Matvägrande 3åring

[Cambrie]

Nej, det är säkert inget problem för dig, även om jag kan tycka det låter lite trist att behöva utpressa andra till att äta, men det är såklart olika hur man upplever sånt som vuxen. Men för honom kan det bli problem. Det var väl mer det jag tänkte på, vad lär man barnet om mat och hunger?

Varför skulle jag belöna honom med godis om han inte äter? Gör du det? För det har jag aldrig sett en annan förälder som gör. Han får göra vad han vill, men man äter när maten är lagad, äter man inte maten kan man inte be om godis fem minuter senare heller.. Svårare är det inte och man behöver inte skriva att det blir till en maktkamp, för så är det inte. Däremot som sagt, ja, vi sitter ner, och han äter oftast också. Hellre det än att vara vaken flera timmar per natt för att han är hungrig. Som sagt, han åt inte på flera dagar när vi bodde utomlands, ibland inte på veckor (förutom godis ibland då och lite chips om vi åt ute). Han blev tunn, han blev grinig, han sov riktigt dåligt. Nä. Jag känner honom. Bättre än dig. Han äter efter ett tags tjafs, inte bara lite utan hela portionen. För att han är hungrig. Och jag anser barn behöver äta för att ha energi.

 

[Badger]

Varför skulle jag belöna honom med godis om han inte äter? Gör du det? För det har jag aldrig sett en annan förälder som gör. Han får göra vad han vill, men man äter när maten är lagad, äter man inte maten kan man inte be om godis fem minuter senare heller.. Svårare är det inte och man behöver inte skriva att det blir till en maktkamp, för så är det inte. Däremot som sagt, ja, vi sitter ner, och han äter oftast också. Hellre det än att vara vaken flera timmar per natt för att han är hungrig. Som sagt, han åt inte på flera dagar när vi bodde utomlands, ibland inte på veckor (förutom godis ibland då och lite chips om vi åt ute). Han blev tunn, han blev grinig, han sov riktigt dåligt. Nä. Jag känner honom. Bättre än dig. Han äter efter ett tags tjafs, inte bara lite utan hela portionen. För att han är hungrig. Och jag anser barn behöver äta för att ha energi.

Det är väl ingen som säger att du ska belöna honom med godis för att han inte äter.

 

[Cambrie]

Det är väl ingen som säger att du ska belöna honom med godis för att han inte äter.

Fast det var ju det jag skrev i början och blev påhoppad för? Att hos oss kommer man inte och ber om en smörgås med sylt på eller godis fem minuter efter det har stått mat på bordet. Hos oss äter man maten, ofta, eftersom pojken är i en ickeäta period igen, har vi då, precis som många andra i tråden, diskuterat möjligheterna till godis och ipad före maten. Detta är inget han får om han inte äter och det tar ett tag för honom att äta men sedan äter han hela portionen... Anser man det som tvång, ja då är det ju uppenarligen fler som har samma system. Man får inte godis eller ipad här om man inte ätit.

 

[Badger]

Fast det var ju det jag skrev i början och blev påhoppad för? Att hos oss kommer man inte och ber om en smörgås med sylt på eller godis fem minuter efter det har stått mat på bordet. Hos oss äter man maten, ofta, eftersom pojken är i en ickeäta period igen, har vi då, precis som många andra i tråden, diskuterat möjligheterna till godis och ipad före maten. Detta är inget han får om han inte äter och det tar ett tag för honom att äta men sedan äter han hela portionen... Anser man det som tvång, ja då är det ju uppenarligen fler som har samma system. Man får inte godis eller ipad här om man inte ätit.

Tjaa, får lägga in det längre svar jag tog bort.

Hos oss kommer man inte heller och ber om en smörgås med sylt på eller godis fem minuter efter maten. (Möjligheten står inte ens på listan, det har aldrig ens hänt.) Det finns fortfarande inget krav på att man äter maten. (inte ett krav, en fråga -är du inte hungrig, har du i alla fall smakat. Å andra sidan händer det extremt sällan att han äter så lite att man skulle vara det minsta orolig. Äter han potatismoset och lämnar laxen men har smakat på den så är det helt! ok. En annan gång äter han laxen och lämnar moset. Broccolin går praktiskt taget alltid åt. Någon gång äter han minimalt men vi vet att han åt mycket på dagis.)

Godis dyker upp på lördagseftermiddagar oavsett om man ätit eller inte. (Om barnet påminner oss, vi påminner oftast inte om lördagsgodis.)

Efterrätt kan dyka upp ibland, oftast inte diskuterad innan maten. Efterrätten kan dyka upp i form av en frukt om barnet ätit dåligt och definitivt behöver äta någonting. Efterrätten kan också försvinna utan att någon visste att den fanns påtänkt om han inte åt och vi inte vill att glass ska vara det enda han äter idag.

Ibland om vi inte tänker efter kan han ha vetat att det blir efterrätt och då blir det lätt så att vi säger att det tyvärr inte kan ätas efterrätt om man inte ätit någonting av maten. Men vi försöker verkligen undvika det eftersom mat äter man för att man är hungrig och det är gott att äta. Onödigt att banka in att mat är någonting äckligt man måste plåga i sig för att få socker och lekar.

Eller som jag läste i någon bok (och man iofs får lära sig i marknadsföring också) om du får belöning för att göra en sak är det rimligen någonting man inte vill göra tänker hjärnan ibland. (det kan bli så extremt att höjd lön på fel sätt kan leda till minskad arbetstillfredställelse i något slags weird vridning av psyket. Experimentsituation på ngt universitet. (jag gör det här för att jag älskar att göra det kontra jag gör det här för att jag får hög lön.))

Men som jag skrev tidigare, om barnet redan vet att maten är vidrig så är det säkert jättebra att locka med godis och spel för att det inte ska bli undernärt.

Jag försöker bara styra undan från det. Samtidigt så vet man att barn gillar olika mycket att äta. Hörde om någon känd kock med väldigt bra metoder som ansträngt sig mycket med matsituationen fick ändå tre barn som åt gladeligen allt och ett som vägrade äta och var jättekräset. Så inga principer fungerar egentligen på barn, försöker bara undvika att själv vara orsaken till matproblem så långt som möjligt.

(Nu har jag skrivit för mycket igen)

 

[Mirre]

Här kan man inte heller komma och be om macka, fika osv direkt efter maten.
Man äter när maten står på bordet, väljer man då att inte äta så får man vänta tills nästa måltid. Däremot måste man inte äta upp allt, huvudsaken man äter någonting.
Idag blev det kyckling och pasta, mini åt pastan men inte kycklingen. Men då har han alla fall fått i sig lite. Han åt en macka i morse också.

 

[Cambrie]

Tjaa, får lägga in det längre svar jag tog bort.

Hos oss kommer man inte heller och ber om en smörgås med sylt på eller godis fem minuter efter maten. (Möjligheten står inte ens på listan, det har aldrig ens hänt.) Det finns fortfarande inget krav på att man äter maten. (inte ett krav, en fråga -är du inte hungrig, har du i alla fall smakat. Å andra sidan händer det extremt sällan att han äter så lite att man skulle vara det minsta orolig. Äter han potatismoset och lämnar laxen men har smakat på den så är det helt! ok. En annan gång äter han laxen och lämnar moset. Broccolin går praktiskt taget alltid åt.)

Godis dyker upp på lördagseftermiddagar oavsett om man ätit eller inte. (Om barnet påminner oss, vi påminner oftast inte om lördagsgodis.)

Efterrätt kan dyka upp ibland, oftast inte diskuterad innan maten. Efterrätten kan dyka upp i form av en frukt om barnet ätit dåligt och definitivt behöver äta någonting. Efterrätten kan också försvinna utan att någon visste att den fanns påtänkt om han inte åt och vi inte vill att glass ska vara det enda han äter idag.

Ibland om vi inte tänker efter kan han ha vetat att det blir efterrätt och då blir det lätt så att vi säger att det tyvärr inte kan ätas efterrätt om man inte ätit någonting av maten. Men vi försöker verkligen undvika det eftersom mat äter man för att man är hungrig och det är gott att äta. Onödigt att banka in att mat är någonting äckligt man måste plåga i sig för att få socker och lekar.

Eller som jag läste i någon bok (och man iofs får lära sig i marknadsföring också) om du får belöning för att göra en sak är det rimligen någonting man inte vill göra tänker hjärnan ibland. (det kan bli så extremt att höjd lön på fel sätt kan leda till minskad arbetstillfredställelse i något slags weird vridning av psyket. Experimentsituation på ngt universitet. (jag gör det här för att jag älskar att göra det kontra jag gör det här för att jag får hög lön.))

Men som jag skrev tidigare, om barnet redan vet att maten är vidrig så är det säkert jättebra att locka med godis och spel för att det inte ska bli undernärt.

Jag försöker bara styra undan från det. Samtidigt så vet man att barn gillar olika mycket att äta. Hörde om någon känd kock med väldigt bra metoder som ansträngt sig mycket med matsituationen fick ändå tre barn som åt gladeligen allt och ett som vägrade äta och var jättekräset. Så inga principer fungerar egentligen på barn, försöker bara undvika att själv vara orsaken till matproblem så långt som möjligt.

(Nu har jag skrivit för mycket igen)

Håller med i allt. Jag vill att barnen ska äta när det är mat, speciellt på helgerna. När han hade sin första matvägran period bodde vi ju utomlands och hade inte tillgång till mat på dagiset, som sagt, där kunde det gå dagar utan att han åt någonting, då blev det ju så att för att få i honom någonting så fick han glass och godis och det blev en ond cirkel men bättre än ingen energi alls ansåg vi då.

Ts frågade ju hur andra gör och många svarar att man inte ska göra så stor grej av det, för min delanser jag att pojken nu mer är snart fyra år och jag tycker att då ska man kunna kräva av de att de faktiskt både smakar och äter när de är hungriga. Jag har svårt att se att en människa kan gå en hel dag utan att vara hungrig och sedan bli erbjuden köttbullar etc som jag vet att personen tycker om och vägra för att hen inte är hungrig - energi behöver alla människor och barn gör av med mycket, åtminstone mina. Jag känner som sagt min son och äter han inte riktigt vaknar han på natten, håller sig vaken flera timmar vare sig han skulle få något eller inte och det är verkligen inte hållbart i längden (att få en frukt eller macka innan han går och lägger sig är inget alternativ i vårt fall, han vägrar den också).

För OSS fungerar det om vi sitter ner vid matbordet tills dess att han slutar att tramsa, för han själv har aldrig ro att sitta ner egentligen och då trotsar han istället med att han ska hålla på med leksaker, titta på tv, spela spel.. Och det kan ta lång tid att få honom att fokusera på maten och krävs också att vi tar ifrån honom leksaker, ipads etc som han tycker är roligare än maten och säger att det blir lek EFTER maten, och när han väl förstår det, så lugnar han ner sig och börjar äta och då smakar han inte bara, då äter han alltid upp maten (sedan kan han plocka bort grönsaker och så, det är helt okej för mig) sedan om andra ser det som att jag tvingar min stackars son att äta, ja, då är det upp till dem....

Som sagt, rent generellt tror jag man känner sina barn ganska bra och vet varför de matvägrar eller har andra beteenden och personligen anser jag att man faktiskt kan kräva att en tre-fyraåring sitter ner och äter mat när maten serveras.

Här är det för övrigt inget tvång heller egentligen att äta upp maten, men smaka gör man och man kan inte komma efteråt och säga att man är hungrig. Sonen äter dock upp när han väl börjat äta...

