Måste vi sälja huset nu?

[kahe]

Så har inte jag läst tråden. Jag har snarare läst ett antal argument för och emot tanken att barn ska ha eget rum, mestadels utifrån andra perspektiv än ekonomiska. Jag har lite svårt att förstå motsidans hållning. Bortsett från att det är billigare för föräldrarna (i vissa fall) att bo på liten yta, vilka är fördelarna med att låta barnen dela rum?

Jag för min del tror att de allra flesta människor upplever det som en stress att tvingas trängas med andra. Att kunna stänga ute ljud och bara få vara för sig själv och med sina tankar är ingen lyx, jag ser det som en rättighet. Jag ger mig själv den rättigheten. Jag hade inte kunnat leva utan en stunds ensamhet varje dag. Så för mig är det självklart att ge barnen samma möjlighet. Och vill man inte få vara ifred, har man ju med eget rum möjligheten att umgås med andra på sina egna villkor.

Hmm... jag tror ju också att det är bäst med eget rum, om man kan välja! Tyvärr har inte alla den möjligheten. Vissa familjer måste prioritera bland sina utgifter eller bor på ett ställe där hyresmarknaden är kass. Jag bara förutsätter att de flesta föräldrar som bor trångt inte gör det för att spara pengar till sin egen konsumtion eller till egna hobbys, utan ser det som ett nödvändigt ont för att kunna ge barnen andra möjligheter under sin uppväxt.

Sen finns det säkert vissa fördelar med att dela rum. Man lär sig respektera andras space och integritet. Man låter bli att bråka om småsaker. T.ex.

 

[Hiddeous]

Jag bara förutsätter att de flesta föräldrar som bor trångt inte gör det för att spara pengar till sin egen konsumtion eller till egna hobbys, utan ser det som ett nödvändigt ont för att kunna ge barnen andra möjligheter under sin uppväxt.

Nja, kanske inte för att spara pengar, men för att spara tid och slippa pendla, definitivt. Ska man ha stor yta i innerstan i Stockholm är det många som får svårt ekonomiskt. Men är man beredd att flytta ut får man ganska mycket yta för pengarna. Sedan finns det säkert familjer där man inte kan välja alls, men de jag själv känner som är trångbodda har valt innerstan.

 

[Hazel]

Jag kan ärligt säga att hade jag varit tvungen att dela rum med min bror under uppväxten finns det risker att jag rymt hemifrån. Det finns få människor jag trivs så dåligt med som med min bror. Vi bodde i varsit rum bredvid varandra och det var illa nog. Än idag har jag svårt att vara i samma rum som honom en längre tid.

 

[clusia]

Hade jag och min storebror tvingats dela rum när jag var liten hade jag nog fått traumatiska men. Vi bråkade jämt! Min räddning var att jag kunde stänga in mig på mitt rum.
Det var inte fören han flyttade hemifrån som vi började få någon form av relation.

 

[FadeAway]

Våra barn kommer dela rum ett tag. Vi bor i ett etagehus och det nuvarande gästrummet kommer bli barnrum när barnen blir större. Antagligen kommer småsystrarna dela det större rummet och storebror få det mindre. När de inte längre kommer in på natten och vill flytta ner så får den som vill rummet i "källaren" ..Då kommer vi nog skaffa en bäddbar soffa i vardagsrummet då mor- och farföräldrar samt syskon bor en bit bort.

 

[Zoya]

Vi bor stort så för vår del är detta inget problem alls. Båda barnen har varsitt rum. Jag tror inte de skulle må så bra om de inte hade varsitt eget krypin där de fick ha sina egna saker osv.
En period hade lillasyster mardrömmar så hon fick sova på en luftmadrass i brorsans rum. Det gick bra ett tag men till slut tröttnade han på att inte få sova ifred och då fasade vi tillbaka syrran till sitt eget rum. Detta var dessutom bara nattetid (d.v.s de hade rummen för sig själv övrig tid). Jag kan således dra slutsatsen att hade de tvingats dela rum permanent så hade ingen av dem (allra minst den äldre) trivts särskilt bra.