Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jahapp, nu har jag pratat med honom. Eller åt honom är väl mer rättvist att skriva... Han satt ute och rökte när jag skulle ut med hundarna så jag gick över gatan med dem i släptåg, rosa ljushalsband och jackor och whatnot.
Först hälsade han som vanligt men när jag inledde med att det var bra att han var ute och att jag hade velat prata med honom före helgen, och han insåg vad det handlade om flög han raskt upp, stängde dörren bakom sig och började göra "hyssj-gester" och peka mot dörren och fönstret och dämpat säga "Sorry, sorry..!"
det fanns ingen Tvekan om att han visste om att de där jävla lapparna varit oönskade!
Han hade inget annat att säga, men jag lyckades i alla fall få ur mig ett "I don't care!" till allt hyssjande och att jag har rätt att säga hej till folk som folk,och att om det landar en lapp till innanför dörren ringer jag polisen!
Sedan gick han in och jag gick ut med hundarna till parken och hyperventilerade och grinade. Ehum.
Var nu så himla stolt över dig själv. Det var svårt men du gjorde det som en fucking winner.
En kan inte vara modig om en inte är rädd. Du var modig och du gjorde det SÅ bra.
Tack så mycket! Stödet härifrån har som sagt varit jätteviktigt.
Jag pratade för första gången om det på jobbet idag, och det var lite skönt att se uttrycken hos arbetskamraterna också. De förringade det inte det minsta. De är rätt tuffa, Skottska äldre kvinnor för det mesta och jag trodde de skulle tycka att jag var lite fånig.
"For years?! Fuck's sake, Sel!"
"What's his name?!"
"Did you call the cops?!"
Men så skönt att få stöd irl ♥
Han som cyklade till mitt jobb förra sommaren var fifty fifty om kollegorna tyckte var creepy eller inte. Jag berättade visserligen inte allt utan främst min åsikt om att det var gränslöst att snoka reda på och ta sig dit när jag tydligt sagt att jag inte ville ses igen. Att det ju lika gärna ju kunde varit utanför min bostad han stod när jag kom hem strax innan 22 på kvällen.
Det är det verkligen!
Jag tycker ju att i dagens samhälle bör det vara allmänvetande vilken hotbild män utgör rent generellt. Lite självinsikt från männen, tack, och lite öppna ögon även från dem som inte känner av den där hotbilden.
Att söka upp en främmande person på arbetsplatsen är över gränsen oavsett om du avtackat dig eller inte.
Instämmer. Många tycker dock att det är en "hotbild" som bara skapar mer polarisering mellan kvinnor o män o spär på kvinnors rädsla för män helt i onödan. Eller ser det som romantiskt (den killen gjorde det).
Ja alltså han hade verkligen ingenting att säga. Tror inte han sa ett enda ord utöver "Sorry. " och "I promise.". Han ville helt klart bara att jag skulle vara tyst och gå därifrån så att ingen skulle höra något. Jag är glad att jag inte sänkte rösten.
"Please don't get me in trouble."Gammal tråd, ny uppdatering bara sådär för att jag inte riktigt begriper mig på folk.
Karln blev ju tyst efter den där konfrontationen och lapparna upphörde - en gång under sensommaren kom jag ut till en blomkvast bunden vid grinden dock (från hans trädgård) och nu senast i September när jag kom ut morgonen efter att jag kom hem från en Londonresa låg den här högen utanför dörren:
Jag blev mest trött, tog ett kort, slängde dem i soporna och gjorde mig redo att hejda en polis om jag skulle springa på någon (de springer ju runt en del i bygden och passar på oss nu. ), men det kom aldrig till skott. Det förstörde mest min dag.
Jag svarar inte på tiltal från karln, jag går över på andra sidan gatan, jag tittar inte över till andra sidan om jag märker att dörren hans står öppen.
Så klockan fem i morse vaknar jag till en lapp (och en liten blomma förstås, för han är ju så snäll) innanför dörren, och det vrider sig i magen. Liksom Really?!
Nåja. En lång lapp den här gången, där han ber om ursäkt och försöker förklara sig och berättar att han ska flytta. JAMEN FLYTTA DÅ! Vad tjänar det för syfte att gnöla och försöka rättfärdiga idiotgrejen med ännu ett förbannat midnattsbrev?!
Rant över. Jag blir inte klok på beteendet.
Men eller hur. Allt han behövde göra var dessutom att... inte göra någonting."Please don't get me in trouble."
Nej, för det sköter han ju så bra själv ...
Ja, han fick gärna pysa igår! "Ta det som en komplimang" också, det är väl klassiskt. Jag undrar om han ens minns vad han skrivit.Vilka jävla rikspuckon män är. Skönt för dig han ska flytta
Ja, han fick gärna pysa igår! "Ta det som en komplimang" också, det är väl klassiskt. Jag undrar om han ens minns vad han skrivit.
Men vad f-!Gammal tråd, ny uppdatering bara sådär för att jag inte riktigt begriper mig på folk.
Karln blev ju tyst efter den där konfrontationen och lapparna upphörde - en gång under sensommaren kom jag ut till en blomkvast bunden vid grinden dock (från hans trädgård) och nu senast i September när jag kom ut morgonen efter att jag kom hem från en Londonresa låg den här högen utanför dörren:
Jag blev mest trött, tog ett kort, slängde dem i soporna och gjorde mig redo att hejda en polis om jag skulle springa på någon (de springer ju runt en del i bygden och passar på oss nu. ), men det kom aldrig till skott. Det förstörde mest min dag.
Jag svarar inte på tiltal från karln, jag går över på andra sidan gatan, jag tittar inte över till andra sidan om jag märker att dörren hans står öppen.
Så klockan fem i morse vaknar jag till en lapp (och en liten blomma förstås, för han är ju så snäll) innanför dörren, och det vrider sig i magen. Liksom Really?!
Nåja. En lång lapp den här gången, där han ber om ursäkt och försöker förklara sig och berättar att han ska flytta. JAMEN FLYTTA DÅ! Vad tjänar det för syfte att gnöla och försöka rättfärdiga idiotgrejen med ännu ett förbannat midnattsbrev?!
Rant över. Jag blir inte klok på beteendet.
Ja, han fick gärna pysa igår! "Ta det som en komplimang" också, det är väl klassiskt. Jag undrar om han ens minns vad han skrivit.
Hoppas han flyttar och att det inte är ett till kontakt försök!
Och skulle du springa på en polis så be dem om hjälp!
Eller sätt upp en stor jävla skylt om att blommor och brev från grannen i huset xx undanbedes.
Blir provocerad som fan när man det ska läggas över skuld på den som blir utsatt!
Men vad f-!
"Please take it as a compliment"... Eeeeh HELL NO! Det är fan så jävla mycket svinigare och äckligare än en förbannad komplimang! Att ens insinuera att någon ska gå runt och vara TACKSAM för att de blir trakasserade på det här viset, hur tänker man ens?!
(ursäkta alla svordomar, blir så fruktansvärt trött och less bara)