Kommentera utseende

[Ridinglady]

Jag vet mycket väl vad ordet innebär, men tack för den klappen på huvudet. Synd att min poäng verkar ha gått dig helt förbi.
Klart att du inte fått annat än positiv respons, det är väldigt få människor som gör annat än tackar och tar emot i stunden, men du har ingen aning om hur många som senare tänker efter och kommer fram till att hmm, det kändes nog inte så fint trots allt. Tråkigt att du verkar övertygad om att ditt sätt är fullkomligt felfritt.

De flesta människor är inte så bra skådespelare att de tackar utan att med kroppsspråket visa om de blir illa berörda. Men oavsett så undrar jag vari faran ligger att säga till någon att de har fräcka skor eller en snygg skjorta?
Jag får känslan här att det ges helt andra kommentarer om utseende än vad jag menar när jag säger ’ge en komplimang’

 

[Raderad medlem 120709]

Men är det, för dig, tanken om att komplimangen inte är ärligt menad som gör att du inte gillar det?

Med risk för att låta tjatig, så är det känslan av att mitt utseende uppmärksammas alls som gör mig väldigt obekväm. Det i kombination med att jag nästan aldrig fått komplimanger eller andra positiva kommentarer annat än när jag är "inte mig själv" gör att jag hellre slipper alltihop, för det känns mest som tomt prat som används som socialt smörjmedel. Ja, skitbittert säkert, men på den vägen är det.

 

[Monkie]

Tack för att du delar med dig!

 

[nullo-modo]

Själv skulle jag troligen inte fortsätta att gå på gym om jag inte fått någon kommentar alls om att det blivit skillnad, skulle även tro att jag inbillade mig om förändringarna i kroppen.

I min bekantskapskrets så ger vi komplimanger om allt möjligt.

 

[Ridinglady]

Med risk för att låta tjatig, så är det känslan av att mitt utseende uppmärksammas alls som gör mig väldigt obekväm. Det i kombination med att jag nästan aldrig fått komplimanger eller andra positiva kommentarer annat än när jag är "inte mig själv" gör att jag hellre slipper alltihop, för det känns mest som tomt prat som används som socialt smörjmedel. Ja, skitbittert säkert, men på den vägen är det.

Det du skriver är tänkvärt. Samtidigt tycker jag det är trist att du känner att du bara får uppskattning när du inte är dig själv.

 

[Unafraid]

Jag kan ge totala främlingar komplimanger. Oftast om dom har något snyggt klädesplagg, annars blir det lite märkligt jag gillar komplimanger och försöker bli bättre på att ge komplimanger generellt.

 

[Speciella_tina]

Det du skriver är tänkvärt. Samtidigt tycker jag det är trist att du känner att du bara får uppskattning när du inte är dig själv.

Det kan ju bero på hur en är när en är sig själv När jag är mig själv är jag väldigt normbrytande och avslappnad. Jag fixar inte till mig, jag har kläder som är mer sköna än snygga osv. Ibland "fixar jag till mig", rakar mig, fixar håret, sminkar mig, tar på mig något fint. Då får jag plötsligt komplimanger! Då får jag ju inte komplimanger för den jag egentligen är, utan för en tillpiffad variant av mig som jag egentligen inte identifierar mig med.

 

[MiniLi]

Jag kan till viss del förstå resonemanget att det är bättre att bli uppskattad för andra kvaliteteer, vilket jag tycker att kollegorna på min arbetsplats ofta gör. "bra jobbat", "det har du verkligen förtjänat", "du är snäll" "du är omtyckt" tex.
Jag märker ju att de flesta blir glada av positiva kommentarer om sig själva så därför delar jag gärna ut sådana. Själv har jag haft lite svårt att hitta kläder och blir glad av poaitiva kommentarer kring att jag passar bra i någon färg tex.

Jag tycker inte kommentarer ger så mkt alls. Jag tackar lite artigt men jag bryr mig liksom inte. Och hela iden skaver. En komplimang innebär ju att du har bedömt mig liksom.
Jag ger väldigt sällan komplimanger och folk verkar gilla mig ändå

Jag tycker nog det kan bli lite märkligt och fräckt och nonchalant om man inte över huvud taget låtsas om att en vän gått ner mycket i vikt.
Tex hade en vän till mig som jag inte sett på ett år, eftersom hon bor i ett annat land, gått ner 30 kilo. Jag visste i och för sig att hon ville gå ner i vikt men tänker på er som skriver att ni aldrig någonsin skulle kommentera vikt.

Varför skulle det vara märkligt? Jag antar att personen isf har gått ner i vikt för sin egen skull, inte för att få mer kommentarer om sin kropp.

Det ena utesluter ju inte det andra. Att visa varandra uppskattning på olika sätt är väl bra. Jag ger ganska ofta komplimanger till okända personer som jag tycker ’sticker ut’ på ett positivt sätt. Senast idag till en kille i 8-årsåldern i kön till bageriet som hade en jättefin tröja med paljettklädda dinosaurier.

Nej självklart KAN man göra båda. Jag ogillar dock utseendekommentarer så ser ingen poäng med det.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag kan ge totala främlingar komplimanger.

Jag med! Och uppskattar också att få komplimanger av folk jag inte känner, särskilt från kvinnor. Blev stannad på gatan i DC av en tjej som sa att klänningen jag hade på mig - min favoritklänning! - var så himla fin. Gjorde typ min dag! Betyder femtisjutusen gånger mer för mig än att random snubbe säger att jag är snygg.

Eller ja, random snubbe. Min man har sagt till mig ända sen vi träffades att mina händer är så fina. Har mest tänkt . Sen när jag var på bröllop för ett tag sen så hjälpte en annan bröllopsgäst mig att måla naglarna och hon var helt amazed av hur fina händer jag hade . Helt ärligt liksom. Blev SJUKT glad, tusen gånger gladare än när min man säger det .

Tl;dr: föredrar komplimanger från tjejer än från män .

 

[tuaphua]

Jag tycker det är trevligt att både ge och få komplimanger, även för utseende/kläder etc. Det gör mina nära och kära med som tur är.

 

[Enya]

Med risk för att låta tjatig, så är det känslan av att mitt utseende uppmärksammas alls som gör mig väldigt obekväm. Det i kombination med att jag nästan aldrig fått komplimanger eller andra positiva kommentarer annat än när jag är "inte mig själv" gör att jag hellre slipper alltihop, för det känns mest som tomt prat som används som socialt smörjmedel. Ja, skitbittert säkert, men på den vägen är det.

Så om du och jag hamnar i samma hiss och jag får syn på dina skor, säg att det är ett par snygga gympaskor i en snygg klar färg som jag gillar/inte har sett förut i den kombinationen och lägger märke till, och jag då säger "snygga skor!". Tar du då illa upp?

 

[Ridinglady]

@Unafraid Tja, viss urskiljningsförmåga får ju även en komplimangentusiast ha .. att gå fram till en 25 årig kille - eller tjej för den delen - och säga vilken snygg - valfri kroppsdel - hen har vore ju minst sagt lätt creepynär man är en tant på 50+

Fast ... Jag har nog sagt till en ung tjej att hon har fantastiska naglar ...

 

[Raderad medlem 120709]

Det kan ju bero på hur en är när en är sig själv När jag är mig själv är jag väldigt normbrytande och avslappnad. Jag fixar inte till mig, jag har kläder som är mer sköna än snygga osv. Ibland "fixar jag till mig", rakar mig, fixar håret, sminkar mig, tar på mig något fint. Då får jag plötsligt komplimanger! Då får jag ju inte komplimanger för den jag egentligen är, utan för en tillpiffad variant av mig som jag egentligen inte identifierar mig med.

Precis, för mig har det inte varit tätt med komplimanger annat än när jag verkligen "klätt ut mig" (för så känns det) till en stereotypt feminin kvinna. Jag lutar mer åt det ickebinära och är orakad, osminkad, korthårig och allmänt ostylad, med bekväm och mestadels könsneutral klädstil. Alltså är mitt naturliga jag väldigt långt ifrån den där looken som får andra att plötsligt hosta ur sig komplimanger, och det i sin tur får det verkligen att kännas som att jag inte är fin nog som jag är.

 

[Kattennizze]

Nej, jag vill inte ha komplianger alls. Eller några kommentarer om mitt utseende alls, det är rent gräsligt för mig. Jag vill inte bli bedömd eller uppmärksammad hur jag ser ut.

 

[Raderad medlem 120709]

Så om du och jag hamnar i samma hiss och jag får syn på dina skor, säg att det är ett par snygga gympaskor i en snygg klar färg som jag gillar/inte har sett förut i den kombinationen och lägger märke till, och jag då säger "snygga skor!". Tar du då illa upp?

Haha men vadå ledande fråga. Jag lär inte reagera med mycket mer än en axelryckning eller ett "ja, visst är de" för inte fasen visar jag mig ute i något jag själv tycker är skitfult. Men nog skulle jag undra när jag klev ur hissen varför i hela friden du kände dig nödgad att säga något alls, missade du 'låt mig vara'-vibbarna eller vad...?

 

[Ridinglady]

Det kan ju bero på hur en är när en är sig själv När jag är mig själv är jag väldigt normbrytande och avslappnad. Jag fixar inte till mig, jag har kläder som är mer sköna än snygga osv. Ibland "fixar jag till mig", rakar mig, fixar håret, sminkar mig, tar på mig något fint. Då får jag plötsligt komplimanger! Då får jag ju inte komplimanger för den jag egentligen är, utan för en tillpiffad variant av mig som jag egentligen inte identifierar mig med.

Ok, men är inte både den piffiga och den mindre piffiga båda två versioner av dig?

Jag får ju helt klart komplimanger för mitt piffiga jag - inte för det mindre piffiga. Men jag tycket själv det piffiga är snyggare. Jag gillar båda lika mycket - men de har liksom olika uppgifter - fritid i stall verus jobb eller fest.

 

[Enya]

Haha men vadå ledande fråga. Jag lär inte reagera med mycket mer än en axelryckning eller ett "ja, visst är de" för inte fasen visar jag mig ute i något jag själv tycker är skitfult. Men nog skulle jag undra när jag klev ur hissen varför i hela friden du kände dig nödgad att säga något alls, missade du 'låt mig vara'-vibbarna eller vad...?

Måste erkänna att det inte är direkt något jag reflekterat över.

Måste erkänna att jag ibland kan bli lite astrött på det här allmänna beteendet i Sverige där man inte ska prata med varandra, inte titta mot varandra och Gud förbjude, le eller ha ögonkontakt alls med andra personer.

Personligen skulle jag bli glad om någon kommenterade mina skor sådär kort. Det betyder inte att man kallpratar i en halvtimme för det, utan just en snäll och ärlig kommentar om skor. Tur att det finns olika människor!

 

[Ridinglady]

Precis, för mig har det inte varit tätt med komplimanger annat än när jag verkligen "klätt ut mig" (för så känns det) till en stereotypt feminin kvinna. Jag lutar mer åt det ickebinära och är orakad, osminkad, korthårig och allmänt ostylad, med bekväm och mestadels könsneutral klädstil. Alltså är mitt naturliga jag väldigt långt ifrån den där looken som får andra att plötsligt hosta ur sig komplimanger, och det i sin tur får det verkligen att kännas som att jag inte är fin nog som jag är.

Jag tror att vi som gärna ger komplimanger dels gör det när vi ser ngt vi tycker är snyggt och fräckt, dels när ngn verkar ha ansträngt sig ... som en uppmuntran liksom.
Ofta hänger det ihop - den som har det snygga / fräcka har ansträngt sig och blir glad över komplimangen men som du beskriver kan det ju bli fel ... Men jag tror du riskerar att dra fel slutsats - det är nog lika ofta det som uppfattas som en ansträngning från din sida som man vill uppmuntra än själva uttrycket f detta ( jfr ngn talar om att man försöker sluta röka och blir uppmuntrad stöttad i sin ansträngning)

 

[the_connemara]

Spinner lite, fick lite tankar efter tråden om hur vi ser ut egentligen.
Tänkte också på en tråd jag läste här på Buke där flera tyckte det inte heller är ok att kommentera viktnedgång till exempel.

Jag tycker inte att det är okej att kommentera människors kroppar eller utseende negativt. Positiva kommentarer ser jag dock gärna, som om jag tex piffat håret, köpt nya kläder eller får kommentar om att jag gått ner i vikt. Jag tolkar det inte som att jag var sämre innan. Men kan bli ledsen om jag byter hårfärg eller har nya kläder och ingen kommenterar, då tänker jag att det nog inte blev så bra.

Hur funkar ni, vill ni få kommentarer, eller inte?

Jag gillar det inte. Jag är så emot att utseende uppmärksammas så mycket och jag tycker även riktigt illa om att det är så rotat i mig också. Varje dag jobbar jag på att det ska ta mindre plats hos mig.

Jag tar sällan illa upp och ser den goda tanken bakom komplimanger o stör mig inte alls på nära vänner osv.

Men jag tycker det är så tråkigt att världen ser utseendet så mycket. Jag tycker komplimanger bidrar till att hålla oss beroende av den bekräftelsen. Därför tycker jag innerst inne de enbart är av ondo. Jag tycker det är enormt befriande att umgås med människor som aldrig kommenterar mitt utseende.

 

[tuaphua]

För mig och många av mina nära och kära är kläder/smink/hårfix etc ett sätt att uttrycka sig, vara kreativ etc. Just iom det blir vi också glada över en komplimang som rör ens skapande. Precis som jag blir glad om någon gillar en tavla jag gjort, hur jag inrett eller ngt.

Sen fattar jag ju att alla inte funkar så.
Och jag tycker det är väldigt sorgligt med vad utseendehets gör. Det är svårt tycker jag!