mina vänner blir gravida..

Sv: mina vänner blir gravida..

Ja för en del är det nog rätt kört då man inte är mottaglig nog. Sen ska man orka oxå vara på massa olika evenemang och visa sitt bästa jag. Tidskrävande och kräver även att man har råd. Och följa upp sin träff. Tar mkt energi och risken att man skulle bli kär.

Jag har en kompis som råkade ragga upp en kille genom att spy på honom ;) Det var nog inte riktigt hur hon hade planerat det hela... Många lyckas faktiskt få riktigt bra partners trots att de varken är snygga eller ett under av social kompetens. (jag till exempel:D)

Men visst löper man risk att bli kär och sårad. Det är nog omöjligt att inte utsätta sig för den risken. Det gäller alla relationer. Men det är ett pris jag är villig att betala. Vad skulle alternativet vara?
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Men det är ju inte enkelt. En partner kan man inte köpa och dessutom ska han vara ledig och man ska finna rätt tycke för varandra. Dessutom ska man träffa denna på nått sätt. Sen ska man orka vara social och se ok ut -inbjudande. Inte alls så enkelt. Tydligen många som är ofrivilligt ensamma.

Personen svarade utifrån mitt inlägg om hus och barn. Som visst går att ordna utan tvåsamhet.
Inte gällande att skaffa en partner.

Jag tror dock att en partner är lättare att få om man inte ser partnern som en förutsättning för de två andra målen.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

:bow:

Alltså grejen med att vara två är också att man kan göra saker, dela upplevelser etc. Såklart kan man fara på jorden-runt-resor själv men för mig skulle det kännas mycket roligare att dela det med någon. Och man kan göra det med vänner, men som jag uppfattade det har TS mest vänner som har familjer och då brukar det bli lite svårare. En partner finns där på ett annat sätt än kompisar.
 
Senast ändrad:
Sv: mina vänner blir gravida..

En person i min närhet har med gott resultat hittar ressällskap (och sedemera vänner via resesiter. Det finns många sätt att bredda sin vänbas så att det inte enbart består av kärnfamiljer med villa, volvo, vovve och fredagsmys.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

En person i min närhet har med gott resultat hittar ressällskap (och sedemera vänner via resesiter. Det finns många sätt att bredda sin vänbas så att det inte enbart består av kärnfamiljer med villa, volvo, vovve och fredagsmys.

Men alla är inte sugna på att resa med okända människor.

Då jag känner mig ressugen och nämner det för mina vänner, så är det många som säger "jamen åk ensam! Det är många som gör det!" Jo, men inte jag!! Jag tillbringar alldeles tillräckligt med tid för mig själv redan och upplever alldeles tillräckligt med saker med mig själv (vackra skogspromenader t.ex) så att åka bort och betala för att vara ensam - absolut nej tack! Jag vill dela sådana upplevelser med någon jag gillar!
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Leta efter en kompis att resa med då? Skulle ni dessutom bli kära i varandra så blir det bara en bonus.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

EN PERSON JA! Bara för att något funkar för vissa kan man inte se det som en universallösning för alla. Men det var ett bra förslag du kommer med.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Jag förstår det, helt och fullt. Samtidigt så kan det vara så att man kan träffa någon på andra sätt än man tror. Till exempel när man reser, eller som escodobe föreslår - när man kikar efter resesällskap.

Jag träffade min pojkvän när jag inte alls var ute efter att träffa någon, jag var bara social. Genom Couchsurfing mötte jag upp turister som kom till Stockholm som ville träffa locals att upptäcka staden med. Jag gjorde det mest som övning (har haft problem med social oro) och som tidsfördriv (jobbade deltid och många av mina vänner var hemmasittande sambomysare). En av dem jag stämde träff med tyckte om att fota och gå på museum. Jag föreslog Fotografiska och vi bestämde oss för att ses och det visade sig att vi båda två blev överförtjusta i varandra från första stund.

När jag var singel så siktade jag in mig helt och fullt på att ordna en tillvaro som gjorde mig lycklig, att ha ett liv som jag kände passade mig väl. Sedan såg jag till att vara social och utåtriktad och inte tacka nej till möjligheter att träffa nya människor. Inte för att jag var så mån om att träffa någon, men för att jag ville vara så lycklig jag bara kunde liksom, inte sitta och vänta på att leva tills jag träffade någon. Singelskapet var inte en så stor grej, jag hade ett liv jag var väldigt nöjd med och dejtade och hade kul.

Jag förstår dock att det kan vara svårare att motivera sig om man är lite äldre, eller om man varit singel (i vad som känns som) lite längre tid.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Å andra sidan bygger väl hela idén med att träffa en partner att man blir kär i hen. Om det stora problemet med förhållanden är själva känslorna, ser jag inte någon riktig lösning på problemet, faktiskt.

Om båda blir kära så visst men jobbigt om det bara är en som är det.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Personen svarade utifrån mitt inlägg om hus och barn. Som visst går att ordna utan tvåsamhet.
Inte gällande att skaffa en partner.

