Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!
Jag blir mycket upprörd över att läsa om vad din son blivit utsatt för.
Men din fråga gäller något annat nämligen hur man gör för att bli tagen på allvar och lyssnad på vid ett sammanträde. Och hur man undviker att få andra barns föräldrar emot sig.
När någon anklagar eller angriper ens barn slår reptilhjärnan till, och det är väldigt svårt för de flesta att lyssna och ta till sig att ens egen älskade unge kunde bete sig så. Det måste vara det andra barnets fel. När jag pratade med min son så hade han en helt annan version. Påstår du att min son skulle ha ljugit för mig? osv. Det är mycket starka känslor och de är naturliga, begripliga, du har dem ju också själv.
Därför är det min rekommendation att du gör den allra största ansträngning som du kan för att behålla ditt lugn under mötet.
Här är mina råd.
Tänk igenom innan vad du vill få ut av mötet. Vad går det ut på? Vad ska det mynna ut i? Ett erkännande av skuld? Att någon vuxen tar på sig ansvaret för det som inträffat? En handlingsplan att det inte ska hända igen? Ha syftet fullständigt klart för dig. Gör dig en bild av vad som är ett godtagbart resultat för din del. Vad vill du uppnå och vad är det minsta du kan vara nöjd med? Ha också koll på dina valutor. Vad har du att förhandla med? Kan du själv göra några eftergifter och i så fall vilka? Vad kan du absolut inte kompromissa om?
Inse att även du själv är partisk. Hur objektiv du än försöker vara så är du inte det när det gäller dina barn. Eftersom du redan vet vad du kan och inte kan kompromissa om behöver du inte anklaga de andra barnens föräldrar eller försvara din egen pojke in absurdum. Eftersom detta möte egentligen inte handlar om era barn som personer, utan om skolsituationen.
Kom klädd i ditt bästa självförtroende. Om du känner dig stark när du är snyggt klädd ska du vara snyggt klädd. Om du känner dig stark när du har NN vid din sida har du NN vid din sida. Om det andra barnets föräldrar kommer tillsammans kan du gärna se till att ha din make/motsvarande eller någon annan nära anhörig med dig som moraliskt stöd. Det handlar om maktbalans. Men se till att vara sammansnackade och överens om strategin.
Hur du uttrycker dig påverkar hur defensiva de andra föräldrarna blir. Undvik detta genom att låta bli att anklaga barnen. Undvik helst över huvud taget att prata om vem som gjorde vad. Rikta pratet mot vad SKOLAN ska göra för att motverka att bråk eskalerar på det här sättet.
Du skriver om två situationer, jag gissar att det som hänt är ungefär såhär: Din son knuffar lilla "Lisa" som ramlar och blir ledsen. Lisa hämtar sin äldre brorsa och hans kompisar som sen spöar din pojke. Om mötet kommer in på att din pojke började bråket så säger du inte emot utan erkänner omedelbart: Ja, han knuffade Lisa, det var fel. Hur kan han gottgöra Lisa och be om ursäkt? Sen gäller det att styra diskussionen tillbaka till dina punkter som gäller din sons, men även alla barns, säkerhet i skolan.
Träna! Prata högt för dig själv framför spegeln, i bilen eller inför en vän. Träna på att kunna berätta din story, föra fram dina krav och argumentera för din ståndpunkt. Slipa bort din osäkerhet, nervositet, onödigt långa formuleringar.
På själva mötet: Le inte över huvud taget. Leende är en underkastelsegest som signalerar osäkerhet. Du ska se folk i ögonen, tala långsamt och sänka röstläget.
Förmodligen inleds mötet med en presentationsrunda. Här har du möjlighet att göra ett genomtänkt första intryck.
Om rektorn är mötesordförande så stärker du henne genom att påminna henne och övriga om hennes formella roll när diskussionen spårar ur. "Fru ordförande, en ordningsfråga. Vilken punkt på dagordningen befinner vi oss på nu?" "Fru ordförande, skulle du kunna sammanfatta vad vi nyss beslutade?"
Ta reda på om det förs protokoll eller minnesanteckningar, vem som ansvarar för dessa och hur de kommer distribueras. Du ska kräva att det förs någon form av anteckningar.
Om du känner dig bekväm med det kan du ibland göra en sammanfattning: "Om jag förstått diskussionen rätt så.." och så sammanfattar du på ett par meningar, och kommer sedan med ditt argument eller förslag till beslut. Sammanfattningar (förutsatt att de faktiskt sammanfattar diskussionen och inte är vinklade tolkningar eller egna inlägg i sakfrågan) kan ha en lugnande effekt, folk får bekräftat att de har blivit hörda, samtidigt tar du då kommandot.
Att ta plats i rummet är en signal. Tryck inte längs väggarna. Se folk i ögonen. Ta i hand med ett ordentligt handslag. Genom att resa dig, gå fram till white board för att skriva eller visa något, dominerar du rummet och visar att du har kontroll. Detta är bra om du har något att säga som lyfts fram bättre på det sättet. Säger du något oförberett eller fumligt kan det få motsatt effekt.
När det gäller polisanmälan så gäller det att bestämma sig. Antingen gör du polisanmälan (före mötet) och informerar på mötet om att du gjort det, med kopior på anmälan att dela ut. Eller så finns polisanmälan med i förhandlingen som ett påtryckningsmedel. Om du då får igenom dina krav förlorar du all trovärdighet om du ändå polisanmäler.
Några sammanträdesknep från
/Lejonelle
