Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars ungefär så jag har hängt ihop med mäklaren i 4 månaderna. Jag har sjukersättning och när det kom på tal i fråga om inkomst så sa jag som det är att det är lite allt möjligt men bland annat autism och jag tycker jag var tydlig med att jag inte ville prata mer med en mäklare om mitt mående speciellt som jag upplevt den här kontakten som svår att greppa.
Sen så för några dagar sedan skulle jag skriva på ännu mer papper och när jag satt där och skulle skriva på började mäklaren prata om min sjukdom eller skada och jag kopplade det först inte till att han pratade om autismen för jag ser den inte som en sjukdom eller skada. Men han fortsatte att gång på gång fråga om den berodde på någon skada eller olycka eller sjukdom eller om något gick fel när jag föddes. När han frågade om jag hade skadat huvudet så jag fått något fel i huvudet, jag trodde han skämtade men nej, nej han sa så. Man gör inte det. Man frågar inte folk om dom slagit i huvudet så något blivit fel.
Jag svarade att autism inte är en sjukdom eller skada och sen sa jag att jag behövde gå men jag önskar jag hade haft ett bättre svar. Jag skulle vilja förklara för honom att han gick över gränsen men det det vågade jag inte och jag vet inte om han är värd den ansträngningen.
Jag känner mig rätt kränkt faktiskt över det han sa. Framstår jag alltså som att jag blivit skadad så att det nu är fel på mig ?Alla saker, som att något gick fel när jag föddes och skadat huvudet eller att jag bara föddes som fel gjorde mig hemskt ledsen även om jag vet att han har fel när han säger så.
Jag har ingen sjukdom eller skada utan jag har bara ett annat sätt att tänka och tolka omvärlden, inte sämre men en annan. Och det gör att jag inte orkar leva i en Nt-värld. Intrycken för många, människor, cyklar, bilar, trafikljus, bussar, texter och siffror på saker när jag är ute som siffror på elskåp, reklamer, sociala sammanhang och mönster i allt som möbler och på andras kläder och jag blir stressad och rädd. Min terapeut hade ett par skor med en tråd lös, då kunde jag inte lyssna. På ett seminarium om autism för ca 8 år sedan hade en föreläsare det en tröja det stod Winter is coming på och då läste jag det i 90 minuter och allt annat försvann så vad hon sa försvann.
Jag orkar inte vara med på kurser tiden ut någon gång men vi har alltid lärt oss (jag och hundarna eller bara jag) mycket snabbare än alla andra på egen hand, även i skolan. Så jag ligger alltid flera steg föreMen jag lär mig så mycket och detaljerat och kommer ihåg sånt ingen annan kommer ihåg. Mer än vad jag behöver. Jag kraschade helt i gymnasiet eller egentligen långt före men det var då jag slutade gå till skolan fast jag sen tog igen ett halv år men det tog all den sista kraften jag hade..
Jag är särbegåvad och det är jobbigt för min hjärna slappnar aldrig av. Men också väldigt bra ibland. Men jag är ju inte skadad. Eller tänker andra att det är fel på oss med autism ? Tänker ni det?
Absolut INTE att jag tänker att det är något fel på människor med autism! Min son har det och jag lever alltså dagligen i det, och det är inte något fel på han, dig, eller någon annan alls!
Däremot så har jag märkt att andra människor kan ha svårt att acceptera det, speciellt män. Vi har tex väldigt svårt med maten, sonen är extrem selektiv i vad han klarar av att äta, och många gånger har jag fått höra att det är trams, han är bara bortskämd, och skulle jag bara sluta servera hans ”säkra mat” så skulle han tillslut nog äta ändå. Men så funkar det ju såklart inte…
Sonen är även väldigt ängslig och orolig, rädd för att skada sig och frågar om minsta lilla prick på kroppen, och om det är något farligt. Har fått höra många gånger att han är så mesig och behöver tuffa till sig, att han är ju pojk, och pojkar ska typ slåss och göra illa sig, det hör till.
Så ja, det är skittråkigt att alla inte bara kan acceptera, och det handlar verkligen så många gånger om okunskap, vilket din mäklare visade väldigt tydligt.
Naturligtvis så har han inget alls med det att göra, och betedde sig väldigt oförskämt. Han verkar väldigt gränslös över lag. Jag tycker du ska prata med hans chef om hur han beter sig.