Jag tror dock att en partner är lättare att få om man inte ser partnern som en förutsättning för de två andra målen.
Hus kan man ju bo i själv. Det är det ju många som gör. Kostnadsfråga bara. Men barn är ju lite större beslut än att flytta till ett hus. Trist att skaffa barn utan att iaf försökt hålla sams med fadern så det inte blir att barnet växer upp helt utan en.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Det går att ordna med spermiedonation. Det känner jag folk som gjort, de har inte velat ge upp sin dröm om barn bara för att de inte haft en partner.
En av två önskningar uppfylla har varit bättre än att inte ha någon uppfylld.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Jovisst går det! Men det blir nog svårare när man är själv. Mer planering bakom (oftast). Större buffert osv. Barnet skulle säkert få det väldigt bra med bara en förälder. Men det är ju ändå mer naturligt att leva som ett par och den vägen skaffa barn om man nu vill ha barn.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Om båda blir kära så visst men jobbigt om det bara är en som är det.

Finns det någon som inte har varit olyckligt kär? Det är en risk man måste ta om man vill träffa någon.


Jag tror nästan till och med att kärlek smittar ;) Att man liksom sänder ut någon omedveten signal som bidrar till att trigga den andre. Att det händer något i mötet (behöver ej vara Irl)
 
Sv: mina vänner blir gravida..

*knapplån*

Om man känner det som en stor RISK att man blir kär, då kommer man ju liksom aldrig ur situationen. Som vuxen måste jag säga att jag inte blir hals över huvud kär längre, inte på det sättet. Jag kan bli vansinnigt betuttad, jag kan bli förälskad, men blixtkär utan någon som helst repsons från andra parten - nej.

På den tiden jag dejtade, när jag var singel, hade jag också ett stort mått självbevarelsedrift som gjorde att jag inte exponerade mig totalt. Varken vad gällde känslor eller situationer. Jag bestämde mig helt enkelt för att på allvar försöka ta reda på personen som jag eventuellt skulle lära känna. Med nätdejting blir det ju gärna så att man i början träffar den personen som dejten VILL att man ska träffa. Man (även jag) framställer sig i så fördelaktig dager som möjligt, vilket ju inte är särskilt lyckat för att på allvar se hur man fungerar ihop.

Det kanske är därför man i vuxen ålder inte helt sällan träffar folk genom jobbet? På ett otvunget sätt får man reda på vem personen är och hur denne funkar i vardagen, utan några baktankar om att det är ett romantiskt intresse. Rätt vad det är en dag känns det ovanligt trevligt att se just Kalle över morgonfikan, och sedan är det rätt vad det är väldigt viktigt att se just Kalle över morgonfikan.

Också jag är övertygad om vikten av att våga exponera sig för andra människor, både som social träning för att våga visa den jag verkligen är. Men också för att det är större chans att träffa någon på allvar intressant om man träffar 100 människor, hellre än 10 nya människor.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Finns det någon som inte har varit olyckligt kär? Det är en risk man måste ta om man vill träffa någon.


Jag tror nästan till och med att kärlek smittar ;) Att man liksom sänder ut någon omedveten signal som bidrar till att trigga den andre. Att det händer något i mötet (behöver ej vara Irl)

Jag tror inte att jag varit det. Någonsinn. Det skrämmer mig om jag skulle bli kär. Folk som varit det har blivit helt knäppa då och det ända de tänker på är sin kärlek :crazy:.

Edit: fast en del kanske aldrig kan bli kära och jag kanske är en sån?
 
Senast ändrad:
Sv: mina vänner blir gravida..

Men det är ju inte enkelt. En partner kan man inte köpa och dessutom ska han vara ledig och man ska finna rätt tycke för varandra. Dessutom ska man träffa denna på nått sätt. Sen ska man orka vara social och se ok ut -inbjudande. Inte alls så enkelt. Tydligen många som är ofrivilligt ensamma.



Du läste nog inte vad jag svarade på.


Tott ifrågasatte escos uppmuntran att flytta fokus, se till att hitta glädje och trygghet i singeltillvaron istället för att sukta efter något som är svårpåverkat dvs påverka det som går att påverka för att känna sig nöjd/lycklig i tillvaron.

Tott menade att det inte alls var så enkelt när man väl sitter där i skiten.


Jag menade att det är exakt så enkelt, för vissa av oss.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Men alla är inte sugna på att resa med okända människor.

Det är precis vad det handlar om, att öppna dörrarna man helst ser stängda. Påverka sin grundinställning, bryta sina konventioner, tänka om, utvecklas - av ren självbevarelsedrift.
 
Sv: mina vänner blir gravida..

Det är precis vad det handlar om, att öppna dörrarna man helst ser stängda. Påverka sin grundinställning, bryta sina konventioner, tänka om, utvecklas - av ren självbevarelsedrift.

Plättlätt säkert (för en del) - men jag vill inte resa ensam!! Punkt!

Jag har gått ut på krogen ensam flera gånger, men har inte lust med det heller mera.
Jag vill ha trevligt sällskap då jag reser eller går på krogen. Är det fel?
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
2 368
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 619
Senast: monster1
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 254
Senast: gullviva
·
Kropp & Själ Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Eller ens vad jag vill ha sagt. Jag har alltid haft en känsla av att jag inte...
2
Svar
28
· Visningar
3 154
Senast: Seaside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hjälp!
  • ”Hund” 2005-2010
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp