sitter och spanar efter potentiellt intressanta kullar men blir lite tveksam när en av föräldrarna beskrivs på detta sätt. Jag ser liksom framför mig en hund som är benägen att bli ängslig, när det kanske egentligen är en exceptionellt förig hund med mycket will to please. Visserligen är ingetdera särskilt lämpligt för mig som är ganska burdus till sättet , men det vore bra att se hur ni andra tänker kring liknande beskrivningar.

Lever med en sådan hund som är "känslig" för sinnesstämningar och det är jobbigt att se hunden må dåligt över minst sagt lite allt möjligt. Använder vi flugsmällan så går han och gömmer sig och skakar. Han kan inte följa med på golfbanan då han inte klarar av rörelsen när man slår på bollen. Tror han att någon är det minsta missnöjd går han inte att träna (är av brukshundsras så det är illa). Skulle aldrig medvetet köpa valp efter en sådan hund. Särskilt inte om det är av en arbetande ras men vår hund mår tillräckligt dåligt ibland i vardagen för att jag nog ska anse att det inte är ok för sällskapshundar heller.

Såg nu att det är en Golden och det är för mig en arbetande ras (vet att rasen är delad dock) och dessutom retriever. De ska vara socialt trygga och är normalt nyfikna. Låter som ett stort varningstecken när en retriever beskrivs så.

 

[Hyacinth]

Lever med en sådan hund som är "känslig" för sinnesstämningar och det är jobbigt att se hunden må dåligt över minst sagt lite allt möjligt. Använder vi flugsmällan så går han och gömmer sig och skakar. Han kan inte följa med på golfbanan då han inte klarar av rörelsen när man slår på bollen. Tror han att någon är det minsta missnöjd går han inte att träna (är av brukshundsras så det är illa). Skulle aldrig medvetet köpa valp efter en sådan hund. Särskilt inte om det är av en arbetande ras men vår hund mår tillräckligt dåligt ibland i vardagen för att jag nog ska anse att det inte är ok för sällskapshundar heller.

Såg nu att det är en Golden och det är för mig en arbetande ras (vet att rasen är delad dock) och dessutom retriever. De ska vara socialt trygga och är normalt nyfikna. Låter som ett stort varningstecken när en retriever beskrivs så.

Det låter tufft. Vår hane som jag tycker är lite åt det känsliga hållet är inte sån alls. Det handlar enbart om Will to please, inga rädslor alls.

 

[Killaloe]

Så där skulle jag beskriva Criga ur vår C-kull. Trots att hon hade en enormt trevlig och fin syster (Calibra) så släckte vi den linjen.
För mig är det inget vi vill se i våra hundar.

Men det är ju jättestor skillnad från ras till ras om sådana egenskaper ställer till det eller ej? Förstår verkligen om en inte vill ha sådana egenskaper i en arbetande schäfer men ser det ju inte nödvändigtvis som ett problem generellt hon andra raser som förväntas användas på andra sätt

 

[Raderad medlem 94602]

@Hyacinth Detta är tikens första kull, så det finns inga tidigare avkommor att utvärdera ifrån. Rasen är inte heller någon som brukar mentalbeskrivas eller gå BPH särskilt ofta, så det går inte att få någon vidare överblick över linjerna genom att snoka på internet. Och att kuska landet runt för att träffa hundar från hela släkten för att därefter utröna om det är en hundtyp som tilltalar mig är inte direkt något alternativ...

@Elementary Mitt förstaintryck (detta var alltså en presentation av tiken på kennelns hemsida) var att det var mer av en allmän beskrivning av hur uppfödaren upplever hunden, men jag har sett lite för många fall där rädsloproblem viftas undan med att hunden bara är försiktig av sig, så jag har lätt för att dra öronen åt mig om jag ser att en individ som går i avel beskrivs så. Ja, jag vet, jag borde åka dit och titta och bedöma själv, men pga mina problem vad gäller sociala kontakter så är det förbannat svårt att komma till skott med såna saker.

@Voff Trevligt med input från en uppfödare som fött upp en liknande hund. Intressant att ni bestämde er för att släcka den linjen. Upplevde ni att den typen av mentalitet medförde fler nackdelar än fördelar? Jag känner som så att jag nog hellre tar en hund som är "träskallig" än en som är känslig om jag måste välja mellan två onda ting , men helst vill jag ju ha en hund som inte är extrem åt endera hållet. Det är golden jag tittar på för närvarande, så det eftersträvas såklart andra egenskaper än hos schäfer, men jag tycker mig se att det verkar gå åt det överkänsliga hållet lite väl mycket hos många individer.

Tack för svar, allihop. Jag ska försöka grotta ner mig lite mer i tikens släktingar och se om det finns några vettiga meriter på dem innan jag bestämmer mig för om jag ska åka dit och träffa henne och valparna, eller sålla bort den här kullen ur listan, men med det jag vet om mig själv och vilken typ av hundar jag brukar passa ihop med så har jag redan en misstanke om vilket håll det lutar åt.

Vi ser det absolut som en nackdel. En Schäfer ska vara hämningslöst frammåt och orädd i sina egenskaper. Vi vill inte se att en hund börjar vackla mellan sina mentala tillkortakommanden och viljan att vara ägaren till lags i ett skarpt läge.
Criga är en otroligt go och trevlig hund. Förig och fin med utmärkta spåregenskaper och till stor glädje för sin ägare. Men ser man till ett större perspektiv så är hon ingen bra rasrepresentat.
Eftersom den här kullen har samma pappa som valpen @linnsan lämnade tillbaka pga rädslor så var valet att släcka linjen lätt. Ängsliga bitar är inget vi ville riskera att det skulle ploppa upp i vidare avkommor.

 

[WildWilma]

Det låter tufft. Vår hane som jag tycker är lite åt det känsliga hållet är inte sån alls. Det handlar enbart om Will to please, inga rädslor alls.

"Will to please" är för mig något helt annat än en hund som är känslig. Båda mina hundar har stort "will to please" skillnaden är att den ena lägger oftast ner om han upplever press/missnöjd förare, den andra "spottar i tassarna" och lägger i en växel till (på gott och ont). Skillnaden ligger i deras motivation och sociala trygghet. Hund 1 är både osäker och ibland svårmotiverad, hund 2 är socialt trygg och lättmotiverad.

 

[WildWilma]

Men det är ju jättestor skillnad från ras till ras om sådana egenskaper ställer till det eller ej? Förstår verkligen om en inte vill ha sådana egenskaper i en arbetande schäfer men ser det ju inte nödvändigtvis som ett problem generellt hon andra raser som förväntas användas på andra sätt

Alla hundar ska ju kunna leva ett vardagslivs utan att behöva uppleva ängslan regelbundet, eller? För mig är en "försiktig" hund en hund som är rädd eller ängslig över något. Det är skillnad om man beskriver den om ointresserad. Det lider ju inte hunden av.

 

[Raderad medlem 120709]

Såg nu att det är en Golden och det är för mig en arbetande ras (vet att rasen är delad dock) och dessutom retriever. De ska vara socialt trygga och är normalt nyfikna. Låter som ett stort varningstecken när en retriever beskrivs så.

Jo, det är åt det hållet jag också tänker. För mig ska en retriever, och speciellt då labbe och golden, vara en nästan brötigt glad hund som möter världen med stor nyfikenhet. Nog för att tikar oftare kan vara mjukare än hanar, men för det ska det inte gå överstyr så att de är försynta. Det är dessutom hundar mer åt dual purpose-hållet jag tittar efter, så det ska finnas ett mått av arbetsegenskaper i dem, och då är det ännu viktigare med en hund som vågar ta för sig.