Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!
Men inte är det nödvärn att efteråt sätta sig till doms, besluta om lämpligt straff och vara bödel?
Så mycket juridik kan till och med jag.
I ett rättssamhälle är det INTE ok att ta lagen i egna händer. Det är hela poängen, vilket jag anser att man bör lära sig redan i skolan. Även om så vore att det verkligen är ett problem att TS son mobbar lillasyster, ska vi verkligen lämna till hennes tioårige storebror att ta ansvar för och lösa problemet? Det låter ju helt sanslöst. Empati är något man måste lära sig, och att överlåta åt ett gäng tioåringar att ta hand om det verkar lite magstarkt. När barn lämnas åt att uppfostra varandra blir det sällan bra, enligt mina erfarenheter. Ska vi lära barnen att om det finns problem, så löser man det bäst genom att bilda medborgargarde och ta saken i egna händer vid lämpligt tillfälle, dvs när man är numerärt överlägsen och ingen ser?
Dessutom vet vi inte alls om storebror hindrade lillasyster från att bli skadad. TS skriver "reta", inte slå.
Det är stor skillnad på vad vuxna gör och på vad barn gör. Jag läser mobbingtrådar efter mobbingtrådar på Buke och varje gång känns det som att mitt hjärta brister. Barn som aldrig får stå upp för sig själva blir ju ännu sämre behandlade. Varför får de inte försvara sig själva när vuxna får det?
Det är inte ok att två veckor efter att man blivit nedsparkad planera en hämd på förövaren. Men det är helt ok att medan man blir nedsparkad att försvara sig själv. Det kallas enligt lagen för NÖDVÄRN, och är någonting som man absolut får ta till. Nödvärnsbegreppet går till och med ganska långt. Ser du att någon annan blir misshandlad får du gå in och slå ner förövaren. Någonting som jag antar att storebrorsan i denna tråden gjorde, han skyddade sin lillasyster från att bli skadad. Att det sedan blev övervåld av det hela är illa, det skriver jag i mitt första inlägg också, men det är förståeligt.
Man har rätt att stå upp för sig själv. Det handlar inte om att man ska vara elak eller att man ska mobba andra. Det handlar om att man ska se till så att man själv inte blir skadad. Vad hade du gjort ifall någon pratade illa om dig, var elak mot dig varje gång ni träffades etc? Hade du gråtit ut hos din terapeut, ringt till personer som känner din mobbare, eller hade du gått till mobbaren själv och sagt att nu får det vara nog och kräva en förklaring?
Men inte är det nödvärn att efteråt sätta sig till doms, besluta om lämpligt straff och vara bödel?
Så mycket juridik kan till och med jag.
I ett rättssamhälle är det INTE ok att ta lagen i egna händer. Det är hela poängen, vilket jag anser att man bör lära sig redan i skolan. Även om så vore att det verkligen är ett problem att TS son mobbar lillasyster, ska vi verkligen lämna till hennes tioårige storebror att ta ansvar för och lösa problemet? Det låter ju helt sanslöst. Empati är något man måste lära sig, och att överlåta åt ett gäng tioåringar att ta hand om det verkar lite magstarkt. När barn lämnas åt att uppfostra varandra blir det sällan bra, enligt mina erfarenheter. Ska vi lära barnen att om det finns problem, så löser man det bäst genom att bilda medborgargarde och ta saken i egna händer vid lämpligt tillfälle, dvs när man är numerärt överlägsen och ingen ser?
Dessutom vet vi inte alls om storebror hindrade lillasyster från att bli skadad. TS skriver "reta", inte slå.