Kvinnosyn [VAR: Dejting - en ny tråd]

[Migo]

Jag förstår verkligen inte det här med "friendzoning".

 

[tott]

Gulp!
Hur tror ni den här killen mår?
"Det har jag . Med en mild ton
Av värme fråga jag dig
Va du skulle göra

Tips är inte dömande så vill du hitta skatten
Med bra värderingar

Får du ta öppna ögonen mer
Min mor dog i canser min mormor i sorgen av min mor gick bortb
Glad midsommar

Du som tror äpplen växer på gräset

Antar en
Fin kavaj utan innehåll

Är mer i de slag du riktar ditt vapen mot

Min grund är resans innehåll beror på
Omtanke inte avsikter"

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår verkligen inte det här med "friendzoning".

Vad?

 

[Jeffery]

Gulp!
Hur tror ni den här killen mår?

Han raggar i egenskap av den missförstådde poeten.

 

[Lovisaleonora]

Det är verkligen ett träsk, tott...

 

[tott]

Han raggar i egenskap av den missförstådde poeten.

Mycket missförstådd!

 

[Migo]

Som det står. Jag förstår inte hur begreppet ens kan ha uppstått. Antingen får en göra klart för nån att en är intresserad av sexuell relation utöver vänskapen, eller så kan en låta bli. Hur den andra personen reagerar har med deras attraktion att göra.

"that this[friendzoning] is a non-issue invented by dudes/dudettes who don’t understand how attraction works and believe if a person likes them well enough to be friends, that ought to be enough foundation for True Love to bloom. "

(min genusneutralisering)
http://makemeasammich.org/2013/05/04/the-friend-zone-is-total-fucking-bullshit/

 

[ekra]

Har dessutom fått höra får säkerligen 5 olika killar att så länge jag har häst och hund, bor ensam på en gård och dessutom har ett väldigt självständigt och "manligt" yrke så kommer jag inte hitta någon. Jag ger nämligen sken av att inte behöva en man...

Mesproppar! ;-) Du har frågat fel killar. Finns med 100% säkerhet lika gott om män som vill ha starka och självständiga tjejer som män som "backar" för detsamma.

Frågade en vän häromdagen och han sa att: du är en person man vill ha som vän, du är snäll och rolig. Men du utstrålar inte flickvän eller sex. Så man tänker inte på dig på det sättet, man tänker på dig som en vän. Så hur ska man göra gör att folk ska tänka på en som flickvän eller var vännen knäpp som sa detta?

Det där är något som jag har ältat, vridit och vänt helt ut och in på för egen del i vinter. Jag har "historiskt sett" hamnat i kompisfacket så många gånger när jag velat något annat att jag började tro att jag var ointressant som flickvän. Har skrivit flera meter om det här på Buke, men det skadar ju inte att skriva det igen.

Har analyserat läget både för egen del och apropå andra i min bekantskapskrets som jag upplever hamnar i samma situation. Gråtit en hink med tårar och legat vaken på nätterna, men med hjälp av envist övertalande av min hjärna att jag duger och att jag bara behöver hitta min självkänsla så skall saker ordna sig. Så har jag faktiskt tagit ett enormt kliv framåt, och fått både självinsikt och starkare självkänsla.

Jag upplever det utifrån mig själv att det handlat mycket om just självkänsla, om att inte våga lita på att andra människor kan tänkas se mig som flickvänsmaterial och tycka att jag är attraktiv. Och därför liksom ansett mig besegrad innan något hunnit börja och bara behandlat folk jag tycker är både läckra och trevliga "neutralt" som vänner gör. HUR skall de då kunna märka att jag är intresserad av att vara något annat än vänskaplig? Andra människor (även de i mina ögon läckra) sliter antagligen också med sin egen självkänsla och behovet av att bli sedda, och få någon sorts bekräftelse för att våga närma sig någon på ett mer än vänskapligt vis. Det är viktigt att minnas.

För att andra skall tycka att jag är attraktiv måste jag själv tycka om mig själv, och vara bekväm med mig själv. Jag har lyckligtvis iallafall varit medveten om att jag är socialt kompetent och kul att hänga med, men har tänkt att jag som inte är så jäkla kurvig och typiskt "sexig" utan har dålig hållning och pyttesmå bröst inte har en chans hos de killar som jag tycker är attraktiva. (Brösten har jag kommit över, de är små, fina och praktiska! Och ingen har någonsin klagat på dem). Men har fått påminna mig om att attraktivitet och sexighet inte sitter i kroppshyddan utan snarare i vad man utstrålar. Jag blir själv kan bli attraherad av ganska olika kroppstyper, både stora och små om personen i kroppen är säker på sig själv. Och så händer det att jag tycker att blyghet är attraktivt, men det skall vara i rimlig dos.

Jag insåg för egen del att jag slutat flirta, och nästan alltid var "neutral" mot män, inte så att jag inte var trevlig och öppen, men liksom bara just det. Som man brukar säga, man får tillbaka det man skickar ut. Till mina fellow kompisfackare: Tänk igenom vad ni signalerar, jag kom själv till insikt om att det var ju helt jäkla omöjligt för föremålen för min kärlek vid flera tillfällen genom åren att begripa att jag var intresserad, jag visade det ju inte!

Jag har som jag nämnt haft närmare tio mer eller mindre ofrivilliga år i "celibat", det fanns liksom inte plats för någon romantik. Jag hade fullt upp med att bearbeta mig själv, och att studera och reda upp min tillvaro. Och hade det faktiskt oftast helt fint själv. Dessförinnan hade jag ganska lätt att ragga upp folk på krogen, men som det sedan väldigt sällan blev något "mer" med (ofta för att jag själv lät det rinna ut i sanden på grund av osäkerhet).

Ta lite tid och reflektera över vad ni själva "går igång på" och inte. Jag "råkar" exempelvis sällan spontanröra vid kompisar som jag inte är intresserad av, men tar väldigt gärna i folk som jag tycker extra mycket om och skulle vilja att de gör detsamma med mig. Snuddar vid en arm eller ett ben, eller tar på mitt hår... Eller ställer sig lite för nära. Jag känner mig speciell om någon tittar på mig och ler utan att säga något. Prova detta på någon som ni fastnat i kompisfacket med och se vad som händer, antingen står de kvar, backar, eller bemöter det med samma kroppsspråk, och då kan man ju försöka tänja på gränserna och se vart det leder.

Jag tycker mycket om att få ärligt menade komplimanger om vad som helst, som att jag lagar god mat, eller har fina skor. Men springer (åtminstone inombords!) skrikande åt andra hållet om någon är för framfusig. Och om personen i fråga visar NOLL synligt intresse för mig blir min reaktion att tro att de bara ser mig som en potentiell vän. Inte FLICK-vän.

Förstår du poängen? Alltså att göra en liten självanalys och försöka ta ett steg tillbaka och se hur andra människor uppfattar dig och att bemöta andra som du är intresserad av som du skulle vilja att de bemötte dig, inte bara vara passiv och neutral i väntan på att den andre skall agera. Det är det som gör att man hamnar i "kompisfacket" skulle jag vilja påstå.

 

[ekra]

Som det står. Jag förstår inte hur begreppet ens kan ha uppstått. Antingen får en göra klart för nån att en är intresserad av sexuell relation utöver vänskapen, eller så kan en låta bli. Hur den andra personen reagerar har med deras attraktion att göra.

"that this[friendzoning] is a non-issue invented by dudes/dudettes who don’t understand how attraction works and believe if a person likes them well enough to be friends, that ought to be enough foundation for True Love to bloom. "

Jag förstår 100% att begreppet uppstått. Om jag utgår från mig själv så handlar det om att i utgångsläget inte vara tillräckligt intresserad för att lägga in en stöt, (eller är för osäker för att göra det!) men nyfiken på att lära känna personen för att se om den "kan vara intressant". Motsatsen är trial and error som går ut på att våga satsa direkt och sedan gå skilda vägar om man inte får napp/ inte matchar. Men det är inte alla som trivs med den metoden.

Det kan vara väldigt svårt att komma ur ett invant beteende och börja visa sitt intresse för någon man tidigare bara behandlat som just en vän. Men om man bara fortsätter i samma hjulspår och beter sig som "bara" en vän är chansen minimal att gnistor uppstår. Man liksom "friendzonar" sig själv.

 

[hestmannen]

En massa text.

Jag tror att du har helt rätt. Eftersom jag har den bakgrunden som jag har så har jag inte riktigt vågat visa att jag är intresserad av någon förut, inte ens de som jag har haft kontakt med när jag har nät-dejtat som bevisligen har haft någon form av intresse av mig eftersom de har velat dejta mig.

De senaste dagarna har jag ändrat mig lite när det gäller hur jag skriver i mail till de som jag har kontakt med på dejtingsidorna, jag är lite flirtigare och vågar visa att jag har ett intresse utöver vänskap. Och det märks skillnad i responsen jag får redan på mail-stadiet, så du är definitivt något på spåren i ditt resonemang. Jag menar naturligtvis inte att jag tjatar om att ligga eller något sådant, det är inte det jag menar med att vara flirtigare.

 

[stjarnhimmel]

Mesproppar! ;-) Du har frågat fel killar. Finns med 100% säkerhet lika gott om män som vill ha starka och självständiga tjejer som män som "backar" för detsamma.


Det där är något som jag har ältat, vridit och vänt helt ut och in på för egen del i vinter. Jag har "historiskt sett" hamnat i kompisfacket så många gånger när jag velat något annat att jag började tro att jag var ointressant som flickvän. Har skrivit flera meter om det här på Buke, men det skadar ju inte att skriva det igen.

Har analyserat läget både för egen del och apropå andra i min bekantskapskrets som jag upplever hamnar i samma situation. Gråtit en hink med tårar och legat vaken på nätterna, men med hjälp av envist övertalande av min hjärna att jag duger och att jag bara behöver hitta min självkänsla så skall saker ordna sig. Så har jag faktiskt tagit ett enormt kliv framåt, och fått både självinsikt och starkare självkänsla.

Jag upplever det utifrån mig själv att det handlat mycket om just självkänsla, om att inte våga lita på att andra människor kan tänkas se mig som flickvänsmaterial och tycka att jag är attraktiv. Och därför liksom ansett mig besegrad innan något hunnit börja och bara behandlat folk jag tycker är både läckra och trevliga "neutralt" som vänner gör. HUR skall de då kunna märka att jag är intresserad av att vara något annat än vänskaplig? Andra människor (även de i mina ögon läckra) sliter antagligen också med sin egen självkänsla och behovet av att bli sedda, och få någon sorts bekräftelse för att våga närma sig någon på ett mer än vänskapligt vis. Det är viktigt att minnas.

För att andra skall tycka att jag är attraktiv måste jag själv tycka om mig själv, och vara bekväm med mig själv. Jag har lyckligtvis iallafall varit medveten om att jag är socialt kompetent och kul att hänga med, men har tänkt att jag som inte är så jäkla kurvig och typiskt "sexig" utan har dålig hållning och pyttesmå bröst inte har en chans hos de killar som jag tycker är attraktiva. (Brösten har jag kommit över, de är små, fina och praktiska! Och ingen har någonsin klagat på dem). Men har fått påminna mig om att attraktivitet och sexighet inte sitter i kroppshyddan utan snarare i vad man utstrålar. Jag blir själv kan bli attraherad av ganska olika kroppstyper, både stora och små om personen i kroppen är säker på sig själv. Och så händer det att jag tycker att blyghet är attraktivt, men det skall vara i rimlig dos.

Jag insåg för egen del att jag slutat flirta, och nästan alltid var "neutral" mot män, inte så att jag inte var trevlig och öppen, men liksom bara just det. Som man brukar säga, man får tillbaka det man skickar ut. Till mina fellow kompisfackare: Tänk igenom vad ni signalerar, jag kom själv till insikt om att det var ju helt jäkla omöjligt för föremålen för min kärlek vid flera tillfällen genom åren att begripa att jag var intresserad, jag visade det ju inte!

Jag har som jag nämnt haft närmare tio mer eller mindre ofrivilliga år i "celibat", det fanns liksom inte plats för någon romantik. Jag hade fullt upp med att bearbeta mig själv, och att studera och reda upp min tillvaro. Och hade det faktiskt oftast helt fint själv. Dessförinnan hade jag ganska lätt att ragga upp folk på krogen, men som det sedan väldigt sällan blev något "mer" med (ofta för att jag själv lät det rinna ut i sanden på grund av osäkerhet).

Ta lite tid och reflektera över vad ni själva "går igång på" och inte. Jag "råkar" exempelvis sällan spontanröra vid kompisar som jag inte är intresserad av, men tar väldigt gärna i folk som jag tycker extra mycket om och skulle vilja att de gör detsamma med mig. Snuddar vid en arm eller ett ben, eller tar på mitt hår... Eller ställer sig lite för nära. Jag känner mig speciell om någon tittar på mig och ler utan att säga något. Prova detta på någon som ni fastnat i kompisfacket med och se vad som händer, antingen står de kvar, backar, eller bemöter det med samma kroppsspråk, och då kan man ju försöka tänja på gränserna och se vart det leder.

Jag tycker mycket om att få ärligt menade komplimanger om vad som helst, som att jag lagar god mat, eller har fina skor. Men springer (åtminstone inombords!) skrikande åt andra hållet om någon är för framfusig. Och om personen i fråga visar NOLL synligt intresse för mig blir min reaktion att tro att de bara ser mig som en potentiell vän. Inte FLICK-vän.

Förstår du poängen? Alltså att göra en liten självanalys och försöka ta ett steg tillbaka och se hur andra människor uppfattar dig och att bemöta andra som du är intresserad av som du skulle vilja att de bemötte dig, inte bara vara passiv och neutral i väntan på att den andre skall agera. Det är det som gör att man hamnar i "kompisfacket" skulle jag vilja påstå.

Jag satt precis och funderade på lite samma saker. Vad man signalerar och sänder ut.
Vissa människor sänder tex ut en sexuell känsla.

Men hur ska man göra då rent praktiskt? Jag tycker kag är nöjd med mig själv och mitt liv.
När jag har försökt tex på dejt att sända ut "mer än vän" så har jag fått höra att jag verkar desperat och för på. Det har snarare varit de gånger varit ointresserad som personen böivit intresserad. Det gör mig förvirrad.

 

[pontiacfarmer]

Jag satt precis och funderade på lite samma saker. Vad man signalerar och sänder ut.
Vissa människor sänder tex ut en sexuell känsla.

Men hur ska man göra då rent praktiskt? Jag tycker kag är nöjd med mig själv och mitt liv.
När jag har försökt tex på dejt att sända ut "mer än vän" så har jag fått höra att jag verkar desperat och för på. Det har snarare varit de gånger varit ointresserad som personen böivit intresserad. Det gör mig förvirrad.

Det där med att vara för PÅ har jag åxå fått höra .... vill nån ha med dig å göra så märker du det ... de svaren har jag fått höra.... men HUR ??

 

[hestmannen]

Jag satt precis och funderade på lite samma saker. Vad man signalerar och sänder ut.
Vissa människor sänder tex ut en sexuell känsla.

Men hur ska man göra då rent praktiskt? Jag tycker kag är nöjd med mig själv och mitt liv.
När jag har försökt tex på dejt att sända ut "mer än vän" så har jag fått höra att jag verkar desperat och för på. Det har snarare varit de gånger varit ointresserad som personen böivit intresserad. Det gör mig förvirrad.

Läs "Alla får ligga" av Henrik Fexeus, så kanske du får några tips. Det är han som var programledare för Kärlekskoden på SVT.

 

[stjarnhimmel]

Läs "Alla får ligga" av Henrik Fexeus, så kanske du får några tips. Det är han som var programledare för Kärlekskoden på SVT.

Jag har läst om den boken men det verkade mest vara självklarheter;
Var en god lyssnare,
Var rolig,
Ha ögonkontakt,
Ställ inte ja/nejfrågor,
Prata inte jobb
Osv

Detta var enligt artikeln vad boken handlade om.. Men har du läst den- kan du berätta lite mer och ge ngt annat tips?

 

[Sleepy]

Vad man signalerar och sänder ut. Vissa människor sänder tex ut en sexuell känsla.

Men hur ska man göra då rent praktiskt?

Tror inte att någon medvetet sitter och sänder signaler. Däremot ju mer intresserad man är desto mer öppen är man rent mentalt. Det i sin tur gör att man blir mer öppen i sitt kroppsspråk, sitt tonläge, sin blick. Så nyckeln är nog att känna sig själv och vara trygg i sina känslor. Och framför allt att känna av den andre.

Det finns inget värre än när någon försöker för mycket och i fel läge. Fånig "jag är intresserad"- kroppskontakt eller ställa sig alldeles inpå när det inte alls är önskvärt, hu. Däremot när kemin klickar så kan det vara helt rätt att dra ner mig i knät eller lyfta upp mig på köksbänken.

 

[Raderad medlem 94602]

Problemet tycker jag inte är att man inte får ligga. Problemet är att hitta EN vettig karl där känslorna är ömsesidiga att ligga med för en låååååång tid framåt. Och även dela lite annat smått och gått med då och då.
Men jag hittar bara de som vill erbjuda KK eller som absolut inte matchar mig alls i livet i övrigt.

 

[Jeffery]

Mycket missförstådd!

Häckar ofta på Facebook. Florerar bland båda könen, dock tycks de inte attrahera varann.
Får mycket sällan likes på poster gjorda 03:30 natten mellan lördag och söndag.

 

[cambodia]

Nu har hon åkt igen, efter ännu en underbar helg. Och jag grinade som ett barn när hon skulle åka. Det gör fan ont i mig att sitta här själv nu, det är så jävla tomt! Hennes doft svävar förbi ibland och jag vill bara börja grina igen. Jag vill ha henne här, kyssa henne, ha hennes armar omkring mig... Hur fan står man ut?! Jag tror på fullaste allvar att vi kommer flytta ihop i höst men det är ju en evighet dit! Ja... jag vet att det är värst såhär direkt efter men ändå

Vi ska ses på fredag igen och då ska hennes brorsbarn också sova där. Skitnervöst ju! Hon är 3 år (om jag inte minns fel).
Jag vet att hjärtat har en väldig barnlängtan så det här känns som värsta testet... känner mig jätterädd för att göra bort mig totalt men samtidigt, hur mycket kan man göra bort sig egentligen? Det är ju bara att vara sig själv som vanligt men ändå... jag har inte så stor erfarenhet av barn över huvud taget.

Alltså, det är så sjukt underbart att hittat kärleken igen, hur otroligt osannolikt är det inte ändå att man lyckas? Att hitta någon som man bara passar så perfekt ihop med. Som allt känns så bra med? Ibland kommer det bara över mig hur häftigt det är... vilken tur jag har haft

Har skummat lite i tråden hittills och ska strax läsa färdigt, var bara tvungen att skriva av mig först.
Apropå vad man tänder på/tittar på först så eftersom jag nu bara har ögon för mitt hjärta så är det hennes vackra ögon och starka, tatuerade armar som får mig att tända till lite extra. Jag är så liten så det känns så bra att ha en stor och stark kvinna som kan rädda mig
Och hon är så vacker när hon sover jag kan bara ligga och titta på henne hur länge som helst...

(Alltså, jag är så jäkla smörig, förlåt mig)

Åh, jag måste bara berätta. Min brandvarnare fuckade ur i helgen, tror den tyckte det gick lite för hett till här
Första gången den tjöt var när vi "myste" i soffan, vid HELT fel tillfälle tjuter den till bara i typ 5 sekunder för att sen bli tyst, dessutom var klockan typ 2 på natten... och andra gången var när vi stod och hånglade i hallen innan hon åkte... (precis under den också för övrigt).
Jag har dödat den nu genom att ta ut batteriet men seriöst, vad vill den oss?!

 

[Jeffery]

Jag har dödat den nu genom att ta ut batteriet men seriöst, vad vill den oss?!

Det är inte så att den tidigare haft känslor för dig, och nu känner sig brädad å det grövsta?
/relationskonsult, tillika kunnig i brandskyddsfrågor

 

[cambodia]

Det är inte så att den tidigare haft känslor för dig, och nu känner sig brädad å det grövsta?
/relationskonsult, tillika kunnig i brandskyddsfrågor

Kan det vara så? Har jag helt missat dens signaler trots att den gjort sig hörd såväl som vid matlagning som bakning... Och jag har bara skällt på den, stängt av den och fortsatt med mitt... *känner mig okänslig*