Ledsen och arg

[kma]

Titta igenom det här och känn efter om du känner du klarar av deklarationen själv eller tillsammans med dina föräldrar.
Om ni vill ha mäklaren deklarationstjänst ändå så ta upp med chefen att ni önskar att någon annan hjälper till.

https://skatteverket.se/privat/fast...stadsratt.4.233f91f71260075abe8800033855.html

 

[kma]

Alltså deklaration av bostadsrätt är absolut inte krångligt! Inte ens om du renoverat massa. Har du inte renoverat något så handlar det om att uppge vad du köpte för när du gjorde det, vad du sålde för och vad du köpt det nya för. Lite administrativa uppgifter om brf, allt sånt står i ditt köpekontrakt och försäljningskontrakt. Mäklararvodet uppger du också. Klart!

Här kan du på förhand se vilka uppgifter som du ska uppge, kolla på dem och avgör om du/dina föräldrar kan fylla i detta utan mäklaren (det kan ni!) https://skatteverket.se/privat/fast...adsforsaljning.4.4a4d586616058d860bc5131.html

Ah skrev innan jag såg du också gjort det

 

[Svartkatt]

Skulle mäklaren höra av sig till dig igen efter att du klagat hos chefen är han ju ännu dummare än han varit nu. Skulle han börja trakassera dig borde det väl nästan gå att polisanmäla människan? Men mitt råd är att helt enkelt inte svara.

Jag hade en stallägare en gång som började räkna både mig och hästen som sin egendom och blev jättearg när jag flyttade. Hon började skicka sms och blev väldigt aggressiv när jag tog bort henne på Facebook, flera månader efter att hästen bytt stall. Jag svarade aldrig på hennes kontaktförsök. Men jag tyckte det var obehagligt, det fanns ju en anledning att jag flyttade hästen och personen var lite ”jag vet var du bor” så det kändes väldigt otryggt. Jag var glad att jag fortfarande bodde hemma då.

 

[Lillefrun]

Alltså deklaration av bostadsrätt är absolut inte krångligt! Inte ens om du renoverat massa. Har du inte renoverat något så handlar det om att uppge vad du köpte för när du gjorde det, vad du sålde för och vad du köpt det nya för. Lite administrativa uppgifter om brf, allt sånt står i ditt köpekontrakt och försäljningskontrakt. Mäklararvodet uppger du också. Klart!

Här kan du på förhand se vilka uppgifter som du ska uppge, kolla på dem och avgör om du/dina föräldrar kan fylla i detta utan mäklaren (det kan ni!) https://skatteverket.se/privat/fast...adsforsaljning.4.4a4d586616058d860bc5131.html

Det ser inte så svårt ut

 

[Amha]

Då tänker jag nog att jag fixar en fullmakt till tillträdet av köparen till min lägenhet och jag ska fråga mina föräldrar om dom tror att vi fixar deklaration själva. Ingen av oss är väl proffs på såna saker, jag vet inte hur jag är å andra sidan för jag har aldrig provat

Deklarationen var inte särskilt bökig. Jag ordnade den själv. Jag skrev i vad jag hade gjort i renoveringsväg (satt med massa fakturor och räknade ihop utgifter), vad mäklaren kostat, inköpspris och något mer. Vissa saker kunde jag räkna in där, andra inte. Det kändes väldigt tydligt var vilka uppgifter skulle fyllas i. Det gick smidigt tyckte jag. Är det något man kör fast på hjälper Skatteverket till men rekommenderar att du tittar på det tidigt så du inte behöver sitta i lång telefonkö/mailkö. Min mäklare är trevlig men han önskade att man skulle komma dit någon viss tid och jag kände att näää, orken och tiden brister.

Ha så lite kontakt med den där mäklaren som möjligt. Behöver du hjälp; kolla om det finns någon du kan skicka dit (eller om du kan få annan kontakt hos mäklaren). Den där människan låter inte som någon man ska ha kontakt med i onödan.

 

[tanten]

Det är inte fel på dig. Det är fel på honom. Går till hans chef.

Precis så.

