Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Fråga om det är ok att barnet blivit utsatt för det som skett.
Fråga om incidentrapport är skriven.
Fråga vad de har för åtgärdsprogram mot mobbing.
Fråga vad du som förälder kan göra för att lösa problemet.
Fråga vad skolan kan göra, förutom åtgärdsprogram, för att lösa problemet.

Företas inga åtgärder alls, skulle jag vända mig till Skolverket. De är jättebra på att svara på mail, och finns tex ingen likabehandlingsplan eller åtgärdsprogram, håller de koll på att det finns och används.

Jag var inbjuden till möte med dem för något år sedan, tillsammans med andra klassföräldrar, föräldraföreningen och representanter från skolan för diskussion och frågestund. Det sa tydligt att det går alldeles utmärkt att ta kontakt med dem om lagarna inte efterföljs, eftersom de ju även är ett kontrollorgan.
Kommer man ingenstans med saken i sin skola eller kommun, så kan man vända sig dit.

Annars skulle jag som nyinflyttad till bygden rekommendera att engagera sig i föräldraföreningen som också kan driva sådana här frågor. Man lär snabbt att känna andra föräldrar och deras barn och då brukar barnens förståelse för varandra öka, när man träffas vid arbets och temadagar.
Vi har tex jobbat hårt för utemiljön på skolan och nuförtiden ser utemiljön ut som en äventyrspark, tack vara föräldraföreningen och lokala företag.
Vilket i sin tur har gjort att leken är lugnare eftersom det finns mycket att sysselsätta sig med på rasterna för alla åldersgrupper. Och då verkar det vara skojigare att leka än att ägna sig åt att göra livet surt för sina skolkamrater.
Rastvakterna har numera på sig reflexvästar vilket har fungerat jättebra. De busiga håller sig lugnare runt dem, eftersom de är synliggjorda på ett annat sätt. De som är lite osäkra, kan uppsöka dem fort om något håller på att hända, eller helt enkelt hålla sig i närheten.

Lycka till på mötet!
mvh
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Hoppsann:
Ingenstans skriver jag att udda ska vara jämt. Det ena onda jämnar inte ut det andra. Men jag godtar inte heller någon sorts vedergällningsaktion trots att den kan vara begriplig - speciellt när det handlar om barn.

Sedan anser jag fortfarande att du är ute i det blå när du tycker att lärarna LÄT ditt barn bli nedslaget. Återigen. Hur tänker du?
Tänker du att lärarna ska stå i en klunga runt eleverna som leker utifallatt någon får tokfnatt?

Jag beklagar att din son råkade ut för detta. Jag skulle inte heller vilja att någon av mina barn ska bli överfallna och sparkade. Det ska definitivt bli en påföljd för den som gör det. Men jag kan inte på något sätt se att lärarna LÄT DET SKE som om de stod och såg på något som fortgick i sakta mak utan att röra ett finger. Så kan jag inte tänka mig att det gick till. Så din ordalydelse när du beskriver det inträffade, är det jag vänder mig emot.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Nej, givetvis inte. Men jag läste det som att TS son retade lillasyster. Storebror kommer då och drar TS son över skolgården.

Den andra händelsen är givetvis heller inte bra. Men jag tror att barnen tycker att det är någon typ av rättvisa i det hela. Även om det har gått överstyr.

Även i vuxen ålder finns det människor som mobbar!!

Tyvär ligger det nog mycket sanning i de tror de skipar rättvisa. Här är det viktigt att lära barnen att det inte alls finns någon rätvisa i att göra så och att det finns andra bättre sätt att lösa konflikter på.

den sista meningen är mycket intressant. Kanske är det där mobbingen börjar i många fall. Genom föräldrars skitsnack eller genom att barnen lär sig ta efter.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

När min son och även jag själv får höra att han också gjort fel eftersom han hade sparkat efter förövaren när han låg ned, och därmed ingen åtgärd tas, anser jag att de lät/tillät mitt barn bli misshandlat.

Min son hade en tand lös och en tand mindre och ett blåmärke på benet och den andre hade fått en spark efter sig. De får samma tillrättavisning.
-Du vet ju att man inte får göra så.
Sedan ringer vi till din mamma så du får åka till vårdcentralen.

Genom sitt agerande säger de att det spelar ingen roll att slå ned någon, för det händer ändå ingenting. Ingen vidare åtgärd vidtas.

Min son önskade att han hade träffat med sin spark, eftersom den andre ändå fick lika mycket tillsägning som han själv. Han upplevde som att det var ok att den andre gav honom stryk. Han pratar om det än.

