Kommentera utseende

[cirkus]

@Invicta - jag håller så med dig i varenda inlägg som du skriver. Känns väldigt skönt att inte vara ensam

 

[cirkus]

Alltså jag försöker förstå och lär mig och inte kränka någon. Jag vill själv gärna få komplimanger och har tidigare inte sett något fel i att ge det heller.

Det är bra att du ser en ny vinkel på detta med komplimanger.
Så länge som utseende bedöms - vilket det gör om man säger att nån är snygg i sin nya frisyr eller att den är snygg i sin nya tröja och kommentaren är oombedd är det bättre att hålla inne med komplimangen.

 

[athena_arabians]

Kom på en till incident av att "vilja väl" som hade rakt motsatt effekt.
Jag hade några gånger gått till en manlig psykolog, hade precis börjat få lite förtroende för honom när han gav mig en komplimang om hur fint klädd och "piffig" jag alltid var.
Tror säkert han menade väl, men jag mådde fysiskt illa av tanken på att han bedömde mitt utseende, speciellt i den ändå ganska utsatta situationen (och i synnerhet med tanke på de problem och svårigheter jag hade då).

Bara som en parentes om att "vilja väl" inte gör det okej, tycker jag.

I den situationen var det ju helt galet och extremt oprofessionellt. Hade någon behandlare kommenterat mig så hade jag också tagit illa upp.

Edit: Jag har iofs fått kommentarer angående min kropp av en behandlare men det är för att han såg att min viktförändring gav mig problem och han måste ju kommentera det eftersom jag går hos honom för att få bukt med de problemen. Han är medveten om min bakgrund med ätstörning och gjorde det på rätt sätt.

 

[Problematisk]

I den situationen var det ju helt galet och extremt oprofessionellt. Hade någon behandlare kommenterat mig så hade jag också tagit illa upp.

Ja, jag menar det. Men jag tror ärligt inte att han hade några onda avsikter, han ville säkert "vara snäll".

 

[athena_arabians]

Ja, jag menar det. Men jag tror ärligt inte att han hade några onda avsikter, han ville säkert "vara snäll".

Fast det kvittar. En sådan person ska inte vara "snäll" utan utöva sitt yrke.

Jag har faktiskt diskuterat sådant lite med min naprapat (manlig och extremt professionell samt någon jag halvt känner privat plus att vi tjattrar som f-n under behandlingen ). Han säger att han är väldigt försiktig just eftersom det är känsligt när någon mer eller mindre okänd ska ta i ens kropp, och att man ofta har väldigt lite kläder (givetvis får man ha kläderna på sig om man vill det men det är svårare för honom då).

 

[parellikusken]

Får numera ofta kommentarer om att det ser ut som att jag mår mycket bättre nu, jag ser gladare ut. Att jag fortfarande mår kasst och ständigt är suicidal är liksom ovidkommande. Att andra tror att de kan bedöma hur jag mår utefter mitt utseende stör min.

 

[Problematisk]

Får numera ofta kommentarer om att det ser ut som att jag mår mycket bättre nu, jag ser gladare ut. Att jag fortfarande mår kasst och ständigt är suicidal är liksom ovidkommande. Att andra tror att de kan bedöma hur jag mår utefter mitt utseende stör min.

Usch ja! "Du ser ut att må bättre nu" är också en av mina hat-kommentarer. Vad svarar man på det om man fortfarande mår skit? Då måste man liksom säga emot? Eller ska man spela med och låtsas må bättre bara för att den personen tror sig kunna se det?

(Helt ot men jag hoppas du mår bättre snart)

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker att vännen ju gjort ett jättejobb och nått ett mål som hon talat om att hon vill n, att hon vill gå ner i vikt och inte mår bra då hon har grav övervikt. Tycker det känns jättekonstigt och nästan elakt att då inte låtsas om det då man ses när hon har gjort en sådan förvandling.

Eller så förstärker man känslan av att vara tjock är fel och blir du smalare så kommer folk tycka du är snyggare.

 

[Fruentimber]

Jag läste en krönika om det där för ett tag sen, en krönikör beskrev att hon blev helt hög på att ge komplimanger till kreti och pleti på stan. Det var ju så roligt att glädja folk. Men så hade hennes sambo satt fingret på det där och frågat om det viktiga i sammanhanget var att hon fick känna sig som en glädjespridare. Det gav henne en del att tänka på.

Men precis det. Kan tänka mig att det blir lite av en drog för vissa, som att jaga likes på FB. Det fyller något i en när man möts av en tumme upp eller ett "tack så mycket". Och då inte på ett i längden positivt sätt.

 

[Migo]

Vill aldrig få mitt utseende kommenterat. Jag är självmedveten som det är, låt mig slippa tänka på det.

 

[Hippocampus]

Jag vill inte ha kommentarer om varken utseende eller kläder, är totalt ointresserad av det och har inte folk något mindre ytligt att säga så behöver de ju inte säga något alls.

 

[Hermelin]

Jag gillar att ge komplimanger och jag försöker anstränga mig för att berömma folk omkring mig för deras arbete. Men jag vet också (vilket den här tråden tydligt visar) att komplimanger inte alltid faller i god jord. Så därför har jag varit försiktig med komplimanger om t ex kläder och jag avstår helt från att kommentera andras utseende. Och med viss fingertoppskänsla beroende på hur väl man känner den andre.

 

[stjarnhimmel]

Det jag tycker är trist är att positiva kommentarer/komplimanger på utseendet ofta verkar handla om att passa in i en viss mall. Om jag ser vad jag fått komplimanger för är det för att gå ner i vikt, när man sminkat sig, snygga örhängen, eller mer uppklätt i klänning. Jag tycker det är enormt tydligt vad som anses snyggt för gemene man. Om jag tex inte sminkar mig kan jag få kommentarer om att jag ser trött eller sliten ut.

Ett exempel är tex när jag för nästan ett år sedan berättade för vänner att mat och vikt är väldigt komplicerat för mig och att jag sökt till ätstörningsmottagning. I slutet av de samtalen fick jag frågan om jag gått ner i vikt. Jag tror inte normalviktiga förstår vad det innebär att ständigt få frågan om man gått ner i vikt eller komplimanger för det när man själv inte har börjat prata om det eller ens sagt att man vill gå ner i vikt. För mig har det fått mig att börja undra om mina vänner skäms för mig eller varför det är så viktigt att påpeka viktnedgång. Varför måste folk säga det? Varför är det så enormt viktigt att påpeka att det är bättre att vara smal än tjock... allt med hälsoaspekt etc vet man ju redan om. Ibland tror jag också att bekanta tar ut sin egen rädsla för att vara tjock på mig, ibland tänker jag att kommentarerna nog inte ens handlar om mig.

Nu tycker jag ändå att det är riktigt kul med smink, kläder etc då jag ser det som teater, lek och hantverk. Men- detta har definitivt ställt till det för mig. i vissa perioder hade jag svårt att vara utan smink eftersom jag tänkte att jag då skulle se trött och sliten ut och om jag skulle se snyggare ut skulle jag ju då ha smink. Och det var så tydligt att det var en påverkan från kommentarer.

 

[parellikusken]

Usch ja! "Du ser ut att må bättre nu" är också en av mina hat-kommentarer. Vad svarar man på det om man fortfarande mår skit? Då måste man liksom säga emot? Eller ska man spela med och låtsas må bättre bara för att den personen tror sig kunna se det?

(Helt ot men jag hoppas du mår bättre snart)

Jag brukar svara emot, är vrång.
Värst tycker jag det är att få det bemötandet av vården när man är inlagd, att man ser ut att må så mycket bättre så fort man har något annat på sig än sjukhuskläderna.
Jag mår lika dåligt när jag vankar fram i korridoren oavsett om jag har privata kläder eller ej liksom.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag har egentligen ganska alldagligt utseende men har inte direkt ”svensk stil” därav är jag van att få kommentarer. Får kommentarer dagligen. Ibland flera ggr per dag. Dock är de nästan uteslutande kring vad jag har på mig/min stil. Oftast är det kvinnor som kommer fram och kommenterar. Det känns inte så personligt som att ngn skulle kommentera ens utseende/kropp. Men händer att jag får kommentarer om mitt utseende, faktiskt också oftast av kvinnor.
Konstigt nog känns det mer ok när kvinnor kommenterar. Sjukt heteronormativt egentligen

Sjukaste kommentaren jag fått var dock från en snubbe som tyckte att jag trots min vithet hade ”nigga lips and nigga ass” (och kände behovet att upplysa mig om detta )



Där går ju gränsen

 

[mandalaki]

Jag gillar att ge komplimanger och jag försöker anstränga mig för att berömma folk omkring mig för deras arbete. Men jag vet också (vilket den här tråden tydligt visar) att komplimanger inte alltid faller i god jord. Så därför har jag varit försiktig med komplimanger om t ex kläder och jag avstår helt från att kommentera andras utseende. Och med viss fingertoppskänsla beroende på hur väl man känner den andre.

Det där med fingertoppskänslan tycker jag är avgörande i sånt här. Det är inte längesedan vi hade en sån här tråd och då skrev jag om min vånda inför en vän som jag inte hade träffat på länge. Jag hade fått veta att hon gjort en GBP och gått ner rejält i vikt och var osäker på hur jag skulle hantera det när jag träffade henne. Jag ville inte göra Vad fin du är när du är smal-blundern.

För ett tag sedan blev det skarpt läge, dvs jag träffade henne. Och tidigare jobbade vi ihop i 20+ år, vi åt tillsammans, diskuterade dieter tillsammans, bantade tillsammans. Så det hade känts helt koko att INGET säga.

Jag löste det med något på temat ”oj, här har det hänt saker ser jag” och ”mår du bra med det?” med ett stort smajl och jag tror att det funkade.

 

[Liran]

Jag tror du missar poängen som jag och flera försöker ta fram. Vi VILL inte bedömda av andra människor. Spelar roll att de tycker det enbart positivt och ärligt menat och yada yada. VILL inte höra att man är fin i det ena eller det andra. Att höra att en tröja är snygg är okej, men JAG vill inte bli bedömd.

Det handlar inte om att bli bedömd. Ibland bär människor så perfekta färger, och perfekta kläder för dem att de liksom självlyser. Det har ingenting att göra med att klä sig efter kön/funktion/högtidligt tillfälle. När det inträffar är det svårt att hindra ett spontant, "Vilken smashing outfit" , "Ljuvliga färger" etc.

Det betyder ju inte att jag tycker personen klär sig dåligt eller fult vanligtvis. Många i den här tråden har stoltserat med att de inte lägger märke till omgivningens yttre, eftersom en människas inre egenskaper är så mycket viktigare. Betyder det att ni inte heller ser om någon fått en blåtira, ser onormalt trött och sliten ut, eller haltar? Jag tycker nog att det tyder på dåligt intresse för sina medmänniskor.

 

[cirkus]

Det handlar inte om att bli bedömd. Ibland bär människor så perfekta färger, och perfekta kläder för dem att de liksom självlyser. Det har ingenting att göra med att klä sig efter kön/funktion/högtidligt tillfälle. När det inträffar är det svårt att hindra ett spontant, "Vilken smashing outfit" , "Ljuvliga färger" etc.

Det betyder ju inte att jag tycker personen klär sig dåligt eller fult vanligtvis. Många i den här tråden har stoltserat med att de inte lägger märke till omgivningens yttre, eftersom en människas inre egenskaper är så mycket viktigare. Betyder det att ni inte heller ser om någon fått en blåtira, ser onormalt trött och sliten ut, eller haltar? Jag tycker nog att det tyder på dåligt intresse för sina medmänniskor.

Det handlar i högsta grad om att bli bedömd om någon spontant utbrister i "Vilken smashing outfit" (jag hade ogillat det) ett "ljuvliga färger" är något mindre dömande.

Jag vet inte om så många sagt att de inte lägger märke till folks yttre pga de inre egenskaperna är viktigare. Du kan väl citera dessa så de får svara på om de är ointresserade av andra människor.

Haltar någon eller har fått en blåtiraså frågar jag vad som hänt. Ser någon onormalt trött ut håller jag käften - den får själv berätta

 

[Liran]

Det handlar i högsta grad om att bli bedömd om någon spontant utbrister i "Vilken smashing outfit" (jag hade ogillat det) ett "ljuvliga färger" är något mindre dömande.

Jag vet inte om så många sagt att de inte lägger märke till folks yttre pga de inre egenskaperna är viktigare. Du kan väl citera dessa så de får svara på om de är ointresserade av andra människor.

Haltar någon eller har fått en blåtiraså frågar jag vad som hänt. Ser någon onormalt trött ut håller jag käften - den får själv berätta

Men det har ju inget med dig att göra, utan med mig. Jag ser färger som ger mig en extraordinär färgupplevelse.

Sedan undrar jag om ni som känner er bedömda förstår dem som istället blir glada för en komplimang. Vems upplevelse bestämmer hur omgivningen ska bete sig?

 

[Raderad medlem 68338]

Jag vill inte ha kommentarer om varken utseende eller kläder, är totalt ointresserad av det och har inte folk något mindre ytligt att säga så behöver de ju inte säga något alls.

Betyder ju dock inte att alla andra är ointresserade av det.
Hade nyss en intressant diskussion ang kvinnor och utseende. Hur skamligt det liksom varit genom tiden att vara intresserad av utseende, stil, estetik. Just för att det sammankopplats med kvinnor har det alltid ansetts ytligt och ovidkommande och ngt sammankopplat med låg intelligens. Precis som kvinnorna. En strukturell grej!

Lite ot men sjukt intressant!