Jag vet ingen som tror att det är nåt fel på personer inom autismspektrum
Jag har ett gäng i min bekantskapskrets. Det är ganska vanligt, men finns ingen anleding att prata om det med kreti och pleti

 

[tanten]

Det ser inte så svårt ut

Han kanske lever i tron att du är lågbegåvad

Jag fattar inte heller vad han har med det att göra.

 

[Lillefrun]

Det dumma är att såna som han gör mig ledsen. Jag har varit mobbad i flera, det pågick i flera år när jag var tonåring. Bodde i en liten by så alla visste typ vilka alla var och det var allmänt känt att jag var mobbad och att det var meningen att jag skulle behandlas så. Och eftersom det var i en by gick det ju inte att åka buss eller handla på Konsum eller vara i stallet utan att förföljas av mobbare.

När mina föräldrar tyckte jag var lat och bortskämd när jag inte ville gå till affären en fredag kväll var det inte därför utan för att där hängde många i byn och då skulle jag få höra saker som att dom hoppades att jag skulle bli våldtagen eller dö och att jag inte pratade med andra än min familj och närmsta vänner eller utvalda personer var tydligen extremt irriterande och något att retas för flera gånger om dagen, att jag i en av fyra klasser i samma årsgrupp dvs ca 100 elever var bäst i alla ämnen som en lärare sa för att han trodde det skulle väga upp mobbningen som lärarna var mycket väl medvetna om. Då behövde han inte agera. Ingen vuxen agerade.

En av lärarna utsatte mig för sexuella trakasserier och det var det enda jag vågade säga till mamma och pappa och dom tog kontakt med rektorn men inget hände så jag fick dras med den äckelgubben i två år och fast han blivit anmäld fortsatte han.

Jag har blivit mobbad i så många olika sammanhang bara för att jag är jag. Så varför bryr jag mig fortfarande?

 

[Lillefrun]

Han kanske lever i tron att du är lågbegåvad

Jag fattar inte heller vad han har med det att göra.

Haha antagligen, han försökte luras hela tiden och blev alltid så sur när han inte trodde jag skulle se detaljerna som förändrade så mycket. Men detaljer och minner är liksom min grej

 

[Amha]

Haha antagligen, han försökte luras hela tiden och blev alltid så sur när han inte trodde jag skulle se detaljerna som förändrade så mycket. Men detaljer och minner är liksom min grej

Och ändå inbillar han sig att du är lågbegåvad vilken snubbe!

 

[Snowball]

Haha antagligen, han försökte luras hela tiden och blev alltid så sur när han inte trodde jag skulle se detaljerna som förändrade så mycket. Men detaljer och minner är liksom min grej

Han borde nog verkligen anmälas till Mäklarsamfundet

 

[Lillefrun]

Får jag skriva en bra sak? Jag sålde min bil 2011 så det var ett tag sen jag körde. Jag är väldigt ovan nu och är jätte nervös att råka döda någon men jag är också förväntansfull för på torsdag hämtar jag hem min första bil på 13 år. Kommer ta det lugnt så här i början så jag kommer in i det.

Bilarna jag haft tidigare har varit skräpbilar, omöjligt att det finns sämre bilar men nu är det en fin bil, den glänser, den är hel, den var skön att köra och jag kommer inte längre vara låst till att få skjuts överallt. Och den är så fin. Jag har svårt att förstå hur jag kan förtjäna att köpa en så fin bil.

Bara jag litar på mig själv så ger den här bilen en enorm frihet för mig.

 

[MML]

Det dumma är att såna som han gör mig ledsen. Jag har varit mobbad i flera, det pågick i flera år när jag var tonåring. Bodde i en liten by så alla visste typ vilka alla var och det var allmänt känt att jag var mobbad och att det var meningen att jag skulle behandlas så. Och eftersom det var i en by gick det ju inte att åka buss eller handla på Konsum eller vara i stallet utan att förföljas av mobbare.

