Kommentera utseende

[Görel]

För mig behöver inte utseende vara en strävan efter att bli så snygg eller vacker som möjligt. Under många år använde jag mig själv som utlopp för kreativitet. Har aldrig varit intresserad av mode och klassisk snygghet men väldigt intresserad av kläder och smink. Jag ritade och sydde mina kläder själv och sminkade mig med syfte att uppnå effekt inte att bli så vacker som möjligt. På 80-talet när det skulle vara pastell och axelvaddar sydde jag svarta och färgstarka av helt annat snitt och använde mängder av svart eyeliner.

Så jag uppskattar komplimanger eftersom jag inte ser dem utifrån hur pass jag passar in i en norm eller inte, vilket jag uppfattar att en del tänker. Själv kan jag ge folk komplimanger om de skaffat snygga kläder men brukar inte säga att någon blir snygg i det nya plagget utan att det nya plagget är snyggt. Jag har ett sinne för detaljer så jag ser alltid om folk klippt sig/skaffat nya kläder/gått ner i vikt etc, men jag brukar inte kommentera annat än kläder om inte personen själv tar upp det och vill prata om det.

 

[MiniLi]

Jag tror att vi som gärna ger komplimanger dels gör det när vi ser ngt vi tycker är snyggt och fräckt, dels när ngn verkar ha ansträngt sig ... som en uppmuntran liksom.
Ofta hänger det ihop - den som har det snygga / fräcka har ansträngt sig och blir glad över komplimangen men som du beskriver kan det ju bli fel ... Men jag tror du riskerar att dra fel slutsats - det är nog lika ofta det som uppfattas som en ansträngning från din sida som man vill uppmuntra än själva uttrycket f detta ( jfr ngn talar om att man försöker sluta röka och blir uppmuntrad stöttad i sin ansträngning)

Men oj. Jag undrar om det går dog helt förbi vad du svarar på?
Du beskriver att du ”uppmuntrar”/förstärker normativa beteenden (tex se ”piffig”/snygg = normativt kvinnlig ut) men ignorerar/straffar ut icke-normativt beteende. Det är ju helt gräsligt oavsett avsikt!

Jag tänker att vännen ju gjort ett jättejobb och nått ett mål som hon talat om att hon vill n, att hon vill gå ner i vikt och inte mår bra då hon har grav övervikt. Tycker det känns jättekonstigt och nästan elakt att då inte låtsas om det då man ses när hon har gjort en sådan förvandling.

Jaha, jag är rätt säker på att mina vänner känner uppskattning och omtanke från mig på andra sätt så jag skulle ändå inte säga något.

 

[tanten]

Nu riskerar jag att få bassning av mod pga stingslighet, men... Varför utgår du från att du i din komplimangsiver vet bättre än mig när det gäller just mina erfarenheter? Du tror inte att jag, som aldrig i mitt liv har passat in i någon könsroll och aldrig fått glömma det, vet bättre om andras motiv bakom komplimangerna i just det här sammanhanget? De få gånger jag har pressat in mig i den där feminina mallen har det varit pga grupptryck, en desperation att om jag ser ut såhär så kanske jag äntligen blir accepterad (spoiler: det blev jag inte).

I scenariot att jag någonsin skulle ge mig på något liknande igen så borde vem som helst som känner mig ens litegrann undra om jag ramlat och slagit mig, inte kuttra och berömma för att jag jobbat så hårt för att förvandla mig till något tvärtemot allt jag är och står för. Jag tror inte att du kommer att förstå oavsett hur mycket mer jag skriver, så jag sätter punkt för det här sidospåret nu.

Du förutsätter lltså att komplimanger handlar om di relation till steroetyps könat utseende?

Jag har läst tråden med häpnad. Framförallt efersom jag brukar anzstänga mig för att faktiskt ge komplimanger tillo andra.
Själv har jag ALDRIG i mitt 60-åriga liv fått komplimanger som rör mi kropp. Mern komplimanger har jag fått. Om att mitt anförande var bra, att jag formulerade min åsikt väl, att mina kläder är snygga, att mina örhängen är läckra, att iläggetr jag gjorde var klokt.

Det har aldrig ens fallit mig in att bli något annat än jätteglad över att någon framför en positiv åsikt till mig.

För egen del tänker jag att om någon bär på en positiv tanke om en annan person så mår väl den personen bättre av att jag säger det där snälla till henom dirkt än till någon annan. Komplimang gränsar väldigt nära till berömmet i min tankevärld. Och beröm trodde jag i min enfald att alla gillade.

Aspekten att en komplimang kunde vara något annat än en positiv tanke som kläddes i ord - den har jag aldrig ens kunnat föreställa mig.

Nya insikter varje dag.

 

[Fruentimber]

Du förutsätter lltså att komplimanger handlar om di relation till steroetyps könat utseende?

Men varför ifrågasätter du @Invicta s upplevelser?

Hen har ju upprepande påpekat att hen får komplimanger när hen själv har pressat in sig i en mer normativ mall. Och att komplimangerna uteblir när hen är mer "sig själv". Då är det ju knappast orimligt att dra slutsatsen att komplimangerna härrör ifrån bilden av ett stereotypt könsuttryck.

Det vittnar ju fler inlägg om i tråden, som påpekar att de gärna "piffar till sig" och även uppskattar komplimanger om det.

 

[Raderad medlem 120709]

Du förutsätter lltså att komplimanger handlar om di relation till steroetyps könat utseende?

Vilken del av "jag vet" var svår att begripa? Gå gärna och läs om alla mina inlägg i tråden ordentligt istället för att bara haffa det senaste och ställa en fråga som egentligen redan är besvarad flera gånger om. Jag är less på att banka huvudet i väggen i den här tråden för att vissa envisas med att bli ledsna i ögat av att inte alla älskar att få komplimanger, och därför tar sig friheten att ifrågasätta mina levda erfarenheter.

 

[pollex]

Många intressanta svar i den här tråden, tycker jag! Den får mig också att inse att komplimanger/kommentarer om utseende är en väldigt liten del av min vardag. Jag klär mig antingen rätt slafsigt (på fritiden) eller tråkigt/ordinärt men tillräckligt "anpassat" (på jobbet) - har sällan nya kläder, sminkar mig inte och klipper mig inte så att det märks - så jag genererar inte så mycket på uppmärksamhet på det sättet. Däremot kan jag känna igen att det då väcker uppmärksamhet om man klär upp/ut sig, då händer det att jag får kommentarer men för mig känns det lite som en del av leken då.

Sedan är jag själv inte särskilt uppmärksam på andras utseende eller utseendeförändringar. Jag har dock en uppfattning om att folk blir glad om/till och med kan ta lite illa upp om man inte kommenterar vissa utseendeförändringar, typ ny frisyr. Ser jag det brukar jag försöka klämma fram något av lite samma karaktär som man berömmer barn nu för tiden (inte "vad fiiiiiiiiiiint", utan mer "hur känns det" )

 

[tanten]

Vilken del av "jag vet" var svår att begripa? Gå gärna och läs om alla mina inlägg i tråden ordentligt istället för att bara haffa det senaste och ställa en fråga som egentligen redan är besvarad flera gånger om. Jag är less på att banka huvudet i väggen i den här tråden för att vissa envisas med att bli ledsna i ögat av att inte alla älskar att få komplimanger, och därför tar sig friheten att ifrågasätta mina levda erfarenheter.

Jag ifrågasäter inte dig och dina upplevelser.

Jag uttrycker min egen (EGEN) häpnad över att saker i världen är så olika. Sådant som jag inte ens föreställt mig plågar uppenbarligen andra. Vilket jag kände att ja ville uttrycka. Detg handlar inte om dig utan mig.

Plus en fråga.

Åter. Komplimanger i din värld - är det kopplade till föreställningar om kön? Om komplimanger inte var könsstereotypa - skulle de vara lika obekväma?

 

[Fraggel_Tess]

Jag är rätt van att få kommentarer. Jag har en hel del "illrosa" hår. Kan vara någon som sitter i kassan på Liseberg som säger wow vilken läcker färg eller barn som pekar och skriker hon har rosa hår.

 

[MiniLi]

Jag ifrågasäter inte dig och dina upplevelser.

Jag uttrycker min egen (EGEN) häpnad över att saker i världen är så olika. Sådant som jag inte ens föreställt mig plågar uppenbarligen andra. Vilket jag kände att ja ville uttrycka. Detg handlar inte om dig utan mig.

Plus en fråga.

Åter. Komplimanger i din värld - är det kopplade till föreställningar om kön? Om komplimanger inte var könsstereotypa - skulle de vara lika obekväma?

Men det beror väl på vad det är för komplimanger?
Generellt är det väl rätt logiskt att de flesta utseendekommentarer bottnar i könsnormer?

 

[Problematisk]

Åter. Komplimanger i din värld - är det kopplade till föreställningar om kön? Om komplimanger inte var könsstereotypa - skulle de vara lika obekväma?

Svarar inte för @Invicta nu såklart utan vill bara bidra med mina tankar kring det.
Och det är att, för mig, så kommer de där utseende-relaterade komplimangerna alltid bara när jag är just könsstereotypiskt "kvinnlig". Fixat hår, sminkad, klänning... Ja, du vet. Och det förstår jag kan bli ännu mer obekvämt och jobbigt om man inte identifierar sig helt i kvinnorollen än vad det är för t.ex. mig, och jag tycker det är asjobbigt.

Däremot komplimanger som "Vad bra du red idag", "Jag läste den där texten som du skrev, den var väldigt välformulerad" och liknande som handlar om något man gör/hur man är tycker jag är en helt annan sak.

 

[cirkus]

Jag överdrev nog lite med leendegrejen, men övriga säger jag ofta, spontant! Idag kom en kompis hem och var superfin i en ny tröja, så jag fick nog in allt i samma mening till och med

Men är det, för dig, tanken om att komplimangen inte är ärligt menad som gör att du inte gillar det?

Jag kan ju bara tala för mig själv, men komplimanger ger jag ju bara när jag menar det. Fjäsk gillar jag inte.

Jag tror du missar poängen som jag och flera försöker ta fram. Vi VILL inte bedömda av andra människor. Spelar roll att de tycker det enbart positivt och ärligt menat och yada yada. VILL inte höra att man är fin i det ena eller det andra. Att höra att en tröja är snygg är okej, men JAG vill inte bli bedömd.

 

[Fruentimber]

Generellt är det väl rätt logiskt att de flesta utseendekommentarer bottnar i könsnormer?

För att använda sig av @tanten s uttryck så blir jag HÄPEN om man missat den analysen.

 

[Raderad medlem 120709]

Åter. Komplimanger i din värld - är det kopplade till föreställningar om kön? Om komplimanger inte var könsstereotypa - skulle de vara lika obekväma?

Åter - den här frågan har redan besvarats tillräckligt av mina tidigare inlägg i tråden, och jag har beskrivit mer än tillräckligt hur jag ser på "spontana" komplimanger som företeelse. Jag tänker inte skräddarsy något mer för att det jag redan bidragit med inte verkar räcka åt dig. Hantera din häpnad själv istället för att tugga på i förhoppningen att jag ska lägga ner energi på just dina frågor.

 

[cirkus]

Jag tror att vi som gärna ger komplimanger dels gör det när vi ser ngt vi tycker är snyggt och fräckt, dels när ngn verkar ha ansträngt sig ... som en uppmuntran liksom.
Ofta hänger det ihop - den som har det snygga / fräcka har ansträngt sig och blir glad över komplimangen men som du beskriver kan det ju bli fel ... Men jag tror du riskerar att dra fel slutsats - det är nog lika ofta det som uppfattas som en ansträngning från din sida som man vill uppmuntra än själva uttrycket f detta ( jfr ngn talar om att man försöker sluta röka och blir uppmuntrad stöttad i sin ansträngning)

Men varför ska ansträngningar uppmuntras eller ens noteras? Jämförelsen med rökning haltar.

 

[mandalaki]

Jag förstår vad @ Invicta skriver och tar till mig av det, men försöker peka på hur lätt vi kan missförstå varandra. Ngn vill väl men det blir fel ...Att ngn vill väl är ju ngt positivt att ta till sig av även om det blir tokigt som jag ser det.

Du kanske ska hålla tillbaka din iver att välja väl så att du inte kör över den som inte vill ha den.

 

[mandalaki]

Du förutsätter lltså att komplimanger handlar om di relation till steroetyps könat utseende?

Jag har läst tråden med häpnad. Framförallt efersom jag brukar anzstänga mig för att faktiskt ge komplimanger tillo andra.
Själv har jag ALDRIG i mitt 60-åriga liv fått komplimanger som rör mi kropp. Mern komplimanger har jag fått. Om att mitt anförande var bra, att jag formulerade min åsikt väl, att mina kläder är snygga, att mina örhängen är läckra, att iläggetr jag gjorde var klokt.

Det har aldrig ens fallit mig in att bli något annat än jätteglad över att någon framför en positiv åsikt till mig.

För egen del tänker jag att om någon bär på en positiv tanke om en annan person så mår väl den personen bättre av att jag säger det där snälla till henom dirkt än till någon annan. Komplimang gränsar väldigt nära till berömmet i min tankevärld. Och beröm trodde jag i min enfald att alla gillade.

Aspekten att en komplimang kunde vara något annat än en positiv tanke som kläddes i ord - den har jag aldrig ens kunnat föreställa mig.

Nya insikter varje dag.

Men hon berättar ju att det handlar om när hon får komplimanger efter att ha pressat sig in i den feminina mallen.

 

[athena_arabians]

Jag tror man får lov att ha en ordentlig fingertoppskänsla när det gäller komplimanger...

Personligen kommenterar jag ALDRIG vikt. Däremot kan jag säga "Åh vilken fin tröja", "Snygg frisyr" "Vilket vackert smycke" osv. Jag har problem med min kroppsuppfattning men nog blir jag glad om någon säger att jag tex har en fin klänning (händer inte så ofta att jag har klänning så jag har inga problem med att omgivningen reagerar ).

Jag skulle faktiskt bli lite ledsen om folk slutade ge komplimanger. Jag förstår absolut att de kan vara problematiska och att det är bättre att vara tyst om man är osäker på hur den tas emot (som sagt, kommentera vikt är aldrig ok) men att tex få veta att någon tycker att mitt hår är fint gör MIG glad.

 

[Monkie]

Jag tror du missar poängen som jag och flera försöker ta fram. Vi VILL inte bedömda av andra människor. Spelar roll att de tycker det enbart positivt och ärligt menat och yada yada. VILL inte höra att man är fin i det ena eller det andra. Att höra att en tröja är snygg är okej, men JAG vill inte bli bedömd.

Alltså jag försöker förstå och lär mig och inte kränka någon. Jag vill själv gärna få komplimanger och har tidigare inte sett något fel i att ge det heller.

 

[Problematisk]

Kom på en till incident av att "vilja väl" som hade rakt motsatt effekt.
Jag hade några gånger gått till en manlig psykolog, hade precis börjat få lite förtroende för honom när han gav mig en komplimang om hur fint klädd och "piffig" jag alltid var.
Tror säkert han menade väl, men jag mådde fysiskt illa av tanken på att han bedömde mitt utseende, speciellt i den ändå ganska utsatta situationen (och i synnerhet med tanke på de problem och svårigheter jag hade då).

Bara som en parentes om att "vilja väl" inte gör det okej, tycker jag.

 

[mandalaki]

Är din välvilja viktigare än mottagarens mående?

Att framhäva att man bara vill väl och att man hittills inte fått negativ respons på sina komplimanger antyder för mig att man som person gärna vill ge sken av hur "snäll" och "omtänksam" man är. Att man ger komplimanger till andra för att man främst är ute efter responsen man själv får, som något sorts uppfyllande och bekräftande över hur snäll man faktiskt är. Mottagarens personliga inställning till komplimangen kommer därmed i andra hand, för man "menade ju faktiskt bara väl".

Jag läste en krönika om det där för ett tag sen, en krönikör beskrev att hon blev helt hög på att ge komplimanger till kreti och pleti på stan. Det var ju så roligt att glädja folk. Men så hade hennes sambo satt fingret på det där och frågat om det viktiga i sammanhanget var att hon fick känna sig som en glädjespridare. Det gav henne en del att tänka på.