Utredning utåtagerande barn

[Milosari]

Jag grät en skvätt i bilen, sen ringde jag till pappan och kräkte av mig och lyckades hålla mig tillräckligt sansad när jag hämtade för att kunna ha ett snack med fröken om språkbruk. Hon skyllde ifrån sig och sa att det var sonen som började använda ordet och att hon bara hakade på, men verkade köpa att det är någon vuxen på skolan som har lärt honom det ordet. Vi pratar liksom inte så hemma! Jag tänker att när man använder ord som "aggressiv" om sig själv, så är det att öppna en port till att använda andra negativt laddade ord för att beskriva sin person. Och det är ju rena autobahn till psykisk ohälsa.

Nu är det möte på torsdag och innan det har de möte med elevhälsoteamet. Känns ändå skönt att det händer något. Frågan är hur man ska agera under tiden fram tills att de presenterar en åtgärdsplan. Pappans lösning är att hämta honom direkt när skolan slutar för att minimera tiden han är där. En del i mig vill samma. Men sonen ÄR faktiskt rätt så positiv fortfarande. Han vill försöka, han tänker att det kommer lösa sig. Och jag vill ge honom chansen.

 

[Eurydome]

Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför, utan säger att han slåss helt oprovocerat. De ringer nästan varje dag och berättar att han har slagits, skrikit fula ord, räckt fulfingret etc. De har frågat oss hur de ska hantera honom, men vi vet inte. Vi känner bara delvis igen beteendet hemifrån. Sonen är mycket duktig på att förklara för oss föräldrar och säger att de andra barnen retar honom, och när han blir tillräckligt arg så tappar han förmågan att kontrollera sig själv. Han har lite dåligt självförtroende och tror att de andra barnen tycker att han är korkad. Detta verkar han inte ha förmåga att berätta i skolan, eller så är det ingen som frågar honom. Det är lite oklart. Han har aldrig riktigt haft några stora sociala skills, förmågan att interagera med andra barn har alltid varit sämre än för jämåriga. Men jag skulle inte påstå att förmågan saknas helt, och han fungerar bra i grupper om 2-3 barn. Han verkar också ha lite svårt att koncentrera sig på/känna sig motiverad att utföra det de ska göra i skolan och vill bara sitta och rita. Men inlärningsförmågan är det inget fel på egentligen, han har kunnat läsa sedan han var 3 år (läste hela alfabetet på 2-årskontrollen) och klarar med lätthet matteuppgifter för mycket äldre barn.

Jag anser att det här med att slåss så mycket inte är ett normalt beteende och även om han uppför sig på hemmaplan så bör han kanske utredas för att se om det finns något i botten som förklarar. Och som framförallt ger möjlighet till anpassningar. För hur jobbig de än tycker att han är i skolan så är det BY FAR värre för honom. Han kommer ju aldrig att få några kompisar om han slår dem.

Men hur går jag tillväga? Vi har begärt möte med specialpedagogen i skolan men inte fått någon återkoppling på när detta kan ske, bara att det blir efter sportlovet. Kan vi själva gå till vårdcentralen och begära en utredning, eller måste det vara skolan som initierar?

Du gör en egenremiss till BUP via En väg in (googla). Ni kommer då bli kallade till en psykologbedömning, därefter tar de upp det på behandlingskonferens och beslutar om de ska gå vidare med utredning.

 

[Badger]

Jag hoppas verkligen att det går snabbare för oss. Det är ju något med skolmiljön som inte fungerar, och då måste den miljön förändras innan den gör permanent skada. Förra veckan lämnade jag in sonen på Ikeas barnpassningsavdelning, han kände inte en kotte men efter en timme hade han fått nya vänner och allt gick hur bra som helst. Idag var det dags för skola och det blev bråk direkt. Fröken ringde och sa att han vill komma hem nu, och när jag pratade med honom så sa han att han var väldigt aggressiv. Aggressiv! Det var ett ord fröken hade lärt honom! Pratar man verkligen så om människor? Jag blev helt ställd och sa bara att det var ett konstigt ord som vi använder om hundar. Barn är ledsna och arga. Känner mer och mer att jag måste få till en utbildningsomgång för personalen, kan man begära det av rektorn? Eller åtminstone tipsa om föreläsningar för skolpersonal?

Skulle du kunna få till att tex din mamma eller hans farmor pratar med honom om skolan och om hur det är? Vad händer innan ett bråk, hur blir det sedan, vad gör fröken osv. Så ni har någonting konkret att gå på?