När mina föräldrar tyckte jag var lat och bortskämd när jag inte ville gå till affären en fredag kväll var det inte därför utan för att där hängde många i byn och då skulle jag få höra saker som att dom hoppades att jag skulle bli våldtagen eller dö och att jag inte pratade med andra än min familj och närmsta vänner eller utvalda personer var tydligen extremt irriterande och något att retas för flera gånger om dagen, att jag i en av fyra klasser i samma årsgrupp dvs ca 100 elever var bäst i alla ämnen som en lärare sa för att han trodde det skulle väga upp mobbningen som lärarna var mycket väl medvetna om. Då behövde han inte agera. Ingen vuxen agerade.

En av lärarna utsatte mig för sexuella trakasserier och det var det enda jag vågade säga till mamma och pappa och dom tog kontakt med rektorn men inget hände så jag fick dras med den äckelgubben i två år och fast han blivit anmäld fortsatte han.

Jag har blivit mobbad i så många olika sammanhang bara för att jag är jag. Så varför bryr jag mig fortfarande?

Usch, vad det här gör mig ledsen att läsa! Samtidigt känner jag igen mycket av det från sådant min dotter (som också har autism i kombination med hög begåvning) varit med om.

Det är den där fula, bristande acceptansen, tror jag. Sådana som du, och som min dotter, "sticker ut" i samhället eftersom ni ofta kan se saker på ett annat sätt än "den stora massan". Jag tror att du, min dotter, och många andra (kanske främst tjejer och kvinnor) i liknande situationer, är känsliga och "bryr er" så mycket just för att ni har så hög begåvning, och ofta kan se detaljer och sammanhang som går många förbi.

Jag vet inte om du kan känna igen dig i det, men jag vet att för min dotter kan jobbiga konfrontationer/otrevliga kommentarer etc. "fastna" och bli svåra att lägga bakom sig. Många kan ju liksom rycka på axlarna åt att någon är en klumpeduns, men om man har mer analyserande drag, och vill förstå helhet och sammanhang, tror jag att det är större risk att det "fastnar". Och att se, analysera och försöka förstå helhet och sammanhang är ju något som just tjejer och kvinnor med autism ofta blir lite av experter på.

Och så känner vissa, mindre trevliga, av den där "annorlundaheten", och reagerar väldigt primitivt med att stöta bort den "avvikande" ur "flocken". Vilket förstås är både tråkigt och dumt, för att kunna bidra med andra perspektiv, se detaljer, analysera o. s. v. är ju en väldig styrka hos många med autism!

Tyvärr tror jag att samhället i stort ofta fortfarande har en syn om att en person med autism är på ett visst sätt, och att det är något specifikt som behöver "förstås". I stället för att helt enkelt möta personen som hen är, med eller utan neurodiversitet. I stället får okunniga människor i bland för sig att autism är något som liksom gör personen till "något annat än andra", och lägger orimligt stor betydelse där i stället för på alla andra egenskaper varje människa har!

Vuxna som sviker barn, och mobbing "bara för att man är den man är", är bland det värsta jag vet. Jag är verkligen ledsen för att du råkat ut för både och! Och jag hoppas att du får hjälp att läka från dina tidigare erfarenheter, och att du kan känna dig trygg i att sådana dumskallar som mäklaren, trots allt inte är allt för många. De flesta vet att man inte beter sig så.

 

[MML]

Får jag skriva en bra sak? Jag sålde min bil 2011 så det var ett tag sen jag körde. Jag är väldigt ovan nu och är jätte nervös att råka döda någon men jag är också förväntansfull för på torsdag hämtar jag hem min första bil på 13 år. Kommer ta det lugnt så här i början så jag kommer in i det.

Bilarna jag haft tidigare har varit skräpbilar, omöjligt att det finns sämre bilar men nu är det en fin bil, den glänser, den är hel, den var skön att köra och jag kommer inte längre vara låst till att få skjuts överallt. Och den är så fin. Jag har svårt att förstå hur jag kan förtjäna att köpa en så fin bil.

Bara jag litar på mig själv så ger den här bilen en enorm frihet för mig.

Vad roligt, grattis!

Ta det lugnt med körningen du, och ge dig inte ut i mycket trafik/höga hastigheter innan du fått tillbaka vanan lite och "lärt känna" din nya bil. Körning brukar vara en sådan sak som man lätt kan ta upp igen, även om man inte gjort det på ett tag.

