Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

Ibland undrar om felet ligger hos en själv. O_o
Eller kan man ha så mycket otur så att varannan är en rövhatt? :banghead:
Det är kvällens tiotusenkronorsfråga. :D

En sak är säker: det är INTE ditt fel, har aldrig varit och kommer aldrig någonsin att bli! Däremot är det jäkligt praktiskt för rövhattarna om du luras att tro det (oavsett om de medvetet försöker lura dig eller bara "råkar" få det intryckt i dina tankar).

Det är ju tyvärr mycket, mycket vanligt med idiotiska män. Det hänger ihop med hur män förväntas vara, stereotypa könsroller osv. Det är det som alla feminister och andra kloka människor försöker kämpa för att förändra, för allas skull. Tyvärr blir ju sådana människor ofta motarbetade med missuppfattningar i stil med "de försöker bara få kvinnor att bli bättre än män" och andra dumheter.

MEN det finns absolut trevliga och respektfulla män. Tyvärr är de nog färre än rövhattarna. Däremot, när du väl tagit dig bort från din nuvarande partner och har fått landa i allt som hänt, hur han var osv, då har du en enorm fördel inför kommande kontakter med män. Du kommer bli bättre på att känna igen varningssignaler, bli bättre på att ta hand om dig själv, ha lättare för att hålla dig undan från rövhattar och andra respektlösa as och när du dessutom mår bättre så blir det troligen också lättare att råka träffa de bra människorna.

Själv har jag träffat ungefär alla typer av rövhattar som finns, trots att jag ständigt försökt hitta vänner och annat som är trevliga och bättre än föregående idioter. Nu först, efter att ha ägnat ett bra tag åt att verkligen ta hand om mig själv och må bra med mig själv, då har jag börjat hitta en hel mängd bra och trevliga personer. Förut var jag omgiven av respektlösa as. Idag har jag fantastiska vänner av både manligt och kvinnligt kön. Flera av mina manliga vänner är dessutom i seriösa, långvariga förhållanden och jag märker på dem att de är precis lika trevliga mot sina partners som de är mot mig.

Det är absolut lätt att bli negativt inställd till andra, framförallt efter att ha levt länge med en eller flera rövhattar i sin närhet. Men ja, det gäller att inte ta för givet att alla är sådana, bara vara medveten om att sådana finns så att det går att undvika dem. Det löser sig, så småningom, när det är bra läge i livet för det.
 
#137 Även om han inte gör något i hemmet så gör han ändå mycket med barnen
#138 Det var så länge sedan han deltog i barnens vardagsrutiner att han inte ens är bekant med dem

Jag läser:
Han gör det som antingen är roligt för honom själv (leker, går på zoo...?) eller som ger honom positiv uppskattning från barnen (det barnen tycker är roligt)
Han gör inte det som handlar om att ta ansvar för deras utveckling, hälsa, vardag, mående osv. på ett bredare och djupare plan. (packar gympakläder, tjatar om vantar, stänger av tv vid läggdags...?) Det som är enbart för barnens skull.
 
Jag tycker det är viktigt att kunna se sig i spegel och gilla den som tittar tillbaka. Visst kan det vara för stunden trevligt med hämnd, men det där ruttnar och sprider sig gärna och rätt vad det är står jag i ett öppet ställningskrig som aldrig har någon god utgång och som inte går att backa sig ur.

"Argumentera aldrig med idioter, de drar ner dig till sin nivå och där vinner de på erfarenhet"

Underbart citat!!!:bow:
 
#137 Även om han inte gör något i hemmet så gör han ändå mycket med barnen
#138 Det var så länge sedan han deltog i barnens vardagsrutiner att han inte ens är bekant med dem

Jag läser:
Han gör det som antingen är roligt för honom själv (leker, går på zoo...?) eller som ger honom positiv uppskattning från barnen (det barnen tycker är roligt)
Han gör inte det som handlar om att ta ansvar för deras utveckling, hälsa, vardag, mående osv. på ett bredare och djupare plan. (packar gympakläder, tjatar om vantar, stänger av tv vid läggdags...?) Det som är enbart för barnens skull.
Mycket välformulerat!
 
Det känns både bra och sorgligt.
Bra för att någon (du) förstår och sorgligt att det verkar finnas ett oändligt antal rövhattar i alla möjliga former och kategorier.

Kan man någonsin våga lita på någon man igen? :crazy:
Jag trodde jag hade hittat en riktig pärla, men det sket sig ju uppenbarligen också. :(

Ibland undrar om felet ligger hos en själv. O_o
Eller kan man ha så mycket otur så att varannan är en rövhatt? :banghead:
Det är kvällens tiotusenkronorsfråga. :D
Jag är ju i det stadiet att jag är väldigt nöjd om jag slipper ha med en karl att göra alls i framtiden. Det är så lugnt och skönt att vara själv! Eller ja barnen är ju killar och de är hos mig varannan vecka. Men annars så .. :)
jag är så långt ifrån att ens överväga att dejta nån det bara går...
 
Jag är väldig lojal och plikttrogen och har låg självkänsla. Tydligen brukar män(niskor) som misshandlar passivt-aggressivt välja såna partners. :crazy:

Att vara lojal är också en fin egenskap i rätt sammanhang. Du håller på med att återta makten genom att fatta egna medvetna beslut om när, mot vem och under vilka förutsättningar du ska visa din lojalitet!

Och självkänslan syns det att du boostat bara sedan första inlägget i tråden. Tänk vad mycket mer det blir när du hållit på ett tag till!
 
Ibland undrar om felet ligger hos en själv. O_o
Jag frågade en terapeut en gång varför jag, som är en stabil och vettig typ ;), drogs till killar som var på ett visst sätt. Hon skrattade och sa att det var nog inte så mycket jag som drogs till dem utan de som drogs till mig. Men varför är jag en sådan miffomagnet då liksom?? Jo, för att jag var vettig och stabil. Typ.

Det fick mig att inse att det faktiskt sällan är jag som väljer en man åt mig, utan jag har ofta blivit vald och liksom bara hängt med på det spåret, men inte ifrågasatt så mycket ifall jag verkligen vill detta och ifall jag är så himla intresserad av vad denna killen innebär. Jag har ofta varit väldigt snabb in i förhållanden och så jag liksom lärt känna killarna medan vi varit ihop.

Nu har jag sagt att jag ska göra tvärtom och se hur det går. Jag ska lära känna en kille innan vi flyttar ihop, innan vi skapar ett liv ihop. Jag ska granska och jag ska vara skeptisk!
 
Jag frågade en terapeut en gång varför jag, som är en stabil och vettig typ ;), drogs till killar som var på ett visst sätt. Hon skrattade och sa att det var nog inte så mycket jag som drogs till dem utan de som drogs till mig. Men varför är jag en sådan miffomagnet då liksom?? Jo, för att jag var vettig och stabil. Typ.

Det fick mig att inse att det faktiskt sällan är jag som väljer en man åt mig, utan jag har ofta blivit vald och liksom bara hängt med på det spåret, men inte ifrågasatt så mycket ifall jag verkligen vill detta och ifall jag är så himla intresserad av vad denna killen innebär. Jag har ofta varit väldigt snabb in i förhållanden och så jag liksom lärt känna killarna medan vi varit ihop.

Nu har jag sagt att jag ska göra tvärtom och se hur det går. Jag ska lära känna en kille innan vi flyttar ihop, innan vi skapar ett liv ihop. Jag ska granska och jag ska vara skeptisk!

Det påminner mig om när jag kastade ut senaste aset. Jag var rejält(!) less på hans usla beteende (universums största offerkofta och allt handlade om honom hela jäkla tiden, kortfattat) och bestämde mig för att be honom dra åt helvete trots att han babblade om att han absolut ville vara med mig. Herregud så han höll på. Under ett av våra bråk så gick det så långt att han stod och grät och var hur ynklig som helst, så jag bestämde mig för att ge honom en sista chans genom att fråga honom varför han alls ville vara ihop med mig.

