mina vänner blir gravida..

[Gabbi]

Sv: mina vänner blir gravida..

Nja, snarare att escodobe har gjort det man SKA göra. Vi andra är loosers...

Men sluta. Escodobe som ALDRIG någonsin är elak eller skriver för att trycka till någon utan som utmärker sig genom att vara klarsynt och trevlig jämt, är det henne ni hackar på för att hon inte låter er gräva ner er i självömkan? Fy.

 

[em-pirre]

Sv: mina vänner blir gravida..

Men sluta. Escodobe som ALDRIG någonsin är elak eller skriver för att trycka till någon utan som utmärker sig genom att vara klarsynt och trevlig jämt, är det henne ni hackar på för att hon inte låter er gräva ner er i självömkan? Fy.

Precis. Och visst, man måste få klaga, älta och vara ledsen. Men då man får råd och tips måste man försöka ta dem till sig och hänga av sig offerkoftan.

 

[tott]

Sv: mina vänner blir gravida..

för att hon inte låter er gräva ner er i självömkan?

Vem gräver ner sig i självömkan? Inte jag, och tydligen inte ts heller. Vi lever vanliga upp-och-ner-liv, och öppnar oss ibland här på bukefalos.

 

[em-pirre]

Sv: mina vänner blir gravida..

Fast det är ju så det tolkas då man får tips och ändå säger "det går inte, jag vill inte, det passar inte mig, jag kan inte, det är så svårt" o.s.v. trots att man frågat hur man ska gå tillväga/hur andra har träffat sin partner.

Rent generellt alltså, pekar inte på just dig här.

 

[tott]

Sv: mina vänner blir gravida..

Fast det är ju så det tolkas då man får tips och ändå säger "det går inte, jag vill inte, det passar inte mig, jag kan inte, det är så svårt" o.s.v. trots att man frågat hur man ska gå tillväga/hur andra har träffat sin partner.

Rent generellt alltså, pekar inte på just dig här.

Alla är inte stöpta i samma form. Alla råd funkar inte på alla. ...och det är väl en j_vla tur det!

 

[rutans]

Sv: mina vänner blir gravida..

Men visst kan jag sakna närhet ibland, sex, att bli åtrådd och åtrå osv. Åh, andra sidan saknar jag inte allt det andra med relationer , så...

Men jag har haft en lång relation vilket gör att jag lite punkterat den "rosa bubblan" och kanske ser på det där med relationer med krassa ögon. Nu har min period av att stå på plattformen när alla andra klev på gifta-sig-och-bäbisfödar-tåget passerat och jag har många vänner som också valt en livsstil som inte innebär tvåsamhet och barn det underlättar . Efter ett tag så ebbar det ut, nackdelen med att ha vänner eller familj som som har småbarn är att de tenderar att umgås med andra som har småbarn eftersom barnen då kan aktivera varandra och de har ungefär samma intresse (lekparken).

Det jag kan störa mig på med att vara ensamlevande är att man hamnar lite i ett utanförskap. Det är som att man är en udda hela tiden när man umgås med par/familjer. Det är synd att den normen inte har raderats ännu, men det kommer väll snart.

Fast jag kan inte hålla med om att orsak till att man blir "udda" enbart beror på att man bryter normen och det ses annorlunda. Jag anser snarare att det beror på praktiska ting. Precis som du skrev så är det ju vanligt att småbarnsföräldrar umgås med just sådana för att det är praktiskt och bra även för barnen. Sedan är det ju vissa saker man bara gör inom familjen och sedan är det arbeten, aktiviteter för barn, familjen blir bortbjuden etc. Tiden räcker inte till för många att lägga den till det kontaktbehov den som lever ensam har. Den familjen kanske tidsmässigt har möjlighet att träffa hen två gånger på en månad och det är ju inte särskilt mycket för hen som lever själv.

Är det inte det som är själva nyckelproblemet? Hen lever själv, kanske har mängder med vänner och bekanta, men de själva inte har tid och ork att träffas så ofta. Så även om hen har möjlighet att umgås med många olika vänner och bekanta i stor utsträckning så blir det inte den där djupa relationen som nog saknas. Någon att faktiskt kunna vara "ensam" ihop med, typ den ena sitter vid tvn och den andre kanske vid datorn, men att man bara vet någon är i närheten.

 

[kentaurinnan]

Sv: mina vänner blir gravida..

Det är många som svarat dig och jag har inte läst alla svar, men en tanke som slår mig är att det är lätt att se allt det positiva med andras liv och det negativa i sitt eget.

Jag är också gravid, precis som dina vänner, och vi ska ha barn om några veckor. Vi har kämpat i många år för att bli gravida och jag har känt samma utanförskap som du pratar om just för att vi inte kunnat bli gravida medan alla våra vänner "kört om" oss med både ett och två barn.

Det som slagit mig under de åren som vi haft det så är att det är väldigt lätt att tänka att man skulle ha det så mycket bättre om man hade det där som de har. Om jag bara kunde bli gravid. Om jag bara kunde få barn. Men samtidigt så har vi haft ett mycket bättre liv på många plan än vad vissa av mina vänner har. Vi har det gott ställt, ett fint hus som vi renoverar, bra relationer med både familj och vänner och vi tycker mycket om varandra. På alla bitar jag nämnt har jag vänner som har brister/saknar helt, med skillnaden att de då har det jag inte har: barn.

Vad vill jag säga med det här? Jo, att jag förstår dig. Jag känner igen känslan att bli lite blind på vad man inte har, att börja misströsta och känna att ens eget liv inte är något värt utan det. Jag förstår att du vill ha det dina vänner har. Men det jag också vill säga är att det är nog viktigt att titta inåt och börja se fördelarna med sitt eget liv och jämföra med vad dina vänner inte kan göra. Även om jag är gravid nu och såklart är glad över det så kan jag ibland få lite panik över allt som vi lämnar, alla möjligheter jag haft hittills i mitt liv som kommer tas ifrån mig.

Livet är bra konstigt ibland, aldrig är man riktigt nöjd

 

[monster1]

Sv: mina vänner blir gravida..

Nej det jag menar är att man ÄR en udda, man kommer inte i ett par. Därför får man hela tiden dela hotellrum, sitta vid ett bord med folk man inte känner, man förväntas anpassa sig efter familjer och par hela tiden. Det är liksom en norm som man inte kommer runt på något sätt. Jag och en kompis har diskuterat att vara varandras +1 vid olika tillfällen för att slippa det där.

Inte att man inte hinner träffas hela tiden, jag hinner inte träffas jämt ändå (jag har häst ).