 

[tanten]

Får jag skriva en bra sak? Jag sålde min bil 2011 så det var ett tag sen jag körde. Jag är väldigt ovan nu och är jätte nervös att råka döda någon men jag är också förväntansfull för på torsdag hämtar jag hem min första bil på 13 år. Kommer ta det lugnt så här i början så jag kommer in i det.

Bilarna jag haft tidigare har varit skräpbilar, omöjligt att det finns sämre bilar men nu är det en fin bil, den glänser, den är hel, den var skön att köra och jag kommer inte längre vara låst till att få skjuts överallt. Och den är så fin. Jag har svårt att förstå hur jag kan förtjäna att köpa en så fin bil.

Bara jag litar på mig själv så ger den här bilen en enorm frihet för mig.

Jag tror att du snabbt kommer att vänja dig vid den friheten bilen ger och se den som självklar.

Vill du åka iväg och träna med hundarna eller bara vara på nån fin plats tar du bilnycklarna och åker. Vill du inte åka låter du bli.
Du bestämmer över livet!

 

[Lillefrun]

Usch, vad det här gör mig ledsen att läsa! Samtidigt känner jag igen mycket av det från sådant min dotter (som också har autism i kombination med hög begåvning) varit med om.

Det är den där fula, bristande acceptansen, tror jag. Sådana som du, och som min dotter, "sticker ut" i samhället eftersom ni ofta kan se saker på ett annat sätt än "den stora massan". Jag tror att du, min dotter, och många andra (kanske främst tjejer och kvinnor) i liknande situationer, är känsliga och "bryr er" så mycket just för att ni har så hög begåvning, och ofta kan se detaljer och sammanhang som går många förbi.

Jag vet inte om du kan känna igen dig i det, men jag vet att för min dotter kan jobbiga konfrontationer/otrevliga kommentarer etc. "fastna" och bli svåra att lägga bakom sig. Många kan ju liksom rycka på axlarna åt att någon är en klumpeduns, men om man har mer analyserande drag, och vill förstå helhet och sammanhang, tror jag att det är större risk att det "fastnar". Och att se, analysera och försöka förstå helhet och sammanhang är ju något som just tjejer och kvinnor med autism ofta blir lite av experter på.

Och så känner vissa, mindre trevliga, av den där "annorlundaheten", och reagerar väldigt primitivt med att stöta bort den "avvikande" ur "flocken". Vilket förstås är både tråkigt och dumt, för att kunna bidra med andra perspektiv, se detaljer, analysera o. s. v. är ju en väldig styrka hos många med autism!

Tyvärr tror jag att samhället i stort ofta fortfarande har en syn om att en person med autism är på ett visst sätt, och att det är något specifikt som behöver "förstås". I stället för att helt enkelt möta personen som hen är, med eller utan neurodiversitet. I stället får okunniga människor i bland för sig att autism är något som liksom gör personen till "något annat än andra", och lägger orimligt stor betydelse där i stället för på alla andra egenskaper varje människa har!

Vuxna som sviker barn, och mobbing "bara för att man är den man är", är bland det värsta jag vet. Jag är verkligen ledsen för att du råkat ut för både och! Och jag hoppas att du får hjälp att läka från dina tidigare erfarenheter, och att du kan känna dig trygg i att sådana dumskallar som mäklaren, trots allt inte är allt för många. De flesta vet att man inte beter sig så.

Tack, jag har valt ut ställen jag ska köra på där det är folktomt rätt timmar på dagen. Brukar gå där när jag vill slippa intryck.

Ja jag bryr mig, alla säger att jag ska släppa det. Jag kan fortfarne se scener med exakt kläder, vart exakt i ett hus jag var när någon sa något som sårade mig rejält när jag var 9 år. Allt sitter fast.

Jag är högbegåvad men det känns som jag är överbegåvad med känslor som tar över. Tidigare i veckan åt jag jordgubbar och när jag skulle bita i den såg jag en liten snigel. Jag blev glad att jag inte hann döda den men sen så visste jag inte riktigt hur jag skulle rädda den utan att skada den så jag bestämde att det var lättast att lägga jordgubben utanför så snigeln fick klättra ner själv. Efter en stund insåg jag att kanske en fågel blivit intresserad av jordgubben och jag visste ju inte om snigeln hunnit ner för jordgubben vsr borta när jag sprang ut och tittade. Det här har plågat mig hela veckan, alla tycker jag är lite väl intensiv för när jag går in så mycket i något och bryr mig så mycket om saker andra släpper så krockar vi lite. Men jag oroar mig ju fortfarande för snigeln.