Nu var barnet som åsamkade skadan ett "högriskbarn", om du så vill. Så i praktiken skulle han varit "punktmarkerad", ja. Assistenten som ansvarade för honom var upptagen i en annan aktivitet. Men det hör egentligen inte hit.

På en skola skall likabehandlingsplanen förklaras på ett så tydligt sätt att alla barn vet vad som gäller, hur man skall uppföra sig mot andra och vad som inte är ok.
Det är inte ok att slåss för att man är en bad loser. Då bör de inte vara med i leken, förrän man lärt sig hantera sitt humör.
Lärare som arbetar med en grupp barn bör veta vilka barn som kan vara med på en lek utan att utsätta andra barn för fara.

Jag kunde faktiskt inte säga till min pojk att det var fel av honom att sparka efter den andre när han låg där. Jag tror att det är en instinkt att försvara sig så, när man har fått genomgå det han fick. Speciellt när man ligger ned. Eller menar du att ett barn som blir överfallet inte har någon rätt alls att försvara sig? Skall de bara ligga still till "det är klart", vilket ju min pojk gjorde för att sedan sparka. Så går det inte till i vuxenlivet, man har rätt att försvara sig.
Någon vedergällning har jag inte pratat om?

Hur hade du själv reagerat?
Hade du tyckt det var ok om exakt samma sak hänt ditt barn?
Hade du tyckt att "det är en en konflikt av det slag som kan inträffa"?

För mig är en konflikt något som sker mellan 2 personer som är oeniga. Ett överfall är för mig när någon är totalt ovetande och blir nedslagen utan att veta varför.
Ett överfall ger en konsekvens i vuxenlivet, jag förstår inte varför det inte är så i skollivet.

mvh
 
Senast ändrad:
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Ok då. Jag var relativt objektiv. Kände ingen av barnen sedan innan.


Det gör jag inte. Jag skriver bara att föräldrar sällan tycker att det är deras barn som felar.

Är du objektiv när du utgår ifrån att föräldern förstorar händelsen? Det kan till och med vara så att den förminskas den kan även vara mycket klarsynt. Det vet du inte men ändå då påstår du i ett tidigare inlägg.

"Jag är fullt medveten om att hela händelsen med släpandet är överdriven"
 
Senast ändrad:
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Tyvär ligger det nog mycket sanning i de tror de skipar rättvisa.

Jag tror inte att de tror eller ens tycker det, i varje fall inte i någon djupare mening, utan det är rena översittar och mobbingfasoner från deras sida.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag tycker att du ska läsa mitt inlägg till tanten, för jag tycker verkligen inte att människor ska slå varandra eller mobbas. Det ska absolut inte råda anarki på skolgården. Men man har faktiskt rätten att försvara sig själv!! Och man har rätten att försvara andra.

Vad händer om man aldrig står upp för sig själv? Jo, man blir mer och mer nedtryckt och till slut försvinner man som person. Man blir en tyst liten mus som ingen ser eller hör. För syns man så råkar man illa ut. Dessa personer, barn som vuxna, mår enormt dåligt. De måste få lära sig att sätta ner foten och säga till hur de vill ha det. De ska inte behöva byta skola, de ska inte behöva ändra på sig, de ska bara få tillåtelsen och självförtroendet att säga ifrån. Nog får vara nog liksom, jag tolererar inte mer. Funkar inte det så får man sätta hårt mot hårt.

Jag har läst dina inlägg mer än en gång och jag står för min åsikt.

Ja står man inte upp för sig själv så försvinner man och jag man mår dåligt. Men det som trycker ner är att inte bli respekterad, inte bli trodd. Det som knäcker självkänslan är framför allt att få sin upplevelse förminskad. Just därför tycker jag att det är viktigt att kontakta BUP, just därför anser jag att man ska ta händelsen på allvar
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

När min son och även jag själv får höra att han också gjort fel eftersom han hade sparkat efter förövaren när han låg ned, och därmed ingen åtgärd tas, anser jag att de lät/tillät mitt barn bli misshandlat.

Min son hade en tand lös och en tand mindre och ett blåmärke på benet och den andre hade fått en spark efter sig. De får samma tillrättavisning.
-Du vet ju att man inte får göra så.
Sedan ringer vi till din mamma så du får åka till vårdcentralen.

Genom sitt agerande säger de att det spelar ingen roll att slå ned någon, för det händer ändå ingenting. Ingen vidare åtgärd vidtas.

Min son önskade att han hade träffat med sin spark, eftersom den andre ändå fick lika mycket tillsägning som han själv. Han upplevde som att det var ok att den andre gav honom stryk. Han pratar om det än.

