Leva på halva lönen

[Halfrek]

Exakt
Jag har den T-shirten från när jag inte hade alternativ. Jag tar inte på mig den igen frivilligt.

Precis! Aldrig mer hoppas jag.

 

[the_connemara]

Nej inte utan att behöva ändra hur jag lever såklart. Jag äter mycket ute, åker på resor/weekends, etc för mycket pengar per år. Men mina fasta kostnader inkl matbudget når inte upp till 50% av min nettolön (om inte räntan skulle skjuta iväg otroligt) så jag hade absolut överlevt utan att behöva flytta eller leva på havregrynsgröt.

Typ så tänker jag också. Jag hade kunnat äta mycket billigare (och hade velat det!) om jag hade mer tid över i vardagen. Har också massor med gratis intressen/träning jag velat utöva samt hade inte behövt bil utan häst.

Hästen är liksom lyxen jag vill ha och lägger största delen av mina pengar på. Jag hade nog skaffat Netflix/HBO om jag inte hade häst annars har jag faktiskt inga kostsamma önskemål jag försakar i dagsläget.

 

[Svartkatt]

Jag hade kunnat, jag har levt under existensminimum i perioder av mitt liv. Jag har en helt ok lön idag. Men jag VILL INTE. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Jag vill inte lägga 2.5 timmar mer per dag i att pendla med buss än med bil. Jag vill kunna ha mina hobbys, resa ibland och ha skor man inte blir blöt om fötterna i.

En buffert är bra, och jag har en så jag kan klara mig ett par månader utan inkomst, men jag vill leva, inte genomleva mitt liv. Vad händer om jag dör imorgon och jag inte unnat mig saker som gör mig glad och förenklar mitt liv i väntan på att jag ska ha nytta av mina pengar "sen".

Alltså det här. Det var ju lite så man hade det när man pluggade, och jag vill aldrig ha det så igen. Jag lider inte av att försaka vissa saker i mitt liv, som typ uteluncher och gå till frisören var sjätte vecka (snarare vart tredje år), men att inte bli panikslagen för att vinterjackan går sönder och måste bytas ut, kunna ha bilen och sådär, det är värt mycket för mig.

Jag hade också fått lägga typ det tredubbla i restid till och från jobbet om jag skulle åka kollektivt, och då räknar jag inte ens in all dötid som jag hade fått för att sitta och vänta på att busshelvetet skulle gå. Alternativt all plusflex min chef inte hade uppskattat att jag hade samlat på mig. Jag har blivit riktigt utskälld av kollegor boende inne i stan eller i närområdet där bussarna går var tionde minut för att jag kör bil, men tre gånger så lång tid bara på bussen och bundenheten till att passa bussar som går en gång och sen inte igen på fyra timmar, nej tack.

 

[Sonic76]

Jag kan inte idag leva billigt.
Men kämpar på för billigare boende och mindre utgifter.
Men hoppas CSN går ner nästa år så blir det en slant att spara där.

 

[Stefffie]

Jag förstår inte riktigt hur man tänker om sin lön och sin livsstil - levnadsstandard - om den är sådan att den inte ändras om man börjar spara halva lönen.

En sådan besparing, utan att flytta till något mindre, utan att äta billigare, utan att avstå från resor och nya kläder, utan att sluta gå ut och äta, utan att sälja sin häst och/eller sin bil....?

Vad har man ens sin lön till om levnadsstandarden är så måttlig i relation till inkomsterna?

Jag har levt på kanske hälften mot nu, men då hade jag en ganska annorlunda standard (ingen häst, tex).

Ehm, helt galna huspriser som kräver enorma summor i insats? och att köpa som ensamstående i den situationen.

Nu är min situation så att tom på 50% är det inte som att jag lever på havregrynsgröt och inte kan köpa vinterjacka, utan jag kan hålla en viss levnadsstandard - äta ute, en semester här och där, teaterbesök osv. Den stora kompromissen för mig är boende, då jag bott i delat boende i över 10 år för att spara pengar. I nuläget sparare jag minst 10,000 sek/månad på att bo såhär jmf med att bo ensam (men det är en kostnad hag snart kommer att betala), så det har varit nödvändigt för att spara ihop en insats så att jag kan komma ur den onda cirkeln så att säga.

Lever för. billigt så jag bor i stad, ej äger bil, cyklar överallt, äter vegetariskt osv

 

[Lickety]

Går lite i funderingarna att testa att ”extremspara” (enligt mig då, kanske även enligt andra?), och försöka leva på endast hälften av min lön och spara den andra halvan. Hade det inte varit för att min ponny kommer tillbaka från fodervärden så hade jag nog klarat det utan större bekymmer, men nu blir det en ännu större utmaning. Tror att det kommer bli tight men att det kan gå och jag ser fram emot att testa

Hade ni klarat av att leva på halva er lön utan att behöva ändra er levnadsstandard?

Om jag jobbar heltid kan jag spara ca 40 % utan att ta i, eftersom jag kan gå runt på en lön på runt 60 %.
Men om jag skulle lönearbeta heltid just nu så skulle annat behöva ändras av tidsbrist i stället, t.ex arbete på gården där jag inte direkt plockar ut lön skulle behöva minska, och på sikt skulle man i sådant fall behöva tänka över och ändra hela upplägget.

 

[lingonben]

Går lite i funderingarna att testa att ”extremspara” (enligt mig då, kanske även enligt andra?), och försöka leva på endast hälften av min lön och spara den andra halvan. Hade det inte varit för att min ponny kommer tillbaka från fodervärden så hade jag nog klarat det utan större bekymmer, men nu blir det en ännu större utmaning. Tror att det kommer bli tight men att det kan gå och jag ser fram emot att testa

Hade ni klarat av att leva på halva er lön utan att behöva ändra er levnadsstandard?

Absolut inte

 

[Amha]

Den där frågan är ju en typisk "det beror på".

Som singel i nuvarande hus med dagens räntor och den inkomst jag hade innan studier? Absolut inte. Med häst, hund och barn hade det inte ens gått runt.

Som singel i annan bostad/lägre räntor med lönen jag hade innan samt ingen häst, hund och bil men med barn? Det tror jag men det hade varit tight.

Som fortsatt gift med dagens förutsättningar och standard? Mjo men det borde nog gå om vi bantar ner utgifterna rejält och djuren, huset och bilarna inte går sönder. Kanske att vi gör oss av med sista bilen också och skaffar leasingavtal för att slippa ny chock med trasig bil (lagning av bilar har gett oss en och annan chock i år ) alternativt ordnat en nyare modell med garantier. Det är rätt ok summor som trillar in på kontot ändå men vi bor i ett område med rätt dyra bostäder och stallplatser vilket äter upp en del pengar.

 

[Palermo]

Ehm, helt galna huspriser som kräver enorma summor i insats? och att köpa som ensamstående i den situationen.

Nu är min situation så att tom på 50% är det inte som att jag lever på havregrynsgröt och inte kan köpa vinterjacka, utan jag kan hålla en viss levnadsstandard - äta ute, en semester här och där, teaterbesök osv. Den stora kompromissen för mig är boende, då jag bott i delat boende i över 10 år för att spara pengar. I nuläget sparare jag minst 10,000 sek/månad på att bo såhär jmf med att bo ensam (men det är en kostnad hag snart kommer att betala), så det har varit nödvändigt för att spara ihop en insats så att jag kan komma ur den onda cirkeln så att säga.

Lever för. billigt så jag bor i stad, ej äger bil, cyklar överallt, äter vegetariskt osv

Men spara halva lönen (till valfritt mål) UTAN stt sänka sin levnadsstandard? Det kan jag verkligen inte se.

Överleva på halva lönen är ju något annat.

 

[iNHALE]

Jag hade klarat det om jag sålt hästen och bytt till en liten bil som är billigare i drift, alt börjat ta bussen till jobbet (inte praktiskt genomförbart pga tidtabellerna dock). Men det är inte värt det för mig. Det är inte den som har mest pengar när man dör som vinner. Att ha ett sparande är givetvis viktigt, men är man inte piskad till det av någon anledning ser jag inte syftet med att barskrapa sig varje månad bara för att kunna lägga in 50% på ett sparkonto. Såklart blir det ju ofta så att man vissa månader spenderar lite mer och andra månader aktivt väljer att vara återhållsam med utgifterna, men jag vill inte ha det oket på mina axlar att man bara har 50% av sin lön. Jag har levt på motsvarande existensminimum under en period för en del år sedan och även om det tack och lov gick bra pga hur mitt liv såg ut då så vet jag också hur det är att verkligen försöka piska ned varje kostnad, och det är inte något jag är intresserad av att gå tillbaka till om jag inte måste.

 

[bettysmatte]

Det finns en artikel i DN idag om en ung tjej som lever på nästan ingenting med mål att bli miljonär. Hennes liv låter inte speciellt kul, med bland annat nollgradig temperatur inomhus på vintern för att det blir för dyrt med element. Inget för mig !

 

[starcraft]

Men spara halva lönen (till valfritt mål) UTAN stt sänka sin levnadsstandard? Det kan jag verkligen inte se.

Överleva på halva lönen är ju något annat.

Det beror väl på vad man har för levnadsstandard till att börja med och vilka prioriteringar man gör och vad man har för lön? Jag som jobbat deltid i ett hyfsat låglöneyrke i många år och därefter pluggat och levt på csn har anpassat mina omkostnader till att gå ihop sig på det. När studierna var slut har jag ett jobb med betydligt högre inkomst än jag haft tidigare och jobbar dessutom heltid, men jag har inte behov av varken fler prylar, äta annan mat eller åka på fler resor än jag hade när jag hade mitt förra yrke.

Edit: Nu lever jag på mer än halva min lön idag. För mig är inte mer pengar in alltid lika med högre levnadsstandard var väl det jag ville få fram. Så svaret på frågan beror ju på utgångsläge.

 

[sjoberga]

Det finns en artikel i DN idag om en ung tjej som lever på nästan ingenting med mål att bli miljonär. Hennes liv låter inte speciellt kul, med bland annat nollgradig temperatur inomhus på vintern för att det blir för dyrt med element. Inget för mig !

Låter lite som de som spenderar nästan all vaken tid med att träna och göra saker enkom i syfte att leva så länge som möjligt.

”Ok, det är för jäkla trist men jag ska också se till att det pågår så länge som möjligt”

 

[Stefffie]

Men spara halva lönen (till valfritt mål) UTAN stt sänka sin levnadsstandard? Det kan jag verkligen inte se.

Överleva på halva lönen är ju något annat.

Tja, det beror val pa terminologi. Jag har aldrig sankt min levnadssstandard, eftersom jag aldrig hojde den till att borja med. Jag har inte bott ensam, gjort manga dyra resor, agt hast eller hund osv. Vid varje loneokning har okningen i levnadsstandard varit marginell, och den stora okningen varit i sparande

 

[Sassy]

Tja, det beror val pa terminologi. Jag har aldrig sankt min levnadssstandard, eftersom jag aldrig hojde den till att borja med. Jag har inte bott ensam, gjort manga dyra resor, agt hast eller hund osv. Vid varje loneokning har okningen i levnadsstandard varit marginell, och den stora okningen varit i sparande

Fast det är ju inte bara "lyxgrejer" som gör att vuxenlivet ofta är dyrare än ungdomsåren?
Som vuxen med jobb får man inte längre bo i studentboende, inte längre få bostadsbidrag eller studentrabatter. Man kanske får ett jobb som inte går att ta sig till på ett rimligt sätt utan en bil. Hälsan kanske inte längre tillåter att man äter sisådär i perioder eller tar ett extrajobb om det dyker upp en oförutsedd utgift? Saker som går bra att låta bli ett par år (nya glasögon, tandläkare, dyrare inköp av kläder...) funkar inte att prioritera bort hela tiden.

Jag hade lätt kunnat leva på betydligt mindre pengar om livssituationen i övrigt var mer som när jag var i tjugoårsåldern. Nu över 40 hade det blivit ett extremt ensamt och begränsat liv, där jag fått prioritera bort relationer och hälsa rätt mycket.

 

[tanten]

Jag hade kunnat, jag har levt under existensminimum i perioder av mitt liv. Jag har en helt ok lön idag. Men jag VILL INTE. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Jag vill inte lägga 2.5 timmar mer per dag i att pendla med buss än med bil. Jag vill kunna ha mina hobbys, resa ibland och ha skor man inte blir blöt om fötterna i.

En buffert är bra, och jag har en så jag kan klara mig ett par månader utan inkomst, men jag vill leva, inte genomleva mitt liv. Vad händer om jag dör imorgon och jag inte unnat mig saker som gör mig glad och förenklar mitt liv i väntan på att jag ska ha nytta av mina pengar "sen".

En äldre arbetskompis sa en gång att han ångrar att han inte köpte den där bilen han inte hade råd med. Numera hade han råd men det var inte lika roligt

 

[escodobe]

Jag hade kunnat, jag har levt under existensminimum i perioder av mitt liv. Jag har en helt ok lön idag. Men jag VILL INTE. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Jag vill inte lägga 2.5 timmar mer per dag i att pendla med buss än med bil. Jag vill kunna ha mina hobbys, resa ibland och ha skor man inte blir blöt om fötterna i.

En buffert är bra, och jag har en så jag kan klara mig ett par månader utan inkomst, men jag vill leva, inte genomleva mitt liv. Vad händer om jag dör imorgon och jag inte unnat mig saker som gör mig glad och förenklar mitt liv i väntan på att jag ska ha nytta av mina pengar "sen".

Jag inser att jag formulerade första meningen fel, jag hade kunnat ÖVERLEVA (knappt) på halva lönen, men INTE utan att ändra min levnadsstandard

 

[Mineur]

Överleva (och bo kvar där jag bor osv) - ja.

Leva - nja.

 

[cambodia]

Nej, absolut inte.

 

[Stefffie]

Fast det är ju inte bara "lyxgrejer" som gör att vuxenlivet ofta är dyrare än ungdomsåren?
Som vuxen med jobb får man inte längre bo i studentboende, inte längre få bostadsbidrag eller studentrabatter. Man kanske får ett jobb som inte går att ta sig till på ett rimligt sätt utan en bil. Hälsan kanske inte längre tillåter att man äter sisådär i perioder eller tar ett extrajobb om det dyker upp en oförutsedd utgift? Saker som går bra att låta bli ett par år (nya glasögon, tandläkare, dyrare inköp av kläder...) funkar inte att prioritera bort hela tiden.

Jag hade lätt kunnat leva på betydligt mindre pengar om livssituationen i övrigt var mer som när jag var i tjugoårsåldern. Nu över 40 hade det blivit ett extremt ensamt och begränsat liv, där jag fått prioritera bort relationer och hälsa rätt mycket.

Ja mitt liv är definitivt dyrare än som student, men det var inte riktigt det jag svarade på - utan frågan om varför man sänker levnadsstandarden så mycket att man kan leva på halva lönen - och för mig har jag aldrig sänkt levnadsstandarden - den har bara inte ökat nära på så mycket som min lön den senaste 12 åren som jag arbetat.