stjarnhimmel
Trådstartare
Ja vad var det nu Silverkedjan skrev!
Silverkedjan?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja vad var det nu Silverkedjan skrev!
Tack Autocorrect?Silverkedjan?
Silverkedjan är en gammal bukefalist. Inte till ålder utan som bukefalist.Silverkedjan?
En bukefalist som förespråkade metoden att sätta sig i hans knä och ta av tröjan.Silverkedjan?
Vad menar du?Håller med om det tyvärr.........
Lillelorden........ tekniskt omöjligt![]()
Jag förstår. För mig har alltså den där lilla trevaren alltid besvarats negativt, så längre än så här jag aldrig gått.Fast innan jag går "all in" så vill jag gärna ha någon form av bekräftelse att det är ömsesidigt. Skickar en liten trevare, får en liten signal tillbaka, ökar på signalstyrkan, får samma tillbaka - och vips är vi mitt uppe i en fullödig flirt.
Beklagar att du råkat ut för sånt beteende. Se det som att det var tur att du fick se den sidan direkt, innan du beblandade dig mer med vederbörande.De gånger i livet då jag råkat låta det märkas att jag varit romantiskt intresserad av någon så har responsen bestått av äckel, irritation och hån.
Min dejt och jag har ju haft kontakt sen innan påskas och vi vekar ha hamnat i någon form av KK-stadie där vi tycker mycket om varandra. Men starkare känslor eller något steg framåt att dejta mer seriöst verkar inte infinna sig.
Nära 4 mån flirtande och sen dejtande........ Vi står på samma fläck som efter de första dejterna. Tycker att nu borde något ha hänt om det fanns möjlighet.
Egentligen förstår jag inte problemet. Vi har skitkul ihop..har en ganska egen humor som vi känner att vi äntligen hittat med varandra och saknat i tidigare relationer. Vi har väldigt lätt för att prata om både allvarligare saker och bara om ingenting. Har samma värderingar, delar många intressen, vi har pratat om hur vi vill ha ett förhållande och där tycke vi klockrent lika och verkar funka precis lika dant. Attraktionen...shit! Verkligen inga problem någonstans där. Vi kan bara slappa och mysa utan att det blir krystat. Det är verkligen bekvämt och skönt att umgås.
Han har ju varit aktiv med sin nätsida hela tiden. Uppdaterar med bilder och är ofta inloggad. Tog bort min.
Men nu startade jag upp den igen. Jag vill faktiskt ha ett dejtande som leder någonstans. Han blev lite förvånad. Sa som det var att jag var trött på singellivet nu. Har varit singel i 3 år och jag vill ha någon att vakna med ibland, någon att äta frukost med, är trött på att gå på alla kalas själv osv.
Han får ta det som han vill. Jag har visat att jag gärna lägger in en ny växel i det vi har eller så söker jag vidare.
En trevlig kille skrev igår. Kom lite nya meddelanden då och då under dagen. Men sen under kvällen började han stava allt sämre...tillslut var det knappt läsbart. Var väl någon sorglig stackare som satt och drack till....
En annan skrev två trevliga meddelanden för att sen toppa med "Är du bestämd? Jag vill träffa någon som får mig att vilja lyda"
En tredje verkade också riktigt mysig...och han såg fin ut. Tyvärr visade det sig att han bara bodde i perioder i Sverige. Mestadels av tiden bodde han i Brasilien där han arbetade![]()
Min dejt och jag har ju haft kontakt sen innan påskas och vi vekar ha hamnat i någon form av KK-stadie där vi tycker mycket om varandra. Men starkare känslor eller något steg framåt att dejta mer seriöst verkar inte infinna sig.
Nära 4 mån flirtande och sen dejtande........ Vi står på samma fläck som efter de första dejterna. Tycker att nu borde något ha hänt om det fanns möjlighet.
Egentligen förstår jag inte problemet. Vi har skitkul ihop..har en ganska egen humor som vi känner att vi äntligen hittat med varandra och saknat i tidigare relationer. Vi har väldigt lätt för att prata om både allvarligare saker och bara om ingenting. Har samma värderingar, delar många intressen, vi har pratat om hur vi vill ha ett förhållande och där tycke vi klockrent lika och verkar funka precis lika dant. Attraktionen...shit! Verkligen inga problem någonstans där. Vi kan bara slappa och mysa utan att det blir krystat. Det är verkligen bekvämt och skönt att umgås.
Han har ju varit aktiv med sin nätsida hela tiden. Uppdaterar med bilder och är ofta inloggad. Tog bort min.
Men nu startade jag upp den igen. Jag vill faktiskt ha ett dejtande som leder någonstans. Han blev lite förvånad. Sa som det var att jag var trött på singellivet nu. Har varit singel i 3 år och jag vill ha någon att vakna med ibland, någon att äta frukost med, är trött på att gå på alla kalas själv osv.
Han får ta det som han vill. Jag har visat att jag gärna lägger in en ny växel i det vi har eller så söker jag vidare.
En trevlig kille skrev igår. Kom lite nya meddelanden då och då under dagen. Men sen under kvällen började han stava allt sämre...tillslut var det knappt läsbart. Var väl någon sorglig stackare som satt och drack till....
En annan skrev två trevliga meddelanden för att sen toppa med "Är du bestämd? Jag vill träffa någon som får mig att vilja lyda"
En tredje verkade också riktigt mysig...och han såg fin ut. Tyvärr visade det sig att han bara bodde i perioder i Sverige. Mestadels av tiden bodde han i Brasilien där han arbetade![]()
Fråga chans på din dejt, vetja!![]()
Steg ... Nu aktiveras min allergi lite
Vad menas med steg? Finns det en särskild snitslad bana i relationer där man ska beta av olika stationer? Och vad händer om man har olika syn på steg, den ena parten kanske inte tänker i de banorna och då riskerar man ju missa något som kunde vara något bra?
Jag har förstått att många ser t ex det där med att träffa familjen är just ett "steg". Men själv förstår jag nog inte hur det kan säga något särskilt om förhållandet.Tja...någonting finns det väl mellan första dejten till barn och giftemål eller vad man nu har för mål?
Vad beror väl på vad man söker. Men som i mitt fall där jag är tydlig med att jag vill att ett dejtande ska utvecklas till en monogam relation på sikt så kan ju tex sluta träffa andra, utrycka djupare känslor, träffa familjen el liknade vara att föredra. Det är väl att ta en relation ett steg framåt när man når dessa punkter? Det är ju liksom sånt man inte gör med var enda en man dejtar...hoppas jag.
Eller finns det ett bättre uttryck än steg?
Håller med om att familjen kan kvitta att träffa...ett bra tagJag har förstått att många ser t ex det där med att träffa familjen är just ett "steg". Men själv förstår jag nog inte hur det kan säga något särskilt om förhållandet.
Det låter lite också som att du väntar på att han ska ta ett initiativ som du lika gärna skulle kunna ta? T ex skulle du ju kunna fråga varför han har kvar sin sida på dejtingsajten, om han väntar på att det ska dyka upp nån bättre än dig.
Hur tydlig har du varit då, har du sagt att du vill ha ett förhållande med honom och frågat varför han är kvar på dejtingsajten?Håller med om att familjen kan kvitta att träffa...ett bra tag
Är ju liksom inte dom jag vill dejta.
Som jag svarade Tott....vi har tagit upp ämnet. Blir på något konstigt sätt inget klart svar. Och det är jag som tagit de flesta initiativen och det är väl här jag känner att jag vill få lite samma respons tillbaka. Han får ju också gärna visa att HAN också faktiskt vill. Jag vill inte behöva lägg ord och känslor i munnen typ på någon.....svårt att förklara.
Men jag pratar för mig. Han får prata för sig. Inte bara hålla med när jag uttrycker mig.
Jag som ändå är lite av en relationsfobiker, speciellt vad det gäller att flytta ihop och dela disk och städ :P, kan tycka att det skulle kännas konstigt att umgås med någon tätt utan att träffa andra personer som är viktiga i dens liv. Sen om det är familjen eller om det är vänner det kanske spelar mindre roll. Men man pratar ju väldigt mycket om sina nära med varandra, så det blir liksom konstigt att aldrig träffa dem. Jag har träffat flera av mina nära vänners familjer och andra vänner. Det skulle kännas jättekonstigt att ha en långvarig relation med någon kärleks eller vänskap och aldrig träffa någon annan av de viktiga personerna i hens liv. Det blir liksom en väldigt ensidig form av relation. Jag har en sådan vän, där vi i princip alltid umgås bara vi. Men även där har jag ju träffat några av hens andra nära vänner vid några tillfällen.Jag tänker nog att det där med att träffa familjen är en oundviklig följd av de snäva relationsmönster vi lever med (inte bara i vår kultur, verkligen inte). Jag ser det som något man till sist blir så illa tvungen till (om det sen är trevligt eller inte när det väl sker, är en annan fråga), på grund av den plats olika sorters relationer har (och inte har) i kulturen och det sociala livet.
Det säger däremot som jag ser det absolut ingenting om förhållandet, utan säger bara en massa saker om vad som finns runtomkring de två (eller för all del fler än så) som har ett förhållande.
Jag ser det alltså absolut inte som "steg", för jag ser inte förhållandet som en orienteringstävling med kontroller att klara av. Det finns alltså heller inget "mål". Eller, ett trevligt förhållande är både vägen och målet, no more, no less.
Det andra, barn, diskbänkar, åldrande svärmödrar - det är bara konsekvenser av hur vårt samhälle och relationsansvaren är fördelade. Man skulle lika gärna kunna dela det med någon som man inte älskade och inte hade sex med (det skulle rentav kunna vara att föredra).
Jag skulle avsluta ögonaböj om en dejt började prata i termer av "ta nästa steg", eller om en dejt lade in stor symbolisk betydelse i att träffa min familj eller liknande.