Nu var barnet som åsamkade skadan ett "högriskbarn", om du så vill. Så i praktiken skulle han varit "punktmarkerad", ja. Assistenten som ansvarade för honom var upptagen i en annan aktivitet. Men det hör egentligen inte hit.

På en skola skall likabehandlingsplanen förklaras på ett så tydligt sätt att alla barn vet vad som gäller, hur man skall uppföra sig mot andra och vad som inte är ok.
Det är inte ok att slåss för att man är en bad loser. Då bör de inte vara med i leken, förrän man lärt sig hantera sitt humör.
Lärare som arbetar med en grupp barn bör veta vilka barn som kan vara med på en lek utan att utsätta andra barn för fara.

Jag kunde faktiskt inte säga till min pojk att det var fel av honom att sparka efter den andre när han låg där. Jag tror att det är en instinkt att försvara sig så, när man har fått genomgå det han fick. Speciellt när man ligger ned. Eller menar du att ett barn som blir överfallet inte har någon rätt alls att försvara sig? Skall de bara ligga still till "det är klart", vilket ju min pojk gjorde för att sedan sparka. Så går det inte till i vuxenlivet, man har rätt att försvara sig.
Någon vedergällning har jag inte pratat om?

Hur hade du själv reagerat?
Hade du tyckt det var ok om exakt samma sak hänt ditt barn?
Hade du tyckt att "det är en en konflikt av det slag som kan inträffa"?

För mig är en konflikt något som sker mellan 2 personer som är oeniga. Ett överfall är för mig när någon är totalt ovetande och blir nedslagen utan att veta varför.
Ett överfall ger en konsekvens i vuxenlivet, jag förstår inte varför det inte är så i skollivet.

mvh

Nu förstår jag mer av hur det gick till. Du får tänka på att du vet hur det hela gick till och ser det framför dig, jag är tvungen att göra mig en bild av situationen utifrån det du skriver. Jag missförstod beträffande hur din son sparkat tillbaka och nu när du dessutom skriver att den som överföll honom är ett "högriskbarn" så klarnar bilden ännu mer.

Det jag såg framför mig var en lek som gick överstyr. Dessutom en lek som går ganska snabbt till vilket förstås gör det svårt att hinna gå emellan om någon helt oväntat lackar ur.
OM det hade gått till som jag föreställde mig, så är det en incident som är svår att förutsäga och därmed förebygga. Då är det snarare frågan om ett ögonblicksverk mellan två elever som inte har något annat groll emellan sig mer än att en av dem inte kunde "ta" att den förlorade.
Givetvis skulle det inte förmildra överfallet.

Den bild jag nu fått, med dina slutliga ledtrådar, är att det var en lek där det deltog elever som har kända problem med impulskontroll och som dessutom faktiskt punktmarkeras redan i nuläget.
Det sätter det hela i ett nytt läge och jag skulle nog definitivt inte låtit udda vara jämnt om oddsen var sådana som du presenterat dem. Jag vidhåller att det givetvis måste bli en påföljd för den elev som hoppade på din son (i bägge fallen - både det scenario jag först såg framför mig, såväl som i detta).

Jag har fortfarande svårt att öppet säga att det är OK att sparka tillbaka. Det brukar sällan vare sig lösa eller tillföra en situation något gott så rent principiellt tar jag avstånd från det fast jag (nu upprepar jag) kan förstå reaktionen.

Nu kan jag åter igen ha missuppfattat situationen. Jag utläser att den som hoppat på sin son hade gått iväg eftersom din son inte lyckades pricka honom med sparken. Nödvärn är om man håller bort/slår bort någon som är på en, inte någon som är på väg bort från en.

Det är vanskligt att diskutera något man själv inte sett eller varit med om och jag begriper att du är fly förbannad. Jag såg mest framför mig en snabb lek som lika snabbt barkade åt fanders och hade då svårt att föreställa mig att någon lärare bara skulle låta misshandeln ske utan ingripande. Så det var därför jag hakade upp mig på att du skrev "lät det ske". Nu vet jag att det var på ett annat sätt du menade att det tilläts ske.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Är du objektiv när du utgår ifrån att föräldern förstorar händelsen?
När jag skrev att jag var objektiv handlade det om ett helt annat fall. Poängen var att det alltid finns 3 sidor av en historia.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag har gruvat mig för att gå in och läsa mer i den här tråden, främst därför att jag utan några som helst garantier ju måste fortsätta skicka min son till skolan. Jag sover inte speciellt bra på nätterna, har hjärtklappning hela dagarna och tror direkt att det är kört och något ännu värre hänt så fort mobilen ringer.

