En framtida funderingar kring ras

[tanten]

Absolut inte illa menat men du skriver ofta om just problem med tovig och svårborstad päls.

Det är för att min hund är noll rastypisk i sin päls. Han är ett måndagsexemplar på många sätt.

 

[Sofie.S]

Om du kan tänka dig en fralla rent storleksmässigt så tänker jag att en staffe inte borde vara ett problem? Är ju inte många kilos skillnad.

Och att du lika gärna kan ha en Broholmer då förstår jag inte riktigt det går ju ändå typ tre stora straffar på en Broholmertik om inte jag är ute och cyklar?

Nej nu får jag erkänna att jag läst slarvigt.
Jag trodde att det var ”American Staffordshire terrier” som föreslogs. Fick inte ihop det med att flera tyckte att det var en behändig storlek, de väger ju betydligt mer!

Men den andra staffen är ju mer som en fralla storleksmässigt. Den rasen ska jag kika närmare på!

 

[Sofie.S]

Se tidigare inlägg om missförstånd kring vilken staffe ni föreslog.

Är det stor storleksskillnad på hane och tik?

 

[Fruentimber]

Nej nu får jag erkänna att jag läst slarvigt.
Jag trodde att det var ”American Staffordshire terrier” som föreslogs.

Det är den som kallas för amstaff.
De skaffar jag träffat har varit riktigt trevliga!

 

[Myrten]

Det är för att min hund är noll rastypisk i sin päls. Han är ett måndagsexemplar på många sätt.

Han är dock inte ensam om det. En vän till mig har sin första papp och den har ordentlig underull som kräver en hel del. Den hunden har också en del kroppslig integritet som under valptiden gjorde pälsvården till en viss utmaning. Nu har hunden mognat (och vant sig) så då går det lättare. Men för den som vill ha den pälsvård en korthårig hund ger tycker jag inte riktigt att papp stämmer in på kravspecen.

 

[tanten]

Han är dock inte ensam om det. En vän till mig har sin första papp och den har ordentlig underull som kräver en hel del. Den hunden har också en del kroppslig integritet som under valptiden gjorde pälsvården till en viss utmaning. Nu har hunden mognat (och vant sig) så då går det lättare. Men för den som vill ha den pälsvård en korthårig hund ger tycker jag inte riktigt att papp stämmer in på kravspecen.

Av denna papp har jag lärt mig att välja uppfödare.

Jag älskar phalène (men hittade ingen när jag var ute och letade) och alla de många jag träffat har haft väldigt lite päls. Eftersom papp och phalène är i princip samma ras så funderade jag inte så mycket på pälsen. Ska jag nån gång ha en till så kommer föräldrarnas päls vara ett viktigt urvalskriterium.

Rastypisk päls är trots allt det vanligaste.

 

[Bapelsin]

Nej nu får jag erkänna att jag läst slarvigt.
Jag trodde att det var ”American Staffordshire terrier” som föreslogs. Fick inte ihop det med att flera tyckte att det var en behändig storlek, de väger ju betydligt mer!

Men den andra staffen är ju mer som en fralla storleksmässigt. Den rasen ska jag kika närmare på!

Gör det! Staffen är underbar som sagt. En lojal, närhetstörstande clown.

 

[Sofie.S]

Gör det! Staffen är underbar som sagt. En lojal, närhetstörstande clown.

Hur är rasen med vilt?
Jag värdesätter att kunna ha hunden lös nämligen.

 

[Bapelsin]

Hur är rasen med vilt?
Jag värdesätter att kunna ha hunden lös nämligen.

Jag gjorde ett litet collage för att försöka sammanfatta rasen på ett roligt sätt. Notera bristen på just koppel (för att svara på din fråga).

Min staffe är nöjd bara hon får vara nära, ställer upp på vad som helst om jag ber henne, bryr sig inte om någonting (nyårsraketer, motorcyklar, bebisar, hästar för att nämna några saker), älskar att vara med barnen och vara del av deras lek, älskar ”lagom” stora pinnar, osv osv. Hon är den enklaste hunden jag någonsin stött på. Vi har henne alltid lös överallt. Kan gå med henne lös på byn (fast det gör jag inte av respekt för andra människor), i skogen och vi har henne alltid lös i trädgården. Vi bor i ett villaområde och vår trädgård löper längs med trottoaren/gatan, och vi har inget staket, men hon går aldrig någonsin utanför tomtgränsen. Hon bryr sig inte om andra hundar, katter, harar, människor, cyklar. Hon går aldrig fram och hälsar på någon men hon skäller heller aldrig på någon. Hon har noll jakt och noll vakt.

Jag förstår att hon kanske inte är 100% rastypisk, att mycket är hur hon är som individ. Men alla staffar jag känner är pajasar som inte kräver mycket mer än att bara få vara med och vara nära.

Dock dras staffen med en del hälsoproblem, framför allt allergier och hudrelaterade sådana. Var noga med uppfödare!

 

[Dentaku]

På hundutställning så har hundar med andningsproblem inget att hämta, så de som är dåliga hålls hemma. Dock är det ju ett ställe där man får se många hundar på samma ställe.

Nåja. Kollade lite snabbt, och visst gavs en hund som fick kommentaren "showing signs of difficulties in breathing" bara VG. Men bara två veckor tidigare fick denna hund CERT och BIM i sin klass på en annan utställning.
En annan hund har några veckor efter VG med kommentaren "difficulties with breathing"(samma utställning som den andra hunden fick anmärkning på) vunnit CERT och BIM.
Hundarna hade förstås samma domare på den tävling där de båda fick VG men prisbelönades av olika domare på olika tävlingar.

Så att utställningsmeriter skulle vara något bevis på att en hund inte har andningsbesvär stämmer tyvärr inte. Vissa domare ser också hårdare på knipta näsborrar och stor nosrynka än vad andra gör.

 

[Myrten]

Nåja. Kollade lite snabbt, och visst gavs en hund som fick kommentaren "showing signs of difficulties in breathing" bara VG. Men bara två veckor tidigare fick denna hund CERT och BIM i sin klass på en annan utställning.
En annan hund har några veckor efter VG med kommentaren "difficulties with breathing"(samma utställning som den andra hunden fick anmärkning på) vunnit CERT och BIM.
Hundarna hade förstås samma domare på den tävling där de båda fick VG men prisbelönades av olika domare på olika tävlingar.

Så att utställningsmeriter skulle vara något bevis på att en hund inte har andningsbesvär stämmer tyvärr inte. Vissa domare ser också hårdare på knipta näsborrar och stor nosrynka än vad andra gör.

Som ringsekreterare kan jag vittna om att det är mycket ojämnt hur SRD tas emot av domarna.

De skandinaviska domarna är vanligen helt på tåget. Sedan kan de vara olika hårda i sina bedömningar (nu menar jag SRD generellt, jag har sällan arbetat på raser där andning är problem och aldrig efter att SKK höjde ribban). Men jag upplever att det finns en generell gemensam vilja om att vissa raser har problem som måste hanteras.

Beträffande utomskandinaviska domare är det blandat. Det finns de som är otroligt entusiastiska och tycker att SRD är ett mycket bra hjälpmedel. Många av dessa är domare som är vana att döma i Skandinavien och gillar vårt system. Men inställningen har jag även mött hos "nya" domare som i SRD hittar ett möjligt redskap att hantera saker de själva funderat över.

Så finns det ett gäng som tycker att det hela är jobbigt. De vill inte trasha utställarnas hundar och man får förklara syftet. Här kan det dyka upp kommentarer när SRD-protokollet fylls i som aldrig syntes i de individuella kritikerna.

Sedan finns det ytterligare några som tycker att SRD är skit och minsann inte vill... jag har vid ett tillfälle stått och väldigt bestämt sagt: RESPECT THE RULES OF THE SWEDISH KENNEL CLUB! (utan "please" på slutet!) när domaren tyckte att hen inte skulle fylla i något SRD-protokoll och det bara var trams. Personen gjorde det, men eventuella problem lär inte ha synts.

Så - blandat som sagt. Nu vet jag dock inte hur det ser ut efter förtydligandena runt andningsbesvär rörande just den frågan. Jag minns inte när förtydligandena (appendix 2) kom, men skillnaderna i prisbedömning kan variera före/efter detta.

 

[Dentaku]

Som ringsekreterare kan jag vittna om att det är mycket ojämnt hur SRD tas emot av domarna.

De skandinaviska domarna är vanligen helt på tåget. Sedan kan de vara olika hårda i sina bedömningar (nu menar jag SRD generellt, jag har sällan arbetat på raser där andning är problem och aldrig efter att SKK höjde ribban). Men jag upplever att det finns en generell gemensam vilja om att vissa raser har problem som måste hanteras.

Beträffande utomskandinaviska domare är det blandat. Det finns de som är otroligt entusiastiska och tycker att SRD är ett mycket bra hjälpmedel. Många av dessa är domare som är vana att döma i Skandinavien och gillar vårt system. Men inställningen har jag även mött hos "nya" domare som i SRD hittar ett möjligt redskap att hantera saker de själva funderat över.

Så finns det ett gäng som tycker att det hela är jobbigt. De vill inte trasha utställarnas hundar och man får förklara syftet. Här kan det dyka upp kommentarer när SRD-protokollet fylls i som aldrig syntes i de individuella kritikerna.

Sedan finns det ytterligare några som tycker att SRD är skit och minsann inte vill... jag har vid ett tillfälle stått och väldigt bestämt sagt: RESPECT THE RULES OF THE SWEDISH KENNEL CLUB! (utan "please" på slutet!) när domaren tyckte att hen inte skulle fylla i något SRD-protokoll och det bara var trams. Personen gjorde det, men eventuella problem lär inte ha synts.

Så - blandat som sagt. Nu vet jag dock inte hur det ser ut efter förtydligandena runt andningsbesvär rörande just den frågan. Jag minns inte när förtydligandena (appendix 2) kom, men skillnaderna i prisbedömning kan variera före/efter detta.

Utställningarna jag skrivit om var i maj-juni, och appendix 2 kom väl redan 2019? Det här gäller iofs utställningar även i andra nordiska länder, men BSI gäller väl också där.

Tyvärr syns en väldigt blandad bedömning även hos skandinaviska domare när det gäller andning och anatomi som påverkar andningen på brakycefala raser - även om man bara tittar på utställningar från i år. Extra tydligt när en hund får VG och anmärkning på andningen på lördagen och blir bästa junior med CERT på söndagen...

 

[Malibu_Stacy]

Utställningarna jag skrivit om var i maj-juni, och appendix 2 kom väl redan 2019? Det här gäller iofs utställningar även i andra nordiska länder, men BSI gäller väl också där.

Tyvärr syns en väldigt blandad bedömning även hos skandinaviska domare när det gäller andning och anatomi som påverkar andningen på brakycefala raser - även om man bara tittar på utställningar från i år. Extra tydligt när en hund får VG och anmärkning på andningen på lördagen och blir bästa junior med CERT på söndagen...

Helt sjukt att den överhuvudtaget får Very Good. Hur kan något med problem att andas få very good liksom? Utdtällnignsresultat säger absolut noll om hundens hälsa.

 

[Fruentimber]

Helt sjukt att den överhuvudtaget får Very Good. Hur kan något med problem att andas få very good liksom? Utdtällnignsresultat säger absolut noll om hundens hälsa.

Är du säker? Enligt ett gäng uppfödar-tanter inom min ras så är nämligen bra utställningsresultat synonymt med en sunt exteriört och mentalt stabil hund.

Mvh ej längre engagerad i rasklubben...

 

[Dentaku]

Helt sjukt att den överhuvudtaget får Very Good. Hur kan något med problem att andas få very good liksom? Utdtällnignsresultat säger absolut noll om hundens hälsa.

Ja, det är jättemärkligt och visar hur normaliserade dessa problem är i de berörda raserna.

 

[Tiger tok]

Med reservation för att jag inte är insatt i rasen och dess genomsnittliga hälsoläge samt temperament, tänker jag på petit brabancon!