Matvägrande 3åring

[turbofling]

Precis, barn svällter kanske inte men min dotter blir iaf inte rolig att umgas med om hon inte ätit tillräkligt. Vi försöker att alltid ha ngt pa bordet som alla tycker om sa det finns ngt att äta för alla även om alla inte äter allt som star framme (det gör sällan jag).

 

[Mabuse]

3åringen här hemma vägrar äta om det är något annat än mackor eller makaroner och köttbullar.
Är det minsta grönsak i maten så äter han inte. Just nu vägrar han för att han inte fick chokladkalendern före maten. Vad gör man? Det börjar bli rätt tröttsamt och jag kan inte anpassa maten efter en i familjen hela tiden.

Vi har nog haft som regel att man äter det man vill äta av det som bjuds. Godis innan maten har vi förhandlat om i så fall: först mat, sen godis. Vill man inte äta nånting av det som bjuds är det också ok.

Är man så arg att man inte vill äta är det ok, man måste inte äta - men det är ju väldigt praktiskt att göra det förståss. Vi gör barnvänlig mat ett par gånger i veckan kanske, de andra dagarna får man äta det som är.

 

[Dalatjej]

Här är en som sitter i samma båt... Sonen på snart 4 krånglar med maten mest hela tiden. På dagis äter han utan problem så i vårt fall är jag ganska säker på att det handlar om trots. Jag har inga bra råd, det känns som vi har provat det mesta utan framgång.

 

[Mirre]

Här är en som sitter i samma båt... Sonen på snart 4 krånglar med maten mest hela tiden. På dagis äter han utan problem så i vårt fall är jag ganska säker på att det handlar om trots. Jag har inga bra råd, det känns som vi har provat det mesta utan framgång.

Samma här.
Idag bjöds det på potatis och stekt strömming hos föräldrarna, stora sonen slängde sig över maten i princip (han älskar fisk) men mini vägrade ens smaka på fisken. Till slut fick jag honom att äta lite potatis och lukta på fisken alla fall.

De fick lördagsgodis kvar igår,så sade att de fick ta det när vi kom hem, men att vi skulle äta mat först.

Gjorde lite minijulbord nu ikväll, det fanns flera alternativ som han ändå brukar äta. Han tog en macka som han sedan bara lekte med.

Försökte få honom att äta en frukt istället då, men han skulle inte äta något annat än godis. Men det funkar ju inte att vägra äta bara för att man hellre vill ha godis.

Han vägrar ens smaka på saker, vet inte hur man ska få honom att försöka. Det är ju tur att alla fall ett av barnen äter, så man inte gör maten helt i onödan. ( nej det görs inte i onödan självklart, men just nu känns det lite hopplöst)

 

[Amha]

Sådär med facit i handen kanske du till nästa gång ska låta bli att nämna godis/fika och ställa fram det om alla ätit något. Annars så känner jag lite att man får låta det ta sin tid. Min tös är förvisso bara 1.5 men gillar hon inte det som serveras försöker jag se till att hon får nåt hon gillar. Ibland har vi gjort för stark mat t.ex men för att få annat tycker jag att hon i alla fall ska smaka lite. Dock finns i regel alltid någon del hon äter så det är ytterst sällan.

 

[Cambrie]

Även vi förhandlar om godis - efter maten. Vår pojk (fyra i februari) äter inte heller, om han slipper. Det gör han inte. Ofta äter han efter att vi fått tjafsat en timme och lockat med ipad efter maten och så. Det brukar fungera. Sedan ger vi inte heller något att dricka (ofta vill han dricka men inte äta) förrän han ätit några tuggor. I hans fall är det trots, för hemma kan han få för sig att vägra äta köttbullar som han älskar, men på förskolan äter han allt. Det växer nog ur. Hoppas jag.

 

[Mabuse]

Även vi förhandlar om godis - efter maten. Vår pojk (fyra i februari) äter inte heller, om han slipper. Det gör han inte. Ofta äter han efter att vi fått tjafsat en timme och lockat med ipad efter maten och så. Det brukar fungera. Sedan ger vi inte heller något att dricka (ofta vill han dricka men inte äta) förrän han ätit några tuggor. I hans fall är det trots, för hemma kan han få för sig att vägra äta köttbullar som han älskar, men på förskolan äter han allt. Det växer nog ur. Hoppas jag.

Om det blivit en sån maktkamp med maten, kan han inte bara få slippa äta om han inte vill? Det måste ju bli otroligt jobbiga och spända matsituationer för honom, att veta att man måste äta till varje pris, oavsett om man vill eller inte, och att man i värsta fall kan bli tvungen att sitta en timme vid bordet? Jag skulle tycka det var otroligt jobbigt, och jag är vuxen...

Äter han på förskolan kan han väl få slippa hemma, om han inte vill? Och istället göra som så att nu och då erbjuds det mat hemma, då kan man äta om man vill och är hungrig. Eller inte, om man inte vill. Så är det väl för oss vuxna, eller vem tvingar dig att äta, oavsett vad du själv vill? Klart det är trots, vem som helst som inte är helt kuvad skulle väl opponera sig mot ett sånt tvång?

 

[Cambrie]

Om det blivit en sån maktkamp med maten, kan han inte bara få slippa äta om han inte vill? Det måste ju bli otroligt jobbiga och spända matsituationer för honom, att veta att man måste äta till varje pris, oavsett om man vill eller inte, och att man i värsta fall kan bli tvungen att sitta en timme vid bordet? Jag skulle tycka det var otroligt jobbigt, och jag är vuxen...

Äter han på förskolan kan han väl få slippa hemma, om han inte vill? Och istället göra som så att nu och då erbjuds det mat hemma, då kan man äta om man vill och är hungrig. Eller inte, om man inte vill. Så är det väl för oss vuxna, eller vem tvingar dig att äta, oavsett vad du själv vill? Klart det är trots, vem som helst som inte är helt kuvad skulle väl opponera sig mot ett sånt tvång?

Nej, hemma hos oss äter man när det finns mat på bordet. I alla fall mina barn sover oerhört dåligt om de inte äter. Ser faktiskt inget konstigt i att ha fasta matrutiner.

 

[Mabuse]

Nej, hemma hos oss äter man när det finns mat på bordet. I alla fall mina barn sover oerhört dåligt om de inte äter. Ser faktiskt inget konstigt i att ha fasta matrutiner.

Så det är samma tvång för er alla, alla måste äta vare sig de vill eller inte, även om man inte har lust eller inte är hungrig?

Det låter väldigt stelbent, varför utsätter ni er själva för det? I min värld är det jättekonstigt att ha såna tvångsregler i en familj kring mat. Vi lever ju dessutom i ett samhälle där övervikt är ett växande problem, så i min värld är det väl jättebra om man redan från det man är liten är van vid att äta när man är hungrig, inte äta av tvång varje gång någon dukar fram mat.

Är man så hungrig att man inte kan sova kan man väl få en morot, banan eller macka innan man går och lägger sig? Vill man inte ha det heller, så var man väl uppenbart inte så hungrig.

 

[Cambrie]

Så det är samma tvång för er alla, alla måste äta vare sig de vill eller inte, även om man inte har lust eller inte är hungrig?

Det låter väldigt stelbent, varför utsätter ni er själva för det? I min värld är det jättekonstigt att ha såna tvångsregler i en familj kring mat. Vi lever ju dessutom i ett samhälle där övervikt är ett växande problem, så i min värld är det väl jättebra om man redan från det man är liten är van vid att äta när man är hungrig, inte äta av tvång varje gång någon dukar fram mat.

Är man så hungrig att man inte kan sova kan man väl få en morot, banan eller macka innan man går och lägger sig? Vill man inte ha det heller, så var man väl uppenbart inte så hungrig.

I din värld, ja, i min värld är det helt normalt att man äter när det finns mat på bordet. Man kommer inte fem minuter efteråt och säger att man vill ha en macka eller godis och säga att man är hungrig. Sedan får barnen ofta lättare mat på vardagarna (a la gröt eller mackor) när de gått på förskolan. På helgerna däremot äter de lagad mat. Pojken somnar oftast oavsett om han ätit eller inte. Men han blir ruskigt grinig när han inte ätit, han vaknar också mitt i natten och är vaken i flera timmar när han inte har ätit vilket även är fruktansvärt påfrestande för mig eftersom jag har jobb att sköta (och nej, eftersom man måste vara övertydlig här, vi har provat att ge honom mat på natten också, han somnar inte om när han väl vaknat på natten, mat är en förutsättning för att han ska sova hyfsat).

Jag tänker inte försvara mig här att jag vill att mina barn ska äta när det finns mat på bordet. Det är för mig självklart.

 

[Cambrie]

Sedan är det inte helt sant att barn inte svälter sig själva - även om det inte är vanligt kan det gå så långt som till näringsdropp om det vill sig illa. Har en bekant vars barn (dock yngre, två år då och idag diagnosierad med lätt autism så det kanske hade något med det att göra, vad vet jag) vägrade äta, hon gick till bvc som sa att "han äter när han blir hungrig, barn svälter sig inte", det gick så långt att de fick lägga in honom. När vi bodde utomlands hade sonen sin första icke-ät period, han blev dessvärre tunn som en sticka. Sedan började han äta igen och sedan flyttade vi hem, men hade det fortsatt hade vi säkert också behövt få medicinsk hjälp. För då åt han ingenting, på flera dagar, oavsett vad och när som serverades.

 

[Mabuse]

Sedan är det inte helt sant att barn inte svälter sig själva - även om det inte är vanligt kan det gå så långt som till näringsdropp om det vill sig illa. Har en bekant vars barn (dock yngre, två år då och idag diagnosierad med lätt autism så det kanske hade något med det att göra, vad vet jag) vägrade äta, hon gick till bvc som sa att "han äter när han blir hungrig, barn svälter sig inte", det gick så långt att de fick lägga in honom. När vi bodde utomlands hade sonen sin första icke-ät period, han blev dessvärre tunn som en sticka. Sedan började han äta igen och sedan flyttade vi hem, men hade det fortsatt hade vi säkert också behövt få medicinsk hjälp. För då åt han ingenting, på flera dagar, oavsett vad och när som serverades.

Autism har väldigt mycket med saken att göra, en del av problembilden är att man då ofta saknar hungerkänslor, och då funkar det naturligtvis inte att låta barnet välja fritt själv. Men om ens barn nu inte har något neuropsykiatriskt funktionshinder, utan är som folk är mest, så är det mycket troligare (rent statistiskt) att de i vuxen ålder kommer få brottas med att hålla vikten och inte lägga på sig några kilo för mycket, än att de drabbas av kronisk undervikt för att de inte tvingats äta tillräckligt ofta som barn.

Ingen begär att du ska försvara dig, däremot blev jag väldigt nyfiken på om du kunde förklara, just eftersom du uppenbarligen upplever något som självklart som för mig låter väldigt främmande och konstigt.

 

[Raderad medlem 19815]

Autism har väldigt mycket med saken att göra, en del av problembilden är att man då ofta saknar hungerkänslor, och då funkar det naturligtvis inte att låta barnet välja fritt själv. Men om ens barn nu inte har något neuropsykiatriskt funktionshinder, utan är som folk är mest, så är det mycket troligare (rent statistiskt) att de i vuxen ålder kommer få brottas med att hålla vikten och inte lägga på sig några kilo för mycket, än att de drabbas av kronisk undervikt för att de inte tvingats äta tillräckligt ofta som barn.

Ingen begär att du ska försvara dig, däremot blev jag väldigt nyfiken på om du kunde förklara, just eftersom du uppenbarligen upplever något som självklart som för mig låter väldigt främmande och konstigt.

Jag tycker också att det är rätt trevligt om alla äter när det är middag. Det är en stund av social samvaro och en god vana att äta det som bjuds och inte bara snäva in sig på korv/köttbullar eller mackor.

Det är också mycket trevligare än om alla bara skulle gå och plocka i kylen när de är hungriga. Så funkar det ju heller inte i övriga livet, att man kan bara kan gå och ta mat lite när man känner för det utan det är lunch en viss tid på förskola, skola och i arbetslivet.

Min son är likadan, han äter oftast inte av maten vi serverar. Han vill ha macka och fil istället vilket han ofta får men bland säger vi att han får äta maten istället vilket han inte gör utan vill ha fil och macka senare på kvällen istället. Och då får han det. Fast egentligen skulle vi nog säga nej utan det är kvällsmaten som gäller, av ovan anledningar. Men nu känns fil och smörgås hyfsat nyttigt så han får det ändå. Vi äter ingen konstig mat utan brukar försöka hålla den hyfsat barnvänlig.

Sen om man märker att barnet inte är hungrigt en viss tid är det såklart schysstast att anpassa mattiden. Vi äter t ex oftast vid sex-halv sju för att sonen inte är hungrig förrän då.

 

[Mabuse]

Jag tycker också att det är rätt trevligt om alla äter när det är middag. Det är en stund av social samvaro och en god vana att äta det som bjuds och inte bara snäva in sig på korv/köttbullar eller mackor.

Det är också mycket trevligare än om alla bara skulle gå och plocka i kylen när de är hungriga. Så funkar det ju heller inte i övriga livet, att man kan bara kan gå och ta mat lite när man känner för det utan det är lunch en viss tid på förskola, skola och i arbetslivet.

Min son är likadan, han äter oftast inte av maten vi serverar. Han vill ha macka och fil istället vilket han ofta får men bland säger vi att han får äta maten istället vilket han inte gör utan vill ha fil och macka senare på kvällen istället. Och då får han det. Fast egentligen skulle vi nog säga nej utan det är kvällsmaten som gäller, av ovan anledningar. Men nu känns fil och smörgås hyfsat nyttigt så han får det ändå. Vi äter ingen konstig mat utan brukar försöka hålla den hyfsat barnvänlig.

Sen om man märker att barnet inte är hungrigt en viss tid är det såklart schysstast att anpassa mattiden. Vi äter t ex oftast vid sex-halv sju för att sonen inte är hungrig förrän då.

Nej, det är klart det är praktiskt och trevligt om alla äter tillsammans. Men om nån nu verkligen inte vill, så kommer jag inte tvinga dem. Det betyder inte att det serveras vad man vill när man vill, men om man inte vill äta det som serveras när det serveras, så måste man inte. Det är ju en viss skillnad.

Vet jag att barnet inte ätit alls, och därför är hungrig senare, så erbjuder jag inte jättekul och god ersättning, utan något halvtrist som t ex en morot eller ett äpple, alltså hyfsat nyttiga alternativ ändå, men att man inte behöver lägga sig på tom mage.

 

[Badger]

Jag tycker också att det är rätt trevligt om alla äter när det är middag. Det är en stund av social samvaro och en god vana att äta det som bjuds och inte bara snäva in sig på korv/köttbullar eller mackor.

Det är också mycket trevligare än om alla bara skulle gå och plocka i kylen när de är hungriga. Så funkar det ju heller inte i övriga livet, att man kan bara kan gå och ta mat lite när man känner för det utan det är lunch en viss tid på förskola, skola och i arbetslivet.

Min son är likadan, han äter oftast inte av maten vi serverar. Han vill ha macka och fil istället vilket han ofta får men bland säger vi att han får äta maten istället vilket han inte gör utan vill ha fil och macka senare på kvällen istället. Och då får han det. Fast egentligen skulle vi nog säga nej utan det är kvällsmaten som gäller, av ovan anledningar. Men nu känns fil och smörgås hyfsat nyttigt så han får det ändå. Vi äter ingen konstig mat utan brukar försöka hålla den hyfsat barnvänlig.

Sen om man märker att barnet inte är hungrigt en viss tid är det såklart schysstast att anpassa mattiden. Vi äter t ex oftast vid sex-halv sju för att sonen inte är hungrig förrän då.

Fast det är väl en annan sak? Man kan ju ha alla de där reglerna och målen utan att tvinga barnet att äta.
Dvs man måste sitta med vid bordet, man måste lukta på maten och kanske smaka, man får inte fil och macka senare eller i stället. Men jag vet inte riktigt hur man skulle tvinga att äta.

Jag känner lite varifrån Mabuse får sina argument, det där att man minns att man satt vid bordet och blev kraftigt övertalad att äta allt på tallriken, en sked för mamma osv. Mätt som en propp, nära illamående fick man mosa i sig sked efter sked. Jag äter vartenda smula på tallriken i lunchmatsalen om jag äter ute utan att tänka efter. Det är jättepraktiskt att kunna äta nästan varteviga sak artigt, det äckligaste först. Men är det så bra för vikten? Inte för min i alla fall.

Sedan kan det ju slå åt andra hållet, man har ju vänner som har jättesvårt att äta vissa saker för att de tvingats att sitta i timmar över dem som små. Minnen sitter kvar i 40 årsåldern.

Det måste finnas ett mellanting mellan att äta sig illamående och att sjåpa sig och vägra äta bara för att man inte älskar en viss rätt.

(Vi kör med sitta med, smaka eller lukta och inte få någonting annat. Men för oss funkar det ju så långt så man vet ju inte vad man skulle gjort om man hade problem. Äter han inte så mycket så gnäller han inte heller, eller är vaken eller vad det nu kan vara.)

(och så finns det ju föräldrar man ser lägger upp för problem, neej du gillar nog inte det här, nej smaka inte det är kanske äckligt. (-eller som en bekant sa Men berätta inte för ungen vad han inte gillar! låt honom avgöra själv.) Eller som serverar köttbullar och makaroner till barnen även om det är ngt så barnvänligt som lax och potatismos till de vuxna.)

Jag har också suttit vid matbordet i en timma och sett på medan lillebror långsamt pinade i sig köttbulle efter köttbulle med hot och lämpor och övertalning och gud vet allt. (eller äldre lillebror som bara åt saker med sylt på som ettåring, beställ in ny pizza han äter inte den här...) Jagat honom med vällingflaskan han MÅSTE dricka. Bestämde mig för att jag skulle göra allt för att slippa det med egna barn. (Som barnvakt följer man order)

 

[Raderad medlem 19815]

@Badger och @Mabuse nej jag håller med, man ska inte tvinga någon att äta såklart.

 

[majola]

När vår nu 3,5-åring var som petigast körde vi med tittportioner. Alltså en minibit med tex kött som skulle ligga på tallriken men som han inte behövde smaka på.

Rätt vad det var råkade han smaka och kände sig jättebusig eftersom det var mat man bara skulle titta på. Vi har pratat om att det är smart att smaka så att man inte råkar missa något som kanske är jättegott och nu gör han det ofta av sig självt. Om han inte rycker om måste han självklart inte äta det.

(Obs. Det tog naturligtvis inte bara några veckor att komma dit...)

 

[Cambrie]

Fast det är väl en annan sak? Man kan ju ha alla de där reglerna och målen utan att tvinga barnet att äta.
Dvs man måste sitta med vid bordet, man måste lukta på maten och kanske smaka, man får inte fil och macka senare eller i stället. Men jag vet inte riktigt hur man skulle tvinga att äta.

Jag känner lite varifrån Mabuse får sina argument, det där att man minns att man satt vid bordet och blev kraftigt övertalad att äta allt på tallriken, en sked för mamma osv. Mätt som en propp, nära illamående fick man mosa i sig sked efter sked. Jag äter vartenda smula på tallriken i lunchmatsalen om jag äter ute utan att tänka efter. Det är jättepraktiskt att kunna äta nästan varteviga sak artigt, det äckligaste först. Men är det så bra för vikten? Inte för min i alla fall.

Sedan kan det ju slå åt andra hållet, man har ju vänner som har jättesvårt att äta vissa saker för att de tvingats att sitta i timmar över dem som små. Minnen sitter kvar i 40 årsåldern.

Det måste finnas ett mellanting mellan att äta sig illamående och att sjåpa sig och vägra äta bara för att man inte älskar en viss rätt.

(Vi kör med sitta med, smaka eller lukta och inte få någonting annat. Men för oss funkar det ju så långt så man vet ju inte vad man skulle gjort om man hade problem. Äter han inte så mycket så gnäller han inte heller, eller är vaken eller vad det nu kan vara.)

(och så finns det ju föräldrar man ser lägger upp för problem, neej du gillar nog inte det här, nej smaka inte det är kanske äckligt. (-eller som en bekant sa Men berätta inte för ungen vad han inte gillar! låt honom avgöra själv.) Eller som serverar köttbullar och makaroner till barnen även om det är ngt så barnvänligt som lax och potatismos till de vuxna.)

Jag har också suttit vid matbordet i en timma och sett på medan lillebror långsamt pinade i sig köttbulle efter köttbulle med hot och lämpor och övertalning och gud vet allt. (eller äldre lillebror som bara åt saker med sylt på som ettåring, beställ in ny pizza han äter inte den här...) Jagat honom med vällingflaskan han MÅSTE dricka. Bestämde mig för att jag skulle göra allt för att slippa det med egna barn. (Som barnvakt följer man order)

Jag hoppas ju jag känner min son bättre än er, har han inte ätit på en hel dag (pratar om helgerna nu) är han hungrig. Så enkelt är det. Och ja, eftersom han oftast äter, och då också äter upp maten, när vi säger ifrån att han ska äta innan han får godis etc, tycker jag inte det ens är något att argumentera för att det skulle vara dåligt på något sätt. Han kan gå från bordet, leka med bilar etc men NEJ, det blir inget godis efter maten. Det blir ingen Ipad. Hans val. Det vet han när han försökt och då äter han faktiskt. Ser liksom inte varför ni gör det som ett problem mer än vad det är för mig - som faktiskt känner barnet?

 

[Mabuse]

Jag hoppas ju jag känner min son bättre än er, har han inte ätit på en hel dag (pratar om helgerna nu) är han hungrig. Så enkelt är det. Och ja, eftersom han oftast äter, och då också äter upp maten, när vi säger ifrån att han ska äta innan han får godis etc, tycker jag inte det ens är något att argumentera för att det skulle vara dåligt på något sätt. Han kan gå från bordet, leka med bilar etc men NEJ, det blir inget godis efter maten. Det blir ingen Ipad. Hans val. Det vet han när han försökt och då äter han faktiskt. Ser liksom inte varför ni gör det som ett problem mer än vad det är för mig - som faktiskt känner barnet?

Nej, det är säkert inget problem för dig, även om jag kan tycka det låter lite trist att behöva utpressa andra till att äta, men det är såklart olika hur man upplever sånt som vuxen. Men för honom kan det bli problem. Det var väl mer det jag tänkte på, vad lär man barnet om mat och hunger?

 

[Kattennizze]

Jag struntar rätt friskt i huruvida om mina barn äter eller inte. De är normalviktiga och ser ut att må bra, de äter sällan godis eftersom de inte är så förtjusta i det. Okej, de är kanske åt de slankare hållet men inget alarmerande, både jag och fadern var väldigt smala som barn. Jag vägrar göra maten till en maktkamp helt enkelt.