Jag har inte polisanmält och har svårt att tänka mig att något gott kan komma ur det. Jag gissar att man utreder och sedan kommer fram till att skolan tagit tag i och rett ut situationerna, jag tror inte att någon utredning kommer att titta på skolans förebyggande arbete.

Skolans likabehandlingsplan handlar bara om mobbing och iallafall tidigare har jag inte uppfattningen att det handlar om det. Däremot är jag rätt övertygad om att det handlar om maktstrukturer på skolgården och där anser jag att det är skolans ansvar att se till att barnen inte lämnas att "uppfostra" varandra, jag tycker sällan att det ger bra resultat och alla studier som vi fick stifta bekantskap med under min lärarutbildning visade att ledarlösa grupper utan mål/uppföljning inte gav någon trygg miljö utan snarare starkast överlever. Detta är vad jag upplever utspelas på skolgården.

Ramona: ja, min son retade flickan och jag kan också utan problem förstå att det blev som det blev. Det innebär inte att jag tycker att det är så det ska gå till, men jag uppfattar att du tycker det? Då är du isåfall överens med pappan till den ena 10/11-åringen. Med ditt resonemang kan jag lika gärna uppfatta det som att du hävdar att flickan inte lärt sig stå upp för sig själv och därför borde lära sig det den hårda vägen? Eller? Jag förstår faktiskt inte alls vad det är du menar.

Min inställning gentemot skolan, vilket jag varit eftertryckligt tydlig med både tidigare och nu, är att skolgården ska vara trygg för alla barn, inte bara min son. Jag skulle bli minst lika vansinnig om jag fick reda på att min son utsatte barn för terror och jag sa till fröken att det var precis lika viktigt att inte något annat barn har ont i magen pga min son. Hon trodde dock inte att det fanns någon sådan risk och det klart, en ensam 7-åring utan inflytande på skolgården...

Så vitt jag vet har inte den här flickan varit involverad vid de tidigare incidenterna. Tidigare tror jag heller inte att det handlat om barn yngre än han utan snarare något äldre pojkar som först är med, men sedan lessnar på hans bus varpå de äldsta pojkarna på skolan alltså griper in och övertar, så det är knappast troligt att han har "utsett" någon som ett tacksamt offer. Om han hade tänkt efter före hade han troligtvis inte "valt" dem? Hårda läropenningar kan jag tycka, och min gräns går faktiskt vid att säga till en 7-åring att han får skylla sig själv när han blir utsatt för sådant här av pojkar både äldre och fler än han själv. Jag kan lika gärna tycka att en vuxens roll kunde ha varit att påpeka för min son att flickan faktiskt inte var road, för det tror jag tyvärr inte att han fattar själv.

Mitt fel enligt Ramonas sätt att se det är ju då att vi har nolltolerans mot våld här hemma, oavsett anledning. Enda gången det är acceptabelt - och ska användas - är om någon försöker dra in dem i bilar etc, och det förstår de skillnaden på. Istället ska de få hjälp av vuxna så länge de är så små att de inte kan räknas med ta hand om sig själva. Men tyvärr ser nog omgivningen här det mer som Ramona, har jag förstått. Och jag kan inte se det på något annat sätt, våld är aldrig OK vid annat än livsfara.

Vår son bad på eget initiativ flickan om ursäkt nästa dag och jag bad hans pappa, som följde honom till skolan, se till med hjälp av läraren att han fick läge att göra det utan att de andra eleverna kunde lägga sig i så att inte en ny diskussion om situationen skulle uppstå. Lärarna skulle samtala med de inblandade både enskilt och tillsammans och nu verkar vi vara tillbaka till samma läge som innan, dvs att sonen gärna går på lektionerna och att vi föräldrar väntar (fast mindre oförberett den här gången) på nästa gång något händer.

Tack Lejonelle och Hoppsan för svar på frågan. Ska printa ut och sätta upp och hoppas att jag slipper använda dem i det här sammanhanget.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag tycker du har en mycket bra inställning.
Du verkar se klart påde på din sons agerande och på det han utsatts för.
Det handlar om brist på vuxna som går in och lär barnen hur konflikter kan lösas utan våld. Om det bara handlar om att stå upp för sig och slå tillbaka, då blir det den som slår hårdast som vinner och så ska det inte se ut på en skolgård, det ska vi inte tillåta. Det måste vara de vuxnas uppgift att lära barnen att lösa konflikter utan våld, vem ska de annars lära sig ifrån.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Ramona: ja, min son retade flickan och jag kan också utan problem förstå att det blev som det blev. Det innebär inte att jag tycker att det är så det ska gå till, men jag uppfattar att du tycker det? Då är du isåfall överens med pappan till den ena 10/11-åringen. Med ditt resonemang kan jag lika gärna uppfatta det som att du hävdar att flickan inte lärt sig stå upp för sig själv och därför borde lära sig det den hårda vägen? Eller? Jag förstår faktiskt inte alls vad det är du menar.
Nej, jag tycker inte alls att det ska gå till som det gick. Flickan lärde sig antagligen inte att stå upp för sig själv just i eran situation, då hennes storebror löste situationen åt henne, men i det långa loppet så kommer hon säkerligen att ha mer skinn på näsan än de som aldrig stått upp eller aldrig blivit stådda upp för.