Svaret på den frågan?
"Jag mår så bra av att vara med dig. Du är bra för mig. Jag tycker såhär. Jag blablabla, jag blablabla, jag bla bla bla". Inte EN enda gång nämnde han något om hur han tänkte att jag uppfattade situationen. Inte EN gång nämnde han att vi gjorde något ihop, hade kul ihop ibland eller något. Det var bara han, han och han. Hela. Jävla. Tiden.

Men nog fan fascinerades han av mig. Jag tvivlar inte en millisekund på att han verkligen tyckte om mig hur mycket som helst. Precis som andra idioter också gjort. Säkert av samma anledning som idioter dras till dig (och yes, jag känner igen mig väldigt väl i hela ditt inlägg...) Antingen behöver de någon stabil person som de kan ta stöd på hela tiden, eller så dras de till någon som de ser som "otroligt bra" men så hamnar de ändå i ett läge då de måste trycka ner personen för att själva känna sig bra.

Gah. Jag blir så jävla less på alla usla relationer. Det ska ju verkligen inte behöva vara såhär, inte för någon oavsett kön.
 
Antingen behöver de någon stabil person som de kan ta stöd på hela tiden, eller så dras de till någon som de ser som "otroligt bra" men så hamnar de ändå i ett läge då de måste trycka ner personen för att själva känna sig bra.

12479401_1879279472298868_195542293_n.jpg


Jag tror fortfarande att mycket beror på mig. Jag måste sätta en högre standard för mig själv! Jag är värd mer och jag måste också tro att jag är värd mer. Och så måste jag ha turen att träffa en kille som kommit lika långt med sig själv som jag gjort. Ingen kille som bara flyter med i livet utan att tänka till på vad han verkligen vill.
 
#137 Även om han inte gör något i hemmet så gör han ändå mycket med barnen
#138 Det var så länge sedan han deltog i barnens vardagsrutiner att han inte ens är bekant med dem

Jag läser:
Han gör det som antingen är roligt för honom själv (leker, går på zoo...?) eller som ger honom positiv uppskattning från barnen (det barnen tycker är roligt)
Han gör inte det som handlar om att ta ansvar för deras utveckling, hälsa, vardag, mående osv. på ett bredare och djupare plan. (packar gympakläder, tjatar om vantar, stänger av tv vid läggdags...?) Det som är enbart för barnens skull.
Ja, faktiskt!
Har inte tänkt så, men det är faktiskt så. Väldigt mycket i alla fall.
Han köper en massa prylar också. Datorer, IPads, telefoner, spel osv,osv

Gissa vem som köper kläderna? Går tillbaka med dom, byter hundra gånger om för att sonen med Asperger har vissa fix idéer om kläder och det är nästan omöjligt att veta på förhand vad som går hem och inte.

Han gör läxorna med barnen. Jag är inte betrodd.
 
En sak är säker: det är INTE ditt fel, har aldrig varit och kommer aldrig någonsin att bli! Däremot är det jäkligt praktiskt för rövhattarna om du luras att tro det (oavsett om de medvetet försöker lura dig eller bara "råkar" få det intryckt i dina tankar).

Det är ju tyvärr mycket, mycket vanligt med idiotiska män. Det hänger ihop med hur män förväntas vara, stereotypa könsroller osv. Det är det som alla feminister och andra kloka människor försöker kämpa för att förändra, för allas skull. Tyvärr blir ju sådana människor ofta motarbetade med missuppfattningar i stil med "de försöker bara få kvinnor att bli bättre än män" och andra dumheter.

MEN det finns absolut trevliga och respektfulla män. Tyvärr är de nog färre än rövhattarna. Däremot, när du väl tagit dig bort från din nuvarande partner och har fått landa i allt som hänt, hur han var osv, då har du en enorm fördel inför kommande kontakter med män. Du kommer bli bättre på att känna igen varningssignaler, bli bättre på att ta hand om dig själv, ha lättare för att hålla dig undan från rövhattar och andra respektlösa as och när du dessutom mår bättre så blir det troligen också lättare att råka träffa de bra människorna.

Själv har jag träffat ungefär alla typer av rövhattar som finns, trots att jag ständigt försökt hitta vänner och annat som är trevliga och bättre än föregående idioter. Nu först, efter att ha ägnat ett bra tag åt att verkligen ta hand om mig själv och må bra med mig själv, då har jag börjat hitta en hel mängd bra och trevliga personer. Förut var jag omgiven av respektlösa as. Idag har jag fantastiska vänner av både manligt och kvinnligt kön. Flera av mina manliga vänner är dessutom i seriösa, långvariga förhållanden och jag märker på dem att de är precis lika trevliga mot sina partners som de är mot mig.

Det är absolut lätt att bli negativt inställd till andra, framförallt efter att ha levt länge med en eller flera rövhattar i sin närhet. Men ja, det gäller att inte ta för givet att alla är sådana, bara vara medveten om att sådana finns så att det går att undvika dem. Det löser sig, så småningom, när det är bra läge i livet för det.
Det har varit väldigt många rövhattar i mitt liv...... Är så less, faktiskt.
Tanken på en ny man existerar faktiskt inte överhuvudtaget.
Och ska det bli någon så ska jag se till att vara ekonomiskt oberoende och att jag har mitt eget hem.

Men såklart, jag är inte manshatare. Jag vet att det finns bra män också..

Helt seriöst så finns tanken att leva med en kvinna i framtiden.
Vet inte hur det är eller hur man träffas och så, eller om jag ens skulle kunna tänka mig intimitet osv.
Men det känns som ett säkrare kort när det kommer till att hitta någon med en bra personlighet.

Just nu känns tanken att bo själv mest lockande.
Det finns inget värre än att vara ensam i ett förhållande.
Då är jag hellre själv på riktigt.
 
Jag frågade en terapeut en gång varför jag, som är en stabil och vettig typ ;), drogs till killar som var på ett visst sätt. Hon skrattade och sa att det var nog inte så mycket jag som drogs till dem utan de som drogs till mig. Men varför är jag en sådan miffomagnet då liksom?? Jo, för att jag var vettig och stabil. Typ.

Det fick mig att inse att det faktiskt sällan är jag som väljer en man åt mig, utan jag har ofta blivit vald och liksom bara hängt med på det spåret, men inte ifrågasatt så mycket ifall jag verkligen vill detta och ifall jag är så himla intresserad av vad denna killen innebär. Jag har ofta varit väldigt snabb in i förhållanden och så jag liksom lärt känna killarna medan vi varit ihop.

Nu har jag sagt att jag ska göra tvärtom och se hur det går. Jag ska lära känna en kille innan vi flyttar ihop, innan vi skapar ett liv ihop. Jag ska granska och jag ska vara skeptisk!
Det var faktiskt en väldigt bra kommentar och lärdom.
När jag tänker efter så tror jag faktiskt att jag aldrig har valt någon själv heller.
De har valt mig.
Har aldrig tänkt på det, så tack för väldigt bra input. :bow:

Jag trodde att jag valde min nuvarande själv, men det har jag nog inte gjort riktigt. Vi träffades på dejtingsite och då sållade man ju bort en hel del, men det innebär ju inte att jag valde honom egentligen.

Jag kom ihåg vår första dejt.
Jag var inte särskilt imponerad men tänkte, ok jag ger väl honom en chans då.

Vi har haft det bra ihop. Väldigt bra! Innan vi fick barn.
Sen blev det bara tråkigare och tråkigare ungefär i samma takt som jämställdheten blev sämre.
Han slutade städa hemma när jag blev gravid och sen har jämställdhetskurvan pekat rakt neråt.

När jag jobbade mina nattpass och kom hem efter 12 timmars arbete och möttes vi i dörren, han på väg till jobbet.
För min del återstod att väcka barnen, klä dom, ge frukost och ta till dagis.
Efter 12 timmars nattpass med motiveringen "jag tycker det blir för stressigt att lämna barn innan jag åker till jobbet".
Vad fan, det gör väl alla. Det är ju det som är grejen att ha dom på dagis. :banghead:
Gissa vem som hämtade sen kl 16? :grin:
 
T
Jag är så imponerad av dig @Vallmo . Hur du på kort tid har förstått hur det ligger till och även börjat ta tag i saker och ting.
Behöver du hjälp på nåt vis så lova att du hör av dig. Jag kanske inte kan göra nåt personligen om vi bor för långt ifrån varandra, men det kanske finns nåt jag kan göra ändå.
Stor kram till dig!
Tack! Dina ord värmer! :heart
Jag känner mig inte så himla klarsynt och handlingskraftig, dock. Idag ville jag bara lägga mig ner och dö, typ! :(

Tack för omtanken! :bow: Jag ska ha det i åtanke. Har förfärligt svårt att be om hjälp och ställa krav på andra, bara.:o
 
För övrigt verkar han rätt nöjd och till freds.
Kan man verkligen vara det under våra förutsättningar?
Han sitter själv i tv-soffan varje kväll och kollar på tennis. (Hur fan kan tre kanaler sända tennis dygnet runt?!?)

Jag är oftast i mitt rum (nej, vi delar inte sovrum) eller i soffan på övervåningen och kollar på tv eller skriver här, typ. Gillar inte tennis, direkt.

Han frågar aldrig om jag vill komma ner och kolla på film eller något.
Kommer jag ner så fortsätter han kolla på tennis
Jag undrar, märker han ingenting på mig. Det borde ju synas på något vis, tycker jag.
Jag är mest ledsen hela tiden. Inget gråt eller så, bara lågmäld i största allmänhet.

Idag pratade vi om yngsta sonens skola, men annars är det sällan vi pratar med varandra nuförtiden tiden.
Sonen har haft en vikarie i en månad som inte funkar särskilt bra, så vi pratade om det.
Tack och lov gäller det yngsta sonen som är diagnosfri och har väldigt lätt för sig när det gäller det mesta. Han läser och räknar treornas bok fast han går i ettan osv.
Han verkar ha överlevt vikariens taskiga humör och brist på kompetens även om han inte tycker det är så kul när läraren "skriker på alla andra, dom som är bråkiga, typ"

Min sambo pratade lite med vikarien idag och han berättade om samtalet.
Istället för att påtala att vi är missnöjda (vilket "alla" är) så började min sambo fråga honom frågor som typ, hur är det att hoppa in så här i en klass, det måste ha varit tufft och vad modigt av dig osv, osv. :confused:
Min sambo säger alltså att han hade det som strategi för då får man människor att koppla av, vilja prata om sig själva och försäga sig.
Är inte det lite creepy, eller? :crazy:

Jag vet inte var jag har honom ärligt talat.
Jag bävar för att fråga också. Nu menar jag inte skolgrejer, utan i största allmänhet.
Jag vet inte om jag vill veta svaret.

Men är det ens möjligt att han kan vara nöjd. Finns det människor som tycker det, verkligen.
Eller väntar han på att jag ska försäga mig på något vis som han kan dra upp sen? :crazy:
 

Liknande trådar

Tjatter Idag den 20 oktober 1650 har jag Kristina krönts till landets drottning vid kröningsriksdagen i Storkyrkan. Jag har färdats genom...
19 20 21
Svar
416
· Visningar
7 730
Senast: Gabby_Ossi
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 674
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 673
Senast: Blyger
·
Hundavel & Ras Hoppas det är okej med en till sådan här tråd. Jag visste inte om jag skulle posta eller ej, känns som om jag mest skrivit, tagit bort...
2
Svar
34
· Visningar
4 060
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Akvarietråden V
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp