Jag tror att många hundar som till synes är nöjda och tillfreds med alldeles för lite, tillhör den här skaran!
(jag vill lite ot berätta om min hund, som är just en sådan hund, en golden-labb-bc omplacering som var sådär lugn och nöjd och okomplicerad. Hon hade ett svenssonliv. 1 h promenad dagligen, + lös i trädgården med annan hund + ridtur ibland, dock oklart hur ofta... Alla tyckte ju att hon verkade utmärkt nöjd med det, hon var sååå lugn, och ville inte mer än så. Visade heller inget träningsintresse utan var tämligen ointresserad av samarbete, var "nöjd med att bara vara med överallt" I alla andras ögon, inkl veterinären som jag tog henne till när jag fått hem henne då jag ansåg att något var fel, var hon tillfreds med sitt liv, bara var en lugn individ. Det var tydligen bara jag som inte kunde acceptera att en 3-åring betedde sig snarare som en 13-åring...
I dagsläget går/cyklar vi 7-15 mil/vecka (beroende på årstid och väder. oftast kring 10), och utöver det drar hon pulka/skrinda som styrketräning 2ggr/vecka, och tränar på balansboll 10 min 3ggr/vecka. samt är med överallt på gården och jagar möss mm. Utöver det tränar vi dagligen minst 30 min (lydnad,rallylydnad, freestyle, trick, spår, sök), ett par gånger i veckan åker vi till BHK, inomhushall etc och tränar... Och hunden vill hur mycket som helst nu, både med träning och motion. Hon skulle tacksamt ta emot ännu mer än vi gör nu. Det där "lugnet" som snarare var en deppresion, är borta och jag har en pigg och arbetsvillig hund. Jag tror att samma sak hade hänt med många av dessa sk lugna och nöjda hundar som det pratas om...)