 

[MML]

Tack, jag har valt ut ställen jag ska köra på där det är folktomt rätt timmar på dagen. Brukar gå där när jag vill slippa intryck.

Ja jag bryr mig, alla säger att jag ska släppa det. Jag kan fortfarne se scener med exakt kläder, vart exakt i ett hus jag var när någon sa något som sårade mig rejält när jag var 9 år. Allt sitter fast.

Jag är högbegåvad men det känns som jag är överbegåvad med känslor som tar över. Tidigare i veckan åt jag jordgubbar och när jag skulle bita i den såg jag en liten snigel. Jag blev glad att jag inte hann döda den men sen så visste jag inte riktigt hur jag skulle rädda den utan att skada den så jag bestämde att det var lättast att lägga jordgubben utanför så snigeln fick klättra ner själv. Efter en stund insåg jag att kanske en fågel blivit intresserad av jordgubben och jag visste ju inte om snigeln hunnit ner för jordgubben vsr borta när jag sprang ut och tittade. Det här har plågat mig hela veckan, alla tycker jag är lite väl intensiv för när jag går in så mycket i något och bryr mig så mycket om saker andra släpper så krockar vi lite. Men jag oroar mig ju fortfarande för snigeln.

Det låter som en klok strategi!

Och åh, vad jag känner igen min dotter i det du berättar! Jag vet så väl att det kan vara väldigt utmattande att leva med så intensiva känslor, men jag vill ändå tro att det är något fint och bra att ha förmågan till att känna så mycket. Tänk vad många det är, som inte ens skulle reflektera över snigelns välmående i det du berättar! Men du ser snigeln, och känner instinktivt med den. Personligen tror jag att samhället i stort behöver fler sådana som dig, och att många av oss andra har mycket att lära av till exempel dig!

 

[Lillefrun]

Jag tror att du snabbt kommer att vänja dig vid den friheten bilen ger och se den som självklar.

Vill du åka iväg och träna med hundarna eller bara vara på nån fin plats tar du bilnycklarna och åker. Vill du inte åka låter du bli.
Du bestämmer över livet!

Tack! Ja jag vill åka till klubben och träna agility och till någon annan skog än där jag bor och slippa bära hem matvaror för hand så jag håller på att brytas av när jag kan ta bilen istället. Och hälsa på min bror och svägerska som får barn i november och jag blir faster.

Båda grabbarna åker i sele men har extrem separationsångest fast jag aldrig lämnat dom i bilen så börjar dom skrika när bilen stannar så vi inte ska glömma dom. Nu kan jag träna på det i lugn och ro. Vänja dom vid bilen och buren

 

[hastflicka]

<snip>
Båda grabbarna åker i sele men har extrem separationsångest fast jag aldrig lämnat dom i bilen så börjar dom skrika när bilen stannar så vi inte ska glömma dom. Nu kan jag träna på det i lugn och ro. Vänja dom vid bilen och buren

Min malle piper och gnaller nar jag stannar bilen for att han ar sa oerhort otalig och inte kan VANTA utan vill ut for att gora nagot roligt. Oftast aker han ju med for att vi ska trana eller nagot. Nar jag stiger ut, sager VANTA med bestamd rost, blir han besviken (oronen pekar rakt ut) och han lagger sig ner tills jag kommer tillbaka.

Dar jag kan far han ofta sitta kvar i bilen en stund innan jag tar ut honom for att trana och gora "kul grejor". Om han inte tranar pa talamod ganska ofta blir han tamligen odraglig.

 

[Squie]

Han kanske lever i tron att du är lågbegåvad

Jag fattar inte heller vad han har med det att göra.

Det slog mig att han kanske tror autism = IF. Intellektuell Funktionsnedsättning. O iom det tror han gör TS en tjänst o bara vill vara vänlig.