Rädsla vid ridning – ryttare på ridskola

[Alexandra_W]

Och ska man lyckas att bryta in exakt rätt så att barnet får öva och man kan bryta in innan ponnyn reagerar negativt behövs en kunnig som övervakar. En per ponny den kvart till halvtimme eller så det tar för en ovsn att fixa hästen. Det finns sällan resurser till det.

Där skiljer sig vår uppfattning och erfarenhet hur det ser ut på ridskolorna. Men det har ju redan diskuterats.

 

[Lobelia]

Där skiljer sig vår uppfattning och erfarenhet hur det ser ut på ridskolorna. Men det har ju redan diskuterats.

På vilka punkter skiljer sig din uppfattning, vad i det jag skriver är fel i dina ögon?

 

[Badger]

Jag menade det jag skrev.
Jag tycker det är tråkigt om barn får endast två lektioner med instruktioner hur man sadlar och tränsar, och de sedan ska försöka klara det själv och inte får hjälp om inte ponnyn signalerar obehag/reagerar negativt. Du skrev "Om en stalltjej ser att hjälp behövs så är det ju för att hästen redan reagerat negativt och då är det ju sent, med en hästs inlärningstid sett." samt "Sedan tjejerna som hjälper till är ju inte superduktiga heller helt ärligt, de kanske ridit i 3-4 år. Inte sjutton kan ens de alltid hantera en ganska vänlig ponny som inte riktigt vill få bakhovarna kratsade (exempel taget ur verkligheten då jag backade ur och lät en 12 åring hjälpa barnet)"

Dvs jag anser det som beskrevs i inlägget jag svarade på är tråkigt och inte är ett särskilt effektivt eller bra sätt för barnen att lära sig korrekt på, och inte heller sjysst mot ponnyerna.

Hur jag tycker det ska vara och även är" van" med att det är har jag beskrivit tidigare i tråden. Men i sammandrag så att barnen slipper försöka utan att någon finns där och ser och hjälper när barnet behöver hjälp. Och det är ju långt innan en snäll nybörjarponny på ridskolan säger ifrån.

Jag tror att du har en idé om barns koordination och självsäkerhet och minne som inte helt stämmer överens med min.

Jag tror också att din idé om häst "reagerar negativt" är annorlunda än min. De hjälper väl till om de ser att någon behöver hjälp såklart, tex att hästen vänder bort huvudet när ett barn tränsar, utan att vara sur. En svag nioåring som inte orkar hålla upp ett bakben åt en C-ponny som inte håller upp hoven själv åt barnet. Snäll är ju en sak, att räkna ut vad ett barn vill och göra det åt barnet är ju ett steg till så att säga.

Sedan om 12-13 åringen, att inte tycka det är jättekul att få bakhovarna kratsade tycker jag kan vara naturligt för en snäll ponny. Att en 12-13 åring inte har koordinationen att lösa problemet tycker jag inte heller är konstigt. Att problemet inte visar sig med en vuxen tycker jag inte heller är konstigt.

Jag minns ju även själv hur jag var som 13 åring och jag tycker nog inte jag var det under av kompetens i alla lägen som du säker var. Barn är helt enkelt lite olika. Jag tycker nog inte de små barn med egen ponny jag sett har riktigt samma koordination, kompetens, styrka, snabbhet, minne som vuxna heller.

Ja. Det jag sett med knattar och upplevt själv när jag var det är att man först går kurs i hur man gör. Sen får man den hjälp man behöver. Dvs någon stallvärdinna/liknande finns med och hjälper till där det behövs. Dvs knatten får prova sadla under översyn, och får hjälp där det behövs. Sen får nästa knatte samma hjälp osv. Och det innan ridlektionen. Dock är inga knattelektioner jag vet 45 minuter, men det är sak samma.

En kurs i hur man gör? Hur går den till? Kanske att ridläraren visar på en ponny? Det har ju gjorts.

+ två lektioner i enbart tränsning och sadling. Dvs ingen ridning de två första lektionerna och ridning bara tio minuter de två nästa lektionerna.

Dvs knattar ska komma till 18. En halvtimme senare ska knattarna vara klara. Sen rider de från 18.30 till 19 t ex.

Ja, det är ju så det brukar vara, eller så får de ta över en ponny från lektionen innan.

Jag vet som sagt ingen ridskola som låter varken knattar eller vuxna nybörjare försöka göra klar hästarna själva utan närvarande person/er som kan hjälpa till och korrigera vid behov.

Jag har beskrivit närvarande personal som korrigerar vid behov. Dvs hela tiden självklart hjälper något barn + vuxen som sadlar och tränsar. (varje barn har en förälder med varav säkert hälften lär ha hästerfarenhet.)

Jag känner iofs inte igen att genomsnittliga ridskolehästar vägrar lyfta benen för man är fumlig heller.

Genomsnittliga? Nej den genomsnittliga ridskolehästen lyfter självklart sina ben? Men sedan finns undantag som kräver att man är mycket tydlig med vad man vill. Dock normalhästen lyfter inte ett bakben bara för att en nioåring står bredvid och klappar det lite försynt. Sedan tar inte alla nioåringar i nog för att inte tappa hoven igen, när de kratsar den. Framhovar är ju ganska lätta, bakhovar kräver mer koordination.

Jag tror att du tror att Mabuse pratar om någonting annat än det hon pratar om.

Det är väl inte möjligt att du tänker dig att en nioåring efter fyra lektioner eller en 13 åring som ridit i 4 år sadlar och tränsar och sköter en häst lika snabbt och effektivt som en vuxen som ridit i 30 år?

 

[Ray]

Vanligt scenario med bakhovar är att de kommer upp lätt varpå barnet flyttar sig och det kommer ner igen. Efter tre försök slutar hästen lyfta benet och då ropar man på hjälp och säger att hästen inte vill.
Detta är inte barn som inte vet hur man gör.
De är bara fortfarande osäkra och det kan vara kvar livet ut för många...

 

[Badger]

Samma på ridskolorna här med. Barnen måste börja med hästskötarkurs på 12 - 15 ggr. Sista gången får de rida. Sen kan de börja på lektioner för nybörjare, där göra iordning hästen ingår i lektionstiden. Men det är en nästan en termin för att lära sig borsta och sadla osv

Jag kan inte se vad skillnaden är, om de lär sig att sadla och tränsa samtidigt som de också får rida eller om de bara lär sig sadla och tränsa utan att få rida.

(alla delar på utrustningen kunde självklart alla barnen runt tredje lektionen, det är ingen koordination inblandad i den biten.)

För ponnierna är det oavsett en termin med fumliga personer som gör i ordning dem, med hjälp av personal. Hur du än vrider och vänder dig kommer fortfarande barnet behöva prova många gånger innan det blir duktigt. Och riktigt duktiga kommer inte alla vara förrän de helt krasst blir äldre och får bättre styrka och koordination.

 

[Badger]

Vanligt scenario med bakhovar är att de kommer upp lätt varpå barnet flyttar sig och det kommer ner igen. Efter tre försök slutar hästen lyfta benet och då ropar man på hjälp och säger att hästen inte vill.
Detta är inte barn som inte vet hur man gör.
De är bara fortfarande osäkra och det kan vara kvar livet ut för många...

Exakt! eller får upp bakbenet, inte får ett bra grepp om hoven för att handen är så liten, så när de börjar kratsa så får deras eget arbete dem att tappa hoven.

(12 åringen jag hjälpte (som skulle hjälpt mitt barn) hade nog för osäkert grepp om hoven så antagligen därför hästen ställde ned den igen ett par gånger.)

 

[Mabuse]

Vanligt scenario med bakhovar är att de kommer upp lätt varpå barnet flyttar sig och det kommer ner igen. Efter tre försök slutar hästen lyfta benet och då ropar man på hjälp och säger att hästen inte vill.
Detta är inte barn som inte vet hur man gör.
De är bara fortfarande osäkra och det kan vara kvar livet ut för många...

Det är min bild också. Jag kan ta ett exempel - två barn (10-12 år gamla) står inne hos en ponny. Jag hör att de verkar behöva hjälp (”Det går inte!”), och frågar om jag ska hjälpa till. De lyckas inte kratsa hovarna. Jag tar hovkratsen, går in till ponnyn, som står som ett ljus och snällt lyfter alla fötter i tur och ordning, knappt så jag behöver be om det innan han har hunnit lyfta nästa som är på tur. ”Han är mycket snällare med vuxna.”, säger barnen. Och det stämmer säkert. Det är en erfaren gammal ponny med ett stort mått envishet - de här barnen har ridit flera år, och var snälla och trevliga, men de var kanske lite osäkra i sitt kroppsspråk, gjorde kanske liiiite fel, och det kan räcka för att få ett lite annorlunda resultat.

 

[Badger]

Exakt! eller får upp bakbenet, inte får ett bra grepp om hoven för att handen är så liten, så när de börjar kratsa så får deras eget arbete dem att tappa hoven.

(12 åringen jag hjälpte (som skulle hjälpt mitt barn) hade nog för osäkert grepp om hoven så antagligen därför hästen ställde ned den igen ett par gånger.)

Jag kan inte minnas hur eller när jag lärde mig sadla och tränsa eller när jag lärde mig rida lätt (det kunde jag före ridskolan). Men jag kan absolut minnas att jag och mina kamrater kunde behöva hjälpas åt med vissa ponnies när vi skulle rida. Den som ridit en ponny lite oftare kunde hjälpa någon som skulle rida den första eller andra gången. Det långt upp i åldrarna (definitivt att jag hjälpte någon och någon kunde hjälpa mig när vi var 16 till och med) och definitivt i den ålder vi var när vi ledde nybörjare vilket var kul (men då man var nästan nybörjare själv).

 

[Mabuse]

Jag kan inte minnas hur eller när jag lärde mig sadla och tränsa eller när jag lärde mig rida lätt (det kunde jag före ridskolan). Men jag kan absolut minnas att jag och mina kamrater kunde behöva hjälpas åt med vissa ponnies när vi skulle rida. Den som ridit en ponny lite oftare kunde hjälpa någon som skulle rida den första eller andra gången. Det långt upp i åldrarna (definitivt att jag hjälpte någon och någon kunde hjälpa mig när vi var 16 till och med) och definitivt i den ålder vi var när vi ledde nybörjare vilket var kul (men då man var nästan nybörjare själv).

Man hjälps väl alltid åt, tänker jag? Det slutar man nog aldrig med på en ridskola, tycker folk ber varandra om hjälp hela tiden, med det ena eller andra. Hur utrustningen ska sitta, någon som behöver hjälp med att sadla eller tränsa av olika anledningar. Många förblir ju osäkra hela livet, även om de ridit i 20-30 år. Eller helt enkelt för att man är sen och har en lerig häst.

 

[Badger]

Man hjälps väl alltid åt, tänker jag? Det slutar man nog aldrig med på en ridskola, tycker folk ber varandra om hjälp hela tiden, med det ena eller andra. Hur utrustningen ska sitta, någon som behöver hjälp med att sadla eller tränsa av olika anledningar. Många förblir ju osäkra hela livet, även om de ridit i 20-30 år. Eller helt enkelt för att man är sen och har en lerig häst.

Ja precis, jag är en sådan där permanent osäker person (är han lite svullen bak? är det för att det är tidig morgon? brukar det vara så?). Det är ju kul att hjälpa till tycker jag, men också himla nice att få hjälp.