Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fel tråd
Nej, hela upplägget låter ju helt barockt. Låter som några som haft sina poster för länge och börjat betrakta det hela som sin egen privata klubb.Håller med! Bara en sådan sak att rasklubben tydligen sitter och "godkänner" varje enskild import visar ju att det behövs inte bara nytt folk utan en smärre revolution! Och hur har de tid?
Äh, bara gör't! För hundarnas skull om inte annat. Sådär kan ni ju inte ha det. Inga kupper behövs, ni bara pratar ihop er om vilka ni känner förtroende för och lämnar de namnen till valberedningen i god ordning. Hur många brukar vara på era årsmöten?Ja, jag vet åtminstone 3-4 st till som är lessa på klubben och deras hantering av saker och ting. Hade jag inte varit så konflikträdd hade jag varit sugen på att kuppa på nästa årsstämma
Renrasiga kommer de bli och registrerade i SKK, men klubbens valphänvisare kommer inte hjälpa till, eller göra reklam i klubbens egna kanaler.
Jag hade tagit in valp och skitit blankt i rasklubben. Åt fanders med folk som sitter på inflytelserika stolar enbart för att sabba för andra.Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras eller rasklubb för att inte stöta mig med klubben.
Vi har en hund av en ras som har ganska liten avelsbas i Sverige, det föds ofta 1-2 kullar per år av ett fåtal kennlar.
Rasen får ofta kritik av jakthundsfolk som tycker de är små och klena mentalt och rasklubben har som mål att försöka vända trenden med minskad storlek, svikande mod och sämre arbetsprestationer.
Det ska också sägas att så som meriteringen ser ut i Sverige så kan en hund bli jaktchampion och avelsgodkänd helt utan att stöta på ett riktigt vilt, eftersom rasens jaktprov är en lite mer avancerat viltspår. Därför testas aldrig dådkraft och mod innan en hund går i avel.
Nu är jag ingen expert på jakt/arbetsprov för samtliga hundraser, men det känns som alla andra arbetande hundraser har någon form av arbetsprov som är förankrat i verkligheten? Vallhundar har vallningsprov, retrievers prov är riktiga jaktprov, drivande hundars jaktprov är ett riktigt drev osv. Det finns ett praktiskt eftersöksprov som är godkänt av SKK, men om jag tyder datan rätt så är det fyra hundar som klarat provet sedan det infördes för fem år sedan, och väldigt få verkar ens försöka starta det.
Vi har en hanhund som är två år gammal i oktober. Han har uppfyllt alla våra förhoppningar och vi satsar på att klara det praktiska provet i höst, beroende på hur jaktsäsongen artar sig. Han har B-höfter, är stor och muskulös, har fått 2x excellent vid exteriörbedömning, är VCH och har godkänt rovdjursspår, och på god väg mot sitt JCH. BPH är inbokat i september.
När vi gick senaste spårproven sa domaren (som är med i styrelsen i rasklubben) att vår hane var en av de bästa han sett i rasen och att han borde in i aveln. Det blev vi såklart glada över och började spåna på idén att para honom den dagen han är gammal nog och vi hittar en lämplig tik. Vi vill i sådant fall ha en tik som arbetar praktiskt och inte bara en viltspårhund som ser bra ut på pappret.
Efter vad vi har hört och frågat runt så verkar det finnas två sådana tikar i lämplig ålder i Sverige idag, vår hunds mamma och halvsyster, så de går ju bort av förklarliga skäl.
Eftersom få verkar var intresserade av att meritera så funderar vi nu på att ta in en tikvalp själva med målet att meritera upp henne precis som vi gjort med vår hane, förutsatt han hon är frisk och bra såklart. Hon kommer ju behöva vara tre år innan sin första kull, och då kommer vår hane vara fem. Eftersom vi inte hittar en kull som uppfyller våra önskemål i Sverige började vi därför att titta utomlands.
Norge har i princip samma blod som vi har i Sverige, och övriga länder måste man gå via avelsrådet i klubben. Avelsrådet har en egen kennel och verkar inte vara ett dugg intresserad av att hjälpa andra att ta in nytt blod, trots att det är en av de tre första punkterna i klubbens strategi och mål. Vi har legat på honom sen tidigt i våras och nu svarar han inte ens i telefonen längre.
Vi hittade en parning i Danmark där tiken var riktigt fin, men den svenska hanen hade ett tråkigt BPH och enligt hunddata verkade vara mer av en rosetthund på utställningar och viltspår än att användas praktiskt. Trots bristande mentalitet och resultat på praktiskt arbete är denna kull godkänd av klubben.
Nu har vi hittat en parning i Polen från en FCI-ansluten kennel från arbetande linjer med HD-fria höfter i fem linjer bakåt, så vi kontaktade klubben för att få importen godkänd. För att importer ska bara godkända ska valpen komma från arbetande och friska linjer, självklart ha exportstamtavla och komma från en uppfödning som är medlem i den nationella rasklubben.
I Sverige behöver man bara betala en medlemsavgift på 300 kr per år för att vara medlem i rasklubben, men i Tyskland, Polen och många av de andra baltländerna kräver nationella rasklubbarna att man går deras utbildningar, praktiska prov och dessutom blir rekommenderad för att kunna bli medlem. Där används rasen på det gamla traditionella sättet, så hundarna där både ser och arbetar på ett annat sätt än de Svenska.
”Vår valp”s uppfödare är inte medlem i den Polska rasklubben, pga av att hon inte blivit rekommenderad av två medlemmar. Övriga punkter, som FCI-ansluten, praktiskt arbete, mentalitet och hälsa uppfyller hon.
Det är det som gör mig så frustrerad. I Sverige blir valpar vars föräldrar inte arbetar praktiskt bli godkända trots att de inte används praktiskt och uppfödare som inte ens jagar får rekommenderade kullar, medan en utländsk valp som uppfyller allt som vi tycker är viktigt (arbete, mentalitet, exteriör) inte räcker p.g.a. av något som i Sverige skulle motsvaras av en sketen medlemsavgift på 300 kr.
Eftersom avelsrådet inte ens svarar i telefon längre (inte bara samtal från oss, utan även andra) så pratade vi med ordföranden istället. Han tyckte vår situation är beklaglig och håller med om att vi behöver blod utifrån och bekräftar de problem som rasen har kring mod och dådkraft. Han har försökt promota det praktiska arbetet mer med möts av internt motstånd. Anledningen att avelsrådet sitter kvar trots mycket kritik tidigare är att han är den som har mest kontakter i Tyskland.
Att svenska rasklubben inte kan godkänna importen är p.g.a. av den tyska moderrasklubben som bestämmer över alla nationella rasklubbar, och följer man inte deras riktlinjer (med att uppfödarna ska vara medlemmar) finns det risk att Sverige kickas ur den internationella klubben. Därför får man fortsätta avla på svenska hundar utan riktiga arbetsmeriter, vars rädslor bara blir större och sakta men säkert minskar den genetiska variationen i takt med att inavelsgraden höjs, något som går stick i stäv med rasklubbens mål att främja rasens utveckling på duktiga och sunda individer.
Är man helt galen om man börjar överväga att ta en in valp trots att det inte är rekommenderad av rasklubben?
Jag känner mig mest frustrerad, besviken och väldigt vilse. Jag har ingen avelserfarenhet men tycker att klubbens tänk känns helt ologiskt?
Även i större, skulle jag vilja säga...Rent spontant tänker jag att det är risken i mindre rasklubbar, att det blir så där. En del personer sitter på flera stolar och har lite svårt att se till helheten.
@inverterad Jag vet inte hur många som brukar delta, försökte hitta infon och protokoll från tidigare möten men de har inte publicerat något sådant på hemsidan tyvärr. Nästa möte är i maj nästa år, så det ger oss lite tid att lägga fram nya förslag.
Apropå publicerad information, det är också en typisk grej för denna klubb, bristen på transparens. Vi är medlemmar i en annan rasklubb och de jobbar helt annorlunda. Där visas vilka hundar som är avelsgodkända på hemsidan, planerade kullar och avelstrategier direkt på webben. All info där uppdateras aktivt med mötesprotokoll och beslut vilket ger ett helt annat förtroende för den klubben.
Kör på bara!Njae, de kan ju inte förbjuda mig eftersom det är enligt SKKs riktlinjer och valpen kommer reggas direkt. Däremot kommer de "svartlista" importen och säga att den strider mot rasklubbens riktlinjer, så vi kommer inte kunna får annonsera en framtida valpkull efter henne på rasens facebooksida, hemsida eller medlemstidning.
Om det visar sig att tiken inte håller måttet, eller skulle få dåliga höfter så kommer vi självklart inte avla på henne. Vi vill ju inte avla "bara för att", utan bara om båda föräldrarna visar sig ha det som krävs.
Om vi kör utan rasklubbens godkännande så hoppas jag att våra hundars egna SKK-reggade meriter kan tala för sig själva och inte skrämma seriösa valpköpare.
Rasklubben har piss och ingenting att säga till om i den här frågan. De kan vara sig godkänna eller underkänna vare sig en import eller ens en planerad parning.Att svenska rasklubben inte kan godkänna importen .
Är man helt galen om man börjar överväga att ta en in valp trots att det inte är rekommenderad av rasklubben?
Nu blir jag lite nyfiken. Vill du PM:a vad specialklubben heter? Och tolkar jag dig rätt att din ras inte "har" någon rasklubb i Sverige?@LaMagia Det är nog jag som rör ihop begreppen specialklubb och rasklubb i sådant fall. Tittar jag på SKK avelsdata är omnämnda klubb listad som specialklubb och rasklubb verkar saknas.
Jag tror mycket av problemen grundar sig i just att man är anslutna till Tyska moderklubben, som man är väldigt rädd att stöta sig med.
Nu blir jag lite nyfiken. Vill du PM:a vad specialklubben heter? Och tolkar jag dig rätt att din ras inte "har" någon rasklubb i Sverige?