mina vänner blir gravida..

Sv: mina vänner blir gravida..

Bra! :)
...och det är egentligen inte ens en inställning, utan det där med fysisk attraktion... ;)

Ja, jag kände att det kunde vara kul att se om jag med målmedveten träning kan få någon att bli fysiskt attraherad av mig för första gången i mitt nästan 40-åriga liv. :)
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Plättlätt säkert (för en del) - men jag vill inte resa ensam!! Punkt!

Jag har gått ut på krogen ensam flera gånger, men har inte lust med det heller mera.
Jag vill ha trevligt sällskap då jag reser eller går på krogen. Är det fel?



Det handlar inte bara om att resa ensam utan även huvudtemat för tråden, finna glädje och lycka i ett liv utan partner och barn ;)


Ja, det är mer lätt för vissa än för andra att ta kontroll över sitt liv och vilja, inget mer sagt med det. Jag poängterade bara att det är fullt möjligt, för vissa.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Det handlar inte bara om att resa ensam utan även huvudtemat för tråden, finna glädje och lycka i ett liv utan partner och barn ;)


Ja, det är mer lätt för vissa än för andra att ta kontroll över sitt liv och vilja, inget mer sagt med det. Jag poängterade bara att det är fullt möjligt, för vissa.

Notera att alla inte vill samma samma saker! Alla uppskattar inte samma saker! Alla värderar inte samma saker!

...och det där med glädje och lycka i ett liv utan partner - ibland är det lycka ibland är det pest och pina. Inget konstigt med det heller! Antar att TS är i en pest och pina-period just nu. ...eller kanske det bara var en sån dag då hon skapade tråden.

Jag förstår henne så vansinnigt väl!! Förstår precis exakt vad hon menar!
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Finns det någon som inte har varit olyckligt kär? Det är en risk man måste ta om man vill träffa någon.


Jag tror nästan till och med att kärlek smittar ;) Att man liksom sänder ut någon omedveten signal som bidrar till att trigga den andre. Att det händer något i mötet (behöver ej vara Irl)

Nja, jag ska finna honom attraktiv och han mig.

Jag attraheras inte av korpulenta män, även om jag inte själv är pinnsmal.
Gillar humor, men inte clowner. Gillar social kompetens. för att nämna några grejer
Attraktiv är en del sen ska det funka även i längden. Tycker inte att jag är kräsen av mig men det kanske är just precis det jag är O_o.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Jag har också varit singel länge nu, och förstår längtan efter en relation. Jag trivs med mitt liv i övrigt (eller kanske inte just nu p.g.a olika omständigheter så som nyligen flyttat och är lite isolerad), men kan ibland känna en längtan efter att få dela min vardag med någon.

Jag har tidigare varit enormt kräsen, men numera tycker jag inte att jag är det. Däremot har jag en enorm förmåga att mina relationer med män slutar i vänskap. Eventuellt kan vi ligga med varandra, men det landar just i bara vänskap. Jag blir lite frustrerad över det, men det är ju inget jag kan påverka. Det krävs ju att två personer utvecklar någorlunda liknande känslor för varandra.

Jag vet inte exakt vad jag letar efter utseendemässigt. Det är inte så noga, men jag vill träffa någon som jag känner att jag får ett intellektuellt utbyte med, som jag kan diskutera allt och inget med och som har lite charm. Den senaste tiden har jag träffat allt från skoteråkande lastbilschaufförer till raggare i skinnväst och nån "kostymnisse" däremellan. Dvs jag är rätt öppen av mig som person och gillar personer med glimten i ögat och har humor som matchar min, resten bryr jag mig inte om :D
 
Sv: mina vänner blir gravida..

..och det där med glädje och lycka i ett liv utan partner - ibland är det lycka ibland är det pest och pina. Inget konstigt med det heller! Antar att TS är i en pest och pina-period just nu. ...eller kanske det bara var en sån dag då hon skapade tråden.

Jag förstår henne så vansinnigt väl!! Förstår precis exakt vad hon menar!

Det är väl du och jag då, Tott, som känner så här.
jag har ändå trott att det hela skulle ge med sig om jag bara fortsätter att träffa folk, hitta på saker, utbildar mig, reser.. men ja, jag ville skriva av mig. Nu ska jag luffsa vidare och fortsätta hoppas och inte gräva ner mig allt för långt..!
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Det är väl du och jag då, Tott, som känner så här.
jag har ändå trott att det hela skulle ge med sig om jag bara fortsätter att träffa folk, hitta på saker, utbildar mig, reser.. men ja, jag ville skriva av mig. Nu ska jag luffsa vidare och fortsätta hoppas och inte gräva ner mig allt för långt..!

...och jag kan inte tro att det över huvudtaget är fel att känna så. Jag är inne i en bra period nu, men jag känner så otroligt väl igen det du (och någon annan här) beskriver.
Kommer ihåg för ett (ganska långt) tag sedan då jag tyckte att alla byggde, fixade, reste och planerade för framtiden ...och där satt jag :crazy:

Visst kan man göra saker ensam också. Jag köpte t.ex ett hus, men jag skulle aldrig någonsin skaffa barn på egen hand. ...och nu har tåget gått. Barnlöshet ser jag i dagens läge som barnFRIhet, men det finns annat - kärlek (det viktigaste i livet, typ) som jag saknar. ...även om det ser lovande ut på den fronten också just nu.

Gräv ner dig om det känns så, men bli inte kvar i din grop!!;)
...och ät rosenrot! ...och D-vitamin vintertid!

Heja heja!
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Vänta tills ni har varit singlar i 40 år, då kan det kännas lite trist och ensamt ibland. ;) Fast de senaste månaderna har jag faktiskt återfått hoppet och jag är nu övertygad om att jag inte kommer att vara singel så länge till. :)
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Ingen har sagt att man inte får vara ledsen. Det får man vara. Men startar man trådar på buke om det så lär det komma tips om hur man kan ta sig ur det.

Det är ju inte så att vara ofrivilligt singel är ert unika problem som endast hanteras med ältande.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Att det är många som varit singlar och som nu inte är det. Att det finns saker som man kan göra för att förändra situationen, bortsett från att älta att man är singel

För mig handlade det om att begripa att jag faktiskt hade ett värde och kunde kräva respekt . Det förändrade mitt liv totalt och hur folk behandlade mig. Visst har jag varit olyckligt kär nån gång sen dess, men det går inte ens att jämföra - så stor skillnad är det.

Fortsätter man göra samma sak som man alltid gjort så får man bara mer av samma.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Fast man måste få älta. Också. Och ibland har man perioder när allt suger och man bara vill klaga och sen helt plötsligt kommer en period när man är aspepp och allt känns jättekul. Det är helt normalt och måste liksom vara OK.

Att komma med förslag och vara trevlig är en sak men att flåshurtigt förklara att såhär ska man göra, det är nåt annat (tycker jag i alla fall). Och om det varit jag som haft en sån där kväll när allt bara känns tråkigt och ensamt så hade det inte hjälpt alls om nån sagt att jag borde göra nåt åt mitt trista liv istället för att älta.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Håller helt med dig Niphredil och det gäller inte bara i det här sammanhanget. Det är sällan det hjälper någon att komma med flåshurtiga förslag på hur de borde göra.

T.ex. på den tiden då jag var väldigt överviktig så fick jag ofta höra "goda" råd om vad jag borde göra för att gå ner i vikt. Annars så pekande de på någon som hade gått ner mycket i vikt och sa att om han kan göra det så borde du också kunna göra det på samma sätt. Inget av detta hjälpte, det var först när jag hittade min egen motivation till att ta tag i mitt problem som det löste sig.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

*Halvt kl* Jag tänker så här (observera jag tänker inte alla måste tänka):
Kärleksrelationer är flyktiga - de flesta människor stannar inte med samma person hela sitt liv. Det blir därför knepigt om jag hänger upp mitt liv och min lycka på att finna en person som skall på något sätt bidra med denna lycka och fylla "mitt livs mål". Istället om nu en sådan person råkar snubbla förbi så får den bli ett trivsamt komplement till mitt liv. Min "kärleksbas" är i stället min familj och mina vänner samt mina husdjur (som för närvarande är min närmaste relation).

Nu har jag ingen som helst intention att någonsin gifta mig eller skaffa några barn. Förvisso om det ramlade några barn på mig på något sätt skulle jag givetvis älska dem mer än något annat. Men det är inget jag saknar eller vill uppnå.

Men visst kan jag sakna närhet ibland, sex, att bli åtrådd och åtrå osv. Åh, andra sidan saknar jag inte allt det andra med relationer :yuck:, så...

Men jag har haft en lång relation vilket gör att jag lite punkterat den "rosa bubblan" och kanske ser på det där med relationer med krassa ögon. Nu har min period av att stå på plattformen när alla andra klev på gifta-sig-och-bäbisfödar-tåget passerat och jag har många vänner som också valt en livsstil som inte innebär tvåsamhet och barn det underlättar ;). Efter ett tag så ebbar det ut, nackdelen med att ha vänner eller familj som som har småbarn är att de tenderar att umgås med andra som har småbarn eftersom barnen då kan aktivera varandra och de har ungefär samma intresse (lekparken).

Det jag kan störa mig på med att vara ensamlevande är att man hamnar lite i ett utanförskap. Det är som att man är en udda hela tiden när man umgås med par/familjer. Det är synd att den normen inte har raderats ännu, men det kommer väll snart.
 
Senast ändrad:
Sv: mina vänner blir gravida..

Till ts

Det är skönt att gnälla av sig ibland och få stöd från människor i samma eller liknande situationer, det ger energi att gå vidare. Att vara bitter är okej en stund men inte för alltid. :)

Jag har dock märkt att ändrar jag ingenting i mitt liv så förändras ingenting, flera av er har säkert läst trådar som jag skapat om några fd vänner som gjorde mitt liv till ett helvete. Jag valde tillslut att bryta helt med dem och fick ta otroligt mycket skit för det men nu idag mår jag bättre och på vänfronten kunde det vara bättre men jag jobbar på det genom att vara med i föreningar, gå på gymmet och ta kontakt med trevligt folk när jag stöter på dem i andra sammanhang. Jag jobbar även med att bryta mönstret iom att jag vet att det är en viss typ av människor som jag mår dåligt av och ska undvika så försöker jag verkligen göra det, även när vänner och bekanta säger att den här och den här personen är så trevlig (jo så är det säkert men jag kommer inte att fungera ihop med den personen). Jag tänker på vad jag mår bra av.

När det gäller t.ex. jobbsökandet har jag också haft det väldigt svårt och även det var en anledning till att jag sökte mig till en förening som har ett nätverk där jag bor, jag läste även extra kurser och engagerade mig i rekryteringsträffar, mässor osv och nu sitter jag här med ett jobb jag börjar på måndag :) Jag säger inte att alla måste göra som jag men jag tror verkligen på att om ingenting görs kommer ingenting att förändras.

Samma sak med motionen och min kropp, ett långt tag var jag verkligen inte nöjd på det området heller och min kropp sa ifrån på flera sätt att detta fungerade inte. Jag började gå på gymmet och träna olika aktiviteter och hittade tillslut några som passade mig och rent fysiskt mår jag verkligen mycket bättre.

Sedan tycker jag inte att man ska tänka att allting är kört när det gäller att hitta partners när man är över 30, många kommer att separera och skaffa sig nya efter det att småbarnstiden är över (eller under den tiden). Sedan finns det som flera har sagt andra alternativ till barn om man hunnit bli för gammal, adoption är ett sätt ett annat sätt är att vara stödfamilj till barn, vet de som ser sina stödbarn som sina egna. :)

Dock inser jag att det inte är problemet, ni vill ha någon att dela livet med och det är inte så bara, jag skulle dock fundera över vad kan jag ändra i mitt liv för att träffa fler män/kvinnor? Kontaktannonser är ett sätt, finns det vänner som har trevliga singelvänner? Hur är det med föreningslivet? Kan jag gå extrakurser på kvällarna/helger osv? Kan jag ex gå på någon eller några aktiviteter där ena könet är överrepresenterat?
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
2 368
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 619
Senast: monster1
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 254
Senast: gullviva
·
Kropp & Själ Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Eller ens vad jag vill ha sagt. Jag har alltid haft en känsla av att jag inte...
2
Svar
28
· Visningar
3 154
Senast: Seaside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp