Behöver faktisk inte alls lägga så mycket energi på det, det går av sig själv. Jag pratade mycket med min farmor och mormor om krigen (jag är från ett land som blev ockuperat av nazisterna) och redan där lärde jag mig mycket nyttigt. Jag läste en överlevelseshandbok för typ 15-20 år sen och efter det finns tänket i ryggmärgen sas. När mat äts upp och utrustning förbrukas fyller jag på med ny, kollar vad jag har och skriver upp det jag behöver köpa på en lapp. Inte mer komplicerat än så. Jag väntar inte med att köpa nya mediciner tills de jag har är nästan slut. Jag väntar inte med att köpa djurfoder tills det är slut.
Varför skulle jag göra det? Det är inte enklare på något sätt att inte ha någon framförhållning och att inte ha något på lager. Vad jag ska göra vid kris har jag för längst tänkt ut så det är heller inget jag behöver lägga tid på. Jag går inte runt och tänker på alla katastrofer som kan hända. Tvärtom skulle jag säga, jag vet ju att jag är så beredd som jag kan vara så det är inget jag behöver oroa mig för.
Den enda tiden jag aktivt lagt på krisberedskap senaste åren är att skriva i den här tråden.
Jag tänkte mer på "jag lånar inte ut transporten till grannen vars häst är i nöd, för kriget kanske bryter ut i natt.". Som det skadliga, dvs där jag tycker man optimerar fel utgående från sannolikhetens. Och om man går och ägnar energi åt att vara beredd på det som aldrig inträffar.
Inte att man ägnat några timmar en gång i tiden för att fundera och lägga upp en plan som man kan sätta i verket.