För och nackdelar med att skicka egen remiss till psykiatrin?

[Redfox]

Jag har tidigare i ungvuxen ålder endast varit i kontakt med kuratorn på vårdcentralen vilket tyvärr inte fungerade under 2023-2024. Tog då direkt kontakt med kuratorn och inte via vårdcentralen och en läkare.

Står nu mellan att skicka egen remiss till psykiatrin där jag själv kan beskriva mina problem och mitt mående med exakt mina egna ord.

Alternativt behöva ringa vårdcentralen igen och be om att träffa en läkare för den ska göra bedömning om det behövs skicka en remis. Svårt för mig att ringa till vårdcentralen, samt svårt för mig att öppna upp mig för andra människor.

Så jag funderar starkt på att skicka egen remiss, visst godkänner dom inte den så hänvisar dom mig säkert till vårdcentralen och jag får ta det steget då.

Men under egen remissen är jag också lite orolig över att svara på om frågorna om självmordstankar och hur lätt eller allvarligt dom tar det på en sån grej.

Har någon annan skickat egen remiss blev den godkänd eller ej och vad för typ av besvär hade ni? Och vad hände efter ni skickat in den?

Själv har jag social ångest i många situationer som hindrar mig i vardagen samt problem med ilska och självskadebeteende i perioder.

 

[parellikusken]

Behöver du just psykiatrin då?
Tänker att en psykolog via vårdcentralen och läkarkontakt där kan räcka långt.

 

[Redfox]

Behöver du just psykiatrin då?
Tänker att en psykolog via vårdcentralen och läkarkontakt där kan räcka långt.

Så vitt jag vet finns ingen psykolog kopplad till min vårdcentral utan endast en kurator som jag tidigare gått hos. Jag vet inte själv exakt vad jag behöver, men mina problem började redan som barn och det finns en längre historia med i bilden till varför jag har svårt för saker idag. Vet inte om samtal eller liknande är något läkare gör?

 

[co-SMAD4]

Jag har tidigare i ungvuxen ålder endast varit i kontakt med kuratorn på vårdcentralen vilket tyvärr inte fungerade under 2023-2024. Tog då direkt kontakt med kuratorn och inte via vårdcentralen och en läkare.

Står nu mellan att skicka egen remiss till psykiatrin där jag själv kan beskriva mina problem och mitt mående med exakt mina egna ord.

Alternativt behöva ringa vårdcentralen igen och be om att träffa en läkare för den ska göra bedömning om det behövs skicka en remis. Svårt för mig att ringa till vårdcentralen, samt svårt för mig att öppna upp mig för andra människor.

Så jag funderar starkt på att skicka egen remiss, visst godkänner dom inte den så hänvisar dom mig säkert till vårdcentralen och jag får ta det steget då.

Men under egen remissen är jag också lite orolig över att svara på om frågorna om självmordstankar och hur lätt eller allvarligt dom tar det på en sån grej.

Har någon annan skickat egen remiss blev den godkänd eller ej och vad för typ av besvär hade ni? Och vad hände efter ni skickat in den?

Själv har jag social ångest i många situationer som hindrar mig i vardagen samt problem med ilska och självskadebeteende i perioder.

Mitt tips är att få tid med läkare och säg att du vill ha remiss till psykiatrin. I min erfarenhet blir egenremisser inte tagna på allvar, utan det behöver vara "läkarspråk" och en läkare som står bakom.

 

[parellikusken]

Så vitt jag vet finns ingen psykolog kopplad till min vårdcentral utan endast en kurator som jag tidigare gått hos. Jag vet inte själv exakt vad jag behöver, men mina problem började redan som barn och det finns en längre historia med i bilden till varför jag har svårt för saker idag. Vet inte om samtal eller liknande är något läkare gör?

Okej.
Jag skulle ändå vända mig till vårdcentralen först och se vad de kan erbjuda för hjälp.

 

[Grazing]

Jag har tidigare i ungvuxen ålder endast varit i kontakt med kuratorn på vårdcentralen vilket tyvärr inte fungerade under 2023-2024. Tog då direkt kontakt med kuratorn och inte via vårdcentralen och en läkare.

Står nu mellan att skicka egen remiss till psykiatrin där jag själv kan beskriva mina problem och mitt mående med exakt mina egna ord.

Alternativt behöva ringa vårdcentralen igen och be om att träffa en läkare för den ska göra bedömning om det behövs skicka en remis. Svårt för mig att ringa till vårdcentralen, samt svårt för mig att öppna upp mig för andra människor.

Så jag funderar starkt på att skicka egen remiss, visst godkänner dom inte den så hänvisar dom mig säkert till vårdcentralen och jag får ta det steget då.

Men under egen remissen är jag också lite orolig över att svara på om frågorna om självmordstankar och hur lätt eller allvarligt dom tar det på en sån grej.

Har någon annan skickat egen remiss blev den godkänd eller ej och vad för typ av besvär hade ni? Och vad hände efter ni skickat in den?

Själv har jag social ångest i många situationer som hindrar mig i vardagen samt problem med ilska och självskadebeteende i perioder.

Skulle nog vänt mig till vårdcentralen och säga exakt som det är och be dom skicka en remiss. Du kan vara helt lugn med att berätta om självmordstankar och allt det där, det händer ingenting. Däremot om du börjar prata planer osv då är det en annan sak.

Har du svårt att få fram det du vill säga så ta med dig någon ev kanske skriv ner vad det är du vill säga så infon kommer fram.

 

[Redfox]

Okej.
Jag skulle ändå vända mig till vårdcentralen först och se vad de kan erbjuda för hjälp.

Hm, ja egentligen tänker jag också att det är "första" steget. Men att jag själv skulle ringa dit och boka en tid lär liksom inte hända utan isåfall blir det en anhörig som vet en stor del av problematiken men inte att jag mått så dåligt i perioder att jag haft självmordstankar och självskadebeteende mm. Kan ju i och får sig säga åt anhörig att trycka på att jag mår dåligt i min situation för det både vet och ser min anhöriga.

Sedan tänker jag just på när jag kommer till läkaren, har träffat flera läkare på vårdcentralen av andra anledningar. Men även om dom verkat bra har jag otroligt svårt att ens prata om fysiska symptom när jag varit inne pga sjukdom. Att behöva prata om detta får min hjärna på högvarv och så blir jag istället tyst och säger inte så mycket eller vågar inte ändra saker om det uppfattas fel. (Kuratorn uppfattade saker på ett sätt som att jag inte verkade ha problem ibland, vilket jag definitivt har.) För övrigt har jag aldrig nämnt för någon annan att jag kan självskada samt haft självmordstankar och blir enormt stressad inombords om man närmar sig det området när det gäller mig.

Kuratorn blev själv osäker och visste knappt vad denna skulle säga eller göra. Så jag är rädd att hamna i samma sits igen hos en läkare. Jag behöver någon som ställer frågar men som inte för stora så det blir svårt att svara.

 

[parellikusken]

Hm, ja egentligen tänker jag också att det är "första" steget. Men att jag själv skulle ringa dit och boka en tid lär liksom inte hända utan isåfall blir det en anhörig som vet en stor del av problematiken men inte att jag mått så dåligt i perioder att jag haft självmordstankar och självskadebeteende mm. Kan ju i och får sig säga åt anhörig att trycka på att jag mår dåligt i min situation för det både vet och ser min anhöriga.

Sedan tänker jag just på när jag kommer till läkaren, har träffat flera läkare på vårdcentralen av andra anledningar. Men även om dom verkat bra har jag otroligt svårt att ens prata om fysiska symptom när jag varit inne pga sjukdom. Att behöva prata om detta får min hjärna på högvarv och så blir jag istället tyst och säger inte så mycket eller vågar inte ändra saker om det uppfattas fel. (Kuratorn uppfattade saker på ett sätt som att jag inte verkade ha problem ibland, vilket jag definitivt har.) För övrigt har jag aldrig nämnt för någon annan att jag kan självskada samt haft självmordstankar och blir enormt stressad inombords om man närmar sig det området när det gäller mig.

Kuratorn blev själv osäker och visste knappt vad denna skulle säga eller göra. Så jag är rädd att hamna i samma sits igen hos en läkare. Jag behöver någon som ställer frågar men som inte för stora så det blir svårt att svara.

Fast blir det lättare att prata med läkare inom psykiatrin då?
Jag som är inne i psykiatrisvängen upplever nog att det är lika svårt/lätt att prata med läkare där, beror på vem man träffar. Finns både bra och mindre bra läkare där med olika förmåga till fingertoppskänsla där med.
Tänker mest att köerna brukar vara långa att det kanske är lättare att få hjälp på vårdcentralen.

Men absolut, vill du till psykiatrin så tycker jag du ska be om en remiss.

 

[Silver Girl]

Egenremisser ska bedömas medicinskt på samma sätt som remiss från läkare. Men kan avvisas om de är skickade till fel vårdnivå, dvs något som ska kunna hanteras på vårdcentral. Eller om grundläggande utredning, t ex vissa prover, inte finns. Eller om det saknas rätt information för att kunna göra en bedömning. Och säkert andra orsaker.
Men jag kan inte se att du förlorar något, mer än tid, på att först skicka en egenremiss och sedan söka vårdcentral om den avvisas.

 

[Sasse]

Min erfarenhet, av att ha skickat två egenremisser till olika vårdinstanser, är att de blir tillbakaskickade och man hänvisas att gå via vårdcentral för att de "verkligen" ska få reda på varför remiss skickats till dem. Men, du har inget direkt att förlora så varför inte testa?

 

[tanten]

I min del av regionen finns inte ens psykolog/psykiater.
Så här spelar det ingen roll om man söker själv eller via läkare. Det finns inget. Misslyckande i rekryteringen.

Vården hänvisar till kyrkan, jourhavande medmänniska etc. eller dyra privatalernativ

 

[Redfox]

Fast blir det lättare att prata med läkare inom psykiatrin då?
Jag som är inne i psykiatrisvängen upplever nog att det är lika svårt/lätt att prata med läkare där, beror på vem man träffar. Finns både bra och mindre bra läkare där med olika förmåga till fingertoppskänsla där med.
Tänker mest att köerna brukar vara långa att det kanske är lättare att få hjälp på vårdcentralen.

Men absolut, vill du till psykiatrin så tycker jag du ska be om en remiss.

Nja, lättare blir det nog inte utan det hänger mycket på personen. Jag tänker nog mer på det jobbiga att behöva försöka prata med flera olika innan man kommer till tex. psykolog. men så kan ju fallet ändå bli om det inte känns som att det är rätt person. Så jag kommer nog inte undan att behöver prata med flera olika innan man hamnar rätt antagligen.
Samtidigt tänker jag att det kanske inte "skadar" att testa skicka en egen remiss, om dom nu med största sannolikhet avvisar den och hänvisar till vårdcentralen så är det ju så och den vägen jag får gå.

 

[Redfox]

Om jag nu skulle kontakta vårdcentralen först vad bör deras första frågor vara om jag söker för ångest, dåligt mående mm. pga hur min livssituation är och min social ångest, katastroftankar mm. Jag är ju lite rädd för att dom börjar med att ställa den där stora frågan "vad är du här för idag?" Och så vet jag inte vad jag ska börja med. Eller jag har ju lärt mig lite vad jag bör förtydliga och vara tydlig med att man inte är nöjd med hur livssituationen ser ut mm. Sen hoppas att man får följdfrågor till det.

 

[Grazing]

Om jag nu skulle kontakta vårdcentralen först vad bör deras första frågor vara om jag söker för ångest, dåligt mående mm. pga hur min livssituation är och min social ångest, katastroftankar mm. Jag är ju lite rädd för att dom börjar med att ställa den där stora frågan "vad är du här för idag?" Och så vet jag inte vad jag ska börja med. Eller jag har ju lärt mig lite vad jag bör förtydliga och vara tydlig med att man inte är nöjd med hur livssituationen ser ut mm. Sen hoppas att man får följdfrågor till det.

Jag tänker kort och koncist, var helt ärlig hur illa det än låter. Att linda in saker och ting upplevs ofta tycker jag som att det ofta inte låter som att det är så illa som det är. Och det spelar ingen roll i vilken ordning man börjar i när det gäller problemen, beskriv det som du beskriver här helt enkelt. Ångest, självskadebeteende, självmordstankar, katastroftankar..sen tänker jag att utifrån det så får dom ställa följdfrågor.

Men helt klart jobbigt med en allmän fråga som "hur är det idag" tex, den är hopplöst svår.

 

[Nelumbo]

Om jag nu skulle kontakta vårdcentralen först vad bör deras första frågor vara om jag söker för ångest, dåligt mående mm. pga hur min livssituation är och min social ångest, katastroftankar mm. Jag är ju lite rädd för att dom börjar med att ställa den där stora frågan "vad är du här för idag?" Och så vet jag inte vad jag ska börja med. Eller jag har ju lärt mig lite vad jag bör förtydliga och vara tydlig med att man inte är nöjd med hur livssituationen ser ut mm. Sen hoppas att man får följdfrågor till det.

Kan du skriva ned allt i tex ett brev, eller iaf skriva upp olika stödpunkter inför samtalet?

"Jag tycker det är väldigt svårt så jag skrev ned allt, här" eller just på frågan "vad är du här för idag?" "jo det är en del och jag har skrivit ned lite punkter som jag skulle vilja utgå ifrån"


Jag lägger till oxå: jag ser att du pratar om psykolog eller läkare på just psykiatrin för att det kanske är lättare. Jag har varit. i psykiatrisvängen sedan 15år tillbaka. Bästa samtalen jag har haft har inte varit med läkare eller psykologer. utan en vanlig samtalskontakt via visserligen psykiatrin men ändå. Det jag menar är att det handlar mera om att hitta rätt person snarare än yrkestitel. Vill du ha hjälp snabbare så skulle jag säga börja på VC. Inte alls lika långa vårdköer dit och anser de att de inte kan hjälpa dig så kommer de skicka remis. Alt sök dit till någon av alla appar som tex mindler.

 

[co-SMAD4]

Egenremisser ska bedömas medicinskt på samma sätt som remiss från läkare. Men kan avvisas om de är skickade till fel vårdnivå, dvs något som ska kunna hanteras på vårdcentral. Eller om grundläggande utredning, t ex vissa prover, inte finns. Eller om det saknas rätt information för att kunna göra en bedömning. Och säkert andra orsaker.
Men jag kan inte se att du förlorar något, mer än tid, på att först skicka en egenremiss och sedan söka vårdcentral om den avvisas.

Så är det, men de blir avvisade av exakt de anledningar du skriver. Har ingen läkare gjort en initial bedömning blir det generellt svårt att komma till psykiatrin @Redfox , det är redan fler som söker än det finns möjlighet att ta emot. Om du bokar tid med läkare - försök ta tjuren vid hornen och var ärlig om dina problem, även om det är obekvämt. Förmildra inte symptom eller din problematik så det inte råder några tveksamheter. Tycker absolut att du borde få hjälp.

 

[MiniLi]

Jag har hjälpt närstående att skriva egenremiss till psykiatrin som accepterats, men jag är psykolog och jobbar inom psykiatrin så jag vet vad som behöver finnas med och hur man bäst formulerar det. Egenremisser ska bedömas på samma sätt men det finns ju en risk att man har missat att skriva med viktig info och då kanske det blir avvisat.
I din sits låter det som att det kanske inte är fel att gå via vårdcentralen, men du kan ju alltid prova om du vill.