Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Vallmo]

@Vallmo
Backa bandet lite. Jag citerar mitt eget inlägg från tidigare i tråden, men det finns många som skrivit liknande saker om just det här med hur barn kan resonera runt sina föräldrar...

Ja, jag förstår det rent teoretiskt att den med flest prylar inte alltid vinner.
Jag har väldigt svårt att förstå det i praktiken och även känslomässigt.

Min självkänsla när det gäller mitt föräldrarskap är i princip botten.
Jag får i praktiken inte igenom någonting utan att det blivit sanktionerat av sambon.
Det är väldigt jobbigt att hela tiden bli bedömd och granskad.
Ibland blir jag betygsatt också.
Nu för tiden är det fler och fler plus. Alltid något!
Dessvärre känns inte det helt klockrent heller.

Jag har så svårt att föreställa mig hur det skulle kunna vara annorlunda.
Därför är det så bra att du och alla andra har skrivit det gång på gång.
Då vet jag rent teoretiskt och eftersom så många säger samma sak så känns det som man kan lita på det.

Tack, hörni alla!
Det betyder så mycket för mig även om det inte verkar som det alltid går in. Det gör det!

 

[Vallmo]

Att ta steget fullt ut och vända upp och ner på sin värld är svårt. Ditt mående och dina relationer till andra kommer att bli bättre när du tar kontroll över ditt liv.

Det kommer att bli bättre. Allt kommer att bli bättre.

När man väl står på andra sidan och kan blicka tillbaka inser man hur lite man behöver för att må bra.

Vet du @Vallmo. Jag ser så fram emot den dagen när vi får läsa om hur bra du trivs i ditt nya hem och om hur du och pojkarna har fixa med deras rum så att det ska bli mysigt. Att få läsa om din glädje över att planera de nya växterna och kunna göra det DU vill. När du vill.

Jag hoppas verkligen att ni har rätt.
Jag behöver verkligen tänka på det för att jag ska orka. Samtidigt vill jag inte hoppas för mycket heller, så jag blir besviken.

Oron över ekonomin och hälsa och köp och försäljning av hus är högst påtaglig.
Det är mycket som måste stämma eftersom mina marginaler är små.
Jag hoppas verkligen att det går vägen.

 

[Lobelia]

Ja, jag förstår det rent teoretiskt att den med flest prylar inte alltid vinner.
Jag har väldigt svårt att förstå det i praktiken och även känslomässigt.

Min självkänsla när det gäller mitt föräldrarskap är i princip botten.
Jag får i praktiken inte igenom någonting utan att det blivit sanktionerat av sambon.
Det är väldigt jobbigt att hela tiden bli bedömd och granskad.
Ibland blir jag betygsatt också.
Nu för tiden är det fler och fler plus. Alltid något!
Dessvärre känns inte det helt klockrent heller.

Jag har så svårt att föreställa mig hur det skulle kunna vara annorlunda.
Därför är det så bra att du och alla andra har skrivit det gång på gång.
Då vet jag rent teoretiskt och eftersom så många säger samma sak så känns det som man kan lita på det.

Tack, hörni alla!
Det betyder så mycket för mig även om det inte verkar som det alltid går in. Det gör det!

Gå hem till mamma där det är ordning och välstädat men färre prylar eller till pappa där det ser ut som ett bombnedslag och man får gräva fram datorerna?

 

[Vallmo]

Det barn främst behöver är trygghet, stabilitet, någon som älskar dem villkorslöst och som finns där för dem. Det vet jag att du både kan och vill ge dina barn.
Det de inte behöver är en förälder som pratar illa om den andre föräldern eller någon annan de tycker om. Det skapar osäkerhet, lojalitetskonflikter och oro och det vet jag också att du aldrig skulle göra mot dina barn.

Gå hem till mamma där det är ordning och välstädat men färre prylar eller till pappa där det ser ut som ett bombnedslag och man får gräva fram datorerna?

Tack!
Det betyder så mycket att få allt pepp och att få höra att jag också duger som förälder.
Jag märker att det påverkar mig och det känns verkligen så fint att jag kan få det härifrån.

Hade en jättebra kväll igår med barnen.
Sambon låg och sov, så jag lagade middag och åt själv tillsammans med barnen.
Vi hade en trevlig stund tillsammans. IPad-fri också.
I vanliga fall brukar stora sonen vara ganska stökig vid matbordet, men igår var allt lugnt och trevligt.
Och maten jag lagade var rätt hygglig ur näringssynpunkt också.

Sen skulle lilla sonen och sambon åka till simningen.
Stora sonen och jag var kvar hemma och vi låg i min dubbelsäng och tittade på IPad och slappade tillsammans.
Jag visade honom lite hus bara på kul (har absolut inte nämt flytt eller separation) och ett hus hade sovloft. Det tyckte han verkade jättemysigt och han sa att han skulle vilja ha det också, vilket inte skulle vara helt otroligt att mitt kommande hus har.

Det jag skulle komma fram till är att jag fick en sån himla bra känsla och jag tänkte att jag grejar nog det här också. Ungarna trivs ju med mig! Vi har det bra ihop.
Det känns verkligen som jag betyder mycket för dom ändå, trots att jag blivit matad med motsatsen så länge.

 

[tanten]

Tack!
Det betyder så mycket att få allt pepp och att få höra att jag också duger som förälder.
Jag märker att det påverkar mig och det känns verkligen så fint att jag kan få det härifrån.

Hade en jättebra kväll igår med barnen.
Sambon låg och sov, så jag lagade middag och åt själv tillsammans med barnen.
Vi hade en trevlig stund tillsammans. IPad-fri också.
I vanliga fall brukar stora sonen vara ganska stökig vid matbordet, men igår var allt lugnt och trevligt.
Och maten jag lagade var rätt hygglig ur näringssynpunkt också.

Sen skulle lilla sonen och sambon åka till simningen.
Stora sonen och jag var kvar hemma och vi låg i min dubbelsäng och tittade på IPad och slappade tillsammans.
Jag visade honom lite hus bara på kul (har absolut inte nämt flytt eller separation) och ett hus hade sovloft. Det tyckte han verkade jättemysigt och han sa att han skulle vilja ha det också, vilket inte skulle vara helt otroligt att mitt kommande hus har.

Det jag skulle komma fram till är att jag fick en sån himla bra känsla och jag tänkte att jag grejar nog det här också. Ungarna trivs ju med mig! Vi har det bra ihop.
Det känns verkligen som jag betyder mycket för dom ändå, trots att jag blivit matad med motsatsen så länge.

Ja jösses vad det betyder mycket att man känner sig uppskattad och betydelsefull.
Jag vet det - jag trodde ju i väldigt många år att min man skulle ge vårt barn ett bättre hem om han hade hand om hen ensam. Efter separationen ville barnet inte bo med honom, inte med mig heller. Fast med förklaringen att vi två är så lika att vi skulle hänga i strupen på varann om vi bodde ihop. Klarsynt av hen....

Jag har fått många bevis på att hen anser fadern vara en rätt usel pappa. Det är sorgligt, men det bevisar i alla fall - för just mig - att jag inte är lika usel. Det räcker långt för mig.

/en dålig mor

 

[Red_Chili]

Tack!
Det betyder så mycket att få allt pepp och att få höra att jag också duger som förälder.
Jag märker att det påverkar mig och det känns verkligen så fint att jag kan få det härifrån.

Hade en jättebra kväll igår med barnen.
Sambon låg och sov, så jag lagade middag och åt själv tillsammans med barnen.
Vi hade en trevlig stund tillsammans. IPad-fri också.
I vanliga fall brukar stora sonen vara ganska stökig vid matbordet, men igår var allt lugnt och trevligt.
Och maten jag lagade var rätt hygglig ur näringssynpunkt också.

Sen skulle lilla sonen och sambon åka till simningen.
Stora sonen och jag var kvar hemma och vi låg i min dubbelsäng och tittade på IPad och slappade tillsammans.
Jag visade honom lite hus bara på kul (har absolut inte nämt flytt eller separation) och ett hus hade sovloft. Det tyckte han verkade jättemysigt och han sa att han skulle vilja ha det också, vilket inte skulle vara helt otroligt att mitt kommande hus har.

Det jag skulle komma fram till är att jag fick en sån himla bra känsla och jag tänkte att jag grejar nog det här också. Ungarna trivs ju med mig! Vi har det bra ihop.
Det känns verkligen som jag betyder mycket för dom ändå, trots att jag blivit matad med motsatsen så länge.

BRA där. Kom ihåg det här inlägget och läs det om/när du tvivlar på dig själv igen.

Förövrigt har jag haft flera i min närhet som haft separerade föräldrar, där den ena haft gott om pengar (och många prylar, fint boende osv) och där den andra haft det sämre med pengar men som kompenserat det med att göra mer saker med barnen. När jag själv var liten så var sådant extremt vanligt. Jag minns väldigt, väldigt tydligt hur vissa barn verkligen gick in för att utnyttja ena förälderns bättre ekonomi, sedan var de hos den andra föräldern resten av tiden eftersom de egentligen trivdes bättre där...

De andra umgicks lika gärna med båda sina föräldrar, men förstod ju att olika aktiviteter stod på schemat beroende på vilken förälder de gick hem till. Ingen gång har jag varit med om att den förälder med sämre ekonomi blivit bortvald pga "för tråkigt hem" eller "för lite prylar". De gånger den föräldern med sämre ekonomi blivit bortvald har det ofta varit andra problem med i bilden, tex alkoholism eller någon ny partner som inte varit helt snäll mot barnen.

 

[Vallmo]

Ja jösses vad det betyder mycket att man känner sig uppskattad och betydelsefull.
Jag vet det - jag trodde ju i väldigt många år att min man skulle ge vårt barn ett bättre hem om han hade hand om hen ensam. Efter separationen ville barnet inte bo med honom, inte med mig heller. Fast med förklaringen att vi två är så lika att vi skulle hänga i strupen på varann om vi bodde ihop. Klarsynt av hen....

Jag har fått många bevis på att hen anser fadern vara en rätt usel pappa. Det är sorgligt, men det bevisar i alla fall - för just mig - att jag inte är lika usel. Det räcker långt för mig.

/en dålig mor

Ja sannerligen! Visst är det så.

Tråkigt med ditt barn.
Visst var ditt barn äldre när ni separerade? Jag tänker ju att sånt där kan vara lite tonåringsfasoner också.
Min systers äldsta barn, vars far hon inte lever med, trivdes aldrig riktigt heller hos någon av dom när han blev lite äldre.

Jag tror inte du är en dålig mor.
Jag tror att du är precis som jag som tror att jag är en dålig förälder.
När en förälder däremot är övertygad om sin egen förträfflighet kan man ju börja undra.

 

[Vallmo]

BRA där. Kom ihåg det här inlägget och läs det om/när du tvivlar på dig själv igen.

Förövrigt har jag haft flera i min närhet som haft separerade föräldrar, där den ena haft gott om pengar (och många prylar, fint boende osv) och där den andra haft det sämre med pengar men som kompenserat det med att göra mer saker med barnen. När jag själv var liten så var sådant extremt vanligt. Jag minns väldigt, väldigt tydligt hur vissa barn verkligen gick in för att utnyttja ena förälderns bättre ekonomi, sedan var de hos den andra föräldern resten av tiden eftersom de egentligen trivdes bättre där...

De andra umgicks lika gärna med båda sina föräldrar, men förstod ju att olika aktiviteter stod på schemat beroende på vilken förälder de gick hem till. Ingen gång har jag varit med om att den förälder med sämre ekonomi blivit bortvald pga "för tråkigt hem" eller "för lite prylar". De gånger den föräldern med sämre ekonomi blivit bortvald har det ofta varit andra problem med i bilden, tex alkoholism eller någon ny partner som inte varit helt snäll mot barnen.

Ja! Tack!
Det känns som jag börjar komma på rätt spår nu och det känns bra.

Jag känner också igen det där med kompisar vars föräldrar var skilda när jag växte upp.
Det var ändå inte så vanligt, jag tror jag är lite äldre än du.
Det som var anmärkningsvärt var att alla kompisar bodde med sin mamma. Någon pappa såg man aldrig röken av.
Många av de ensamstående mammorna hade det verkligen ekonomiskt knapert också, har man fattat nu i efterhand. Dessutom jobbade mammorna heltid för att de behövde pengar vilket innebar att dom kompisarna fick klara sig väldigt mycket själva

 

[Vallmo]

Lite uppdatering, är nyss hemkommen från sjukhuset igår.
Opererades i tisdags för övervikt, en gastric sleeve.
Fick vara kvar en dag extra för att jag inte mådde riktigt bra.
Nu mår jag bra, efter omständigheterna får man ändå säga.

Sambon har varit ensam hemma med barnen tisdag, onsdag och halva torsdagen och lyckades mer eller mindre åstadkomma kaos hemma på den korta tiden.
Jag blir så matt!
För det första, när jag kom hem kände jag en skum lukt direkt när jag klev innanför dörren.
Trodde jag inbillade mig, men det visade sig sedan att någon av barnen använt toaletten till nummer två och inte spolat efter sig.
Detta hade troligen skett dagen-kvällen innan när jag kollade med barnen.
Så det första jag fick göra var att sanera toan och öppna alla fönster på övervåningen.
Skitkul!

Sambon blev såklart sur på mig. Det blir han alltid när HAN har missat något.

Sen har barnen varken duschat, bytt kläder eller underkläder på dom här dagarna.
Uppenbart har han inte heller tvättat dom eller borstat tänderna på dom, för då hade han upptäckt toakaoset.

Sen igår lagade han mat utan att städa upp (jag åt inte, jag "äter" bara flytande).
När jag fyra timmar senare kommer och städar upp blir han sur på mig för att jag "är så snabb med att komma och torka".
Då sa jag att han kunde tacka för hjälpen istället och då gjorde han faktiskt det.

I övrigt, allmän kaos och oordning över allt.
På tre dagar! Jag lämnade stället i toppordning!

Jag pendlar mellan att tro att han verkligen inte klarar av att sköta vardagslivet eller att han tycker det är mitt jobb, oavsett, att han jävlas eller något annat konstigt.
Mest lutar det åt att jag faktiskt inte tror han klarar av allt praktiskt.

Annars, har fastnat för en husleverantör som har väldigt överkomliga priser och ett hus som jag blivit riktigt förtjust i. Går att få med sedumtak och lärk.
Så nu är jag inne lite på att köpa tomt igen.
Har en mäklare som förmedlar tomter i området jag söker på och hon kontaktar mig före dom kommer ut på marknaden.
Har kollat på två, men ingen av dom passade riktigt.

Har följt ett annat hus på hemnet, där vi bor, som liknar vårt i mångt och mycket med fin trädgård, en tydlig stil inomhus som avviker från det normala och ungefär lika stort som vårt hus.
Det huset gick upp drygt 2 miljoner på budgivningen. Utropet var 4,6.
DET kändes jäkligt bra, även om jag vet att det naturligtvis inte är några som helst garantier för att det går lika bra för oss.

I can't wait!

 

[Vallmo]

Var ett tag sedan jag skrev här upptäckte jag.
Har väl inga förändringar att rapportera egentligen.
Jo, det har jag förresten.
Jag har sökt byggkreditiv (lån för att köpa tomt och bygga hus) i min skitbank med motiveringen " Du har för många UC (ingen utnyttjad, däremot kollade jag runt en hel del anågenede en tidigare intressant tomt).
Den andra motiveringen var "kvinnor köper inte tomt och bygger hus. Dom sätter sig i en (jävla - egen anm.) bostadsrätt.
Jag vart uppgiven, min kvinnliga mäklare vart förbannad och kallade det diskriminering och hänvisade till deras bank. Får se vad dom säger. Budgeten är inte omöjlig och det finns en hel del utrymme inom den. Banken ska bara fatta det också.
Är ganska påfrestande att vänta. Har haft svårt att vara fokuserad på något annat, riktigt.

Annars, här hemma funkar det helt ok. Jag låter inte sambon behandla mig illa. Gör ha det så rinner det bara av mig nu.
Men jag är rastlös. Vill ha eget... Vill ha ett annat liv. Är så klar här, i det här sammanhanget.
Sambons gloria som jag har satt dit förut är borta nu. Han är inte den perfekta föräldern och han har slutat ta patent på att han skulle vara det också. Sonen är jobbig, jävligt jobbig och det kan han inte längre varken snacka bort eller lägga på mig. Han verkar själv vara oherhört bekymrad över sonen, rätt och slätt.

Annars då, har går ner 15 kg på två månader efter min gastric sleeve operation.
Jag har börjat arbetsträna och det går jättebra. Tanken är halvtid över sommaren (ledig juli) och sen får vi se.


Mina tankar nu går ut på att, kanske för första gången i mitt liv, fundera på hur jag vill leva. Och det känns bra. Det känns som jag kan nå dit, på ett eller annat sätt. Framförallt kan jag faktiskt välja själv. Det känns bra.

 

[athena_arabians]

@Vallmo: Det mesta lät ju bra men vad var det för jävla bankperson rent ut sagt?!

Mitt kön var inte ens ett ämne som diskuterades när jag tog över huset (och då visste han att jag inte tänkte sälja utan bo kvar). Vi pratade litegrann om hur mycket det är att göra med hus och speciellt gamla hus och att jag tänkte försöka lära mig att göra så mycket som möjligt själv (vilket han inte tyckte var ett dugg konstigt).

 

[Vallmo]

@Vallmo: Det mesta lät ju bra men vad var det för jävla bankperson rent ut sagt?!

Mitt kön var inte ens ett ämne som diskuterades när jag tog över huset (och då visste han att jag inte tänkte sälja utan bo kvar). Vi pratade litegrann om hur mycket det är att göra med hus och speciellt gamla hus och att jag tänkte försöka lära mig att göra så mycket som möjligt själv (vilket han inte tyckte var ett dugg konstigt).

Ja, jag vet! Jag blev faktiskt rätt bestört av den anledningen.
Med såna svar finns det ju inget jag kan göra för att öka mina chanser att få lån. Någonsin! Det hade varit mer proffsigt om dom svarade att jag måste öka min inkomst, spara mer kapital eller så. Det går ju att genomföra i alla fall.
Dessutom var det en kvinnlig handläggare som meddelade mig, vilket faktiskt känns extra surt.

Själv är jag inte det minsta orolig över att sköta ett hus själv. Det gör jag ju redan.
Dessutom skulle huset jag bygger bli väldigt underhållsfritt eftersom jag väljer material som inte behöver underhållas, direkt.

Ja, vi får väl se med den andra banken. De kanske också säger nej av mer rimliga skäl, till exempel att min inkomst varit väldigt låg de senaste åren.
Jag vågar inte hoppas alls för då blir jag så himla besviken.

 

[tanten]

Ja, jag vet! Jag blev faktiskt rätt bestört av den anledningen.
Med såna svar finns det ju inget jag kan göra för att öka mina chanser att få lån. Någonsin! Det hade varit mer proffsigt om dom svarade att jag måste öka min inkomst, spara mer kapital eller så. Det går ju att genomföra i alla fall.
Dessutom var det en kvinnlig handläggare som meddelade mig, vilket faktiskt känns extra surt.

Själv är jag inte det minsta orolig över att sköta ett hus själv. Det gör jag ju redan.
Dessutom skulle huset jag bygger bli väldigt underhållsfritt eftersom jag väljer material som inte behöver underhållas, direkt.

Ja, vi får väl se med den andra banken. De kanske också säger nej av mer rimliga skäl, till exempel att min inkomst varit väldigt låg de senaste åren.
Jag vågar inte hoppas alls för då blir jag så himla besviken.

Roligt att få uppdatering. Senast igår kväll tänkte jag på dig och att det var ett tag sedan du skrev!

Jag har senaste månaderna läst (minns inte exakt var och lyckas inte i googlandet) att kvinnor har svårare att få lån än män samt att de generellt får högre ränta.

 

[Korven]

Ja, jag vet! Jag blev faktiskt rätt bestört av den anledningen.
Med såna svar finns det ju inget jag kan göra för att öka mina chanser att få lån. Någonsin! Det hade varit mer proffsigt om dom svarade att jag måste öka min inkomst, spara mer kapital eller så. Det går ju att genomföra i alla fall.
Dessutom var det en kvinnlig handläggare som meddelade mig, vilket faktiskt känns extra surt.

Själv är jag inte det minsta orolig över att sköta ett hus själv. Det gör jag ju redan.
Dessutom skulle huset jag bygger bli väldigt underhållsfritt eftersom jag väljer material som inte behöver underhållas, direkt.

Ja, vi får väl se med den andra banken. De kanske också säger nej av mer rimliga skäl, till exempel att min inkomst varit väldigt låg de senaste åren.
Jag vågar inte hoppas alls för då blir jag så himla besviken.

Du skulle frågat om det hjälpte att byta kön

 

[Mia_R]

Roligt att få uppdatering. Senast igår kväll tänkte jag på dig och att det var ett tag sedan du skrev!

Jag har senaste månaderna läst (minns inte exakt var och lyckas inte i googlandet) att kvinnor har svårare att få lån än män samt att de generellt får högre ränta.

Märkligt, jag hade inga som helst problem med att få låna till huset som singel, som sambo däremot ansåg de att jag tjänade för lite.

 

[vallhund]

Märkligt, jag hade inga som helst problem med att få låna till huset som singel, som sambo däremot ansåg de att jag tjänade för lite.

Jag har också lånat till hus som singel.

 

[Vallmo]

Roligt att få uppdatering. Senast igår kväll tänkte jag på dig och att det var ett tag sedan du skrev!

Jag har senaste månaderna läst (minns inte exakt var och lyckas inte i googlandet) att kvinnor har svårare att få lån än män samt att de generellt får högre ränta.

Kan tänka mig att vi kvinnor har svårare att få lån. För det första tjänar vi ju mindre och sen är det fler kvinnor som är ensamstående med barn.
Det sjuka är att man kan bli nekad lån men däremot kan man få en hyreslägenhet med 10 000 kr i hyra. Och få bostadsbidrag.

Jag tror mitt boende skulle kosta mig som allra mest 3000 i räntor.
Dessutom skulle min kontantinsats vara mellan 30-50% av huspriset, så marginalerna är extremt goda. Men bankerna är väldigt försiktiga känns det som.

 

[Vallmo]

Märkligt, jag hade inga som helst problem med att få låna till huset som singel, som sambo däremot ansåg de att jag tjänade för lite.

Jag har också lånat till hus som singel.

Det känns bra att höra.
Då vet jag att det KAN vara möjligt åtminstone.

 

[Magiana]

Det känns bra att höra.
Då vet jag att det KAN vara möjligt åtminstone.

Jag hade inte heller några problem att låna till hus (befintligt hus, inget jag skulle bygga själv). Men så köpte en bra bit från Stockholm och behövde inte låna så jättemycket.

 

[TeamLundVer]

Hur har det gått Vallmo?