För när man frågar själv kanske man är lite stressad och kommer att säga hur barnet borde göra och tja det blir lite för involverat och hela historien kommer kanske inte fram.

(Vi gjorde så och det visade sig att (förskola) X leker själv (för pedagogerna har inte jobbat med att få in nya barn i gruppen) varpå X bygger ett torn och de andra barnen springer runt och välter det gång på gång och ett bråk eskalerar varpå Y smäller X varpå X smäller Y och är starkare varpå Y gråter och springer till fröken, varpå fröken gapar skäller och tar X i nackskinnet (eller annat barn vilket det nu hänt) och sätter i skamvrån att skämmas ensam eller med fler barn på rad och där fick de sitta -och tänka över sina synder. Vilket hetsade upp stämningen alltmer. Sedan säger de ju inte allt som försiggår heller, med andra barn..)

Nåja ett litet mail med -oj vi visste inte att skamvrån var ett pedagogiskt instrument vi använde längre. gav utbildning direkt..

(Det här är ju precis samma typ av situation som för oss. Helt problemfritt överallt utom på förskolan.)

 

[Milosari]

Skulle du kunna få till att tex din mamma eller hans farmor pratar med honom om skolan och om hur det är? Vad händer innan ett bråk, hur blir det sedan, vad gör fröken osv. Så ni har någonting konkret att gå på?

För när man frågar själv kanske man är lite stressad och kommer att säga hur barnet borde göra och tja det blir lite för involverat och hela historien kommer kanske inte fram.

(Vi gjorde så och det visade sig att (förskola) X leker själv (för pedagogerna har inte jobbat med att få in nya barn i gruppen) varpå X bygger ett torn och de andra barnen springer runt och välter det gång på gång och ett bråk eskalerar varpå Y smäller X varpå X smäller Y och är starkare varpå Y gråter och springer till fröken, varpå fröken gapar skäller och tar X i nackskinnet (eller annat barn vilket det nu hänt) och sätter i skamvrån att skämmas ensam eller med fler barn på rad och där fick de sitta -och tänka över sina synder. Vilket hetsade upp stämningen alltmer. Sedan säger de ju inte allt som försiggår heller, med andra barn..)

Nåja ett litet mail med -oj vi visste inte att skamvrån var ett pedagogiskt instrument vi använde längre. gav utbildning direkt..

(Det här är ju precis samma typ av situation som för oss. Helt problemfritt överallt utom på förskolan.)

Min mamma är tyvärr ingen höjdare i de här frågorna, hon kan inte alls hantera starka känslor. Vi har på riktigt hamnat i en situation där hon kastade sig över honom för att hålla för munnen. Då var han bara för glad... Men min älskade unge sa bara "oj, nu är mormor koko igen. Är det dags för paus från mormor nu mamma?". Ja det var det . Och pappa tycker att det är normalt att barn slåss så det är ju helt fel åt andra hållet. Men ska kolla med sonens pappa om han har tid någon dag, han går ju ändå hemma om dagarna.

Har haft en del mailkorrespondens med skolan och de har sagt att de ska stötta och peppa honom mer. Inväntar mötet på torsdag och ser vad det ger.

 

[Badger]

Min mamma är tyvärr ingen höjdare i de här frågorna, hon kan inte alls hantera starka känslor. Vi har på riktigt hamnat i en situation där hon kastade sig över honom för att hålla för munnen. Då var han bara för glad... Men min älskade unge sa bara "oj, nu är mormor koko igen. Är det dags för paus från mormor nu mamma?". Ja det var det . Och pappa tycker att det är normalt att barn slåss så det är ju helt fel åt andra hållet. Men ska kolla med sonens pappa om han har tid någon dag, han går ju ändå hemma om dagarna.

Har haft en del mailkorrespondens med skolan och de har sagt att de ska stötta och peppa honom mer. Inväntar mötet på torsdag och ser vad det ger.

Mm hoppas ni får det utrett! det är ju väldigt intressant att veta vad som händer precis innan, hur många som var inblandade och hur fröken reder ut bråk, om alls, eller om hon bara rycker ena barnet eller båda och straffar utan att de får tala ut om vem som gjorde vad. Barn har ju ofta en stark känsla för rättvisa och orättvisa. Och om det är så att vissa barn i klassen är elaka tex.. Vissa lärare tycker ju inte heller att ord skadar så svårt som de kan göra.

Din pappa kanske tycker det är normalt att barn slåss, men han kanske kan reda om det handlar om att slå först eller ge igen och för vad och hur många inblandade och är det alltid samma? Och rättvisan i hur straffet fördelas? och kanske kan vara en mer hm skamfri konversation?

 

[Enya]

Min mamma är tyvärr ingen höjdare i de här frågorna, hon kan inte alls hantera starka känslor. Vi har på riktigt hamnat i en situation där hon kastade sig över honom för att hålla för munnen. Då var han bara för glad... Men min älskade unge sa bara "oj, nu är mormor koko igen. Är det dags för paus från mormor nu mamma?". Ja det var det . Och pappa tycker att det är normalt att barn slåss så det är ju helt fel åt andra hållet. Men ska kolla med sonens pappa om han har tid någon dag, han går ju ändå hemma om dagarna.

Har haft en del mailkorrespondens med skolan och de har sagt att de ska stötta och peppa honom mer. Inväntar mötet på torsdag och ser vad det ger.

Jag är ledsen om jag ger svar som du inte vill ha, men jag hade bytt skola. Kan de inte ens ta tag i det på den nivån det är nu är ju frågan om de fixar det vidare fram?

 

[Milosari]

Jag är ledsen om jag ger svar som du inte vill ha, men jag hade bytt skola. Kan de inte ens ta tag i det på den nivån det är nu är ju frågan om de fixar det vidare fram?

Jag tror inte att andra skolor per automatik är bättre. Ett byte kommer i sig att innebära en påfrestning, och när han börjar står han där helt ensam utan att känna en kotte. På den här skolan känner han några barn sedan tidigare.

Han kommer få en ny lärare i ettan som kommer följa med några år. Är även hon dålig så blir det absolut ett byte. Frågan är bara till vad?

 

[Enya]

Jag tror inte att andra skolor per automatik är bättre. Ett byte kommer i sig att innebära en påfrestning, och när han börjar står han där helt ensam utan att känna en kotte. På den här skolan känner han några barn sedan tidigare.

Han kommer få en ny lärare i ettan som kommer följa med några år. Är även hon dålig så blir det absolut ett byte. Frågan är bara till vad?

Ja får han en ny lärare så är det helt klart värt att ge det en chans. Min personliga erfarenhet är att vissa skolor är dåliga på det här med det egna ansvaret som skolan har att få eleverna att dels känna sig trygga och dels motverka mobbning osv. Andra skolor tar genast tag i all form av kränkning, ger en massa stöd i undervisning, på raster osv när det finns sådana problem och har vettig och återkommande kontakt med elev och föräldrar.

Äldsta sonen har alltid varit lite utåtagerande, sällan slagits (i sexan på skoj med niorna så att personalen blev oroliga eftersom han var så liten och de så stora så det fick bromsas därav), men blivit mobbad, stört på lektionerna osv. I ettan hade han en lärare som några gånger i veckan och började "nu har han gjort..... vill du prata med honom igen?". Jag pratade med honom och han förstod och lovade förstås skärpning och allt.... Men det var så lätt för honom att härja omkring med den läraren, eleverna var inte snälla mot honom och hon själv var mesig så han brydde sig rakt av inte vad hon sa, ingen gjorde det i klassen. Efter en tid ringde hon och sa "i dag tog han min skrivbordsstol och rullade omkring på i klassrummet under lektionstid och vägrade lämnade den igen" och då brann jag av och fräste att det nog var dags för henne att sluta ringa mig och istället växla upp lite och säga åt honom kort och bestämt att sitta på sin plats, istället för mesa omkring med "vill du vara snäll och ..." (nej svarade han), han driver ju för fanken bara med dig, vem är det som är vuxen i rummet liksom. Hörde inte av henne mycket mer sedan. Vad jag förstod kom det en hjälplärare till klassen också så han kunde säga till både honom och de andra eleverna så det behövde liksom inte eskalera så väldigt hela tiden för någon av dem. Det behövdes verkligen någon vuxen som såg, inte bara vad han gjorde och hindrade det i tid, men också vad de andra gjorde, så att klassen blev mer harmonisk ihop.