 

[Melisen]

Sambons dotter är 4 och det har alltid varit problem kring maten. Jag hävdar att det är kopplat till föräldrarna för tjejen äter i stort sett allt men det har blivit en maktkamp som är omöjlig för en vuxen att vinna. Hos mamman består måltiderna av gråt och ångest från både barn och vuxna och krav på att äta, vilket hon ändå inte gör.

Vi har valt att hantera det så att vi lägger upp en portion som vi anser att hon behöver äta för att få i sig det hon behöver. Om hon väljer att inte äta eller inte äta upp allt så ställer vi in tallriken i kylen och så får hon säga till när hon vill äta upp. Innan maten är slut får hon inte äta något annat (inte heller frukt eller grönsaker vilket hon annars gärna äter sig mätt på). Det här förutsätter ju såklart att man lagar mat barnet tycker om. För oss har detta tagit bort allt bråk kring mat, tror det har hänt en gång att hon inte valt att äta upp innan läggdags och för pappan är matsituationen inte ångestladdad längre (vilket jag tror på sikt är den största vinsten då flickans inställning till mat blir mer avslappnad efterhand som pappan utstrålar lugn).

Det är ingen lätt sak att ställa krav (vilket jag anser att man ibland måste när det gäller såna här saker) utan att hamna i nån form av kamp!

Hos oss sitter också alla med vid bordet oavsett om man väljer att äta eller inte

 

[Kattennizze]

Jag skulle aldrig i helvetet tvinga mina barn att äta upp allt på tallriken eller att de måste äta ett visst klockslag. Jag tycker det är ett övergrepp på barn även om det låter väldigt dramatiskt. Våra munnar och det som vi vill stoppa i oss handlar så mkt om värdighet, integritet, respekt för sitt människovärde. Mina barn behöver aldrig smaka på någonting om det inte vill. Det gör inte jag heller, så varför skulle jag tvinga dem? Jag äter själv när jag blir hungrig, är jag inte hungrig, äter jag inte. Samma sak gäller för mina barn. Det handlar inte alls om att man bara ska äta det man tycker om, t ex i vårt hushåll, ketchup, utan om att man som barn och även vuxen iofs, måste få smaka sig fram. Det jag gör att begränsa ketchupintaget, dvs de får hälla upp själva men bara en viss mängd.
Alltså, om vi äter middag tillsammans vid femtiden, och barnen inte vill ha och går därifrån, och sen vill ha en kvällsmackan vid sjudraget, jahapp vad är problemet liksom? Vad lär jag mina barn om jag tvångshåller dem vid köksbordet vid middagen och mutar dem med t ex dataspel om de äter fast de kanske inte ens är hungriga? Inte mycket, anser jag, mer än kanske att jag visar min föräldramakt i dess sämsta form. Anser jag.

 

[Kattennizze]

Sambons dotter är 4 och det har alltid varit problem kring maten. Jag hävdar att det är kopplat till föräldrarna för tjejen äter i stort sett allt men det har blivit en maktkamp som är omöjlig för en vuxen att vinna. Hos mamman består måltiderna av gråt och ångest från både barn och vuxna och krav på att äta, vilket hon ändå inte gör.

Vi har valt att hantera det så att vi lägger upp en portion som vi anser att hon behöver äta för att få i sig det hon behöver. Om hon väljer att inte äta eller inte äta upp allt så ställer vi in tallriken i kylen och så får hon säga till när hon vill äta upp. Innan maten är slut får hon inte äta något annat (inte heller frukt eller grönsaker vilket hon annars gärna äter sig mätt på). Det här förutsätter ju såklart att man lagar mat barnet tycker om. För oss har detta tagit bort allt bråk kring mat, tror det har hänt en gång att hon inte valt att äta upp innan läggdags och för pappan är matsituationen inte ångestladdad längre (vilket jag tror på sikt är den största vinsten då flickans inställning till mat blir mer avslappnad efterhand som pappan utstrålar lugn).

Det är ingen lätt sak att ställa krav (vilket jag anser att man ibland måste när det gäller såna här saker) utan att hamna i nån form av kamp!

Hos oss sitter också alla med vid bordet oavsett om man väljer att äta eller inte

Jag hoppas du gör likadant med din egen tallrik och inte äter nåt innan du ätit upp allt.

 

[Kattennizze]

Ja, det är jättesvårt att inte hamna i maktkamper med sina barn, jag tycker att varje maktkamp jag hamnar i är helt värdelös, det gäller alla mina relationer med både barn och vuxna. Jag skulle så gärna vilja slippa dem helt och hållet men har inte lyckats klura ut hur jag ska bära mig åt.

 

[Kattennizze]

Förresten, jag vill nog inte slippa dem helt och hållet, de som rör mig själv och min egen integritet de vill jag behålla eftersom mina egna gränser runt mig själv är synnerligen viktiga för mig och för alla individer naturligtvis.

 

[Melisen]

Jag hoppas du gör likadant med din egen tallrik och inte äter nåt innan du ätit upp allt.

Ja vi äter alltid riktig mat framför godis osv. Jag skulle heller aldrig kunna tvinga i ett barn mat men det funkar enligt mig inte heller att ett barn äter frukt, glass etc framför att få i sig näring från bra mat.

 

[skiesabove]

Nu är ju mitt barn inte ens fött ännu, men jag ser det som något positivt om barnen äter sig mätta på frukt och grönsaker.

 

[Cambrie]

Jag håller med här... Och tvinga och tvingar... Barn behöver energi, så enkelt är det... Som sagt, för oss fungerar det att kräva att man sitter ner. Oftast äter ju barnet efter ett tag (och som sagt, när det kommit till ro med att äta så äter de faktiskt upp hela portionen - på eget bevåg) och i alla fall jag ser det som bra att barn äter sin mat, för det behövs.

Sedan ni "som aldrig i helvete skulle tvinga ert barn att sitta still under maten" utan det kan springa lite som det vill, hur tror ni det går till på förskolan??? Jag har jobbat på 22 olika förskolor nu som timvikarie i tre kommuner, på ALLA förskolor kräver man att barnen sitter ner tillsammans vid maten och inte springer omkring, och även om man inte tycker om maten så ska man smaka på den, vilket so far alla barn på alla de förskolor jag har jobbat på har gjort, mer eller mindre i alla fall. Att gå från bordet innan alla i bordet är klara existerar inte någonstans där jag har varit (utöver toabesök) att leka med leksaker under maten kommer inte på frågan... Hemma har man ju ofta ett plus, att man kan laga mat man vet att barnet gillar, men menar ni verkligen att ett barn inte går att ställa de kraven på hemma när det fungerar alldeles utmärkt på förskolan? Eller är ni bara så lata att ni låter förskolan ta det uppfostringsansvaret? För det tycker JAG är fel och jag tycker nog att man ska kunna kräva att en fyra-fem åring sitter med vid bordet. Tro mig, det funkar i förskolan.

Hur fungerar det med eventuell medicin? Får barnet göra lite som det vill med det också?

Som sagt, ingen som svarat här har svarat att de sitter med skeden och kör ner i halsen på barnet, däremot finns det de som kräver att barnet sitter med vid bordet, som kräver att barnet smakar och som plockar bort leksaker etc. Funkar det så att barnet faktiskt äter ser jag inte varföra man ska hacka på det föräldrarna.

 

[Mim]

Hos oss äter man det som står på bordet och äter när andra äter.
Skulle aldrig acceptera att behöva dalta kring en så vardaglig sak som mat. Men så har vi varit konsekventa sen barnen varit små.
Känner stress när vi är borta på middag eller har barnfamiljer här och det ska daltas, hotas och sen ges det upp och barnet två minuter efter det är undandukat ber om och får en macka.

Lite roligt är det ändå att hästmänniskor som i stallet är principfasta och konsekventa så lätt förvirrar matsituationer med tvåbeningar.

 

[Tora]

Jag håller med här... Och tvinga och tvingar... Barn behöver energi, så enkelt är det... Som sagt, för oss fungerar det att kräva att man sitter ner. Oftast äter ju barnet efter ett tag (och som sagt, när det kommit till ro med att äta så äter de faktiskt upp hela portionen - på eget bevåg) och i alla fall jag ser det som bra att barn äter sin mat, för det behövs.

Sedan ni "som aldrig i helvete skulle tvinga ert barn att sitta still under maten" utan det kan springa lite som det vill, hur tror ni det går till på förskolan??? Jag har jobbat på 22 olika förskolor nu som timvikarie i tre kommuner, på ALLA förskolor kräver man att barnen sitter ner tillsammans vid maten och inte springer omkring, och även om man inte tycker om maten så ska man smaka på den, vilket so far alla barn på alla de förskolor jag har jobbat på har gjort, mer eller mindre i alla fall. Att gå från bordet innan alla i bordet är klara existerar inte någonstans där jag har varit (utöver toabesök) att leka med leksaker under maten kommer inte på frågan... Hemma har man ju ofta ett plus, att man kan laga mat man vet att barnet gillar, men menar ni verkligen att ett barn inte går att ställa de kraven på hemma när det fungerar alldeles utmärkt på förskolan? Eller är ni bara så lata att ni låter förskolan ta det uppfostringsansvaret? För det tycker JAG är fel och jag tycker nog att man ska kunna kräva att en fyra-fem åring sitter med vid bordet. Tro mig, det funkar i förskolan.

Hur fungerar det med eventuell medicin? Får barnet göra lite som det vill med det också?

Som sagt, ingen som svarat här har svarat att de sitter med skeden och kör ner i halsen på barnet, däremot finns det de som kräver att barnet sitter med vid bordet, som kräver att barnet smakar och som plockar bort leksaker etc. Funkar det så att barnet faktiskt äter ser jag inte varföra man ska hacka på det föräldrarna.

Svaren är faktiskt väldigt enkla och det förvånar mig mycket att du som jobbar med barn inte kan dom.

Man kan inte stå på sig om allt med barnen. Man väljer det som verkligen är viktigt och försöker se genom fingrarna på det som man tycker inte är lika viktigt. Annars hade man haft konflikter jämt med sina barn.

Att ta sin medecin tycker nog de flesta är mycket viktigt. Likaså att ha bilbälte i bilen och att borsta tänderna brukar stå högt upp på listan. Dessa saker gör man. De är inte förhandlingsbara.

Att sitta kvar vid bordet tills alla ätit upp eller att äta fast man inte vill är inte viktigt för mig. Jag tror bara att det skapar onödiga krig i nutiden och problem i framtiden.

Vissa 5-åringar har inga problem att sitta still medan det för vissa är ett oöverstigligt problem. Varför bråka i onödan om något som ger sig med tiden ändå.

På min förskola behöver man inte sitta kvar tills alla har ätit upp. Men man får inte heller störa de som äter. Så då går man med någon av pedagogerna till ett annat rum och gör något väldigt stillsamt gärna något som är en aning tråkigt. Som tvättar penslarna tex.

Man behöver inte heller äta om man inte vill även om det är bra om man smakar i alla fall. Det finns alltid flera saker att välja mellan och de flesta barn brukar alltid hitta något att äta. Tex de som inte vill ha soppa äter en smörgås.

Sen att vissa saker fungerar på förskola men inte hemma är inte ett dugg konstigt. Barnen har förhoppningsvis en helt annan relation till sina pedagoger än vad de har till sina föräldrar.

Barn skall ifrågasätta, utmana och "trotsa" sina föräldrar. Känner man sig som barn älskad så vågar man utmana relationen. Och det skall man också göra.

Vad som snarare gör mig orolig är de barn som alltid lyder och hela tiden försöker behaga sina föräldrar. Det är inte sunt.

 

[Cambrie]

Svaren är faktiskt väldigt enkla och det förvånar mig mycket att du som jobbar med barn inte kan dom.

Man kan inte stå på sig om allt med barnen. Man väljer det som verkligen är viktigt och försöker se genom fingrarna på det som man tycker inte är lika viktigt. Annars hade man haft konflikter jämt med sina barn.

Att ta sin medecin tycker nog de flesta är mycket viktigt. Likaså att ha bilbälte i bilen och att borsta tänderna brukar stå högt upp på listan. Dessa saker gör man. De är inte förhandlingsbara.

Att sitta kvar vid bordet tills alla ätit upp eller att äta fast man inte vill är inte viktigt för mig. Jag tror bara att det skapar onödiga krig i nutiden och problem i framtiden.

Vissa 5-åringar har inga problem att sitta still medan det för vissa är ett oöverstigligt problem. Varför bråka i onödan om något som ger sig med tiden ändå.

På min förskola behöver man inte sitta kvar tills alla har ätit upp. Men man får inte heller störa de som äter. Så då går man med någon av pedagogerna till ett annat rum och gör något väldigt stillsamt gärna något som är en aning tråkigt. Som tvättar penslarna tex.

Man behöver inte heller äta om man inte vill även om det är bra om man smakar i alla fall. Det finns alltid flera saker att välja mellan och de flesta barn brukar alltid hitta något att äta. Tex de som inte vill ha soppa äter en smörgås.

Sen att vissa saker fungerar på förskola men inte hemma är inte ett dugg konstigt. Barnen har förhoppningsvis en helt annan relation till sina pedagoger än vad de har till sina föräldrar.

Barn skall ifrågasätta, utmana och "trotsa" sina föräldrar. Känner man sig som barn älskad så vågar man utmana relationen. Och det skall man också göra.

Vad som snarare gör mig orolig är de barn som alltid lyder och hela tiden försöker behaga sina föräldrar. Det är inte sunt.

Det är inte viktigt för DIG nej, och du gör precis som du vill - men varför klaga på de föräldrar som faktiskt anser att det är en bra grej att sitta ihop - och där det faktiskt fungerar bra för att få barnen att äta att det skulle vara en dålig grej? Äter barnen upp maten eller om så bara smakar är det väl bra eller? Du kanske inte anser att det är viktigt för ett barn att äta, för mig som har ett barn som tidigare inte ätit på veckor, anser JAG att det är viktigt att det äter. Annars kommer det behövas medicin...

Som sagt, jag har aldrig varit på en förskola där man inte sitter ihop tills alla i det bord man sitter i är klara med sin mat. Och jag tycker det är bra. Det är en normal grej man ska kunna kräva av en människa. Bra att kunna för barnet bland annat om man ska gå ut och äta någongång (vi som är utomlands relativt ofta äter ofta på restaurang, då krävs det att barnet sitter hyfsat still) jag förstår inte att man ser det som något dåligt.

 

[Kattennizze]

Jag håller med här... Och tvinga och tvingar... Barn behöver energi, så enkelt är det... Som sagt, för oss fungerar det att kräva att man sitter ner. Oftast äter ju barnet efter ett tag (och som sagt, när det kommit till ro med att äta så äter de faktiskt upp hela portionen - på eget bevåg) och i alla fall jag ser det som bra att barn äter sin mat, för det behövs.

Sedan ni "som aldrig i helvete skulle tvinga ert barn att sitta still under maten" utan det kan springa lite som det vill, hur tror ni det går till på förskolan??? Jag har jobbat på 22 olika förskolor nu som timvikarie i tre kommuner, på ALLA förskolor kräver man att barnen sitter ner tillsammans vid maten och inte springer omkring, och även om man inte tycker om maten så ska man smaka på den, vilket so far alla barn på alla de förskolor jag har jobbat på har gjort, mer eller mindre i alla fall. Att gå från bordet innan alla i bordet är klara existerar inte någonstans där jag har varit (utöver toabesök) att leka med leksaker under maten kommer inte på frågan... Hemma har man ju ofta ett plus, att man kan laga mat man vet att barnet gillar, men menar ni verkligen att ett barn inte går att ställa de kraven på hemma när det fungerar alldeles utmärkt på förskolan? Eller är ni bara så lata att ni låter förskolan ta det uppfostringsansvaret? För det tycker JAG är fel och jag tycker nog att man ska kunna kräva att en fyra-fem åring sitter med vid bordet. Tro mig, det funkar i förskolan.

Hur fungerar det med eventuell medicin? Får barnet göra lite som det vill med det också?

Som sagt, ingen som svarat här har svarat att de sitter med skeden och kör ner i halsen på barnet, däremot finns det de som kräver att barnet sitter med vid bordet, som kräver att barnet smakar och som plockar bort leksaker etc. Funkar det så att barnet faktiskt äter ser jag inte varföra man ska hacka på det föräldrarna.

Ja du, det visar väl bara vilken syn man har på barn på dessa förskolor som en främmande varelse som ska tvingas till än det ena, än det andra. Det är ju smidigt förstås i stora barngrupper. Helst ska väl alla barn stå uppsträckta som i familjen von trapp så personalen hinner med i dessa alldeles för stora barngrupper. Nu raljerar jag givetvis, men Tora uttrycker det väldigt väl och mycket mer nyanserat än vad jag gör. På mina barns förra förskola spände man fast de barn som inte kunde sitta stilla, vi påtalade att det inte är okej och sen bytte vi förskola. Mina barn äter medicin dagligen, det är ej förhandlingsbart, liksom tandborsningen.

 

[Tora]

Det är inte viktigt för DIG nej, och du gör precis som du vill - men varför klaga på de föräldrar som faktiskt anser att det är en bra grej att sitta ihop - och där det faktiskt fungerar bra för att få barnen att äta att det skulle vara en dålig grej? Äter barnen upp maten eller om så bara smakar är det väl bra eller? Du kanske inte anser att det är viktigt för ett barn att äta, för mig som har ett barn som tidigare inte ätit på veckor, anser JAG att det är viktigt att det äter. Annars kommer det behövas medicin...

Som sagt, jag har aldrig varit på en förskola där man inte sitter ihop tills alla i det bord man sitter i är klara med sin mat. Och jag tycker det är bra. Det är en normal grej man ska kunna kräva av en människa. Bra att kunna för barnet bland annat om man ska gå ut och äta någongång (vi som är utomlands relativt ofta äter ofta på restaurang, då krävs det att barnet sitter hyfsat still) jag förstår inte att man ser det som något dåligt.

Jag har inte klagat på någon. Jag har bara förklarat hur jag gör.

Kräva av en människa. En vuxen människa ja. Vissa barn kan sitta stilla andra inte.

På många ställen utomlands får barnet en örfil om den inte sitter stilla. Det är inget jag vill göra.

Jag är ytterst tacksam att min förskola inte gör någon stor grej av ätandet.
Min äldsta är en av de barnen som har extremt mycket spring i benen.

Mellanpojken äter då och då väldigt dåligt. Tvingar man honom då så slutar han äta allt.

Den yngsta pojken gör inget större väsen av sig.

 

[Kattennizze]

Ja vi äter alltid riktig mat framför godis osv. Jag skulle heller aldrig kunna tvinga i ett barn mat men det funkar enligt mig inte heller att ett barn äter frukt, glass etc framför att få i sig näring från bra mat.

Men mina barn skulle aldrig få glass i stället för mat? Varför då? Det är ju bara osunt. Däremot får de mer än gärna en macka i stället för mat de inte gillar en stund efter middagen. Varför inte?