Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[tott]

Vad skulle hända om du bara lagade mat åt dig och ungarna och inte lämnade något åt honom?

Misshandla tillbaka menar du? Det tycker iaf jag låter väldigt lågt!

 

[Vallmo]

Ja det där får man akta sig för.
Sig själv skall man ju stå ut med hela livet, andra kan man göra sig av med.
Det är trevligt att kunna tycka bra om sig själv och kunna stå för vad man gör inför sig själv.
Det mår man bra av i längden.

Och för att du inte sänker dig till hans nivå.
Beröm dig själv för att du håller på din värdighet.

Tack!
Precis så tänker jag också. Jag får väldigt lätt dåligt samvete om jag vet att jag inte beter mig schysst.
Sen vet jag inte om det har med kyrka, Gud, tro eller något annat, eller bara mig själv, men jag strävar alltid efter att vara en god människa.

Jag känner väldigt sällan att jag vill ge igen.
Känner jag så, så brukar det stanna just vid känslan.

 

[Vallmo]

Misshandla tillbaka menar du? Det tycker iaf jag låter väldigt lågt!

Äsch, det är ju inte misshandel att inte laga mat till någon.

Men jag förstår vad du menar och som jag skrev till @Inte_Ung så handlar det mest om att jag vill kunna se mig själv i spegeln och veta att jag ändå försöker bete mig normal.

Om inte annat för att försöka föregå med gott exempel till mina barn.

 

[Vallmo]

Förresten, apropå ingenting, så har jag ringt nu på morgonen angående min livförsäkring och bett att få ändra förmånstagare. Han står som nr 1 och mina barn som nr 2.
Pappren kommer på måndag och då ska jag skriva dit mina barn som nr 1 och dödsbo som nr 2.

 

[tott]

Äsch, det är ju inte misshandel att inte laga mat till någon.

Men jag förstår vad du menar och som jag skrev till @Inte_Ung så handlar det mest om att jag vill kunna se mig själv i spegeln och veta att jag ändå försöker bete mig normal.

Om inte annat för att försöka föregå med gott exempel till mina barn.

Om man utesluter en familjemedlem från något så tycker jag det är en del av psykisk misshandel. Att låtsas som att familjemedlemmen inte fanns. Står mycket om liknande saker på varningstecken-sajten t.ex.
...men det är bra att du inte vill ge dig in i nåt sånt lågt spel. Du verkar ha sunda tankar och vara bra på gång nu. Fint! Lycka till!!

 

[Vallmo]

Om man utesluter en familjemedlem från något så tycker jag det är en del av psykisk misshandel. Att låtsas som att familjemedlemmen inte fanns. Står mycket om liknande saker på varningstecken-sajten t.ex.
...men det är bra att du inte vill ge dig in i nåt sånt lågt spel. Du verkar ha sunda tankar och vara bra på gång nu. Fint! Lycka till!!

Jag förstår vad du menar och jag håller med.
Tänkte inte på det på det sättet bara. Nu har jag större anledning till att inte spåra ut som han gör....

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker det är viktigt att kunna se sig i spegel och gilla den som tittar tillbaka. Visst kan det vara för stunden trevligt med hämnd, men det där ruttnar och sprider sig gärna och rätt vad det är står jag i ett öppet ställningskrig som aldrig har någon god utgång och som inte går att backa sig ur.

"Argumentera aldrig med idioter, de drar ner dig till sin nivå och där vinner de på erfarenhet"

 

[Inte_Ung]

Om man utesluter en familjemedlem från något så tycker jag det är en del av psykisk misshandel. Att låtsas som att familjemedlemmen inte fanns.

Det kan ju vara så att man inte orkar eller att man inte vill ha personen som familjemedlem.
TS verkar inte vilja ha mannen som sin familjemedlem.
Kanske förstår han sammanhanget med litet tur.

 

[tott]

Det kan ju vara så att man inte orkar eller att man inte vill ha personen som familjemedlem.
TS verkar inte vilja ha mannen som sin familjemedlem.
Kanske förstår han sammanhanget med litet tur.

Fast jag tycker att så länge han en familjemedlem ska han behandlas som en sådan.

Om man vill få någon att förstå någonting så tycker jag att det brukar funka bättre att prata klarspråk än att hinta med fula gester.

 

[Inte_Ung]

Fast jag tycker att så länge han en familjemedlem ska han behandlas som en sådan.

Och när upphör han att vara det då?

Om man vill få någon att förstå någonting så tycker jag att det brukar funka bättre att prata klarspråk än att hinta med fula gester.

Jag tror att de redan har pratat klarspråk och att det inte gick in.
Så den detaljen är liksom överspelad.

 

[tott]

Och när upphör han att vara det då?

Jag tror att de redan har pratat klarspråk och att det inte gick in.
Så den detaljen är liksom överspelad.

Bor man under samma tak och är ihop så hör man till samma familj. Min tolkning.

Tycker det är onödigt att driva denna diskussion vidare. @Vallmo har ett sunt sätt att se på saken, och det är huvudsaken.

 

[Inte_Ung]

Bor man under samma tak och är ihop så hör man till samma familj. Min tolkning.

Jag tror inte att Vallmo längre är ihop med mannen.
Och jag tror att diskussionen om när man är och när man inte är familj är en bra diskussion för TS.
Det handlar om att hitta själva brytpunkten för att sedan bara fokusera på sig själv och kunna gå vidare i livet.

 

[Lovisaleonora]

Fast jag tycker att så länge han en familjemedlem ska han behandlas som en sådan.

Om man vill få någon att förstå någonting så tycker jag att det brukar funka bättre att prata klarspråk än att hinta med fula gester.

Fast jag måste nog ändå tycka att HAN valt att stå utanför Team Familjen. Han vill ju inte samarbeta och respektera teamet. Då kostar det en del, t ex samhörigheten.

 

[Raderad medlem 6459]

Om man utesluter en familjemedlem från något så tycker jag det är en del av psykisk misshandel. Att låtsas som att familjemedlemmen inte fanns. Står mycket om liknande saker på varningstecken-sajten t.ex.

Nu måste jag säga nåt.

Angående det ovanstående och obamacitatet och allt det här. @Vallmo du verkar vara en person som har väldigt höga krav på dig själv i kombination med att ha lätt för att få dåligt samvete. Ingen här behöver nog förstärka din önskan om att göra rätt, att vara schysst, att vara en bra medmänniska. Så därför säger jag tvärtemot alla: du har inga obligations gentemot en person som behandlar dig såhär illa. Var schysst och gör mat åt honom om du orkar och vill men inte för att du borde utan för att det känns mer eller mindre OK. Du behöver inte göra rätt jämt och orka ta tvätt och matlagning och städning etc. Du kan titta dig i spegeln och känna dig nöjd med dig själv oavsett, hur schysst du är och hur bra du är står inte och faller med huruvida du slavar för den här mannen eller inte.

Så tycker jag.

 

[Kilauea]

Jag är så imponerad av dig @Vallmo . Hur du på kort tid har förstått hur det ligger till och även börjat ta tag i saker och ting.
Behöver du hjälp på nåt vis så lova att du hör av dig. Jag kanske inte kan göra nåt personligen om vi bor för långt ifrån varandra, men det kanske finns nåt jag kan göra ändå.
Stor kram till dig!

 

[Vallmo]

Jag tycker det är viktigt att kunna se sig i spegel och gilla den som tittar tillbaka. Visst kan det vara för stunden trevligt med hämnd, men det där ruttnar och sprider sig gärna och rätt vad det är står jag i ett öppet ställningskrig som aldrig har någon god utgång och som inte går att backa sig ur.

"Argumentera aldrig med idioter, de drar ner dig till sin nivå och där vinner de på erfarenhet"

Ja, det är väl ungefär så jag tänker. Får personligen inte ut något alls av att vara dryg eller dum varken mot honom och naturligtvis inte mot barnen heller
Det ger mig bara förfärlig ångest.

Jag har lärt mig (i terapin) hur jag ska undvika såna situationer och då främst med fokus på mitt eget mående men naturligtvis även med tanke omgivningen.
Det går ungefär ut på att man har en känsla men man behöver inte alltid agera på den.
Det blir jobbigt för omgivningen men allra värst för mig själv efteråt.

Ibland händer det att jag får utbrott eller blir tokarg, men vem blir inte det?
Det brukar inte kännas särskilt bra efteråt.

 

[Vallmo]

Bor man under samma tak och är ihop så hör man till samma familj. Min tolkning.

Tycker det är onödigt att driva denna diskussion vidare. @Vallmo har ett sunt sätt att se på saken, och det är huvudsaken.

Jag tror inte att Vallmo längre är ihop med mannen.
Och jag tror att diskussionen om när man är och när man inte är familj är en bra diskussion för TS.
Det handlar om att hitta själva brytpunkten för att sedan bara fokusera på sig själv och kunna gå vidare i livet.

Fast jag måste nog ändå tycka att HAN valt att stå utanför Team Familjen. Han vill ju inte samarbeta och respektera teamet. Då kostar det en del, t ex samhörigheten.

Svarar er alla.
Vi bor under samma tak, delar hus, ekonomi, bil och har barn ihop.
Enligt mitt synsätt och antagligen hans synsätt också, så är man fortfarande en familj när man lever tillsammans.
Men jag skulle inte vilja påstå att han och jag är ihop, direkt men vi lever ihop.

Sen att jag (vi?) inte vill bo tillsammans eller vara tillsammans är en annan sak.
Det är mitt mål att vi ska separera, men tills dess måste vi i någon mån kunna samarbeta och tolerera varandra hyggligt.

Jag biter ihop en hel del.
Jag vet inte om han gör det också. Han är svår att läsa av.

När det gäller det mesta av dom praktiska sakerna så har han valt att ställa sig utanför, dvs göra så lite som möjligt. Det är riktigt.
Däremot gör han en hel del med barnen, men jag brukar i stort sett aldrig vara med. Av olika skäl.

Tyvärr är det så att han har valt att sätta MIG utanför "team familjen" och då menar jag känslomässigt och det är väl det som har varit allra värst för mig.
När jag var som sjukast, och jag vet att det låter helt rubbat, tog han avstånd från mig och uteslöt mig från familjen, dvs från mina barn men även från honom själv. Han blev arg på mig för jag blev sjuk och det verkar som han inte kan komma över det. Vi tappade bort varandra och har inte hittat tillbaka.
Det är nog det som har tagit allra hårdast på mig och att det kändes som han tog mina barn ifrån mig.
Jag har kämpat för att få tillbaka dom och få dom att förstå att jag är en förälder att räkna med och inte en galning eller sjukling som bara ligger på sjukhus.
Det har inte varit lätt alla gånger men idag har jag en bra relation till mina barn.
Jag tar hand om dom varje dag och nu funkar det väldigt bra.

Ja, det där kan jag nog älta om hur mycket som helst men jag stannar nog där.... I alla fall för tillfället.

Men det är en väldigt stor anledning till att jag inte "sticker iväg" och bor någon annanstans själv. Jag vill vara hos mina barn och han följer med på köpet vare sig jag vill eller inte.

Brytpunkten då jag bara kan fokusera på mig själv, ja det blir när vi flyttar isär.
Då kan jag fokusera på mig själv och mina barn. Då kan jag forma mitt liv mer utifrån mina behov och leva på ett sätt som funkar för mig och barnen.

 

[Vallmo]

Nu måste jag säga nåt.

Angående det ovanstående och obamacitatet och allt det här. @Vallmo du verkar vara en person som har väldigt höga krav på dig själv i kombination med att ha lätt för att få dåligt samvete. Ingen här behöver nog förstärka din önskan om att göra rätt, att vara schysst, att vara en bra medmänniska. Så därför säger jag tvärtemot alla: du har inga obligations gentemot en person som behandlar dig såhär illa. Var schysst och gör mat åt honom om du orkar och vill men inte för att du borde utan för att det känns mer eller mindre OK. Du behöver inte göra rätt jämt och orka ta tvätt och matlagning och städning etc. Du kan titta dig i spegeln och känna dig nöjd med dig själv oavsett, hur schysst du är och hur bra du är står inte och faller med huruvida du slavar för den här mannen eller inte.

Så tycker jag.

Tack @niphredil Det var väldigt fint sagt av dig!
Blev lite tårögd, nästan. Eller jag blev det.
Det stämmer det du skriver.
Jag är väldig lojal och plikttrogen och har låg självkänsla. Tydligen brukar män(niskor) som misshandlar passivt-aggressivt välja såna partners.

Idag gjorde jag faktiskt mat och ansträngde mig lite extra, till hela familjen och han visade faktiskt uppskattning.
Han var hyggligt hjälpsam resten av kvällen och hjälpte även till med barnen vid dusch och läggdags.
Herregud, då insåg jag hur länge sen det var han gjorde det, dvs tog hand om barnens hygien.
Han hade i stort sett ingen aning om "våra rutiner" nu för tiden.

Jag gör så otroligt mycket hemma och i trädgården men får väldigt sällan cred eller uppskattning tillbaka i samma omfattning.
För mig har det blivit normalt och jag ser på mig själv genom hans ögon, tyvärr.
Det är väl just det som tär, antar jag.
Men det är också så att det blir normalt. Till slut tror man att, ja det är väl såhär. Det kanske är det som är normaliseringsprocessen.
Jag tänker aldrig att jag skulle kunna få det bättre. Däremot tänker jag på det jag kommer slippa.

Min pappa har gift om sig och hans fru brukar skriva små kort var och varannan dag där hon skriver massa fina och kärleksfulla saker. Hela hon är kärleksfull och jag ser på min pappa hur bra han mår.
Han har taggat ner totalt, han låter henne ta plats och han är stolt över henne och älskar henne och det märks verkligen.
Det är så fint att se och jag brukar tänka på att "tänk om man hade det så".
Såna saker gör mig glad att tänka på.

 

[Intejag]

Tack @niphredil Det var väldigt fint sagt av dig!
Blev lite tårögd, nästan. Eller jag blev det.
Det stämmer det du skriver.
Jag är väldig lojal och plikttrogen och har låg självkänsla. Tydligen brukar män(niskor) som misshandlar passivt-aggressivt välja såna partners.

Idag gjorde jag faktiskt mat och ansträngde mig lite extra, till hela familjen och han visade faktiskt uppskattning.
Han var hyggligt hjälpsam resten av kvällen och hjälpte även till med barnen vid dusch och läggdags.
Herregud, då insåg jag hur länge sen det var han gjorde det, dvs tog hand om barnens hygien.
Han hade i stort sett ingen aning om "våra rutiner" nu för tiden.

Jag gör så otroligt mycket hemma och i trädgården men får väldigt sällan cred eller uppskattning tillbaka i samma omfattning.
För mig har det blivit normalt och jag ser på mig själv genom hans ögon, tyvärr.
Det är väl just det som tär, antar jag.
Men det är också så att det blir normalt. Till slut tror man att, ja det är väl såhär. Det kanske är det som är normaliseringsprocessen.
Jag tänker aldrig att jag skulle kunna få det bättre. Däremot tänker jag på det jag kommer slippa.

Min pappa har gift om sig och hans fru brukar skriva små kort var och varannan dag där hon skriver massa fina och kärleksfulla saker. Hela hon är kärleksfull och jag ser på min pappa hur bra han mår.
Han har taggat ner totalt, han låter henne ta plats och han är stolt över henne och älskar henne och det märks verkligen.
Det är så fint att se och jag brukar tänka på att "tänk om man hade det så".
Såna saker gör mig glad att tänka på.

Jag har så hög igenkänningsfaktor på mycket du skriver om ditt förhållavde att jag blir helt matt
Tycker du gör ett strålade jobb att gå vidare !

 

[Vallmo]

Jag har så hög igenkänningsfaktor på mycket du skriver om ditt förhållavde att jag blir helt matt
Tycker du gör ett strålade jobb att gå vidare !

Det känns både bra och sorgligt.
Bra för att någon (du) förstår och sorgligt att det verkar finnas ett oändligt antal rövhattar i alla möjliga former och kategorier.

Kan man någonsin våga lita på någon man igen?
Jag trodde jag hade hittat en riktig pärla, men det sket sig ju uppenbarligen också.

Ibland undrar om felet ligger hos en själv.
Eller kan man ha så mycket otur så att varannan är en rövhatt?
Det är kvällens tiotusenkronorsfråga.