 

[Milosari]

Lite uppdatering; pratat med BUP som menar att skolan ska göra en pedagogisk utredning och därefter skicka en remiss. Men det går trögt. Han har fått en ny fritidspedagog som pratar värdegrunder och tror att det ska göra någon skillnad . Men rektorn är involverad nu och hon känns vettig. Hoppas att hon fattar beslut om utredning! Hittills har de bara gjort någon sorts läshastighetstest, och tydligen läser han lika bra som en genomsnittlig 8:e klassare. Vilket förstås är bra och så, men det är ju inte hans styrkor som kommer vålla problem. Vi vill att de utreder var han är svag, så han får hjälp och inte skäll när han inte klarar det som de andra klarar.

Men fortsättning följer...

 

[MiaMia]

Lite uppdatering; pratat med BUP som menar att skolan ska göra en pedagogisk utredning och därefter skicka en remiss. Men det går trögt. Han har fått en ny fritidspedagog som pratar värdegrunder och tror att det ska göra någon skillnad . Men rektorn är involverad nu och hon känns vettig. Hoppas att hon fattar beslut om utredning! Hittills har de bara gjort någon sorts läshastighetstest, och tydligen läser han lika bra som en genomsnittlig 8:e klassare. Vilket förstås är bra och så, men det är ju inte hans styrkor som kommer vålla problem. Vi vill att de utreder var han är svag, så han får hjälp och inte skäll när han inte klarar det som de andra klarar.

Men fortsättning följer...

Vet inte alls om detta är relevant för dig. Men vill lägga in en påminnelse om att "prestera genomsnittligt" för en del elever kan vara lika med att underprestera i relation till sin förmåga, och då faktiskt vara ett tecken på problem även om "resultaten är normala". T.ex. för särbegåvade(-ish) barn som har svårigheter med fokus/uppmärksamhet eller exekutiva funktioner.

 

[Shettistanten]

Jag instämmer med TeamLundVer och MiaMia och tycker att du ska titta på den Facebook-sidan som nämdes av TeamLundVer och kontakta dem.

Vad säger sonen t.ex. om du frågar om det som de gör i skolan är intressant? Om han lär sig något? Hur leker/umgås han med äldre barn eller vuxna? Vad tycker han om läraren? Min egen son sa aldrig ett ont ord om sin lärare i förskoleklassen, hon var helt enkelt bäst för att hon var hans lärare, han var på något sätt loyal till henne. Flera år efteråt berättade han hur vansinnigt långtråkigt allting hade varit, hur hon inte hade tagit tag i elever som störde eller mobbade andra, hur meningslöst allting kändes och hur han bara väntadepå att ettan skulle börja.

Det är inte ovanligt att begåvade, frustrerade pojkar flippar ur i skolan (många tjejer drar sig tillbaka, anpassar sig och blir sedan deppiga...). De kan dessutom upplevas som "annorlunda" av de andra barnen och blir lätt offer för mobbning.

Att lärarna bara konstaterar att det blir bråk men inte verkar veta eller se hur dessa bråk uppstår känns märkligt. Det kan vara så att din son är mobbad när ingen ser. Eller att det är något (omedvetet) i hans beteende som retar de andra och att de sedan retar honom. Eller så att han inte uppfattar vissa signaler när det blir för mycket intryck (många barn/ljud/rörelser/känslor under rasten) vilket leder till missförstånd och bråk.

Jag håller tummarna och hoppas att ni får hjälp snart. Blir så arg och ledsen när jag tänker på alla barn som får vänta så länge!

 

[Milosari]

Vet inte alls om detta är relevant för dig. Men vill lägga in en påminnelse om att "prestera genomsnittligt" för en del elever kan vara lika med att underprestera i relation till sin förmåga, och då faktiskt vara ett tecken på problem även om "resultaten är normala". T.ex. för särbegåvade(-ish) barn som har svårigheter med fokus/uppmärksamhet eller exekutiva funktioner.

Ja pappan är lite inne på att han skulle vara särbegåvad men min känsla är nog mer åt ojämt begåvad. Han är nog inte bättre än andra på matte t ex, även om matten i lågstadiet är mer logisk för honom än den på förskolan och förskoleklass. Jag var också väldigt tidig med att läsa mycket och bra, och har nog hyfsat normalt iq. Men absolut att det finns med i bakhuvudet, han är inte vad jag uppfattar som typiskt ADHD.

 

[Milosari]

Jag instämmer med TeamLundVer och MiaMia och tycker att du ska titta på den Facebook-sidan som nämdes av TeamLundVer och kontakta dem.

Vad säger sonen t.ex. om du frågar om det som de gör i skolan är intressant? Om han lär sig något? Hur leker/umgås han med äldre barn eller vuxna? Vad tycker han om läraren? Min egen son sa aldrig ett ont ord om sin lärare i förskoleklassen, hon var helt enkelt bäst för att hon var hans lärare, han var på något sätt loyal till henne. Flera år efteråt berättade han hur vansinnigt långtråkigt allting hade varit, hur hon inte hade tagit tag i elever som störde eller mobbade andra, hur meningslöst allting kändes och hur han bara väntadepå att ettan skulle börja.

Det är inte ovanligt att begåvade, frustrerade pojkar flippar ur i skolan (många tjejer drar sig tillbaka, anpassar sig och blir sedan deppiga...). De kan dessutom upplevas som "annorlunda" av de andra barnen och blir lätt offer för mobbning.

Att lärarna bara konstaterar att det blir bråk men inte verkar veta eller se hur dessa bråk uppstår känns märkligt. Det kan vara så att din son är mobbad när ingen ser. Eller att det är något (omedvetet) i hans beteende som retar de andra och att de sedan retar honom. Eller så att han inte uppfattar vissa signaler när det blir för mycket intryck (många barn/ljud/rörelser/känslor under rasten) vilket leder till missförstånd och bråk.

Jag håller tummarna och hoppas att ni får hjälp snart. Blir så arg och ledsen när jag tänker på alla barn som får vänta så länge!

Nej han lär sig ingenting i skolan än så länge. Inte när det gäller ämneskunskaper i alla fall. Hans inlärning handlar om sociala färdigheter, och hur han ska agera på känslor och impulser. Han har blivit bättre på att säga till när det "bubblar i kroppen på ett dåligt sätt" och då får han gå iväg till ett eget rum. Han kan störas av synintryck (har fått en skärm så han inte ser de andra barnen) men inte alls av ljud.

Hans fröken är sträng men rättvis. Hon har förstått hur han blir när han är ledsen, och hur han vill bli tröstad. Jag upplever att problemet ligger på fritidspersonalen som trots utbildning verkar sakna kunskap om lågaffektivt bemötande och ffa att de tror att problemen beror på dålig uppfostran.

Det finns absolut barn som gillar att retas, han är ju ett tacksamt offer på den punkten eftersom han blir så himla arg. Men han är stor och stark, så får han tag i den som varit dum så kan det gå illa. Tyvärr har han också tagit på sig rollen som beskyddare, dvs om någon är dum mot hans kompisar så vill han hämnas å deras vägnar. Jag misstänker att vännerna utnyttjar detta och gömmer sig bakom honom (utifrån vad han har berättat) men kan ju inte veta helt säkert.

 

[Lingon]

Ja pappan är lite inne på att han skulle vara särbegåvad men min känsla är nog mer åt ojämt begåvad. Han är nog inte bättre än andra på matte t ex, även om matten i lågstadiet är mer logisk för honom än den på förskolan och förskoleklass. Jag var också väldigt tidig med att läsa mycket och bra, och har nog hyfsat normalt iq. Men absolut att det finns med i bakhuvudet, han är inte vad jag uppfattar som typiskt ADHD.

Man behöver inte vara "typiskt ADHD" för att ha det. Forskningen har varit rätt ensidig och fokuserat på de sätt som ADHD oftast yttrar sig hos de stökiga pojkar som passar in i bilden av en "typisk ADHD" och därför kan de andra sätten det också kan yttra sig på komma i skymundan.

 

[Milosari]

Uppdatering igen: Nu har skolan tagit fram en handlingsplan medan vi inväntar att den pedagogiska utredningen ska bli klar. Tydligen är det extra många barn som behöver utredas just nu så det tar lite tid. Handlingsplanen är kanske något tunn och det är mycket copy paste märker jag (de har skrivit att det är viktigt med bildstöd, men det är snarare textstöd han behöver). Men det är i alla fall något!

Vi jobbar vidare med fritids som inte förstår att det som är roligt för andra barn (lekar som hela havet stormar) är jättesvårt och energikrävande för mitt barn. De säger att han är duktig när han inte slåss, istället för att se det som att de själva har misslyckats med aktiviteten om det blir mycket konflikter.

Nu är det sommarlov och förhoppningsvis hinner han mogna lite innan start i årskurs 1.

 

[Milosari]

Uppdatering igen: Pedagogiska utredningen är klar, men skolan hävdar fortfarande att det är vi som föräldrar som ska begära utredning. En väg in hävdar i sin tur att det är skolan som ska ta initiativ... Men nu har vi i alla fall tid för ett orienterande samtal hos psykolog på BUP. Första screeningen visar inte någon typisk NPF, men något är det ju. Jag hoppas att en utredning kan visa var han har sina styrkor och svagheter så att vi kan sätta mer press på skolan att hjälpa honom.

Sommaren har varit bra, vi har varit i Thailand i 3 veckor och hälsat på släktingar till min bästa kompis. Min rare lille unge blev otroligt uppskattad av släktingarna, och om det är bemötandet, värmen eller något annat vet jag inte, men det sociala fungerade klockrent. Han följde gärna med helt främmande människor utan att vara särskilt blyg, och har kommunicerat så himla fint på engelska.

 

[Milosari]

Jag tror att det här kan bli bra ändå, läraren svarade snabbt att "När det gäller bedömningen så är den alltid förankrad i kunskaper och aldrig en enskild elevs förmågor, det vore direkt tjänstefel." Om jag ville fick jag också ringa så han kunde förklara hur han menade, för han kunde också se att det kunde tolkas som jag hade gjort . Men jag tänker att jag inväntar den första bedömningen så får vi gå vidare efter det. Det kommer vara samma lärare under hela grundskolan.

 

[Milosari]

Varit på första samtal på BUP nu och är SÅ otroligt nöjd med bemötandet! Vi träffade en jättetrevlig psykolog som fick bra kontakt med sonen. Efter 2 timmar var utfallet mycket sannolikt ADHD och han kommer snabbutredas inom ett par månader. Han kommer också genomgå någon sorts intelligenstest för att se om han är särbegåvad/överintelligent. Tror att detta kommer vara till stor hjälp för rätt sorts bemötande i skolan

 

[Milosari]

Nu när jag har googlat runt lite så är jag nyfiken på hur en utredning går till, särskilt om den kommer gå snabbt? Är det alltid så att det är många olika som intervjuas eller räcker det med familjen och individen? Vi kommer bli kontaktade inom 2 veckor när psykologen har diskuterat med sina kollegor om hur vi ska gå vidare. Såg någon video på attentions hemsida om att man kan träffa en kurator tillsammans med skolans viktigaste personal, och DET låter ju super! Är det vanligt? Är det något man kan kräva av både skola och vård?

Vidare undrar jag över om man alltid får grad av ADHD i diagnosen när den ställs relativt tidigt?

 

[Lingon]

Nu när jag har googlat runt lite så är jag nyfiken på hur en utredning går till, särskilt om den kommer gå snabbt? Är det alltid så att det är många olika som intervjuas eller räcker det med familjen och individen? Vi kommer bli kontaktade inom 2 veckor när psykologen har diskuterat med sina kollegor om hur vi ska gå vidare. Såg någon video på attentions hemsida om att man kan träffa en kurator tillsammans med skolans viktigaste personal, och DET låter ju super! Är det vanligt? Är det något man kan kräva av både skola och vård?

Vidare undrar jag över om man alltid får grad av ADHD i diagnosen när den ställs relativt tidigt?

När vi gjorde en utredning om ADHD så gjordes en utredning om både ADHD och Autism. Man verkar göra det även om man inte misstänker autism. Om jag minns rätt fick vi hem ungefär femtioelva frågor som vi föräldrar skulle svara på, skolan fick femtioelva frågor de skulle svara på och barnet fick hel massa frågor hon skulle svara på. Sen efter det så var vi föräldrar på möte med psykologen sen var barnet på enskilt samtal med psykologen. Minns inte om det var en eller två tillfällen. Vårt barn var i mellanstadieåldern då så de gör kanske annorlunda med yngre barn. Sen efter alla de mötena så kallades vi allihopa till ett möte där psykologen gick igenom resultatet på utredningen. Eftersom vårt barn fick en diagnos så bokade psykologen in ett möte med skolan (rektor, lärare, kurator osv) då psykologen gick igenom vad hon kommit fram till hur skolan kan anpassa och stötta barnet.

Frågorna vi svarade på i förväg var skattningsfrågor där man skulle svara hur bra ett påstående stämde.

Vår tog nog bara nån enstaka vecka från första mötet till mötet där vi fick resultatet. 2-3 veckor kanske?