Kanske. Jag har ingen aning. Jag ser mest sådant som "samhället borde vara mer inkluderande", och det är ju inte direkt en strategi att säga det. Och så då väldigt starka uttryck kring den oerhörda risken med att ens kinks skulle bli kända bland folk - och det är där jag inte kan undgå att göra jämförelsen med gayrörelsen. För mig ser det ut (jag tänker främst på den företrädesvis heterosexuella delen av bdsm-miljön/-erna) som en väldigt konventionell miljö, där man utan eget risktagande vill ha acceptans för saker som det dels inte är konstigt om en del andra människor finner lite egendomliga, dels ganska tydligt tillhör privatsfären (detaljer kring hur man har sex).Är inte strategin just den som användes från början, att när samtal om preferenser kommer upp och någon börjar berätta hur äckligt de tycker det är så talar man om att det där är inte ett acceptabelt beteende när det handlar om samtal om andra människors preferenser? I det här exemplet sade man kinkshameing och så vart det en helt egen tråd om det?
Till detta kommer att det naturligtvis kan gömmas rätt mycket våld i nära relationer bakom ordridåer om bdsm.
Alltså, aktivt skamma enskilda personer genom att uttrycka eget äckel, är för mig något som vanlig artighet bör hejda oss från. Men jag lutar nog åt att det är att hoppas på lite orimligt mycket om man tänker sig att folk ska bli helt avspända till alla upptänkliga sk kinks, bara för att de som har (omhuldar) kinksen vill det.