Givetvis ska det inte råda anarki på skolgården. Det har jag skrivit massor med gånger. Givetvis ska det finnas vuxna människor ute på skolgården som utövar tillsyn över barnen. Inte bara pga mobbing mellan barnen, utan också för att se till att ingen blir bortrövad etc av vuxna människor.


Mitt fel enligt Ramonas sätt att se det är ju då att vi har nolltolerans mot våld här hemma, oavsett anledning. Enda gången det är acceptabelt - och ska användas - är om någon försöker dra in dem i bilar etc, och det förstår de skillnaden på. Istället ska de få hjälp av vuxna så länge de är så små att de inte kan räknas med ta hand om sig själva. Men tyvärr ser nog omgivningen här det mer som Ramona, har jag förstått. Och jag kan inte se det på något annat sätt, våld är aldrig OK vid annat än livsfara.
Så du menar att det är helt ofarligt att dras i fötterna över skolgården eller bli bunden runt halsen och hotad med att bli strypt ifall man rör sig??
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Om det bara handlar om att stå upp för sig och slå tillbaka, då blir det den som slår hårdast som vinner och så ska det inte se ut på en skolgård, det ska vi inte tillåta.
Fast stå upp för sig själv innebär inte bara att slåss.

Min erfarenhet är dessutom att det inte är så det fungerar. Även mobbarna kan visa respekt för andra människor, om de får någonting att respektera. Den respekten måste man dock sätta i dem, på ett eller annat sätt. Funkar det med att ge dem en redig käftsmäll så är det det som behövs göras, funkar det att snacka med mobbaren så är det det som behövs göras. Alla mobbare är olika, men någonting de har gemensamt är att de är rädda för att sitta i samma situation som den mobbade gör. Det ska utnyttjas. För sin egen självbevarelsedrifts skull.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Nej, jag tycker inte alls att det ska gå till som det gick. Flickan lärde sig antagligen inte att stå upp för sig själv just i eran situation, då hennes storebror löste situationen åt henne, men i det långa loppet så kommer hon säkerligen att ha mer skinn på näsan än de som aldrig stått upp eller aldrig blivit stådda upp för.

just därför är det viktigt att mamman inte sopar under mattan, att skolan inte sopar under mattan. Genom att verkligen visa att händelsen inte är acceptabel så visar man att man står upp för sitt barn. En polisanmälan kan vara att stå upp för sig om den görs på rätt sätt och inte bara använd som ett tommt hot. Som sagts tidigare i tråden kan polisanmälan görs före ett möte eller så talar man om det efter ett möte om man märker att mötet inte ledde till någon åtgärd för att förhindra att liknande situationer uppstår. I detta läge kanske en anmälan till skolverkt är mer på sin platts.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Vad säger lärarna och pojkens föräldrar som misshandlade din son om att din son faktiskt blev misshandlad på skolgården?
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Nu har jag funderat länge på ditt inlägg.
Om du inte sätter ner foten för din sons skull så lär inte någon annan göra det heller! Vad fick ni för reaktion när din son fick be om ursäkt? Var det någon som bad om ursäkt för att han blev misshandlad?
Ska din son få gå omkring och tro att allt är hans fel? Att det är okej att bli misshandlad om man retar någon?
Du har skaffat barn så stå upp för dom!
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

just därför är det viktigt att mamman inte sopar under mattan, att skolan inte sopar under mattan. Genom att verkligen visa att händelsen inte är acceptabel så visar man att man står upp för sitt barn. En polisanmälan kan vara att stå upp för sig om den görs på rätt sätt och inte bara använd som ett tommt hot. Som sagts tidigare i tråden kan polisanmälan görs före ett möte eller så talar man om det efter ett möte om man märker att mötet inte ledde till någon åtgärd för att förhindra att liknande situationer uppstår. I detta läge kanske en anmälan till skolverkt är mer på sin platts.
Det behöver du ju inte skriva till mig. Jag är helt inne på din linje där.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 595
Senast: Milosari
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 593
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 200
Senast: lundsbo
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 101
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp