Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Det är stor skillnad på vad vuxna gör och på vad barn gör. Jag läser mobbingtrådar efter mobbingtrådar på Buke och varje gång känns det som att mitt hjärta brister. Barn som aldrig får stå upp för sig själva blir ju ännu sämre behandlade. Varför får de inte försvara sig själva när vuxna får det?

Det är inte ok att två veckor efter att man blivit nedsparkad planera en hämd på förövaren. Men det är helt ok att medan man blir nedsparkad att försvara sig själv. Det kallas enligt lagen för NÖDVÄRN, och är någonting som man absolut får ta till. Nödvärnsbegreppet går till och med ganska långt. Ser du att någon annan blir misshandlad får du gå in och slå ner förövaren. Någonting som jag antar att storebrorsan i denna tråden gjorde, han skyddade sin lillasyster från att bli skadad. Att det sedan blev övervåld av det hela är illa, det skriver jag i mitt första inlägg också, men det är förståeligt.

Man har rätt att stå upp för sig själv. Det handlar inte om att man ska vara elak eller att man ska mobba andra. Det handlar om att man ska se till så att man själv inte blir skadad. Vad hade du gjort ifall någon pratade illa om dig, var elak mot dig varje gång ni träffades etc? Hade du gråtit ut hos din terapeut, ringt till personer som känner din mobbare, eller hade du gått till mobbaren själv och sagt att nu får det vara nog och kräva en förklaring?

Men inte är det nödvärn att efteråt sätta sig till doms, besluta om lämpligt straff och vara bödel?:crazy:

Så mycket juridik kan till och med jag.

I ett rättssamhälle är det INTE ok att ta lagen i egna händer. Det är hela poängen, vilket jag anser att man bör lära sig redan i skolan. Även om så vore att det verkligen är ett problem att TS son mobbar lillasyster, ska vi verkligen lämna till hennes tioårige storebror att ta ansvar för och lösa problemet? :crazy: Det låter ju helt sanslöst. Empati är något man måste lära sig, och att överlåta åt ett gäng tioåringar att ta hand om det verkar lite magstarkt. När barn lämnas åt att uppfostra varandra blir det sällan bra, enligt mina erfarenheter. Ska vi lära barnen att om det finns problem, så löser man det bäst genom att bilda medborgargarde och ta saken i egna händer vid lämpligt tillfälle, dvs när man är numerärt överlägsen och ingen ser? :crazy::mad:

Dessutom vet vi inte alls om storebror hindrade lillasyster från att bli skadad. TS skriver "reta", inte slå.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag satt som totalt objektiv mitt emellan och såg allting.

(min fetstilsmarkering)

Jag skulle vilja hävda att det är en mänsklig omöjlighet att vara totalt objektiv.

Nu handlar ju inte den här historien om senaste Buketräffen, så jag tycker det är lite märkligt att utgå från att scenariot måste vara likadant. Och att alla barn som gör ngt dumt förtjänar allt stryk de kan få.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Det är inte ok att två veckor efter att man blivit nedsparkad planera en hämd på förövaren. Men det är helt ok att medan man blir nedsparkad att försvara sig själv. Det kallas enligt lagen för NÖDVÄRN, och är någonting som man absolut får ta till. Nödvärnsbegreppet går till och med ganska långt. Ser du att någon annan blir misshandlad får du gå in och slå ner förövaren. Någonting som jag antar att storebrorsan i denna tråden gjorde, han skyddade sin lillasyster från att bli skadad. Att det sedan blev övervåld av det hela är illa, det skriver jag i mitt första inlägg också, men det är förståeligt.

Det här verkar ha spårat ur helt. Nu är helt plötsligt TS pojke förövaren som misshandlar och skadar.

Ramona du vet tydligen väldigt mycket om händelsen som inte framkommit i tråden - kan du upplysa oss?
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Men inte är det nödvärn att efteråt sätta sig till doms, besluta om lämpligt straff och vara bödel?:crazy:
Nej, givetvis inte. Men jag läste det som att TS son retade lillasyster. Storebror kommer då och drar TS son över skolgården.

Den andra händelsen är givetvis heller inte bra. Men jag tror att barnen tycker att det är någon typ av rättvisa i det hela. Även om det har gått överstyr.

I ett rättssamhälle är det INTE ok att ta lagen i egna händer. Det är hela poängen, vilket jag anser att man bör lära sig redan i skolan. Även om så vore att det verkligen är ett problem att TS son mobbar lillasyster, ska vi verkligen lämna till hennes tioårige storebror att ta ansvar för och lösa problemet? :crazy: Det låter ju helt sanslöst. Empati är något man måste lära sig, och att överlåta åt ett gäng tioåringar att ta hand om det verkar lite magstarkt. När barn lämnas åt att uppfostra varandra blir det sällan bra, enligt mina erfarenheter. Ska vi lära barnen att om det finns problem, så löser man det bäst genom att bilda medborgargarde och ta saken i egna händer vid lämpligt tillfälle, dvs när man är numerärt överlägsen och ingen ser? :crazy::mad:
Hur många trådar läser vi inte på Buke där föräldrar kämpat och kämpat och där ingenting händer i alla fall?? Det är ju hemskt. Givetvis ska det inte råda anarki på skolgården, skolan måste ta sitt ansvar.

Men att komma och säga att det är så synd om TS son som blir slagen och illa behandlad tycker jag är lite överdrivet. Javisst är det synd om honom, men det är ju knappast så att han är en ängel själv.

Sen förespråkar de flesta i tråden att barnen aldrig får slå tillbaka, utan de ska bara gå till en vuxen och berätta. Men om de vuxna inte gör någonting då? Vad gör man då? "Varför får jag inte slå när han slår mig?". Nej, man får aldrig slå, det är inte bra, så gör man inte. Så går man själv som förälder till skolan, man polisanmäler, man går till lokalpressen, man pratar med mobbarens föräldrar som är ungefär lika illa som barnet själv. Det blir ändå ingen bättring.

Vad gör man?? Ska barnet bara få lida i det tysta? Det är aldrig ok att du slår tillbaka oavsett hur mycket någon slår dig. Alla problem går att lösa med fredliga metoder.

Man byter skola och barnet får det likadant på nästa skola, eftersom det är inne i det tänkesättet och då ett "lovligt byte". Det blir aldrig bättre.

Det är synd om barnen! Vi som vuxna måste ta vårat ansvar att se till att saker och ting inte händer. Men saker och ting händer i alla fall, för alla har inte ansvarstänkandet. Även i vuxen ålder finns det människor som mobbar!!
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Det här verkar ha spårat ur helt. Nu är helt plötsligt TS pojke förövaren som misshandlar och skadar.

Ramona du vet tydligen väldigt mycket om händelsen som inte framkommit i tråden - kan du upplysa oss?
Nej, det är ju det jag skriver också. Alla tycker så synd om pojken, när TS själv skriver att han retade en flicka. Jag ger bara en inblick i hur det kan se ut från den andra sidan.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag skulle vilja hävda att det är en mänsklig omöjlighet att vara totalt objektiv.
Ok då. Jag var relativt objektiv. Kände ingen av barnen sedan innan.

Nu handlar ju inte den här historien om senaste Buketräffen, så jag tycker det är lite märkligt att utgå från att scenariot måste vara likadant.
Det gör jag inte. Jag skriver bara att föräldrar sällan tycker att det är deras barn som felar.

Och att alla barn som gör ngt dumt förtjänar allt stryk de kan få.
Det har jag inte skrivit någonstans.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

När det gäller att lärarna "lät" ditt barn bli misshandlat så tycker jag att du överreagerar.
I en lek som denna så går det snabbt till. Från det att ditt barn snappat näsduken tills dess att en usel förlorare fäller honom - det går på några sekunder och då hinner väl för fasen ingen människa ingripa. Jag skulle nog knappt hunnit fatta vad som är på gång innan någon ligger ner.
Och ja, jag tycker nog att jag som lärare knappast skulle kunna okeja handlingen att gå efter och ge igen, även om jag kan förstå att din son var förbannad.

Det här är ju frågan om en konflikt av det slag som kan inträffa. Det var inte frågan om systematisk mobbing eller att någon trakasserar din son för att de valt ut din son utan det handlar ju om usla förlorare som tydligen inte har tillräcklig impulskontroll.
Det går vare sig att förutse eller stoppa incidenter som dessa i förväg utan det viktiga är nog vad man gör EFTERÅT, hur man pratar med barnen.
Min pojk var knappast i ett tillstånd där han kunde resa sig och hade ju alltså fått en tand utsparkad när han låg ned.
Och då är det ok att inte göra något mot den som sparkade ned honom, och ut tanden, bara för att min pojk sparkade efter sin förövare när han fortfarande ligger ned?!
Om du tycker så som lärare, så förstår jag varför barnen tycker det är ok att angripa varandra...
Det är ju ok ju!
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Nej, givetvis inte. Men jag läste det som att TS son retade lillasyster. Storebror kommer då och drar TS son över skolgården.
....
Sen förespråkar de flesta i tråden att barnen aldrig får slå tillbaka, utan de ska bara gå till en vuxen och berätta. Men om de vuxna inte gör någonting då? Vad gör man då? "Varför får jag inte slå när han slår mig?". Nej, man får aldrig slå, det är inte bra, så gör man inte. Så går man själv som förälder till skolan, man polisanmäler, man går till lokalpressen, man pratar med mobbarens föräldrar som är ungefär lika illa som barnet själv. Det blir ändå ingen bättring.

Vad gör man?? Ska barnet bara få lida i det tysta? Det är aldrig ok att du slår tillbaka oavsett hur mycket någon slår dig. Alla problem går att lösa med fredliga metoder.

Man byter skola och barnet får det likadant på nästa skola, eftersom det är inne i det tänkesättet och då ett "lovligt byte". Det blir aldrig bättre.

Det är synd om barnen! Vi som vuxna måste ta vårat ansvar att se till att saker och ting inte händer. Men saker och ting händer i alla fall, för alla har inte ansvarstänkandet. Även i vuxen ålder finns det människor som mobbar!!

Ursprungsfrånga handlar om mötesteknik och vi är flera som tycker att det inte ska hållas något möte.

OCH vi tycker att barn inte okommenterat får bete sig våldsamt mot varann.

Och ja, det var hämnd, regelrätt vendetta, det handlade om. Absolut inte om att slå tillbaka. Slår någon tillbaka blir det slagsmål - sådant händer - då får man sära på ungarna.

Vi står nog långt ifrån varann här. Jag tycker inte att det är OK att barn lär sig att slå tillbaka.

Eller att ta kompisarna med sig och ligga i bakhåll och hämnas. Eller att 10-åringar får samlas i gäng och grovt misshandla en 7-åring för att den retat lillasyster.

Våld löser inget och den som fått lära sig att tro på rättvisa och lita på att vuxevärlden fajtas för rättvisa - den ungen växer nog upp klokare än den som lär sig att det är bättre att hämnas.

Hur vet du att det inte blir bättre? Vad har du för misstro till skolan, politiker och skolledning?

Om man slutar att tro på rättvisa och demokrati - var står man då?

Tanten
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Nej, givetvis inte. Men jag läste det som att TS son retade lillasyster. Storebror kommer då och drar TS son över skolgården.

Den andra händelsen är givetvis heller inte bra. Men jag tror att barnen tycker att det är någon typ av rättvisa i det hela. Även om det har gått överstyr.


Hur många trådar läser vi inte på Buke där föräldrar kämpat och kämpat och där ingenting händer i alla fall?? Det är ju hemskt. Givetvis ska det inte råda anarki på skolgården, skolan måste ta sitt ansvar.

Men att komma och säga att det är så synd om TS son som blir slagen och illa behandlad tycker jag är lite överdrivet. Javisst är det synd om honom, men det är ju knappast så att han är en ängel själv.

Sen förespråkar de flesta i tråden att barnen aldrig får slå tillbaka, utan de ska bara gå till en vuxen och berätta. Men om de vuxna inte gör någonting då? Vad gör man då? "Varför får jag inte slå när han slår mig?". Nej, man får aldrig slå, det är inte bra, så gör man inte. Så går man själv som förälder till skolan, man polisanmäler, man går till lokalpressen, man pratar med mobbarens föräldrar som är ungefär lika illa som barnet själv. Det blir ändå ingen bättring.

Vad gör man?? Ska barnet bara få lida i det tysta? Det är aldrig ok att du slår tillbaka oavsett hur mycket någon slår dig. Alla problem går att lösa med fredliga metoder.

Man byter skola och barnet får det likadant på nästa skola, eftersom det är inne i det tänkesättet och då ett "lovligt byte". Det blir aldrig bättre.

Det är synd om barnen! Vi som vuxna måste ta vårat ansvar att se till att saker och ting inte händer. Men saker och ting händer i alla fall, för alla har inte ansvarstänkandet. Även i vuxen ålder finns det människor som mobbar!!

Och man får inte slåss då heller. Att slåss är helt enkelt inte ett ok sätt att lösa konflikter. Ponera att storebror tar med sig det konflikthanteringssystem han håller på och lär sig nu till arbetslivet - vem vill ha en sån på sin arbetsplats?:crazy: "Jaa, hörni, nu har ju Olle här än en gång druckit sista kaffet utan att sätta på nytt. Vad säger ni, ska vi ses bakom kopiatorn imorrn när chefen inte är här och lära honom en läxa en gång för alla? Pelle, fixar du rep så drar vi honom en vända på innergården?":crazy:

Metoden är ju inte mer ok för att det är barn det handlar om.

Så vad är ditt recept - att TS son borde säga till sina syskon, så att de kommer till skolan och spöar på plågoandarna? Medan de vuxna håller för öronen och ringer ambulans?

Det finns ju uppenbart flera problem på skolan - det är självklart inte ok om TS son retar lillasyster. Men det är lika lite ok att storebror drar ihop ett medborgargarde.

För övrigt behöver det inte alls bli likadant på nästa skola. Min man t ex blev duktigt mobbad i låg- och mellanstadiet, gick ute i en liten byskola där det var en liknande terrorregim barnen emellan och det var fult att vara duktig i skolan. På högstadiet hamnade han i en klass där det var ok att få bra på matteprovet utan att man skulle behöva få stryk för den sakens skull, och sen dess har han aldrig varit mobbad mer.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Nej, det är ju det jag skriver också. Alla tycker så synd om pojken, när TS själv skriver att han retade en flicka. Jag ger bara en inblick i hur det kan se ut från den andra sidan.

Det är inte så jag uppfattar det. Utan att du "antar" att pojken misshandlat flickan och storebror kom dit för att rädda henne. Visst, det kan vara så - det kan vara vad som helst. TS kanske ljuger om allt och hennes son är den värsta sortens ligist som förtjänar stryk - vad vet vi, men det är inte det vi har att gå på. Sen skall självklart skolan prata med alla inblandade för att få en så bra bild av vad som hänt som möjligt men det är inget vi kan göra.

Det är en väldig skillnad på att "reta" någon och det som TS beskriver. Det var väldigt mycket slagsmål i min skola på lågstadiet, mer eller mindre allvarliga och nästan varje dag. Men ändå inget som det här.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Så vad är ditt recept - att TS son borde säga till sina syskon, så att de kommer till skolan och spöar på plågoandarna? Medan de vuxna håller för öronen och ringer ambulans?
Först och främst så går man till en vuxen och säger till, där tycker jag som alla andra i tråden. Men är det ingen som gör någonting måste man till slut få ge tillbaka för att få vara ifred! Det är enligt mig viktigare att lära barnet att stå upp för sig själv och fightas för det man tror på (dvs sin egen rättighet att ha en bra miljö i skolan), än att hålla på principen att man aldrig får slå, oavsett vad som händer.

Det finns faktiskt tillfällen när man får slå tillbaka, och det är när man själv blir slagen på.

Givetvis ska vi lära barnen att man kan lösa konflikter på annat sätt än genom våld, men man måste också lära dem att alla konflikter inte kan lösas på samma sätt. Är det så att någon varje dag slår på mitt barn, kan jag inte in i absurdum hålla på principen att mitt barn aldrig får slå tillbaka. Om skolan och andra myndigheter inte gör någonting åt saken kan jag hålla barnet hemma. Men då missar barnet istället en stor portion av utbildning. Och eftersom det är skolplikt så kan jag själv råka illa ut. Byta skola är kanske inte någonting man kan göra etc. Det är mycket enklare att tillåta barnet att slå tillbaka och försvara sig själv så att man sedan slipper plågoandarna. Nu säger jag inte att enkelt är bra, men under tiden man arbetar med skola och andra föräldrar har barnet vuxit upp och gått ur skolan för länge sedan. Med alla minnen i behåll.

Det går inte att jämföra med att dra ihop ett medborgargarde eller alla sina kompisar a la gangsta-style och ge igen. Det är alltid fel!! Men att försvara sig medan det händer är inte fel, det är en rättighet vi har!

Jag blir så ledsen när föräldrar skäller på sina barn för att de stått upp för sig själva. Det var jättebra att du stod upp för dig själv, MEN det finns bättre sätt att lösa konflikten än genom att slåss. Barn som tystas ner lider också i det tysta. De förgås som människor. :(
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag håller i princip helt med dig i det du skrivit rent allmänt. Men tycker att du applicerar det helt fel i detta fall.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Men så är det väl inte alls? TS son har ju fått stryk och förnedring av bröderna sen han kunde gå, jag får det inte alls till att den stackars terroriserade lillasystern reser sig mot förtrycket?

Alla situationer är ju inte lika. Här är det ju upprepade slag och förnedringar från en grupp äldre barn för TS son, vad ska han göra tycker du? Är det rätt åt honom, eftersom han enligt uppgift retar lillasyster?
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Men så är det väl inte alls? TS son har ju fått stryk och förnedring av bröderna sen han kunde gå, jag får det inte alls till att den stackars terroriserade lillasystern reser sig mot förtrycket?
Enligt vad TS säger i alla fall. Hur låter den andra sidan av historian?

Alla situationer är ju inte lika. Här är det ju upprepade slag och förnedringar från en grupp äldre barn för TS son, vad ska han göra tycker du? Är det rätt åt honom, eftersom han enligt uppgift retar lillasyster?
Jag skrev ju att han skulle gå till en vuxen.

Men, sen får man ju tänka till lite också, även om man är liten. Är det så att man blivit terroriserad av en storebror till en tjej sedan man var liten är det kanske en bra idé att inte mobba den tjejen. I ren självbevarelsedrift. Det finns människor i vårat samhälle som inte följer varken sociala regler eller andra lagar och de måste man som människa lära sig hantera. Jag hade önskat att det var helt ofarligt för mig att gå hem från krogen kl 4 på morgonen i ett packat tillstånd. Men så är inte fallet. Får jag skylla mig själv för att jag blir våldtagen? Nej, givetvis inte!! Men man måste ändå se till att skydda sig mot det man kan skydda sig emot. Det var dumdristigt att gå hem själv kl 4, en taxi borde ha tagits tex. Men inte ens en taxi är ofarlig, även taxichaufförer har våldtagit kvinnor på vägen hem.

Men, jag har så svårt att se hur propagandan mot att inte få försvara sig själv eller stå upp för sig själv, håller samman med att föräldrarna själva uttrycker att om deras barn hade blivit våldtaget av en pedofil, så förtjänar den pedofilen att bli långsamt kastrerad och sedan sitta i en fuktig håla med bröd och vatten. Visst förtjänar man vissa saker i livet, även om det kanske inte var helt rätt av någon annan. Mobbare förtjänar att få tillbaka vad de ger, även om det säkerligen är bättre för dem i det långa loppet att få hjälp med att hantera sina sociala handikapp. Men för mig med det enskilda barnet som bli mobbat, kan jag inte göra så mycket mer än att klaga till skolan och be dem göra någonting åt saken. Visst, man kan flytta etc, men det ska man inte behöva göra.

Vi lever inte i en utopi, men ibland verkar det som att vissa föräldrar lär barnen att vi faktiskt gör det. Nej, man ska inte slåss, det är verkligen inte bra. Men om man själv blir slagen så har man tillåtelse att slå tillbaka för att rädda sig själv.
 
Senast ändrad:
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Och jag tycker man ska lära barnen konflikthanteringsstrategier som a) funkar för dem i långa loppet (släpa folk i fötterna hör inte dit) och b) skapar ett vettigt samhälle (ta lagen i egna händer hör inte dit).

Och jag fattar fortfarande inte vad du tycker man borde göra? Är det lillasyster som står upp för sig själv, med all rätt? Eller TS son, som borde stå upp för sig själv och samla ihop en egen lynchmobb?

Ingen i den här historien slår ju tillbaka för att rädda sig själv. Så nödvärn har ju inte riktigt med saken att göra.
 
Sv: suck

om man vet vad som hänt och är någorlunda överens om det, är det totalt meningslöst att polisanmäla.

ingen av de inblandade är staffmyndig.

ingen av de inblandade är så gamla att man kan förvänta sig skadestånd.

eller vad hade du tänkt att polisanmälan skulle leda till?
att myndigheter måste slösa massa tid på meningslöst pappersarbete?

glt

Att barnen tas på allvar och får hjälp! Det är inte meningslöst pappersarbete enligt mig...

Dessutom har du fel - barn är skadeståndsskyldiga:

"4 § Den som i fall som avses i 1-3 §§ vållar skada innan han
har fyllt arton år skall ersätta skadan i den mån det är
skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens
beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra
ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Lag
(2001:732)."
(SFS)
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Min pojk var knappast i ett tillstånd där han kunde resa sig och hade ju alltså fått en tand utsparkad när han låg ned.
Och då är det ok att inte göra något mot den som sparkade ned honom, och ut tanden, bara för att min pojk sparkade efter sin förövare när han fortfarande ligger ned?!
Om du tycker så som lärare, så förstår jag varför barnen tycker det är ok att angripa varandra...
Det är ju ok ju!

Jag förstod det att din pojke gick efter och sparkade på den som hoppat på honom.

Hur kan du förresten få min inställning att våld ALDRIG är OK till att den skulle uppmuntra barn till att angripa varandra? Det får jag inte ihop...
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Barn måste få lära sig att det aldrig är okej att slåss eller göra någon illa.
Det är dom vuxnas ansvar, i skolan är det lärarnas ansvar att se till att det inte händer och vidta åtgärder om det händer.
Stackars kille, han måste ha varit livrädd när han blev släpad och bunden av flera större killar.:cry:
Jag skulle ha anmält händelsen för att få pojkarna, föräldrarna och lärarna att förstå vidden av det. Han är bara sju år, han ska inte behöva vara rädd för att gå till skolan.
Vill jättegärna höra hur det gick på mötet.
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Jag tror jag skrev ganska tydligt att han sparkade efter, alltså inte träffade honom, när han fortfarande låg ned.
Du skrev att du tyckte jag överreagerade eftersom jag ansåg att lärarna lät min son bli angripen och ingen åtgärd togs för att han hade sparkat efter förövaren.
Vidare skrev du att det är en konflikt av det slag som kan inträffa. När du skriver så uppfattar jag att du tycker det är ok, kanske vanligt att sådana incidenter sker.

Det tycker inte jag. Det får inte ske på skolan.
Min son hade inte provocerat den andre innan, utan blev brutalt nedsparkad när han vunnit leken, utan ens röra den andre. Sedan sparkad i munnen när han ligger ner (eftersom han inte klarar av att stå upp) så en tand ryker. Och sedan skall udda vara jämt för att han hade sparkat efter förövaren efter han var "färdig" med min pojk,

Det är väl att tala om för barn att det är ok att göra så, o man bara har turen att det andra barnet reagerar på tex min sons sätt, så att han gjorde fel han med.

Skolan skall vara en trygg plats, och jag anser inte att sådana saker överhuvudtaget skall behöva ske på trygga arbetsplatser.
I arbetslivet hade inte saken lösts på det här sättet och jag är ganska övertygad om att du hade varit ute för exakt samma sak som hände min son, så hade det slutat i rätten?
Varför skall jag godta förfarandet som förälder, när jag inte hade godtagit det på min arbetsplats?

Jag fick själv se till att det blev skrivet en rapport, så det inte blir problem med försäkringar etc, och det blir framtida problem med tänderna.
Inga åtgärder var vidtagna, vilket inte är i enlighet med lagen.
Det tyckte ju även Skolverket.
Så nej, jag överreagerade absolut inte. Jag tycker jag var extremt lugn, med tanke på att jag möttes av ett gråtande barn som hade en mun som en Biff Tartar och en T-shirt som var blodig ned på magen.

mvh
 
Sv: Mötesteknik i konfliktlösning, snälla hjälp!

Ramona:

Min erfarenhet är att när någon mobbad "säger ifrån" och slår tillbaka ås får de igen det väldigt fort. För har X slagit Y flera gånger (utan anledning) och sedan Y slår tillbaka - då har X en "legitim" anledning att fortsätta slå Y. Speciellt om X inte är ensam utan har vänner med sig. :(

Har du en erfarenhet där en Y sagt ifrån till en mobbare och det funkat bra? :)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 595
Senast: Milosari
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 593
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 200
Senast: lundsbo
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 101
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp