Kommentera utseende

[gul_zebra]

Ja!

Det är så sjukt vanligt med vuxna som ger barn komplimanger för utseendet HELA TIDEN. Ååh vilken fin tröja, vilket fint hår, vad söt du är, oj vilka fina skor. Det är äckligt! För det första, vad lär sig barnet? Och för det andra, så sitter det ofta i bakgrunden ett annat barn som inte har nya kläder eller fint hår. Ett barn som alltid får höra hur alla andra får komplimanger för utseendet men aldrig själv får dem.

Gud ja! Sen när man går i skolan och alla ska skriva lappar med komplimanger till varandra som uppgift så är det ofelbart alltid samma person som får "snäll" varenda jävla gång, precis som när man som tjock får höra att man har ett "fint ansikte".

För att inte tala om könsskillnaderna som blir av alla jäkla komplimanger. Det är väl inte ett jävla dugg konstigt att det blir skillnader i kön när vi tvingar in folk i det från att de föds genom att förstärka beteenden och utseenden utefter vad ungen har mellan benen. Det är väl rent självklart att kvinnor får mer press på utseende när vi konstant fått vårt utseende värderat, till skillnad från män som fått sin tuffhet värderad istället.

 

[Saeta]

Bland mina vänner och släktingar med asiatiskt ursprung (Thailand, Filippinerna) så kommenteras det ganska friskt, sist jag träffade min morbrors fru så sa hon "du har blivit så SMAL! Innan var du så tjock" samtidigt som hon blåste upp kinderna och lyfte ut armarna för att illustrera. Jag hade aldrig sagt på det sättet, det blir ju lite kulturkrock, men det var hennes sätt att visa sin uppskattning.

Nu har jag ingen aning om hur det är i just den kulturen, förutom att jag själv har varit med om det när jag var i Thailand för en massa år sen. Till skillnad mot nu så var jag jättesmal då. Ändå var jag tjock och det fick jag höra flera gånger av okända människor.

Egentligen ser jag ingen skillnad mot hur det är här, bara det att där kanske folk är mer öppna och talar om det i verkligheten. Här pratas det mer bakom folks ryggar eller skrivs på nätet.

 

[Milosari]

Nu har jag ingen aning om hur det är i just den kulturen, förutom att jag själv har varit med om det när jag var i Thailand för en massa år sen. Till skillnad mot nu så var jag jättesmal då. Ändå var jag tjock och det fick jag höra flera gånger av okända människor.

Egentligen ser jag ingen skillnad mot hur det är här, bara det att där kanske folk är mer öppna och talar om det i verkligheten. Här pratas det mer bakom folks ryggar eller skrivs på nätet.

Jag tror inte bara att det är utseendet som kommenteras mer utan att de är en del av en mer kollektiv anda. Det är mindre skillnad på mitt och ditt än i svensk kultur. Sen tror jag inte heller att det är något som sägs för att vara elak, utan mer ett konstaterande.

 

[monster1]

Jag tycker inte prestation är lika problematiskt som utseende. Och man kan ju ge komplimanger för fler saker. Livet är ju mer än utseende och prestationer.

Ja vi har ju haft den diskussionen förut, eller jag har frågat och du har svarat. Jag har svårt att se vad det finns mer än hur man är, vad man gör och hur man ser ut. Finns det en till del där?

 

[em-pirre]

Gud ja! Sen när man går i skolan och alla ska skriva lappar med komplimanger till varandra som uppgift så är det ofelbart alltid samma person som får "snäll" varenda jävla gång, precis som när man som tjock får höra att man har ett "fint ansikte".

För att inte tala om könsskillnaderna som blir av alla jäkla komplimanger. Det är väl inte ett jävla dugg konstigt att det blir skillnader i kön när vi tvingar in folk i det från att de föds genom att förstärka beteenden och utseenden utefter vad ungen har mellan benen. Det är väl rent självklart att kvinnor får mer press på utseende när vi konstant fått vårt utseende värderat, till skillnad från män som fått sin tuffhet värderad istället.

Pojkarna får kommentarer hur häftig tröja eller tuff frisyr de har. Coola skor.

 

[Saeta]

Jag tror inte bara att det är utseendet som kommenteras mer utan att de är en del av en mer kollektiv anda. Det är mindre skillnad på mitt och ditt än i svensk kultur. Sen tror jag inte heller att det är något som sägs för att vara elak, utan mer ett konstaterande.

Nej, dom flesta menar nog egentligen inget illa när dom är positiva till folks viktnedgång/smala människor. Men det är ett tyst fetthat.

 

[MiniLi]

Ja vi har ju haft den diskussionen förut, eller jag har frågat och du har svarat. Jag har svårt att se vad det finns mer än hur man är, vad man gör och hur man ser ut. Finns det en till del där?

Men hur menar du nu?
Jag skrev flera exempel i ett tidigare inlägg på kommentarer som jag tycker funkar betydligt bättre. Man kan ju såklart hitta prestation i allt, men egenskaper och liksom härliga beteenden som inte är kopplade till typ betyg eller utseende är ju betydligt bättre. Eller hur tänker du?

 

[Milosari]

Nej, dom flesta menar nog egentligen inget illa när dom är positiva till folks viktnedgång/smala människor. Men det är ett tyst fetthat.

Nej jag menade thailändarnas rättframma sätt. Jag tror inte att avsikten är att såra. Utan mer ett konstaterande.

Här i Sverige är vikt kopplat till massor av egenskaper som verkligen har noll med vikt att göra. Mycket märkligt.

 

[Liran]

Jag har tänkt på det här.
Jag blir glad- just då. Men det skapar också en press att hela tiden uppprätthålla den där
Grejen som någon berömde. Vikten, håret, humöret eller vad som. Det gör att jag känner mig sämre om nån inte ger komplimanger, särskilt om
jag ansträngt mig.
Det jag blir gladast för är nog när vänner skriker att de vill ses för att de saknar mig/vill/det är kul eller att nån gillar min matlagning. Det skapar inte några förväntningar på mig som person, som jag kanske känner att jag varken kan eller vill leva upp till.

Det är intressanta saker du skriver. Du känner ingen press att prestera nästa gång om någon tycker att du lagar gudomlig mat eller att du är skoj att umgås med, men om någon berömmer någon aspekt av ditt yttre känner du dig illa till mods för att du inte ska förmå återupprepa bedriften.

Beror det på att du har ett grundmurat självförtroende i köket, och som rolig sällskapsmänniska? En bränd biff, ett mindre lyckat fiskexperiment eller helt enkelt en kräsen och kinkig gäst kan inte rubba din positiva självbild på det området? Eller är det saker som du aldrig råkat ut för eftersom du de facto är en suveränt skicklig kock, och dessutom en kvick konversatör under den utsökta måltiden? Det är ju talanger som räcker enormt långt i vilket sammanhang som helst!

Medan ditt självförtroende är sämre vad gäller det yttre, (vilket ju tyvärr är normaltillståndet för en majoritet kvinnor i vårt land)? Eller finns det en annan bakgrund?

Själv är jag misstänksam mot komplimanger, (vad vill personen uppnå med att säga sådär?), och blir följaktligen inte glad av att få dem. Men jag känner mig inte heller bedömd eller obehaglig till mods, och det är för jag inte ger personerna som ger mig komplimanger alternativt håller in med dem, något tolkningsföreträde.

 

[Hyacinth]

Det är intressanta saker du skriver. Du känner ingen press att prestera nästa gång om någon tycker att du lagar gudomlig mat eller att du är skoj att umgås med, men om någon berömmer någon aspekt av ditt yttre känner du dig illa till mods för att du inte ska förmå återupprepa bedriften.

Beror det på att du har ett grundmurat självförtroende i köket, och som rolig sällskapsmänniska? En bränd biff, ett mindre lyckat fiskexperiment eller helt enkelt en kräsen och kinkig gäst kan inte rubba din positiva självbild på det området? Eller är det saker som du aldrig råkat ut för eftersom du de facto är en suveränt skicklig kock, och dessutom en kvick konversatör under den utsökta måltiden? Det är ju talanger som räcker enormt långt i vilket sammanhang som helst!

Medan ditt självförtroende är sämre vad gäller det yttre, (vilket ju tyvärr är normaltillståndet för en majoritet kvinnor i vårt land)? Eller finns det en annan bakgrund?

Själv är jag misstänksam mot komplimanger, (vad vill personen uppnå med att säga sådär?), och blir följaktligen inte glad av att få dem. Men jag känner mig inte heller bedömd eller obehaglig till mods, och det är för jag inte ger personerna som ger mig komplimanger alternativt håller in med dem, något tolkningsföreträde.

Jag är sjukt festlig.


Jag ser det inte som en komplimang att mina vänner vill umgås. Jag blir glad om maten går åt. Jag vet att jag lagar hyfsat bra mat.

Men jag gillar inte att känna att mitt Yttre måste leverera för att duga. Det är säkert dels på grund av bakgrund med ätstörningar men också en övertygelse om att man fan inte ska värdera folk efter utseende. Så varför tjata om hur folk ser ut?

 

[Bison]

När det kommer till att ge komplimanger är jag försiktig när det handlar om okända människor eftersom jag vet att det kan tas emot fel. Ibland kan jag dock inte hejdå mig när det är något helt fantastiskt.

Jag får en del komplimanger på jobbet av okända för hår, tatueringar och örhängen, tycker det är skitnajs med folk som har lika bra smak som jag

Ger gärna komplimanger till vänner som jag vet uppskattar det och öser det över min partner.
Hade inte han gett mig komplimanger för mitt utseende hade jag tyckt att han varit en tråkig jävel och bytt ut honom på något mer verbalt exemplar.

 

[Bonica]

Det är fullkomligt uppenbart att vi i den hör tråden har olika känslor inför komplimanger om kläder, utseende och prestation.
Är det likadant med djur. Kan man ge en komplimang om ngns hund/ katt / hund?
Då menar jag ngt positivt och uppskattande. Eller upplever vissa att: Vill jag veta vad du tycker om mitt djur så frågar jag?
Jag brukar t ex säga ”Tack, Vilken trevlig hund” när jag rider förbi hundägare som uppenbart har pli på sin hund och hunden är lugn och glad när vi möts i skogen och jag är till häst. Är det också en ovälkommen komplimang för vissa hundägare?

Absolut inte

 

[Bonica]

Spännande att många tycker att de blir bedömda när man ger komplimanger om utseende, men inte om man får komplimanger om prestation. För mig är det tvärtom, kommentarer om mitt utseende rör mig verkligen inte ryggen eftersom vad som är snyggt/fult alltid är en fråga om personlig smak. Om jag säger att någon är snygg så menar jag egentligen att dennes utseende/stil/utstrålning faller mig i smaken och inte att det är något allmängiltigt.

Sedan vet ju jag med att om jag klär ut mig till en feminin kvinna så får jag mycket mer komplimanger om mitt utseende än när jag inte gör det, men som jag ser det så handlar det ju mer om att det är en grej som många gillar.

När någon kommenterar prestation (och kläder!) så blir det genast mer personligt och konstigt för mig, och jag måste ursäkta mig och försöka släta över. Så det är väldigt olika.

När det gäller att GE komplimanger så är jag så himla disträ och klumpig att jag ofta säger det första som ploppar upp i huvudet på mig. Det kan vara allt från "shit va snygg du är" till "så himla bra jobbat" till "jag älskar ditt läppstift" och sen pausar jag sällan för att ta reda på hur det tas emot. Jag säger det inte för att vara snäll utan för att det helt enkelt är det jag tänker just då. Men negativa kommentarer håller jag givetvis för mig själv. Bland mina vänner och släktingar med asiatiskt ursprung (Thailand, Filippinerna) så kommenteras det ganska friskt, sist jag träffade min morbrors fru så sa hon "du har blivit så SMAL! Innan var du så tjock" samtidigt som hon blåste upp kinderna och lyfte ut armarna för att illustrera. Jag hade aldrig sagt på det sättet, det blir ju lite kulturkrock, men det var hennes sätt att visa sin uppskattning.

Ja så är det, jag har en brasiliansk vän som sa till min kompis med stor näsa,du är arab va,näsan och pekade. Jag har även varit med om precis samma med en thailändska,en gemensam vän hade gått ner i vikt varpå thailändskan säger till henne vad smal du har blivit förut var du tjock nu är du smal.
Och när jag själv var i Thailand sist så gick vi till samma restaurang två kvällar på rad, andra kvällen sa personalen igår var du mycket fin idag är du röd inte fin.
Det är så avslappnat i många andra länder.

 

[nullo-modo]

Jo jag tycker absolut att väl kämpat är en superbedömning! som gör mig glad, likaså Vilka framsteg! Intressant text! Men det finns säkert andra som kanske har issues om det, jag ska inte säga något

Joo det är väl komplimang om farmor håller upp betygen och säger att de är såå fina och bra och fantastiska och se vilka fantastiska betyg lille Pelle har. Egentligen behöver hon ju bara låta bli att säga det om Lilla Lisas betyg så är det klart sedan.

Jo jag har läst några artiklar om det, intressant ämne. Själv tycker jag en del av dem blir lite fåniga. Som tex hur känns det att åka rutschkana lille vän!? Har ju testat men det tar för lång tid för mig för att bli spontant och som innehavare av son istället för dotter så tror jag att jag kan använda söt och duktig i ganska rejäla mängder innan det blir overflow.

Just att så många trycker så hårt på att utseendeomdömen som negativa känns fel. Jag tycker snarare att det blir fel när vissa barn får dem hela tiden och andra barn aldrig får dem. Dvs kladdige Pelle och söta Lisa där ingen reflekterar över att det nog vore snällare mot alla om man tog bort hälften av söt, duktig, ordentlig, fint hår från Lisa och gav det till Pelle, för alla parter.

(Här kan tilläggas att min mamma var stenhård och tidig med att undvika positiva utseendeomdömen och duktig och sådant. Och jag tycker nog en medelväg känns väldigt hm medel och bra. Hon missade ibland på teckningarna så jag kunde råka få ett -fin teckning trots att modus operandi egentligen alltid var förbättringsförslag från båda föräldrar. Har inte hästen lite långa ben? men på utseende missade hon aldrig att bara köra förbättringsförslag.)

Det där med betyg och prestation känner jag ingen från när jag var liten/ yngre, trodde på riktigt att det var så grova fel på mig att jag aldrig skulle klara mig själv som vuxen utan skulle bli plaserad på gruppboende och att mina föräldrar inte sa något om det för att jag inte skulle känna mig udda.

 

[monster1]

Men hur menar du nu?
Jag skrev flera exempel i ett tidigare inlägg på kommentarer som jag tycker funkar betydligt bättre. Man kan ju såklart hitta prestation i allt, men egenskaper och liksom härliga beteenden som inte är kopplade till typ betyg eller utseende är ju betydligt bättre. Eller hur tänker du?

Jag menar att för mig är det samma sak. I mitt liv/familj har prestation och att vara trevlig/tillmötesgående varit viktigare än att vara snygg. Jag känner mig alltså mer pressad av dessa delar. Kvinnor särskilt förväntas ju alltid vara trevliga och tillmötesgående och prestera bra (försöka och kämpa mer än män för samma jobb tex men även inom områden som hemmet eller egentligen inom allt måste man prestera bättre än männen för att det ska räknas som samma nivå). På det sättet tycker jag inte att utseende särskiljer sig när det gäller beröm/uppmuntran.

 

[monster1]

Ja, jag får verkligen krupp att det mals på om "jag vill ju vara snäll" etc, ungefär som att man då underförstått är osnäll bara för att man inte pepprar in komplimanger i sitt vardagsprat? Istället för att bli kränkt och mala på om att vi alla missförstår så vore det mer klädsamt att backa och inse att det är osmart att hänga upp en stor del av sitt ego på att vara självutnämnt snäll och positiv med avsikter som minsann aldrig kan slå fel, för jag tror att det är där skon klämmer...

Jag tror mycket förvisso handlar om att man vill visa att man ser den andra personen. Jag tänker också att det finns två håll här, det finns den ytterligheten som du representerar där du mår dåligt av komplimanger eftersom du känner dig bedömd. Sen finns det de som vill ha komplimanger och känner sig bekräftade av den (se tex bildtråden, den finns ju där av en anledning) och det är absolut inget fel i att behöva bekräftelse det är ju ett helt naturligt behov att vilja bli sedd och omtyckt. Det är varken fel eller skadligt. Man kan givetvis söka bekräftelse på destruktiva sätt men det betyder inte att behovet av bekräftelse i sig är destruktivt. På skalan finns ju även dom som inte bryr sig, de blir varken glada eller ledsna av att få komplimanger.

 

[nullo-modo]

Jag tror mycket förvisso handlar om att man vill visa att man ser den andra personen. Jag tänker också att det finns två håll här, det finns den ytterligheten som du representerar där du mår dåligt av komplimanger eftersom du känner dig bedömd. Sen finns det de som vill ha komplimanger och känner sig bekräftade av den (se tex bildtråden, den finns ju där av en anledning) och det är absolut inget fel i att behöva bekräftelse det är ju ett helt naturligt behov att vilja bli sedd och omtyckt. Det är varken fel eller skadligt. Man kan givetvis söka bekräftelse på destruktiva sätt men det betyder inte att behovet av bekräftelse i sig är destruktivt. På skalan finns ju även dom som inte bryr sig, de blir varken glada eller ledsna av att få komplimanger.

 

[Kattennizze]

Jag har tänkt såhär: jag har lärt mig i skolan att man ska lyfta personer runt sig och säga snälla saker. Så jag är uppfostrad att ge komplimanger. Och det är något jag tränat på att göra, typ "idag ska jag säga/göra något snällt för en främling". Till exempel säga att någon har en fin klänning eller hålla upp dörren för någon.
Det är alltså en del i min grundläggande uppfostran och det känns så konstigt att många tycker att det inte alls är bra. Det är en egenskap som jag är lite stolt över. Att man med en snäll kommentarer kan göra någons dag lite bättre, helt utan baktanke.

Allt man lär sig genom livet behöver ju inte vara rätt för alla. Jag tänker litegrann att komplimanger är som goda råd man inte bett om. Det är ju bara att läsa en viss användare som skapar dagboksinlägg och där många störtar in och skriver att du ska göra a,b,c. När det är uppenbart att det handlar om andra saker. Men i sin snällhet och välvilja som många besitter, blir det bara så fel.

 

[Grazing]

Allt man lär sig genom livet behöver ju inte vara rätt för alla. Jag tänker litegrann att komplimanger är som goda råd man inte bett om. Det är ju bara att läsa en viss användare som skapar dagboksinlägg och där många störtar in och skriver att du ska göra a,b,c. När det är uppenbart att det handlar om andra saker. Men i sin snällhet och välvilja som många besitter, blir det bara så fel.

Men möjligheten att kommentera gör iallafall att jag tror lite dom som skriver i en sådan typ av dagbok inte har något emot kommentarer. Där finns ju faktiskt ett val och det är att skriva av sig på ställen där kommentarer går att stänga av.

 

[Gnist]

Bildtråden eller för den delen bilder på folk som utövar nån typ av aktivitet osv här på buke måste ju vara en ren mardröm för många.

Lite "lustigt" är det att det är alltid de -oftast ett fåtal- som tar illa vid sig -oavsett ämne- som "ska" ha nån form av företräde för vad som är rätt eller fel i fråga om olika beteenden